jaktlabrador | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: jaktlabrador (sida 7 av 58)

Träffade Acke och Anita idag

8 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Foto: Anita Weinius. Acke sitter längst fram med flämtande tunga, Lakrits strax bakom och Kasper i bakgrunden.

Anita och jag hade bestämt oss för att träffas och träna, så vi möttes på Strawberry Fields. Jag hade med apportkastaren och hon några vilt.

Vi började med att lägga ut två dirigeringsställen som båda hundarna fick titta på och sen gick vi runt till andra sidan stora diket. Anita lade ut sin kanin och de två änderna på den öppna marken bortom en trädridå på andra sidan ängen. Sen fick de ligga till sig lite medan vi började med några skjutna markeringar över diket. Först två rätt korta canvas för att kolla av läget. Jo, de var rätt lätta. Vi bytte då till ägg och Acke fick en snett över diket som han klarade bra. Jag skulle göra motsvarande till Lakrits, men den åkte iväg nåt så attans långt trots samma typ av ammunition. Han började leta för kort, ungefär där Ackes hade hamnat, och jag hoppades att han skulle söka sig ut av sig själv. Det gjorde han, men inte tillräckligt, utan han började istället att vidga området mer åt sidorna. Jag började blåsa, men han var osedvanligt olyhörd på mina signaler, så till sist fick han komma hela vägen in och så tog jag om det hela som en ren dirigering. Det krävdes ett par blås nu också, men det gick bättre, och till sist fann han den. Den måste varit bra över hundra meter ut.

Sen skulle Acke ta in en dirigering, men vek ideligen av vänster åt det gamla markeringsområdet. Vi löste upp det hela genom att jag tomsköt med riktning bort mot dirigeringsapporterna och då var det som det ramlade ner en peng. Han sprang jättefint rakt ut och plockade in den. Antagligen såg han då att det låg en till där, för när Anita sedan skulle dirigera till nästa apport en bit åt höger sprang han tillbaka till ställe 1 och tog in den apporten också. Jaja, shit happens. 🙂 Lakrits fick nu ta in en av de kvarvarande, sen lämnade vi tills vidare den andra och gick bort till söket. Acke tog in vilten i rask takt men droppade dem för tidigt. Jag tipsade Anita om att fortsätta backa mer än hon gjorde, och se på sjutton: den sista fick hon i handen! Bra där, att fortsätta backa ängen runt om så behövs, tills han trycker in den i handen, tror jag är receptet till framgång här. Och så en gigantbelöning när den väl sitter där i handen!

Anita lade ut vilten på nytt åt Lakrits, men då såg han så taggad ut att vi bröt för fika innan han fick ta in dem. De kom sen in bra, men det slog mej att han åter använde ängen framför trädridån som springyta. Nu hade han iofs sett att Anita försvann in bakom träden, men jag ska akta mej där i framtiden. Bättre att lämna minst en framför träden också till honom.

På tillbakavägen lade Anita ut en dummy synligt på andra sidan lilla diket medan jag skickade Lakrits på långt håll över lilldiket bort till skogskanten. Efter en högerblåsning där han var utom synhåll för mig satt den som en smäck. Mycket nöjd med honom där.

Acke fick ta in den sista dirigeringen på rätt långt håll medan jag plockade in snitslarna. Det blev en prima träning!

Sen råkade jag ut för värsta otrevliga äventyret. Jag passade på att åka bort till Arninge för att köpa en tigersåg när jag ändå var i trakten. Jag satte upp bakluckan med på Tullgarn nyinköpta 50 cm långa ventilationskroken. När jag kom ut igen och skulle låsa upp bakluckan hade kroken fastnat i låset! 🙁

