Vi var fem jaktoptimister som skulle träffas och träna hund på klubben idag. Det började med att Annika körde fast halvvägs ut till klubben, och att jag, när jag skulle backa ut till yttre parkeringen, backade ner i diket jag med.

Vi lämnade bilarna åt sina öden och fick trots allt till en bra dirigeringsträning. Ganska långa linjer som oftast blev raka,  lite knepig störning med gamla mål, nya mål och markeringsstörningar som trots allt gick riktigt bra.

När jag skulle rikta honom mot stegen istället för mot agilityboden ville han gärna gå snett, men efter att ha nejat boden ett par gånger och visat på stegen fattade han galoppen till sist. Inte helt rakt, dock, för han hittade Ulrikas hunds spår och följde dem, men efter detta skick gick det allt bättre på störningsfronten.

Det är nästan det bästa med en träningsgrupp, tror jag – att man kan utnyttja varandras hundar till maximal störning och till att bilda linjer. Sånt där som man måste vara några personer för att kunna träna. Det blir nog bra det här, särskilt när snön gett sig och vi inte kör i diket … 🙂

Som tur var hade Annikas son en stor och rejäl bil och lyckades dra loss oss när mörkret fallit. Dagen förbättrades ju inte av att Cheysie fått kennelhosta (hon tränades dock separat från oss andra idag, då Annika börjat misstänka detta). Vi får hoppas att vi andra klarat oss.