Trotsade snöfallet i morse och åkte ut till Märta för lite hundträning. Gps:en tyckte vägen över Riala var perfekt. Nå, saktade man ner farten gick det ju, även om Rimbo varit bättre än dessa ursmala krokiga småvägar.
Vi lade ut en mängd synliga apporter utmed fältkanter och skickade sedan inifrån mitten. Några blev spikraka och superbra. Andra blev jättesvåra, säkert för att Lakrits mindes vissa av de utlagda apporterna bättre än andra. Så han drog sig snett ideligen, och vi fick avancera framåt och byta vinkel och ha oss till dess det funkade.
Foto: Märta Segerström
En apport ner i en sandgrop funkade jättebra efter att han tvekat lite vid den branta kanten. Över ett ännu brantare dike var dock rejält svårt, och han ville bra gärna springa vid sidan av bort till den lilla spången. Men se det fick han inte. Vi gick närmare och på det igen. Till sist fattade han att matte faktiskt menade rakt ner till det öppna vattnet och över, uppför den branta kanten på andra sidan. Sen sprang han lite för långt (kanske mindes han nästa apport borta vid tallen?) men efter blåsning dirigerade jag honom till rätt ställe, och då var den ju lätthittad.
Vi körde lite markeringar också i ett slyigt område. Nu hade snön värmts upp och den skare som höll på morgonen brast stundom så man plumsade en halvmeter ner i hålor. Mina ”höga” kast vann inte direkt på att startas en halvmeter längre nerifrån (understatement), men efter lite jobbande kom ändå markeringarna in. Avslutningsvis fick Lakrits en dubbelmarkering på linje som han grejade bra.
Rent socialt var det kanonbra för honom att träffa hundar han inte träffat mycket tidigare, hanar dessutom. Han var lite osäker i början och pep lite. Själv träningen gjorde dock att osäkerheten släppte och efteråt kunde han utan problem umgås med Jim och Bosse inne i huset. Den koola katten i soffan vållade inte heller några problem.
Stort tack till Märta för bra träning och supergod köttfärssås med zucchini. 🙂 Det gör vi gärna om.
Senaste kommentarer