Jag åkte bort till Statoilmacken och de provade att spruta 5-56 på låset, men det hjälpte inte. Det verkade vara ett mekaniskt fel. En smällvarm söndag. Och hundarna i buren. Jag åkte hemåt utan minsta sikt i backspegeln och funderade intensivt på vad jag skulle ta mig till. Kanske min närmaste granne, grävmaskinisten Lasse, kunde veta nån råd? Åkte upp på deras uppfart och som tur var var han hemma. Jag förklarade den prekära situationen, och eftersom de har schäfer fattade han ju direkt att hundarna inte kunde vara kvar därinne i bilen så länge. Ännu bättre var att han fattade vad som var felet. Det var kroken som var felvinklad och därför inte passade i låset, utan spärrade mekanismen. Han tryckte till med handkraft och lyckades böja kroken så den fick en annan vinkel. Och vips gick det att öppna bakluckan. Sen tog han kroken till sin verkstad och böjde lite till så den nu har en mycket bättre form som passar min backlucka. Vad tacksam jag är! Så Sara och Ellis, som också köpte samma krok, kolla med era bilar att det verkligen funkar innan ni hamnar i samma situation som jag! Puh.

Jaktprov i Herräng

14 maj 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Lakrits är lugn och väntar.

Jag ligger lite efter med skrivandet, men förra torsdagen var jag och Lakrits på jaktprov i Herräng. Vädret var ganska okej, rätt kallt i luften på cirka 7 grader men i stort sett uppehåll. Kallt i vattnet med andra ord. Provet var mycket bra upplagt och trevligt på alla sätt.

Min parkamrat med hund har boat in sig.

Vi startade på eftermiddagen som sjätte ekipage och Lakrits fick börja med två vattenmarkeringar. Den första kom in snabbt, men den andra missade han i vinden och började därför simma längre ut. Domaren sade till mig att hon tyckte att jag skulle hjälpa honom på grund av det kalla vattnet. Jag fick till en helt perfekt dirigering där han simmade tillbaka och sedan höger rakt på fågeln. Mycket nöjd med denna del, för det var skapligt avstånd och vi har inte hunnit träna vattendirigeringar så mycket ännu.

Så här såg vattendirigeringsmarken ut.

Vi fick sedan vänta en stund medan parhunden tog in sina apporter. Lakrits satt och skakade, vilket han inte brukar, och det kom lite tysta gnäll, som domaren sedan gjorde neddrag för. Han frös helt klart. Sedan om han skulle pipit annars med kan man ju bara spekulera i.

Vi fick vända oss om och på andra sidan ta in en landmarkering följt av en landdirigering. Båda spikade han.

Vi flyttade oss ner längs landremsan och fick en ny landmarkering utmed vattenkanten. Inga problem.

Nästa moment var en vattendirigering i riktning mot en stolpe med fodertunna. Här kom han lite väl långt åt vänster, så jag valde att vänta tills han simmat klart och stoppade direkt på land för en högerdirigering. Han kom lite ovanför apporterna som låg i vasskanten på andra sidan, men rätt i vind, så efter lite finlirsdirigering och närsök hittade han en och simmade tillbaka.

Storsöket bestod av en rektangulär våtäng med skog bakom och till höger. Det låg tre vilt i skogen och tre ute på ängen.

Det avslutande momentet var storsöket. Lakrits sprang frejdigt rakt ut i skogen och kom snabbt tillbaka med ett vilt. Detta upprepades så två gånger till. Så långt allt väl. Men sedan fortsatte han på detta sätt. Han såg ängen mer som ett springområde att ta sig igenom än ett område som också skulle sökas av noggrant. Det är inte så att vi inte tränat terrängövergångar från öppen mark till skog, utan snarare att vi inte tränat just denna våtängstyp och skog. Svårt att hitta alla olika marktyper att träna på. Han fortsatte alltså att söka idogt i skogen. Domaren bad mig till sist kalla in honom och då hade vi turen att han sprang precis förbi den rishög där det låg gömt en kanin bakom i lä. Han snappade upp doften och plockade med den på invägen. Fyra vilt inne. Domaren bad mig så skicka en gång till på ängen för att se om han kunde söka mer riktat. Jag hade medvetet låg hand, men det hjälpte bara marginellt. Han sökte lite på utvägen, men fick ingen träff och var då snart inne i skogen igen. Vi avbröt och jag kallade hem honom.

