Igår 20 sep åkte Mona och jag till B-provet i Ärla (Lilla Träskaten) för att starta i elitklass i B-prov. Min första start i ekl. Flertalet foton är tagna av Mona Kronqvist, tack för dem!
Mona startade i första par, så vi var på plats i god tid för att rasta och förbereda oss. Tyvärr gick det inte så bra för Mixa denna gång, bättre lycka nästa gång!
Lakrits startade i fjärde par direkt efter lunch. Nu var den låga solen Mona brottats med borta, men det var fortfarande i princip vindstilla, och säkert minst 20 grader varmt. Ja, mer i solen ute på söket. Det var som en het sommardag i denna gryta, och alla hundar flämtade snart rätt rejält. Underbart med tanke på att vi är i slutet av september!
Vi fick inleda med en dubbelmarkering på linje i tovig skvattrammark. Lakrits tog in den yttersta först, vilket försvårade för oss, i synnerhet som jag felbedömt djupet på båda två. Jag visste att han tagit in den yttre men skickade honom ändå för djupt i tron att båda låg längre ut än de gjorde. Detta ledde till att vi fick kalla in utan den andra apporten. Snöpligt! Jag måste skärpa mig på att hålla koll på var markeringarna hamnar, även om terrängen är så här knepig.
När parkamraten också gjort sin dubbelmarkering gick vi ut till stigen för att påbörja söket på andra sidan. Jag började med att ta in en snabb och sedan sökte han länge runt, runt i ungefär samma område utan att hitta någon mer. Domaren bad oss vila och skicka nästa. Därefter blev det vår tur igen och nu sökte han bättre och fick in två till. Parkamratens tur att söka vidare och vi bytte stigsida igen för att ta in en dirigering snett till vänster om hur våra markeringar gått.
Jag fick blåsa ett par gånger då han inte höll en rak linje, men han hittade apporten relativt fort.
Tillbaka till söket. Nu fick båda ekipagen gå ut kanske 20 m i skvattramen som verkligen var hög och svårforcerad. Förstår att hundarna hade det jobbigt, i synnerhet som skvattram doftar en del och det knappt fanns någon vind. Vi skickade på nytt och Lakrits tog in en till. Med det nöjde sig domaren och vi fick gå ner till vattnet.
Framför båten hamnade markering 1 bland näckrosorna medan markering 2
hamnade bakom vassruggen som sticker ut.
Ekipaget i högerkant gick i par 2 tidigare på morgonen.
Vi fick börja och det inleddes med en dubbelmarkering på vattnet, där den första kastades synligt mitt bland näckrosor och den andra gick mer åt höger, på andra sidan hög vass, helt osynligt för oss. Det blev en ren hörselmarkering. Jag var noga med att positionera om mellan de två så han skulle gå på nummer två först, och han rusade med emfas förbi skytten en helt egen väg till markeringen och spikade därmed båda. Domaren sade efteråt att han var den enda hunden som verkligen tagit in båda markeringarna som markeringar, utan förarhjälp, och det känns verkligen bra. Något mycket positivt att ta med oss för framtiden, och en liten revansch på de första strulmarkeringarna.
Här syns linjen för dirigeringen. Inka i par 2 gjorde en fin vattendirigering.
Lakrits kommer in med sin vattendirigering.
Sedan fick vi direkt ta in en vattendirigering innan vi bytte plats med parkamraten. Antagligen gjorde man så på grund av att det är så ont om plats här och man ville slippa strul och spara tid med ideliga platsbyten. Gissar jag. Dirigeringen låg ganska parallellt med vasslinjen åt vänster 60 meter ut på baksidan av en större grön vassrugge. På vägen dit fanns det ett antal mindre vassruggar att passera samt ett band näckrosor lite mer utåt höger. De flesta provhundarna drog sig lite utåt näckrosbandet, likaså Lakrits, och jag fick blåsa ett par gånger Vänster, Vänster innan han var på plats och hittade den. Ändå rätt okej.
Sedan fick vi bara vänta på att den andra hunden gjorde sina vattenuppgifter innan vi fick koppla och var klara.
Vi slutade på ett tredjepris med den sammanfattande kritiken:
Hund som idag genomför provet med vissa problem i sök och landmarkering. Gör ett utmärkt vattenmarkeringsarbete.
Senaste kommentarer