Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: markering (sida 12 av 16)

Med sikte på öppen klass

20 maj 2012 / / 1 kommentar

Med sikte på öppen klass – så hette kursen i helgen med de två glada värmländska instruktörerna Kicki och Bolly, sex andra kursdeltagare samt värdparet Peter och Jill med stor gästfrihet och underbar mat. Kasper var med och det funkade riktigt bra att bo i härbret med båda hundarna, som fick sova innanför kompostgaller på natten.

Vi började med att presentera oss och lyfta fram varsitt problem. Endast ett problem var, en bra regel som gjorde att alla höll sig kort och konkret i sina respektive presentationer. Jag valde självklart pipet i passivitet, som ju är det som hindrar oss från att gå vidare upp i öppen klass.

Resultatet: Lör fm – lite lågmält pipande av och till på ungefär samma ljudnivå som tar ned oss ett pinnhål på proven. Lör em – i princip tyst, något enstaka pipande. Sön – helt tyst hela dagen!

Exakt varför Lakrits var tyst är ju svårt att säga innan jag testat av vissa grejer nu i efterhand. Kanske var det en kombo av att han vande sig vid miljön och hundarna/förarna och värmen, men jag hoppas också att det har att göra med det tydligare kroppsspråk både jag och Lakrits lärde oss under helgen. För Lakrits del att få stå när han jobbade, men sitta när han inte jobbade, för min del att stå mer aktivt framåt i arbete, mer tillbakalutad vid vila/när andra hundar jobbade. Likaså lite skarpare tillsägelser av mig vid några tillfällen på lördagen följt av täta beröm när han gjorde rätt. Sen har jag fortsatt med vad jag börjat med redan tidigare: undvika ögonkontakt och andas djupt och fint själv när han verkar börja jaga upp sig. Framtiden får utvisa om detta håller i längden.

Ett försök att sammanfatta vilka övningar vi gjorde (med reservation för att jag fått något om bakfoten, då vissa övningar var rätt komplexa i många steg):

Stadga
Vi började med lite stadgeövningar:

  • Fotgående med korrigering och beröm – nolltolerans mot nosande och täta Duktig när han gick rätt.
  • Cirkel, gå runt bland deltagarna (vanlig övning, men jag gillar den, får hundarna att nosa in varandra).
  • Inkallning med ryggen mot utan att ge några kroppssignaler, bara pipan (alla fick tre försök). Det lät ju lätt, men det var bara två som klarade den på första försöket. Lakrits tog den på tredje, rätt många inte alls.

Linje
Vi ställde upp på en linje. Ekipage 1 längst till höger fick ett skott och en markering som vi ignorerade, sen en markering till. Den gick vi runt i löst fotgående utan att ta upp, sen tillbaka till utgångspunkten varifrån vi skickade på första markeringen. Jag och Lakrits var ekipage 2 och han hade inte sett var markering 2 föll (utmed linjen åt vänster), så jag försökte dirigera honom dit. Det blev lite svårt, så vi löste upp det med en kastad dummy.
Hela början av helgen återföll han till sitt gamla nästan bortglömda beteende att hoppa upp på mig för att lämna av, något som löste sig på söndagen med lägre händer och ett bestämt nejande – vips var han tillbaka som den fint avlämnande hunden igen. Jag förstår inte riktigt vad som triggar detta beteende, måste vara nån överslagshandling när det händer mycket runt omkring. Nu vet jag iallafall hur jag ska hantera det om han gör så igen.

Triangelövning 
Triangelövningen fungerade ungefär som dirigeringsfyrkanten. Man gick ut till en pinne B, stannade ett par meter ifrån och kastade apporten sista biten, sneddade vidare till nästa ben, samma där vid C och tillbaka till utgångspunkten A. Om jag minns rätt skickade vi först på en rak dirigering ut till B varpå Kicki lade tillbaka en dummy där. Sen på nästa skick blåste vi stopp halvvägs ut och skickade höger. Sist ett rakt skick till för att laga linjen. Detta gick hur bra som helst för Lakrits.

Stoppövning
Detta var en ganska komplex övning, hoppas jag plitat ner den rätt. Den går dessutom att bygga ut så den blir ännu komplexare, men jag beskriver den så långt Lakrits och jag kom.
Steg 1: Stå vid A. Medhjälparen kastar dummy rakt ut vid B. Rikta men skicka inte. Medhjälparen tar upp dummyn igen. Medhjälparen går tillbaka till ekipaget, därefter skickas hunden. Blås Stopp. Medhjälparen kastar belöningsdummy.
Steg 2: Som ovan, men ingen belöning. Medhjälparen kastar istället en dummy vid A. Nu är det dags för stadga och tid! Gå runt åt vänster till C med stopphand, skicka åt höger till A.
Steg 3: Som ovan, men ytterligare en retningsdummy vid D. Den tas bort, skicka sedan som ovan till A.
Steg 4: Som ovan, men ta bort retning A istället för D. Gå till C och skicka Back till D.
Sen kan man bygga vidare med fler steg. På sikt: 8–9 steg i följd innan apporten kommer som belöning.
Lakrits hade glömt bort Back, så vi avbröt där och koncentrerade oss på att träna det som brast, dvs Back-kommandot. Jag gick närmare och skickade Back. När han grejat det backade jag tillbaka till C och provade att skicka Back igen, men det var fortfarande för svårt. Det var ett tag sen vi tränade Back, så den biten får vi ta tag i.
Det är just det som gör övningen så bra: man stannar där man märker att det brister, oavsett om det är höger, vänster, back eller som i vissas fall, tiden (att gå från A till C med höjd hand). Sen tränar man det enklare och enklare tills hunden grejar det, och provar därefter att göra om detta från den ursprungliga positionen. Ett bra sätt att hela tiden ha koll på bristerna och inte gå varken för fort eller för långsamt fram.