Vi fick ett tredjepris på grund av dessa missar med gnäll och bristande sökarbete. Jag hoppas få protokollet ikväll av Marie, för jag var tvungen att åka hem till Kasper innan allt var slut. Återkommer om det står något att tillägga i protokollet.

Lakrits och knipungen

14 maj 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Igår på promenaden gick Lakrits i vanlig ordning lös och skuttade lite före mig och Kasper, som gick i flexi. Rätt var det var stötte han på en hel knipfamilj som förirrat sig bort från vattendrag och in i vår lilla skog.

Jag hörde att mamman skrockade uppmanande till sina ungar och ökade stegen för att se vad som hände. Jag såg några småttingar som skyndade sig efter sin mamma på stigen. Mitt framför Lakrits nos låg en svart hög alldeles stilla. Var det en kotte? En hästbajs? Jag ropade på honom och efter att ha nosat ett par sekunder till höjde han huvudet och tittade åt mitt håll. Då reste sig högen och sprang efter de andra. Det var ytterligare en liten unge, som Lakrits hade nosat nyfiket på, men utan att skada den. Och Lakrits valde nu att komma till mig istället för att följa efter den lilla. Så skönt att det gick väl!

Tyvärr hann jag inte med att fota, så jag illustrerar fågelfamiljen med en lånad bild från webben.

Träning inför WT och rally

8 april 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Igår åkte jag till Unsta och hade förmånen att få träna med Katarina, Sara och Mia. Vi körde lite blandat, mest markeringar med olika knepigheter och därefter några dirigeringar. Den här gången kändes Lakrits mycket mer som vanligt, alert och villig att göra sitt bästa. Inte en massa oro, pinkningar osv.

Här gjorde vi en dubbelmarkering i linje.

Lakrits var duktig. Ena dirigeringen blev lite omständlig och Katarina tipsade om att jag kunnat skicka lite mer åt höger med tanke på vinden och att han springer så rakt och fint. Då hade han kunnat få vittring på den direkt. Jag tar till mig att inte glömma bort vinden framöver.

På hemvägen stannade jag förbi hos Elisabet och diskuterade rallytävlingen och sekretariatsuppgifterna som väntar om några veckor.

Idag tog jag så tag i vår rallyträning igen i trädgården. Har äntligen fått fram både Lakrits halsband och Kaspers valpkoppel, båda oundgängliga i rallysammanhang. Började med Kasper och tycker att han gick riktigt fint. Han har såklart svårt att ligga ända ner, men bortsett från det så kändes det bra.

Lakrits var härnäst och han är ju inte lika van vid alla vändningar hit och dit, framför osv. Men det gick skapligt ändå, inte för att han tränat så mycket rally, utan för att han är så följsam. Det han har svårt för är Stå. Det ska jag specialträna inne en del nu framöver så hoppas vi att det sitter till tävlingen.

Finbesök och första utefikat

8 mars 2014 / hundadmin / 3 kommentarer

Hundarna välkomnar alltid besökare.
I synnerhet om man har vomtugg med sig.
Kasper vill skaffa sig ett försprång framför de stora hundarna. Ge hit! Snabbt!

Första utefikan i solen i början på mars. Stor mysfaktor.Kasper har skaffat sig en bra spaningsplats.

Liten utflykt

4 mars 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Tja, en fin plats i en i övrigt ful skog.

Jaktträning på klubben

17 oktober 2013 / hundadmin / 1 kommentar

Igår träffade jag träningsgänget Jaktoptimisterna. Tur att de finns så man får något annat i huvudet en stund än bara målare, skruvar, garderober och liknande.

