Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: frisbee

Mer frisbee på golfbanan

2012-12-23 13.23.06
Det är så enkelt att ha med frisbeen, så det blir mycket sånt nu. Ibland motioneras även mina vinterdummies, har nu fyra stycken, men ska man promenera lite längre känns de onödigt tunga att släpa på. Frisbeen är väl så kul:

film

Lakrits och frisbeen

Vi var ute i skogen för nån dryg vecka sen. Rolf hade sin lustiga huvudkamera med sig – Hero Pro 3. Förutom hundarna hade vi en frisbee med oss också. Lakrits fick ibland hämta den på kul, ibland dirigerade jag till den och ibland blev den belöning efter stoppsignal.

Och vackert var det den dagen. Se filmen Lakrits och frisbeen 121202:

YouTube

Vinterpromenad med Cheysie och Tindra

Idag pausade jag mitt stora nyinkomna franska jobb för en behövlig promenad med Annika et chiens. Jag hade med två vinterdummies samt en frisbee och förutom fri lek och ordnad promenad blev det några dolda linjetag. Några gick kanon, andra blev lite svåra. Inte dirigeringarna i sig, de gick faktiskt riktigt bra. Men sökningarna i snön tyckte Lakrits var knepiga. Han sökte lite, hittade inget, sprang vidare för att leta på nytt ställe. Jag fick ideligen återföra honom till rätt område, men trots detta blev vi människor tvungna att rycka in till sist och hjälpa till att sparka undan snön tills dummien kom fram. Riktigt svåra att hitta var de och vi fick hålla på ett tag.

Annika tyckte jag skulle stoppa honom lite tidigare, att jag lät honom komma för långt ifrån området, och det har hon säkert rätt i. Han är ju heller inte så van än att först dirigeras dolt och sen leta efter nåt ännu doldare pga snön. Har hittills i vinter mest kastat markeringar och gjort ett och annat närsök. Så nu har vi ju lite att träna på…

Snöigt Strawberry fields

Puh!
Det vart till att pulsa en del på Strawberry fields. J Första vägen hade körts åtminstone för ett dygn sen, där gick bra att gå. Nästa väg hade promenerats av en eller två, lite jobbigare, men gick rätt bra. Sen ut på fältet var det ju helt orört, snön gick ibland över stövelskaften upp till knäna. Tanken var nu, förutom lite träning, att röja runt lite på fältet för att platta till snön aningen, så man förhoppningsvis kan komma dit fler gånger i vinter och träna.
Jag lade en apport uppe på den första stenen (synligt) och sen gick jag fyrkanten 3,5 sidor. I varje hörn snurrade jag runt lite för att platta till, och lade en boll/apport synligt. Efter 3,5 sida gick vi så rakt in till mitten och så skickade jag ospårat men synligt till de fyra hörnen. Fick dirigera lite till ett par av dem då han gick snett. Borde väl ha tagit tillbaka, men så långt tänkte jag inte där ute. Å andra sidan följde han dirigeringarna rätt fint.
Rak hämtning av boll.
Sen hade jag med en frisbee som han fick kuta runt efter, plus en bollkastare. Där tänkte jag att risken är ju att han aldrig hittar bollen, men det visade sig gå riktigt bra. När jag konstaterat att bollarna var möjliga att återfinna kastade jag en vinterapport som störning åt ena hållet och sen boll med apportkastaren åt andra hållet. Han fick ta bollen först, för annars skulle vi nog aldrig få in den igen. Nu fick han titta ordentligt några sekunder på islagplatsen innan han fick ta den som markering, och när det var klart fick han ta apporten som dirigering.
Till stenen blev det också en rak dirigering.
Rätt var det var kom en man på skidor med två hundar. Han stannade och tittade lite och frågade sedan om han kunde skida förbi (en bit bort). Lakrits, som just var ute för att leta efter en boll, fick därför stå still och vänta medan de åkte förbi. Sen var det svårt att hitta bollen, koncentrationen var borta. Jag fick stoppa, gå fram och belöna stoppet, sen sparka lite snö tills vi hittade den.
Nu hade vi båda tappat bort var apporten låg, så jag skickade honom på ett större sök och gick själv ut och letade. Hade tur och fick plötsligt syn på den svarta remmen som anades i snön. Riktade Lakrits dit och fick in den också. Tur där, för jag har bara två såna och de är ju inte så billiga.
Min lilla snögubbe.

Vintersol

Har haft lite svårt att känna nån glädje över vintern. Men idag dök solen upp och jag fick inspiration att gå en lite längre sväng med Lakrits nånstans där vi inte går så ofta. Kasper fick istället hänga med husse till barnbarnen.
Lakrits och jag tog tåget till Ormsta, och det går verkligen superbra att åka tåg med honom. Trots att det bara är en hållplats hann givetvis konduktören komma och stämpla. Tur jag hade två klipp kvar på remsan.
Sen gick vi bort till frisbeefältet som nog hör till Vallentunas populäraste hundrastplats. Oj, vad kul det var att gå och sniffa på alla främmande hunddofter. Jag hade med mig en frisbee (lättare att bära än att ta mina halvkilos vinterdummisar med mig) och visst hämtade han den käckt, men det var ändå som att det var minst lika kul att bara gå och lukta.

Det bästa med att åka tåg norrut och sedan gå hem är att man får solen i ansiktet. Man kan i och för sig göra tvärtom också, börja med att gå söderut, och sedan ta tåg eller buss tillbaka. Men det blir då mest villagator att promenera på, så länge isen på sjön inte bär, förstås. Det har jag inte undersökt, men det känns väl rätt tveksamt ännu.

Vi fick alltså en skön promenad, även om hälarna gjorde sig påminda halvvägs nånstans. Utan hälproblem kan man lätt ta tåget till Molnby och gå hem därifrån istället. Men det var överkurs idag.

Vid aerosolfabriken korsade vi järnvägen och det blev ytterligare ett par tillfällen till på mindre fält att släppa honom lös. Längs andra sträckor fick han gå lös nära alternativt kopplad.

Frisbee-lek

I sommar har Lakrits emellanåt fått leka med frisbee. Jättekul, tycker han. Han har blivit riktigt duktig på att fånga lyror. Här kommer en filmsnutt på detta.