Ständigt återkommande mantra:
Tänk hela tiden på vad vi tränar på!

Närsöksövning
Kickis tips för att skilja på korta avstånd (snäva områden) och långa avstånd (större områden):
Korta närsök: bara hand
Långa närsök: bara pipa (typ 5 m radie)

Här gjorde vi ett enkelt närsök med bara pipa. 
Sätt en bit bort. Inkallning, stopp, störningskast åt vänster, söksignal (dummyn nertrampad åt höger på andra sidan ett litet dike).
Funkade bra för Lakrits.

Försvåra närsöksövningen på egen hand:
Tänk på vinden!
Göm en närsöksdummy i medvind utan att hunden ser. Sätt hunden och gå 50–100 m bort i medvind. Kasta störningsboll med slev, inte ta den. Istället söksignal. Tänk på sökradien 5 m. Störningsbollen måste hamna väl utanför detta område.

Olika inkallningssignaler:
Inkallning som inte ska ända fram: pipa och utbredda händer
Inkallning som ska ända fram: pipa och händer vid låren (apportberedd)

Passivitetsträning – tips 1
Börja med en aktivitet, t.ex. sök, som blåser ur lite.
Sen passivitet.
När hunden är lugn, gå till bilen. INTE belöna med aktivitet!
Gör om upprepade gånger. Kan ta ut hunden ur bilen igen efter en stund och köra detta igen vid samma tillfälle.

Passivitetsträning – tips 2
Låt hunden stå i arbete, sitta i vila.
Stå själv på särskilt sätt i vila (tillbakalutad, avkopplad, stödja på ena benet), på annat sätt i arbete (rakare, mer framåt, mer fokuserad, stödja på båda benen).

Markering – kroppsposition och kommandon
Luta fram som beredd inför markeringen. Titta på skytten (kastaren).
Säg kommandot Titta – när apporten är i luften, inte innan den kastas/skjuts.
Säg kommandot Där med fokus på markeringen/markeringarna.

Säg kommandot Där igen för att få fokus på den markering som ska hämtas. När hunden låst fast på rätt position säger jag Feldy vid själva skicket.
Vid dubbelmarkering: flytta något steg/vinkelposition inför nr 2.
Flytta tillbaka när nr 1 ska tas. Med Där får man tillbaka fokus på denna.
När det inte är den egna hundens tur att ta apporten, luta tillbaka kroppen och ta därmed bort fokus.
Vi övade lite på kroppsförflyttningarna och kommandoorden ovan i en kort linje (3 eller 4 ekipage) där vinklarna i förhållande till linjen blev rejält snäva och ställde stora krav på att vi bytte position riktigt snabbt och tydligt för hunden. Den som markerade bäst skickades.

Markera i linje
Det här gjorde vi en i taget. Det kastades först en storvinklad dubbelmarkering som det inte var några problem att markera och ta in. Sedan flyttade vi oss till en allt snävare vinkel, och till sist så att båda kasten kom i linje efter varann, först längst bort, sen närmast.
Ta in närmaste först oavsett i vilken ordning de kastas.
Här fick Lakrits problem i den sista fasen när de var helt i linje. Man kan ju bara markera en gång med kroppen eftersom båda kasten går i samma linje, och två gånger sprang han förbi den närmaste för att gå vidare ut till den först kastade längst bort. Första gången blåste jag stopp utan att tänka mig för, andra gången felade jag istället. Vi löste det hela med att han fick en enkelmarkering på det korta avståndet.

Pararbete
Vi jobbade två och två: en dirigering snett åt höger, en dirigering snett åt vänster.
Vi markerade båda med riktad hand och kommandoordet Där. Sedan ställde vi oss upp igen som tecken på att det inte var dags nu.
Det sköts en lång markering åt endera sidan.
Någon skulle ta in dirigeringen närmast markeringen, sen skulle markeringen tas in.

Det tog dock lite tid med dirigeringen och påföljande snack, så Lakrits kom inte ihåg var markeringen låg. Han sprang inte rakt i linje, utan snett åt höger där den gamla dirigeringen legat. Ett stopp och Back fungerade inte. Jag blåste stopp och gick ut med höjd hand för att åtgärda backproblemet. Sedan skickade jag Back från närmare håll, och tog emot dummyn.

Steg två blir att sätta på samma ställe igen, kasta ut marleringen, vända om hunden och låta den vänta.
Gå tillbaka och skicka Back från första stället igen. Nu kunde han ta Back även från det längre avståndet.

Sedan lite eftersnack om det här med att Lakrits gick snett ut istället för rakt: Kicki undrade om jag skickat så med flit (hade varit en bra strategi), men det hade jag ju inte, utan han gick snett. Tränar man linje gör man om tills det blir rakt, tänka på det nästa gång.

Bolly och Kickis fem ord:
Vind, Väg, Väntan, Fokus, Kommando.
Egentligen hette Väntan Tid, men eftersom vi frenetiskt jagade ord som började på V gjorde vi om det till Väntan. Vänster var ett förslag som lockade till skratt hela helgen.

Dirigeringssökområde
Den sista övningen vi gjorde var en linje med tre områden att hålla ordning på:
Först gick Bolly rakt åt vänster från linjen bort till en skogskulle där han kastade ut sju dummys i ett sökområde medan vi markerade dem med riktad hand och Där.
Sedan sköts två markeringsskott snett vänster tvärs över fältet respektive snett höger upp i skogsbacken medan vi alla markerade dem och sedan ställde oss upp igen.
Det var de tre personerna längst till höger i linjen som fick jobba:
1 tar sista markeringen.
2 kliver ut från linjen och skickar på söket som en dirigering.
3 tar första markeringen som en dirigering.
Nr 1 ställer sig sist i linjen. Nu fick person nummer två ta rollen som 1 osv tills alla gjort alla tre uppgifterna.