Ulrika hade förslag på ett riktigt bra träningsmoment, ett sånt där man behöver vara några stycken för att det ska funka. Utmärkt att utnyttja gruppen till detta. Vi hittade en lämplig yta med lite sikt åt olika håll i bortre delen av skogsdungen. Sen placerades tre kastare ut som alla stod dolt och kastade i förutbestämd ordning. Hunden satt i mitten och föraren stod en bit ifrån mitt emot hunden. Alla tre kasten gick och hunden skulle memorera dem (en träning i att hålla tre bollar i luften samtidigt, kan man säga, utan att få fnatt och kuta efter). Sedan valde föraren vilken som skulle hämtas in först. Och hur den skulle in, dvs som markering, som rak dirigering, eller med hjälp av sidotecken.

En person stod passiv och tittade på. Det var också bra för feedback efteråt.

Det visade sig vara en väldigt nyttig övning där nog alla fem fick något att arbeta med. För Lakrits del såg jag att han inte alls hade koll på den första som kastades rakt bakom honom, men att han varit uppmärksam på de övriga två – en ut på fältet åt vänster och en inne i skogen åt höger. Jag skickade Vänster och han i princip spikade den. Tillbaka till grenen som markerade startpunkt och Höger. Samma där. Sista skicket gjorde jag som Back. Han sprang fint bakåt men försvann bakom kullen. Jag blåste då närsök, men fick efter en stund syn på honom långt bortåt vänster. Kallade in och gjorde om. Nu hände samma sak igen. Gjorde ett tredje Back-skick och nu sprang han lite mer snett åt höger. Jag blåste stopp nedanför kullen. Nytt Back med vänsterarmen, och stopp uppe på kullen (det hann jag inte med andra gången, annars hade det ju varit optimalt redan då). Sen närsökssignal igen, och nu hittade han den. Efteråt sade Ulrika att han i princip gått över den en gång tidigare, att han lufsat runt lite och till och med kissat. Hmmm. Det är det dumma när man inte ser dem…

Sen gjorde vi en helt annan övning där vi gick springvägen rakt över en landtungekulle med snår och buskar som gick ut i fältet efter att ha lämnat efter oss en hög med tio dummies. Sen skickade vi på valfritt avstånd hundarna tillbaka exakt samma väg som vi gått. Vi hade en spejare utposterad för att kolla av vad hundarna hade för sig på andra sidan kullen.

Jag var rädd att Lakrits skulle vara lat och springa runt, men icke. Han sprang fint rätt väg både fram och tillbaka.

Sen gjorde vi om samma sak, men denna gång blåste vi Stopp uppe på kullen. Spejaren kastade en störningsdummy utåt fältet. Sen skickade vi Back/Ut till dummyhögen. När den kommit in fick hunden springa och hämta störningen. Även här gjorde Lakrits ett strålande jobb trots att jag backat ganska mycket. Supernöjd med honom där.

Vi lade ut tio nya dummisar och gick denna gång runt udden istället för över. Sedan i princip samma övning, lite varierat beroende på utfall omgångarna 1 och 2. Lakrits fortsatte att fira triumfer genom att springa rätt väg, stoppa fint och ta min dirigering Back.

Gjorde idag på min stubbåker ungefär samma sak. Där försökte han gå lata vägen, men jag felade honom då och snart gjorde han rätt även där (svårare kantlinje här). Kastade en störning själv efter stoppblås följt av Back. Lysande.

Lite närsök och ett långt linjetag

7 oktober 2013 / hundadmin / 2 kommentarer

Den här bilden togs en av de kalla morgnarna vi hade i början av veckan. Den får iallafall illustrera den stubbåker jag har nära mig med liten hage intill, den igenvuxna sjön och en skog bakom. Tyvärr åtskiljs all denna fina träningsmark av diverse taggtrådsstängsel, så man får reka lite innan man sätter igång större övningar.

