Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktlabrador (sida 10 av 58)

Kennelhelg i Herrfallet

Orkar inte skriva så mycket nu om det, kanske kommer.

Men två talande bilder:

2013-06-28 14.15.32Vår packning dit för bara en enkel helg. Yes, allt skulle med: hundar, gubbe, cykel. Och en bunt väskor.

20130630_120641

Och så här långt skulle vi skicka Dag 2: ett område vid det röda huset, ett annat längre åt vänster minst lika långt bort (man kan ana några vita pinnar). En förare har gått fram en bit för att hjälpa sin hund. Avståndet var enligt uppgift 180–200 meter.

Kan därtill lägga lite kryptiska anteckningar som jag får utveckla en annan gång:

Igångar: börja 25 m upp, 3 m ut i vatten ligger dummyn. Det gör att hunden ser dummyn vid strandkanten o går ut utan tövan.

Stå som diamant, skicka på lätt markering. Övriga hundar stadga.
Avlämningar: nej vid hopp upp. lugn avlämning. Lämna tillbaka ibland. Beröm lugnet.

Ja, det vi gjort med Bolly idag har varit rätt basic i teorin, men gett även elithundarna problem. Fotgående, stadga, pinnövningar med stopp, dirigering, närsök. Imorgon ska vi visst sy ihop det mera.
Har insett att jag inte har något dirigeringskommando efter närsök i kedjan, har alltid närsök sist. De måste jag träna in, inte alltid man avslutar med närsök även om det är vanligast. Byta frpn vittrat tömt område till nytt område tex.
Likaså ska vår grupp träna mer vittringar som störning, inte bara kastade markeringar.

Pinnbanor: lägg ut apporter bakifrån. Om hund tas med ut, sätt 10 m ifrån.
Försvåra genom 8+1 pinnar istället för 4+1. Ta bort någon pinne, tex skick 2. Lägg in överraskningar.
Avsluta med rakt linjetag till 4.

Tre missar på vänster. Strunta då i sista ut till 3. Istället avsluta med linjetag rakt ut till 4.

Utflykt till Wira Bruk

Idag tog vi kameror och hundar och åkte på utflykt. Några bilder har jag redan lagt upp, fler kommer de närmaste dagarna. Wira Bruk är alltid fint, och precis som jag mindes hade de massor av fina bruksvaror som krokar, gardinstänger, eldstadsverktyg och så vidare. Får ta och bege mig dit igen längre fram.

gardin_wira_bruk

Fin gardinupphängning.

Sen gick vi en promenad kring smedjan. jag tittade in genom ett hål ner i smedjan (golvet nedanför låg minst 2 meter lägre än marken utanför). Vips, utan förvarning, hoppade Lakrits in genom hålet. Han var kopplad och jag skrek till, så lika vips hoppade han ut igen. Det var några stenar i väggen innanför som räddade honom från att falla ända ner till golvet!

lakrits_hålet_wira_bruk

Lakrits helt oberörd nedanför hemska hålet.

Så här såg det ut sett inifrån. Genom gluggen ovanför hoppade han alltså, och hade den osannolika turen att det stack ut stenar nån halvmeter som han kunde landa på och efter mitt utrop direkt studsa ut igen. Puh! Det hade kunnat bli en jakthund mindre där …

 

Träning i Verka och träningstävling i rally × 2

Ulrika hade förberett ena sidan av dammen med dolda målområden med tennisbollar på höger respektive vänster sida om en tom mittsnitsel. Innan vi gick till andra sidan lade vi ut ytterligare ett målområde (synligt) med dummies ca 40 m ovanför dammen. Sedan gick vi runt och skickade växelvis antingen på rakt linjetag till de kända dummisarna, eller stopp och vinkla höger, eller stopp och vinkla vänster till de dolda områdena. På slutet hade vi varsin tennisboll kvar till höger och vänster, och vi passade på att skicka hundarna på skrådden över dammen. Det var svårt, särskilt vänster, där Lakrits gärna ville dra sig på hitre dammkanten istället. Annars är jag ganska nöjd med hans dirigeringsarbete, gjorde nån miss själv där jag var lite sen och trodde den nervikta snitseln befann sig längre åt höger än den gjorde.