Vi stod som nummer tre och fick därmed börja med den svåra dirigeringen, den dummy som sköts först (tog en bra stund med två jobb och efterföljande snack däremellan). Skulle han komma ihåg?
Jag skickade Ut och han sprang rakt och bra den långa sträckan, men hamnade lite för långt åt höger, även om vinden låg rätt. Jag blåste Stopp och sedan Vänster, och se där – han fick vittring och plockade in den fint. Här blev jag riktigt stolt, för avståndet var på flera hundra meter (gissar jag med kasst sinne för avståndsbedömning) och hela övningen kändes som rätt mycket över hans förmåga.
Nästa jobb för oss blev ju att skicka på sökområdet som en dirigering. Den tog han plättlätt. Här var jag inte lika förvånad, den uppgiften kändes mer bekant och avståndet var aningen kortare.
Vår sista uppgift var att ta den sist skjutna markeringen. Han sprang rakt ut efter att ha fokuserat väl på markeringen, sökte runt en del i skogsbacken (full av sten och nedfallna grenar och annat ris) och kom tillbaka med den rimligt snabbt. Vid det här laget hade avlämningarna dessutom blivit riktigt fina igen så hela övningen var ett mycket lyckosamt slut på kurshelgen. Resten av tiden stod vi som passivt ekipage i linjen, och till sist lade sig Lakrits ned. Han brydde sig inte ens då en hund skulle skickas en meter utanför hans huvud!

Nu ska det bli jättekul att försöka omsätta alla dessa lärdomar i praktiken!
Tummar hållna och fingrar korsade för att vi även fått fungerande redskap att bli av med pipandet genom tydligare kroppshållning för både hund och förare.

Störningsträning

27 april 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Störningsträning

Idag var Freja på sin tomt när vi kom till gröna ängen för att köra lite övningar. Jag bestämde mig för att idag var det inte lekdag, utan satte Lakrits ned och hivade iväg en boll med chuckiten. Han markerade den, men sen satt han och starrbligade mot tomten. Jag sade nej flera gånger, och han reste sig inte, men hade ohyggligt svårt att fokusera på markeringen. Till slut släppte han henne aningen iallafall och jag chansade på ett skick. Jodå, vimsigare var han inte än att han visste vart bollen tagit vägen, men han kikade ett par gånger åt tomthållet medan han sprang. Men han kom tillbaka med bollen och jag berömde och gav godis för detta fina beteende.

Sedan fick Lakrits ligga platsliggning medan jag lekte med Kasper och en rolig kanintrasa alldeles framför nosen på honom. Störningen Freja försvann nog in i huset efter en stund, men lite jobbigt hade han i början, även om han låg kvar. Jag belönade mellan varven och ökade sen störningen genom att rulla en tennisboll alldeles framför honom. Sen puttade jag på honom, och se då satte han sig upp. Lurad! Ett nytt liggkommando och mera störning och puttande, och snart låg han fint hur jag än bar mig åt. Då fick han kuta och hämta bollen som belöning.

Kasper ska till Karin över helgen medan Lakrits och jag ska på spårkurs. Jag har lovat Kasper att få med sig en mindre kanintrasa till henne, så han kan lära henne nåt nytt om hur man bäst leker med gårdshundar. Den stora åker nog med på spårkursen, som leksak att hitta i spåret. Ja, spårlinan, ja. Hittade den till slut i boden där jag fick åla mig in för att rota i hundlådan. Skönt att snart ta ut alla vinterförvarade grejer och få lite mer utrymme och ordning i boden.