Igår på lunchen fick jag äntligen med mig några dummies i fickan: två 250-grammare och en minidummy. Jag visade Lakrits när jag lade ut de båda större dummisarna på kanske 40 m mellan varandra utmed fältkanten. Jag satte honom i mitten med nosen mot fältet och smög sen ut minin i den djupare vegetationen bakom honom.

Först närsökssignal. Han vände bakåt och sökte jättefint precis där han befann sig. Kunde inte varit bättre.

Jag satte hela tiden tillbaka honom på samma ställe, och smög ut minin på nytt, denna gång lite längre bak.

Nu gav jag en Högersignal istället. Han satte full fräs ända ut. Klockrent. Att jag valde att visa dem för honom innan är att han på senare tid tagit mina sidtecken, sprungit fem–tio meter och sedan stannat eller sackat av. Jag vill få upp tempot och konfidensen.

Ny närsökssignal. När den nu inte fanns precis bakom honom drog han sig så småningom lite till vänster. Blåste stopp och sen Närsök höger. Sådärja.

Smög ut minin igen, denna gång framför honom.

Gav en Vänstersignal och fick på nytt ett bra tempo rakt ut till dummyn.

Sedan skulle då som avslutning den främre minin in. Jag testade om han skulle fatta en gradvist sänkt hand samtidigt som jag backade själv och blåste närsök. Men han gjorde helt rätt, precis som han lärt sig, började söka precis där han befann sig.

Jag testade då att blåsa inkallning omedelbart åtföljt av närsök. Denna metod fungerade, men som jag diskuterade med Annika senare på dagen, det kanske inte är optimalt att använda inkallningssignalen på detta sätt. Hon föreslog att jag istället skulle visa honom var jag droppar minin, stå ganska nära honom och antingen använda signalen med gradvist sänkt hand eller med utbredda handflator, så som man ofta gör vid inkallning. Jag tror det senare passar mig bättre, så det tillsammans med att jag backar lite och blåser närsök ska testas av framöver.

Framåt sen eftermiddag dök alltså Annika upp som en räddande ängel. Vi skulle gå en promenad, men jag hade dessutom klantat mig vid monteringen av en sittbänk till hallen, så hon hade med sig lite lim. Situationen räddad!

Jag visade henne den fina stubbåkern och vi fortsatte ner för att se om man kunde komma fram till sjön. Jo, på ett ställe är det endast en, ganska låg, tråd att klättra över, så det går att få till en rundpromenad. Iallafall så länge vattennivån inte är högre. Av växterna att döma brukar det nog vara betydligt sankare i det hörnet normalt, och då försvinner den möjligheten.

Sen sökte vi oss bort till fältets andra ände och in i skogen. Det finns en körväg in på ett ställe med öppning i taggtråden. Efter en kort promenad öppnades en riktigt fin sökskog i uppförsslänt. Man ska nog inte vända på steken och köra nedåt, för då riskerar man att hundarna kutar rakt in i stängslet. Nu började det skymma på, men jag tyckte terrängen verkade lovande för trattisar, så jag får väl ta med en svampkorg endera dagen och kolla läget.

Jag hade kastat ut de båda dummisarna som fortfarande låg kvar i fickan sedan tidigare på dagen och när vi kom ut på fältet igen skickade vi på ganska långa linjetag bort till dem. Cheysie vet vi hade sett minst ett av kasten, medan Lakrits varit utom synhåll då, så jag började med honom.

Han sprang fint och snabbt på mitt Ut, en svag böj åt höger men tillbaka igen. Jag var lite sen med att blåsa stopp så han hann precis till skogsbrynet. Dummyn låg kanske tio meter ut på fältet lite åt vänster.

Han sprang nu lite väl långt åt vänster, så jag stoppade och dirigerade höger. Där var den! Suveränt bra av honom!

Cheysie tyckte Lakrits spår var bra så hon följde samma linje. Sedan dirigerade Annika höger till den högre tistelvegetationen där dummy två låg strax innanför kanten. Hon blåste stopp och jag sade att hon är precis rätt. Nu hade dimman börjat rulla in så det var inte alldeles enkelt att veta när man inte själv kastat. Hon blåste närsök och lillgulingen plockade och kom in, jordig om nosen.

