Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Torsdagsträning

Var på torsdagsträning igår. Med Lackemannen, eftersom det var tävlingslydnad som stod på schemat. Det mesta gick jättebra.
Vi gjorde en ganska stor platsliggning med kanske sju hundar. Efter drygt halva tiden, som på befallning, susar plötsligt merparten av jyckarna (inklusive Lakritsremmen) iväg bortåt parkeringen. Det var väldigt synkroniserat och snyggt ivägsprunget. Har ingen aning om varför, det enda vi kunde tänka oss var att föraren till ytterhunden just började röra på sig för att gå tillbaka till sin hund som satt upp.
Vi gjorde såklart om platsliggningen, denna gång på lite närmare håll. Jag gick tillbaka och belönade runt halvtid. Denna gång låg alla som stenstoder.
Precis mot slutet, efter några personers tandvisningshjälp, skulle jag bara avsluta med att repetera läggande under gång. Det hade han tidigare på kvällen gjort hur fint som helst. Nu bara stod han. Jag återgick till vanligt Ligg, och det gick att få till, men inte var det med schvung. Mer och mer frustrerad blev jag, och sämre och sämre gick det. Såklart. Slutade med att hunden fick hoppa in i bilen medan jag gick och fikade. Usch, tycker inte om att avsluta ett träningspass när det går dåligt.
Idag började vi i köket med ett läggande under gång med frukosten som belöning. Jäklar, vad snyggt han lade sig då! Sen körde vi ett pass mitt på dagen ute i trädgården. Gick hur fint som helst. Skönt! Har ingen lust att börja strula med saker som egentligen sitter så här nära inpå tävlingen. Det måste varit något tillfälligt igårkväll: det hade blivit för mörkt, han var trött efter alla andra moment, eller nåt annat som bara en hund kan förstå.

2 kommentarer

  1. Det kommer nog att gå finfint på tävlingen om bara du själv tror på honom. Men annars kan du ju höja förväntan genom att visa att du lägger något smarrigt bakom honom när ni går iväg för ett läggande. Så fort armbågar och rumpa är i backen så blir det ”varsågod” bakåt till godisskålen. Ställ så ut den ur vind och gör om, fast han från början inte förstår att skålen redan finns där. Sedan samma sak fast du går tillbaka till honom innan ”varsågod” bakåt. De två senare varianterna för att det ska hålla på tävling. – Ursäkta att jag hela tiden ska komma med mina ”goda råd”…;)

  2. Jag har testat ett par gånger till under dagen, och det sitter fint varje gång.
    Din metod tycker jag kräver medhjälpare om man ska få till exaktheten – svårt att se när armbågar och rumpa är nere om man själv går vidare som om ingenting hade hänt… Annars såklart ett bra sätt!
    Han var nog helt enkelt lite trött. Det där med platsliggningen, närmare tio hundar på plan, mörkt… en massa saker han inte var så van vid, tog nog på krafterna.

Kommentarsfunktionen är avstängd.