Väntan på prisutdelning – lerigt

22 april 2012 / / 5 kommentarer
Provet var utmärkt upplagt med alla moment i omedelbar närhet till varandra, inte en massa gående emellan. Vi startade som sista ekipage och jag hann titta på två hundar innan jag gick till bilen och hämtade ut Lakrits. Som tur var behövde jag inte infinna mig på morgonen, utan vi kom ungefär när de tog lunch, och sen hade de sju hundar kvar. Tredje sista ekipaget (en reserv) dök inte upp så det gick skapligt fort fram till vår tur.
Lakrits inledde med att pipa lite när vi kom ner till startplatsen, innan vi ens kopplat loss och börjat. Detta hörde domaren Ingela Funck, och hon sade att vi får ju höra hur det låter sen. Ingen bra start …
Momenten inleddes med två vattenmarkeringar, första ut på blankvatten, andra på andra sidan en vassrugge. Ingen av dem var svår för Lakrits, men andra fågeln var visst tung, för det var med viss möda han tog in den. Inför den första markeringen sade domaren att vänta tills jag säger att du kan skicka. Följaktligen väntade jag även vid den andra markeringen, och vände mig lite om för att kolla med henne när jag inte hörde något. Det verkade som hon missat att säga till mig, för då sade hon att du kan skicka på alla från och med nu när du finner lämpligt. Jag hoppades i mitt stilla sinne att Lakrits fortfarande hade koll, och det hade han ju. Men det kändes lite beige att få den infon så där sent. Han gjorde helt perfekta avlämningar från vatten rakt i hand med skakningar efteråt. 
Sen var det två enkelmarkeringar utmed vattenlinjen. Först en kråka och sen nån annan fågel precis i vattenkanten. Innan vi tog in dem fick vi gå över en å på en smal och lerig spång. Ramlade som tur var inte i varken på dit- eller tillbakavägen. Han skulle alltså hoppa och plaska sig över denna å för att plocka de båda markeringarna, men detta var heller inget problem. 
Sista momentet var ett ganska djupt sök med sex vilt. Några var uppåt vänster, bl.a. en hare, men flertalet var nedåt vasskanten utmed sjön. Vinden kom snett uppifrån vänster, så att sticka ut lite i sjön för att fånga upp vittringen var ingen dum idé. Detta gjorde alltså Lakrits, och han var effektivt in med fem vilt, hela tiden snygga avlämningar i hand. Vid ett tillfälle, tror det var första kråkan, tappade han eller släppte han den och fortsatte åt höger. Det såg ut som om han skulle dissa den och söka sig vidare, så jag blåste. Av ren klantighet blåste jag inkallning istället för stoppsignal, men som tur var fattade han det som stopp. Puh. Jag gjorde då en vänsterdirigering varpå han omedelbart sprang tillbaka och plockade upp pippin och kom in med den. Dubbel-puh. På det sista viltet sprang han flera gånger upp inåt vänster bland mycket taggiga slånbärsbuskar. Ingela Funck bad mig då plocka in honom och rikta honom rakt framåt, varpå jag gjorde det, och raskt kom det sista viltet in.
Så plockade de fram en extrahund som skulle plocka in en fågel från vattnet medan vi stod och tittade på i passivitet. Domaren sade att kunde han avhålla sig från att pipa skulle det bli en etta. Men så kom det ett litet, i och för sig ganska tyst, men ändock ett pip, så då var det kört. Vi landade alltså på ett andrapris.
Kritik: 
Samarbetsvilja: Utmärkt i arbete och vid sidan. 5
Sökarbete: Motiverat sökarbete, täcker marken effektivt i både djup och bredd. 5 + 5
Fart: Hög, jämn, anpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Används väl. 5
Dirigerbarhet: Går att styras. 5
Markeringsförmåga: markerar allt, bra uppf. 5
Skottreaktion: Uppmärksam. 5
Stadga: Fast i skott och kast, piper i passivitet. 5 + 4
Apporteringslust: Spontan med raka fina inlev. Lägger ned vilt vid ett tillfälle. 5 + 4
Apportgrepp: Mjukt och lämpligt med mkt fina avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Effektiv. 5
Vattenarbete: Arbetar gärna i vattnet. 5 + 5
Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. 5
Sammanfattande kritik: En mycket trevlig labrador som har många viktiga retrieveregenskaper. Utmärkt sökarbete och markeringsarbete. Utmärkt samarbetsvilja. Priset dras dock ned något av pip i passivitet.
Jaha. Inget okänt, direkt. Det jag kan säga är ju att han låter allt mindre, det går så sakteliga framåt. Jag tror att pipen idag var lägre och färre än dem som drog ned betygen på Vallentunaprovet i höstas. Ändå känns det såklart surt när allt annat är så bra. Jag misstänker att han behöver få lite mer erfarenhet av den här typen av sammandragningar med mycket människor, hundar, skjutande och annan action. Så det är bara fler prov som gäller, så ska det väl sitta till slut. Nästa försök blir då Veckholm 1 maj (hade PM väntandes i mejlen idag, vi startar sjua) och Råby utanför Nyköping den 11 maj (startar tvåa). Om någon har konstruktiva idéer om hur vi får bort det sista lilla pipandet är de välkomna, annars fortsätter jag som jag börjat.

Annandagspåskträning på Lilla Träskaten

9 april 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Annandagspåskträning på Lilla Träskaten