Vi får anordna en lite mer genomtänkt träning här ute vad det lider!

Träning hos Mona

25 september 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Det var skönt att bara behöva åka ett par kilometer från torpet till dagens träning hos Mona. Hon hade förberett med två dolda dirigeringsställen med fem apporter i varje. De låg med ganska spetsig vinkel till varandra och Lakrits drog ut längre åt höger än jag tänkt när han skulle ta den vänstra först. Fick jobba lite för att han inte skulle ta den högra som han fått vittring på (vind snett bakifrån höger), men han lydde och jag fick hem den vänstra.

Sen visste jag ju att han visste exakt var det högra området fanns, men ändå höll jag på att schabbla bort det. Jag fick felaktigt för mig att den högra snitseln var den vänstra (områdena såg ganska lika ut med granar i fonden) och trots att han sprang spikrakt på tvärblåste jag honom till stopp rakt framför målet. De andra berättade för mig hur dum jag var, så jag blåste bara en närsöksignal och så var det klart. 🙂

De andra hade lite fåglar med sig, så det lades ut ett sök med sex vilt. Åt andra hållet sköt vi en dubbelmarkering med min apportkastare. Den första sköts när sökhunden var på väg in med sitt tredje vilt och två hundar fick sedan ta in varsin markeringsapport. Vissa studsade på träden, vilket gjorde det hela lite lurigare.

Markeringarna tog Lakrits i princip bra (även om han bytte område när han inte hittade tvåan meddetsamma och istället mindes var ettan fanns; lämnade kluriga tvåan till Cheysie som ju snabbt spikade den), men på söket var han väldigt storsprungen. Han fick dock in alla vilt utan problem och visade inga tuggtendenser. Det enda var duvan som kom in sist och som gärna hade behållit för sig själv. Bytte den mot godis. En domare skulle inte gillat hur han liksom in i det sista behöll ena vingen kvar i munnen. Mer träning där.

Vi avslutade med att två stod och kastade kråka/duva efter pistolskott medan de andra skickade sina hundar. Skott två sköts när hund 1 var på ingång. Inga problem där, mer än med den trilskandes pistolen. Hundarna skötte sig dock utmärkt.

Tack för ett välbehövligt avbrott mitt i all flyttstress!

Premiär på skarp jakt för Lakrits

22 september 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag var Lakrits och jag på vår första jakt i skarpt läge. Det var rapphöns som var det primära målet för dagen.

Vi var 6 skyttar, ca 5 spanielar och 12 apportörer och dagen förflöt i ett lugnt och bra tempo. Jag hade trott att det skulle vara mer action och hektiskt, och så är det säkert ibland. Men nu var det hundar under utbildning och skjutningen och spanielsöket stoppades när ett par fåglar fällts så att apportörerna fick arbeta i lugn och ro.

Detta tillsammans med de många apportörerna gjorde att Lakrits fick ta in två rapphöns på förmiddagen och två på eftermiddagen. Efter lunch gick vi i säkert en timme bland de okopplade fyra hundarna i främsta linjen innan någon fågel blev påskjuten. Mycket nyttigt för lakritsremmen att få gå och gå och gå under ständig uppmärksamhet, men utan att det hände så mycket.

Detta hindrade inte att när det väl blev apportering för hans del så var småfåglarna så himla mysiga att det var svårt att förmå sig att lämna över dem till matte. Vid den första fågeln fick min tumme sig en törn så nagelbandet började blöda. Därefter bytte jag fågel mot godis och då blev det aningen lugnare.

Två harar sköts också, liksom en duva. Den första haren lades ut igen så att alla som ville fick prova att apportera in den, Detta gjorde Lakrits med bravur. Även harar hör till hans favoritgosedjur, meddelar han. Dock var det inte lika svårt att släppa dem som hönsen.