Sedan kastade Carina markeringar ännu längre bakom det gamla dummyområdet, och då vart det högre fart på Lakrits Över-arbete. Här vid dammen var det ju ett gyllene tillfälle att träna Över, vilket Lakrits lyssnade på nästan alla gånger. Däremot stannade han oftast för att skaka av sig uppe på andra sidan och kom då av sig i linjetaget. Lite fler såna markeringar en bra bit in på land på andra sidan vattnet vore alltså bra för att få bort detta beteende.

Sen gick vi på linje längs en stig. Carina gick sist och kastade bollar med sleven, än åt höger och än åt vänster. Hon sa ”vänster” eller ”höger”, och när vi vänt oss åt rätt håll, kastade hon en tennisboll ut i det höga gräset som en hund i taget fick apportera. Det roliga var här att Lakrits vände sig rätt snabbare än jag – han lyssnade alltså på vad Carina sade och agerade därefter. 🙂

Lackepacke fick chansen att eyewipa Cheysie på en markering: Knäckande för lillgulingen som sedan skärpte sig. Han fick också ta en som Aya inte sett, så lite stolt var han nog där bland damerna.

Sedan kom vi fram till sökområdet som Ulrika också förberett. Det var ängsmark med mellanhögt till riktigt högt gräs, en gångväg rakt genom området och på vänster och höger sida var det skog. Bakom området var en mindre grusväg samt en hästhage.
Detta sök blev väldigt svårt för hundarna, fast det såg enkelt ut. Det var medvind och hundarna ville gärna dra sig in i skogskanterna. Lakrits var borta i högra skogen en bra stund och jag fick till slut kalla tillbaka honom. Hästarna kanske också gjorde att hundarna inte sprang tillräckligt djupt? De sista apporterna var just de allra yttersta. Lakrits fick in en apport snabbt (också långt ut i och för sig), men sen gick han bet trots idogt sökande. Vi fick gå ut allihop, både hundar och människor, för att få in de sista. Bra, men svårt, alltså.

Hem och jobba nån timme, lite snabb mat och sen båda hundarna in i bilen igen bort till klubben. Det var träningstävling i rally ikväll (inte den optimala kvällen sett ur mitt perspektiv, men det visste jag inte riktigt när jag anmälde). Jag hade valt att anmäla Lakrits till nybörjarklass, men ville testa hur Kasper skulle gå i fortsättningsklass. Visserligen har vi inte tävlat oss upp dit än, men han kan ju momenten. Jag ville kolla av om han också stannade på banan utan att kuta iväg på något spännande runt omkring: en annan hund, en häst, en fågel eller nåt annat han fått vittring på.

Det var tolv som startade i nybörjarklass och Lakrits blev tvåa med 97 poäng! Avdragen var 1 nosning och 2 sen. Mycket bra av rallyotränade Lakrits!

I fortsättningsklass var det fyra startande och Kasper inte bara höll sig på banan (en stor prestation som gjorde mig nöjd bara där), utan skrapade dessutom ihop 80 poäng och en tredjeplats. Avdragen var -10 på fel övning då han satte sig upp på Sitt-Stå-Gå runt när jag var nånstans bakom svansen. Det där var det länge sedan vi tränade, så inte så konstigt. Sen var det lite smågrejer som gav -10: 6 poäng på nosningar, 2 sen och 2 bristande kontakt. Jag är hur som helst supernöjd med honom. Då kanske jag vågar tänka mig att tävla klart nkl så småningom och gå vidare till fkl även officiellt.

Stort tack till Carola med flera som anordnat denna fina träningstävling på klubben!

Sök vid Veda-bron

Det slog mig plötsligt – vad behöver Lakrits träna? Jo, sök och vattendirigeringar.

Och vad tränar vi så här dagligdags på hemmapromenader? Jo, närsök, markeringar och dirigeringar. Och så lite stopp och inkallningar, förstås. Häpp.