Runt 22 ekipage var med på dagens jaktträning på Lilla Träskaten i Sörmland. Tur jag hade en gps, annars hade jag aldrig hittat dit på alla slingriga grusvägar. Anlände visst dessutom från fel håll!
Vi delades in i tre grupper: en livligare med Jörgen, en lugn med Anita och en lugn med Åsa Eckerrot. Vi var hos Anita på förmiddagen och hos Åsa på eftermiddagen.
Vi inledde med jaktlydnadsövningar, som att gå runt övriga ekipage i slalom. Här tyckte Lakrits det var lite läskigt att gå runt en massa hundar han inte kände, och visade detta genom att nosa sig runt något steg bakom mig. Jag kände igen beteendet från Gyllene Anden i vintras, även om det var mycket mer markant då, och jag har nu på hemvägen funderat på hur jag bäst hanterar detta. Jag har kommit fram till att uppmuntrande peppningar med klicker och godisbelöning nog skulle funka för att stärka honom och ge självförtroende i dessa situationer med nya hundar. Ska försöka komma ihåg att ta med det till WT nästa helg.
Sen var det inkallning förbi övriga hundar, och Lakrits gjorde då en liten extra lov för att öka avståndet lite till de andra hundarna, samtidigt som han kom in till mig med god fart.
Två enkelmarkeringar som kastades från äng in i skog var inget svåra alls. När vi började jobba och han hade nosat in de andra hundarna släppte allt det jobbiga som tur var, och han skötte sig utmärkt.
Ytterligare en markering från annan startposition mot samma område, fast kortare kastat så apporten hamnade på ängen – här ville Anita se om hundarna skulle springa för långt av gammal vana, eller om de skulle uppfatta att apporten låg närmare. Inga problem. Även alla avlämningar idag var bra, inget tramsande trots Anita, hundar och action. Mycket bra!
Vi gick lite fram och tillbaka på linje med många vändningar åt vänster och höger. Sen fick Lakrits inleda att ta en tennisboll bland de sju som Anita gömt i samma kastområde som tidigare. Jag skickade på linje, blåste närsök när han var i området varpå han omgående hittade en boll som han kom in med. Efteråt, när alla gjort detta, diskuterade vi när en hund egentligen ska ”förstå” att en dirigeringslinje är färdigavverkad. Anita menade att man ska blåsa stopp i detta läge och sedan skicka på Sök (inte Närsök), i synnerhet när det bara finns en eller två bollar kvar och man inte riktigt vet var de ligger. Ingen hade gjort så nu.
Alltså gjorde vi om en gång till, och vi fick då välja avstånd själva och skicka mot tomt område. Sen fick vi välja vad vi ville att Anita skulle göra (smyga ut en boll, kasta en stoppbelöning). Stannade inte hunden på stoppsignalen kunde den alltså inte belöna sig själv. Jag valde att skicka på ganska långt avstånd, låta Anita smyga ut en boll när jag blåst stopp och sedan testa ett Sök-kommando på distans, något jag aldrig provat förut. På sök brukar ju hunden finnas vid ens sida. Nu var det dessutom rätt länge sen vi körde ett sök överhuvudtaget, så det var lite spännande att se hur detta skulle gå. Om det inte funkade var planen att gå närmare och ge Sök-kommandot igen. Han tog stoppsignalen på långt avstånd klockrent, och sedan förstod han efter nån halv sekunds eftertanke vad mitt Sök med tillhörande gest betydde och han plockade fint in den utsmugna bollen. Duktigt gjort!
Lunchdags med paj och sallad som åts utomhus (jag lyckönskade mitt förutseende att ha med en extra jacka i bilen och pälsade på mig inför detta, och sen behöll jag de dubbla jackorna hela eftermiddagen, plus ett par extra sockor) medan hundarna fick vila i bilarna.
Åsas upplägg var delvis detsamma med lydnadsövningar först. Nu var det ju samma grupp som på förmiddagen, bara ny tränare, så slalom mellan ekipagen gick bra, liksom stadgeövning där Åsa kastade dummisar och bollar hej vilt. Lakrits och Reko var de enda hundarna som var lösa i den övningen, men även de kopplade hundarna skötte sig bra. Sedan hämtade vi människor in varsin apport medan hundarna fick sitta kvar och vänta. tredje lydnadsövningen var att sätta hundarna på linje, varannan med nosen åt vänster och varannan med nosen åt höger. Sedan gick vi ifrån hundarna på valfritt avstånd (jag tog ganska långt bort) och en i taget skulle kalla in. Gross matte började, och han kom halvvägs mot henne, men avvek sedan och kutade upp i en dunge istället. Lakrits hade positionen bredvid Gross, men satt kvar hela tiden tills det var min tur att kalla in. Mycket bra gjort av honom, det bådar gott inför platsliggningen om några veckor. Någon hund reste sig upp flera gånger, men övriga var riktigt stadiga.
Sedan hade Åsa en övning med ett ekipage i taget medan vi övriga fick träna dirigering med valfritt antal synligt utlagda bollar på linje. Hon betonade vikten av att ha vinden i ryggen för att underlätta maximalt för hunden. Jag körde med alla fyra bollarna, lade två i den beteshage vi befann oss, kröp genom stängslet (ingen el) till en stubbåker, lade en boll strax innanför stängslet och en till längre ut. Sen gick vi en bit till och vände upp. Sedan tog han snyggt och prydligt in alla fyra bollarna i tur och ordning, som om han aldrig gjort annat. Jag lade på ett extra Ut när han passerade de gamla legorna, men det fanns ingen tendens till avsaktande. Snygga upplock och returer. Sedan vidtog en ganska lång väntan, varpå jag körde en omgång till inne i beteshagen med tre bollar. Inga problem nu heller. Jag tror det är dirigeringsfyrkanterna som börjar löna sig för oss här. Där funderade jag lite på det här med vinden: när man kör fyrkanter blir det ju automatiskt vind från alla fyra hållen, alltså både med-, mot- och sidvind. Det gör ju att hunden tränas på alla sorters vindar, men samtidigt kanske man får vara lite lyhörd för att vissa ben kan vara svårare än andra just på grund av ofördelaktig vind. Ska försöka ha det i åtanke framöver.
Så småningom blev det vår tur att göra Åsas dirigeringsövning. Den gick ut på att börja med en enkel markering, sen en utlagd dold apport i samma område medan hunden är på väg in med den första, sen en boll i samma område när hunden är på väg in med den andra. Här valde jag att samtidigt backa till längre avstånd, något Lakrits normalt skulle klarat. Nu var han uppenbarligen för trött för detta, för skicket blev inget bra och jag fick gå längre fram igen. Sen låg han inte kvar tillräckligt idogt i sökområdet utan började springa vidare. Då blåste jag stopp utan att han tog stoppsignalen tillräckligt bra. Till sist kallade jag in honom och Åsa gick ut och motiverade upp med ett skott i marken invid bollen, och nu plockade han in den utan problem. Han var nog helt enkelt för trött i mössan för denna sista övning. Allt annat idag hade ju gått hur bra som helst.
Åsa berättade i varje fall att nästa steg på övningen skulle ha varit att kasta en markering bakom det gamla sökområdet, så hunden skulle skickas igenom detta och vidare ut till markeringen bakom några granar. Detta gjorde vi nu aldrig, men jag ska försöka minnas övningen och testa den hemmavid när jag har tillgång till någon bra medhjälpare.
Totalt sett har vi iallafall haft en bra dag och jag ser med viss tillförsikt fram emot WT, bara han klarar att hålla ihop med alla hundar och människor runt omkring sig.

Träning med Lotta och Annika

29 mars 2012 / / 3 kommentarer

Jag hängde med Lotta och Annika för lite träning på Strawberry Fields idag. Jag har ju knappt kunnat sticka upp näsan ovanför tangentbordet på grund av allt jobb, så oförberedd var jag, och pipan hade jag glömt hemma.
Jag visste iallafall att jag gärna ville träna nån knepig markering inför WT:t (där Lotta f.ö. ska vara en av funktionärerna), så vi började med en dubbelmarkering där ekipaget stod ute på fältet medan kastaren stod dolt inne bland träden och kastade till skogsbrynet respektive aningen in i skogen.
Den högra, första, var enkel att se, men den andra, vänstra, såg jag inte alls utan Annika fick kasta om. Den var enkel att hämta in, men detta gjorde att den högra hann glömmas bort och blev lite knepig. Han sprang åt rätt håll, men bytte sen riktning och sprang in i skogen mot kastaren. När det inte gav något återkom han och sökte idogt runt med fint nosarbete. När hunden springer åt fel håll är det alltid svårt att veta om man ska bryta eller inte, men på nåt sätt tror jag att han lär sig om han får hållas. Gäller alltså att ha is i magen. Dessutom fanns det ju inte någon mer apport att byta till. Han hittade den till sist. Kirack och Cheysie jobbade emellan, men sen betedde sig Tindra ungefär som Lakrits (aningen snabbare inhämtning på tvåan), och det berodde nog på att det blev så lång tidsfördröjning. Lite skönt ändå att se att även en rutinerad hund kan ha lite jobbigt på en sån markering.
Sedan bestämde vi oss för att ställa oss i en stor triangel och lägga ut varsin dirigeringsapport. Därefter skickade vi utmed båda benen, två apporter var alltså, innan vi bytte position så alla fick stå på alla tre ställena. Annika började och skickade bara Tindra, sen körde vi som tvåa ifrån bortre stora stenen. Annika lade en lite enklare till Lakrits vid bortre skogsbrynet, men det blev ändå svårt att dirigera på så långt avstånd utan pipa. Han tog inte min stoppsignal, och då är det svårt att veta om det berodde på att han inte hörde, eller om han bara struntade i den. Annika sade att mina signaler hördes väl på det avståndet, så risken är att det var det senare.
Jag avstod ben två som var himla långt och Lotta körde sina båda innan vi bytte. Jag gick då upp till bortre skogskanten och därifrån är det aningen kortare längs båda benen. Istället hade han stora diket att ta sig över. Det gjorde han fint, men därefter ville han springa ut till en dunge där Annika och jag tränade för någon månad sen. Bra minne grabben har, men alldeles fel den här gången. Jag lyckades stanna honom flera gånger, men när jag dirigerade höger sprang han istället mot dungen igen. Kallade in, gick närmare och skickade om, men fick ungefär samma resultat. Då gick Annika ut och motiverade upp platsen för dummyn och efter det var det ju rena racerbanan ut till rätt plats.
Andra benet var mot stenen där vi stått innan (och dessutom skickat mot vid tidigare träning), så den var enklare. Jag gick lite närmare för att vara säker på att få ett rakt och bra skick, och det gick utmärkt, förutom att han inte heller där tog stoppsignalen framme vid stenen. Gillar inte riktigt det där. Nästa gång, när jag har pipan med mig och kan räkna bort den osäkerhetsfaktorn, vill jag egentligen ha nån som helt sonika plockar bort dummien om han inte tar min stoppsignal på långt avstånd.
När Kirack skickats också bytte vi plats en tredje gång. Lakrits ville springa utmed diket istället för rakt över, så jag kallade tillbaka, gick närmare och skickade om. Han vek fortfarande lite åt sidan, men tog sig sedan över och hämtade in efter fin sökning. Nu hade vi bara den allra längsta sträckan kvar, men eftersom den var mot stenen tänkte jag att det funkar nog, bara vi går lite närmare först. Det gick väl halvbra, han var inte spikrak utan vek åt höger mot Annika med flock, men rätade sedan upp sig och plockade hem dummien.
Vi avslutade med ett närsök. Jag skickade från avstånd, och stoppade honom. Fick ryta i lite för att han verkligen skulle lyssna (se där, återkommande problem). Då stannade han innan han fick närsöksignalen. Tycker han var lite väl yvig, så jag ska nog träna lite enkla närsök på nära håll ett tag för att repetera upp detta.
Lotta hade för övrigt med sig en yttepytteliten labbevalp på 10,5 veckor, Step, som var nästan vit med mörk nos. Hur söt som helst, och jätteduktig både på koppel och att stanna kvar och vänta när matte gick iväg. Han hoppade omkring som en liten kanin och jag gav honom genast smeknamnet Skutt. Lakrits har inte sett nån valp på ett bra tag, och morrade lite åt den lille. Det gillar jag inte, men efter ett tag lekte de faktiskt lite med varandra också, även om Lakrits hade raggen upp samtidigt… Hmmm.
Alla som anmält sig i tid till WT:t på Lidingö har förresten kommit med, så nu får vi se hur det går på vårt första Working Test.