Alltså var det dags att styra kosan till ett sökområde. Valet föll på området efter Vedabron. Det stod en bil med släp där när jag kom, men jag lyckades tråckla mig in utan att spärra den låsta bommen.

Kasper fick hänga med och lägga ut söket. Jag hade fyra tennisbollar och tre 250-gramsdummies. Efter att ha granskat terrängen valde jag ett ganska brett och grunt sök. Vi vallade av och lade ut. Sedan tillbaka till bilen och byta hund. Nu var den andra bilen borta.

Lakrits tog in nr 1, 2, 6 och 7 i ganska rask takt. Det var de båda närmaste på vänster respektive höger sida, så det var ju bra. Sen sökte han ett bra tag innan han kom in med nr 3, den den dummy som låg snett ut åt vänster. Sen tog jag honom fot och gick fram några meter för att se bättre, och skickade ut på nytt. Då kom den högra dummyn som var kvar, nr 5, in. En sista boll saknades, och jag insåg att det måste vara den jag kastat ut rakt i ett stort fält med ormbunkar.

Han höll på länge och letade efter den. Han var inne och frågade någon gång, men blev utskjutsad. Till sist blåste jag in honom när han var helt fel ute och berömde. Så förflyttade vi oss igen, lite mer åt vänster, så jag skulle kunna se ungefär var den kunde tänkas ligga. Så skickade jag på nytt. Efter ytterligare en bra stunds sök hittade han den så till slut.

Det knepiga med ormbunkar är ju att hunden vill hålla huvudet högt över dem för att kunna känna vittringen av apporterna, men då missar de istället vittringen under bladen. Bladen fungerar som effektiva lock.

Därför avslutade jag med att kasta några tennisbollsmarkeringar rakt ut i ormbunksområdena. Inte långa, jag hade ingen kastare med mig, utan bara så långt min ringa armteknik räckte. Det blev tillräckligt svårt, särskilt om bollarna studsade lite vid nedslaget och hamnade på annan plats än nedslagsplatsen. Det gick dock bättre och bättre, mot slutet tror jag han fick in nån ormbunksstrategi. Eller så var det tur. Vi ska nog göra om det där.

Öppen träning hos Jenny Hamring – Över

Nappade på den öppna träningen hos Jenny Hamring som var idag. Vi var sju ekipage, om jag minns rätt, som fick oss en rejäl duvning av markeringar i ösregnet.

De första markeringarna såg förrädiskt lätta ut, men i princip hela startfältet hade hundar som sprang som yra höns överallt utom där apporterna hamnat. Antingen var det mycket svårare än vi förstod, eller så hade alla hundarna alldeles för mycket spring i benen i början.

Träningen var en flerstegsraket: vi började med ”enkla” markeringar i högt gräs framför ett dike. De flesta sprang förbi och över. I steg 2 stod vi nära diket och skickade just över – med nya kommandot Över. Över har jag använt förut, men bara som tillägg till Ut, aldrig vid själva skicket. Nu använde vi det istället för markeringsordet till att börja med, senare istället för dirigeringsordet. Det tog ett tag innan duktiga, stadiga Lakrits faktiskt sprang på det nya konstiga ordet. Han trodde först jag försökte lura honom, att det var en stadgeövning.

När de tagit dig över diket med det nya kommandot backade vi längre och längre bak, sen dirigering till samma ställe med samma ord.

Avslutningsvis kastade Jenny framför diket igen och vi skickade ett vanligt Ut/Feldy – med betydelsen att nu skulle de INTE över hindret. Detta fungerade faktiskt på Lakrits. Om det var en slump eller inte, vet jag inte. Helt säkert är att detta nya kommenderingssätt måste mängdtränas om det ska få nån effekt.

Han blev skärptare vartefter och tog in dummisarna snabbare. Men jag tycker faktiskt att han tar längre tid på sig än vanligt, har tyckt så ett tag. Hoppas verkligen att han inte fått noskvalster eller nåt. Det är väl inte alltid man märker det? Hmmm.