Jaktträning på Wij

27 mars 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Jaktträning på Wij

Idag blev det äntligen av att träna jakt på Wij igen. Det var Marina med Reko och jag och Lakrits som kunde komma den här gången, och vi körde mängder av små markeringsövningar à la WT-träning.
Nu kommer jag nog inte ihåg alla varianter vi körde, men vi började med en enkel synlig utlagd apport samt en kastad markering som störning. Den utlagda apporten skulle in först, sedan markeringen. Inga problem, även om Anita påpekade att jag borde skickat honom som en dirigering på den utlagda, inte som en markering som jag gjorde, eftersom jag såg på honom att han såg den ligga därborta. Rena motorvägen, sade Lakrits, och satte efter den.
Sedan var det en markering som kastades bakom en höstack. Inga problem.
Därefter lade Anita ut två dummies på varsin sida om höstacken utan att hundarna såg det, varpå hon kastade en markering åt höger. Denna gång skulle markeringen in först, sedan skickade vi på linjetag mot höstacken. Reko hade redan hämtat sin, så det fanns bara en kvar till Lakrits. Jag stoppade honom aningen tidigt, och när jag blåste närsök sökte han sig framåt. Han redde dock upp situationen genom att söka lite vidare och hittade den.
Han var emellanåt alldeles väldigt glad när han kom in med apporterna, kom i god fart och hoppade upp på mig. Jag vill ju inte dämpa hans entusiasm, men Anita tyckte ändå att jag borde försöka dämpa honom lite med ett handtecken. Han strulade lite vid avlämningarna och ville gärna ha tillbaka dummien igen, något som inte syns alls vid träning hemmavid och som därför är lite svårt att komma åt att träna. Med en lätt höjd hand ett par meter före fick jag dock ner honom litegrann. Det gäller att ha balans här, för jag vill ju att han fortfarande ska komma in med god fart och glädje.
Sedan var det ett skick till ett närsöksområde med insmugna tennisbollar. Här skulle jag stoppa honom lite senare, tänkte jag, men det blev istället alltför sent. Han drog iväg åt vänster på söksignalen och jag blåste stopp igen, skickade Höger och stopp igen. Denna gång ville han inte stanna på mitt stopp, jag blåste nog tre signaler innan han stannade. Jag trodde det var för att han redan fått vittring på bollen, medan Anita trodde att det var att han ville komma fram lite så han såg mig innan han stannade. I vilket fall stod han still till slut och jag kunde blåsa ett närsök. Enkel inplockning.
Vi gjorde en dubbelmarkering med skott (ja, egentligen var alla övningar med skott) där Anita gick ut till första stället, sköt och kastade, sen gick vidare till ställe två, sköt och kastade, sen gick tillbaka till oss. Jag skickade Lakrits på den sista markeringen och han var på god väg dit, när han plötsligt tvärvände och istället började följa Anitas steg tillbaka mot ettan. Här borde jag ha kallat in honom igen, men jag tvekade eftersom det var en markering han var ute på. Hade det varit en dirigering hade jag brutit honom direkt. Så jag lät honom fortsätta och när jag trodde att han var på väg att byta till fel markering (då hade jag blåst!) så tvärvände han igen och återgick till att leta reda på rätt markering. Det var som att han insåg att han var på villospår, så kanske var det trots allt inte så illa att ha is i magen och låta honom dra lärdomen själv att människospår därute i fält (ens så goda som Anitas) inte var något man skulle bry sig om. Han hittade snabbt apporten när han väl bestämt om sig. Jag skickade på tvåan och här hade han allt hunnit glömma lite var exakt den låg, för han gjorde en något vidare sökrunda än han brukar göra, men plockade hem den också.
Marina och Reko fick göra samma övning innan vi gjorde om denna igen för att försöka få bort beteendet (om det höll i sig). Men denna gång lät sig Lakrits inte luras av de mänskliga fotspåren, utan sprang klockrent och hämtade in båda markeringarna. Jättebra lärdom inför WT då det kommer att förekomma hur mycket villospår därute som helst, från både människor och andra hundar.
Den sista övningen var en markering över sandgropsstupet. Lakrits markering hamnade rätt grunt och rullade sen ner en bit i sluttningen. Lakrits stannade till vid kanten, men kände sen direkt vittringen av apporten och plockade hem den direkt. Rekos markering hamnade längre ner, men han tog in sin också efter att ha tappat den vid kanten.
Båda hundarna var tysta och i princip lugna. Det var någon gång Lakrits var framme och luktade Reko där bak, men sen var det bra med det, och det blev en bra passivitetsträning också, med vila vid ryggsäcken när den andra hunden arbetade. Emellanåt låg Lakrits till och med ned och låg kvar när det sköts! Fantastiskt bra och jag är riktigt nöjd med honom idag.
Tyvärr hinner Anita inte samla oss inför någon mer WT-träning före Lidingö, så det får jag försöka fixa själv här hemmavid. Annika kanske behöver vässa Cheysie lite? Eller någon annan?

Wasakullen

16 mars 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Wasakullen

På fredagen åkte vi och tränade med Annika och hennes tre doggelitos på Wasa-kullen utanför Lindholmen. Vi gjorde tre ganska stora och varierade fyrkanter med minst två apporter i varje hörn (ibland så många som fem) och skickade sen lite varierat. Ibland körde vi varannan gång, ibland fick en hund en hel serie medan de andra fick träna passivitet, och ibland körde vi parallellt från samma punkt åt varsitt håll. Sträckorna gick ömsom över ängsmark och ömsom över knepig terräng som snår, nedfallna träd och grenar samt stenhögar.
På den sista fyrkanten kompletterade vi med några markeringar in i riktigt snårigt buskage. Hunden fick ta den först följt av dirigering eller dirigeringen först följt av den tidigare kastade markeringen.
Hundarna klarade svårigheterna riktigt bra, och vi kunde dessutom blåsa stopp och dirigera om dem när så behövdes. Riktigt bra träning som följdes av lite fika och eftersnack trots den blåsiga dagen.

Lite kort om dagens jaktträning

14 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Lite kort om dagens jaktträning

Måste sticka emellan med några rader om dagens jaktträning, även om jobbet egentligen har prio 1.
Dagen började förresten med att Kasper inte ville äta sin frukost. Först när jag skulle kolla om han alls ville äta något och lade en ostbit uppe på maten, tog han först osten, tvekade lite, började slurpa vattnet jag hällt över torrfodret och övergick sen till att äta det andra med. Husse har haft koll på honom och han verkar ändå pigg, så det är nog inget större fel på honom. Han får ta det lite lugnt idag, så får vi se.
Det var iallafall dags för Lakrits och mig att ta oss till Wij för jaktträning. Acke och Lakrits blev de enda hundarna idag.
Vi började med att Anita lade ut två ganska långa linjetag klockan 12 och 6 och sedan kastade markeringar klockan 9 och 3, medan vi stod i mitten och bara tittade på. Sen fick Lakrits ta sista markeringen, sen ett linjetag. Jag blåste stopp strax före apporten och han stannade hur fint som helst. Sedan närsök, och apporten kom strax in.
Han var otroligt taggad att träna idag, vilket märktes vid avlämningarna. Han tramsade och ville att vi skulle leka med apporterna, hoppade och skuttade, ville kampa med apporterna osv. Detta blev vår största läxa till nästa gång: få till lugnare avslut, en hund som bara sitter still efteråt och inte tramsar runt. Jag undrar om det inte berodde på dels att vi inte tränat så mycket strukturerat på sistone tillsammans med andra, och dels på att jag lekt rätt mycket med honom med bollar den senaste tiden. Han har hämtat in en boll och så har jag kastat den som belöning. I vilket fall blev det tydligt nu när vi var tillsammans med andra att han blir alldeles för uppspelt och behöver lugnas ner. Vi får ta tag i den biten, som inte syns alls så tydligt när vi är på tu man hand.
Nästa linjetag gjorde vi så här: jag tog med Lakrits kanske två tredjedelar av vägen, satte honom, vände tillbaka själv, kallade in, blåste stopp när han var halvvägs. Han stannade jättefint. Sen gjorde jag Back och han fick springa och ta apporten.
Här menade Anita att min Back-hand (från uppsträckt hand till kast framåt med tänkt boll) kan bli väldigt otydlig för hunden när den är på långt avstånd. Hon menar att jag istället borde försöka kasta den där låtsas-bollen bakom mig. Alltså: från uppsträckt hand till kast bakåt/uppåt med tänkt boll, som om jag skulle kasta bollen bakom ryggen på mig själv. Jag förstår vad hon menar i teorin, men inser att där krävs en hel del ominlärning för egen del för att få detta att fungera bra.
Sedan skulle vi se om Lakrits mindes den andra markeringen. Var jag osäker skulle jag skicka på linjetag istället. Han tittade till snabbt framåt när vi ställde upp, men sen tittade han hela tiden på mig, så jag tog det säkra före det osäkra och skickade på linjetag. Senare sade Anita att hon tydligt sett på honom att han visste, och det tror jag också, för han är en rackarns bra markör. Jag borde ha kikat mer ut och bara skelat litegrann ner på honom om han verkade ha läget klart för sig för att slippa ögonlåsningen. Jag blåste iallafall stopp strax före apporten, sedan närsök. Jag är mäkta stolt över att han stannade så fint på stoppet fast apporten låg där synlig bara några meter bort. Här menade Anita att jag inte borde använda närsökssignalen eftersom apporten låg så öppet och synligt för honom. Jag har aldrig tänkt på att det skulle vara en skillnad på om apporten ligger öppen eller undangömd vilken signal man skulle välja. Det vore bättre att i detta läge ge ett Ut eller Back, menar Anita, eftersom närsök enbart ska användas då hunden ska slå på nosen. Annars kan man göra så att hunden börjar leta med synen istället för med nosen när man blåser närsökssignal. Har aldrig tänkt så, men det ligger det kanske något i.
Sen dök Acke upp och vi gjorde om övningen ungefär på samma sätt fast på ett nytt ställe. Denna gång jobbade vi varannan gång. Slutligen gick vi till ett tredje ställe och jobbade åter på liknande sätt. Skillnaden här var att ena linjetaget gick rakt genom täta gransnår där grejen var att hunden inte skulle väja och söka annan väg (Lakrits hoppade och Acke sprang rakt igenom). Det andra linjetaget var på längre distans, och här gjorde Lakrits helt rätt när jag satt honom halvvägs, kallat in, stoppat och sedan skickat Back. Dock provade jag här min nya Back-hand, vilket han inte fattade alls. Den får vi träna separat på mycket korta avstånd. Jag använde sedan den gamla vanliga Back-handen och då fattade han, men det hade hänt så mycket och gått så lång tid sedan han såg att denna apport lades ut att han inte sprang tillräckligt långt ut bakåt. Vi löste upp situationen genom att jag stoppade honom och Anita sedan kastade en markering när jag på nytt skickade honom Back. Då fick han ju sin apportbelöning för att han fattade kommandot rätt. Detta blir alltså tredje läxan: träna på Back på längre avstånd. Slutligen var det en hämtning av den sista markeringen, som gick rakt förbi en gammal markeringsplats, men detta vållade inga som helst problem. Lakrits mindes var nedslagsplatsen var och plockade in den utan dröjsmål.
Jaha, då vet vi vad vi ska göra den närmaste tiden, då.

Gott nytt 2012!

1 januari 2012 / / 6 kommentarer

Som en fin inledning på nya året delar jag med mig av några av alla de fantastiska bilder Rolf tog igår på Lakrits när han hämtade in markeringar med and, trut och kanin. En fantastisk stilstudie! Notera särskilt trutfjunet på nosen på de sista bilderna.

Fotograf: Rolf Sävström

Viltträning och fotosession på Vasakullen

31 december 2011 / / 3 kommentarer

Träffade Annika och Terese med hundar på Vasakullen i Lindholmen så här årets sista dag. Vi gjorde markeringar med tre vilt på soligaste stället för att få lite fina foton på labbarna. Det blev en hel del bra bilder, här lägger jag upp några av de bilder Terese Brandwold tog på Lakrits i väntan på att Rolfs bilder blir färdigbehandlade. Vi avslutade med ett par dirigeringar som gick utmärkt, de med. Nu är Lakrits lite lagom slut i huvudet inför pangandet inatt.

Gott friskt nytt år önskas alla läsare!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