Markeringar och dirigeringar på Strawberry field

Det var varmt idag när Mona, Annika och jag samlades för att träna. Nu fick hundarna springa sig lite svala genom krondiket, men ack så svarta de var efteråt. Det syntes på gulingen Cheysie, så vattenslangen fick komma fram här hemma. Nu ligger Lakrits på tork inne på svala toagolvet.

Vi lade ut två dirigeringsområden med varsina apporter på väg ut till bortre fältet. Sedan sköt vi två markeringar åt de andra båda hundarna, en markering över en trädrad in på en annan äng och en dirigeringsmarkering åt andra hållet rakt över krondiket. Lakrits började med den långa dirigeringen och tog in den riktigt bra. Markeringen åt andra hållet sprang han för långt på, tror att han kanske inte såg nedslaget riktigt. Men in kom den efter lite spring.

När vi gått varvet runt där skickade Mona och jag våra hundar till det ena dirigeringsstället medan Annika valde att vänta med det. Lakrits höll där en spikrak linje, tog mitt stopp perfekt i skogsbrynet och sedan vänster till granen där apporterna låg. Kunde inte bli bättre!

Vi gick vidare bort till bergsslänten och sköt nu en dirigeringsmarkering åt höger till samma äng som tidigare, fast från andra hållet, och en direktmarkering uppför berget. Nu studsade dessa apporter lite som de ville, men en del hamnade riktigt högt upp. Lakrits första studsade dock ner och lade sig nedanför den svåra stupkanten, så den plockade han in rätt fort. Där fastnade de sen lätt och rotade omkring.

Dirigeringsmarkeringen tog han med två blås.

Jag sköt en bergsapport till Cheysie som studsade rakt på den enda stora tallen, sen hoppade ägget som en ekorre från tallegren till tallegren och lade sig nedanför bergskanten. Cheysie hade sett den höga fina bågen, men missade nog studsandet neråt, för hon var högt uppe och sökte. Jag sköt om lite senare och då tog apporten visserligen lite i en tallgren igen, men hamnade ändå ovanför kammen på ett rätt bra sätt.

Lakrits fick också en till bergsapport som hamnade ända uppe vid stubben högst upp. Han låg i och gnetade bra länge nedanför stupet och jag lät honom hållas ett tag. När han så för andra gången drog snett upp åt vänster åt det håll som ger lättast access till ovansidan av berget blåste jag och dirigerade honom så riktigt lätt till rätt plats. Vips var den inne. De andra skrattade åt mitt jubel. Men han var ju oväntat duktig där!

På tillbakavägen tog Cheysie först in sin grandirigering och sen tog vi den sista svåra dirigeringen på snedden över först krondiket, sen det lilla diket och ut i ängsgräset. Lakrits höll en sned och bra linje över krondiket, sen drog han sig lite till höger. Jag blåste vänster och så var han framme. Tillbakavägen blev riktigt bra på snedden över dikena, inget rundspring, som jag varit rädd för.

Jag inser nu i efterhand att min röda snitsel blev kvar på vasstrået där, får väl plocka in den nästa gång.

Tack för bra träning – nästa gång kanske Ulrika är med också!

Utan träningsvärk i Verka

Igår bjöds det finfin träning i Verka. Det var Ulrika och Carina som hade förberett, bara för Mona, Annika och mig att rulla in på gårdsplanen och njuta av det fina vädret och den goda planeringen av diverse utlagda dirigeringsställen.

Svårigheterna bestod i hög och snårig vegetation, störningsmarkeringar, smådammar och diken samt (tror jag) en kniphona med en räcka ungar.

Stulen från internet, men så här ungefär såg det ut.

Lakrits redde ut det mesta, inklusive störningarna, men var bra trött på slutet. Han letade mycket noggrant och länge på ett ställe, där det tog lång tid innan han fyndade. Sen kom nästa hund och fyndade nästan med det samma. Häpp?!

Den grunda dammen funkade bra att ta ett svalkande bad i, vilket nog räddade Lakrits dag.

Tack för bra träning än en gång!

 

Test av ny sjö

Var ute på liten rundtur i helgen och passade på att besöka en sjö jag fått tips om. Det var en bit att promenera till Hävsjön från enda vettiga p-platsen, men väl där var sjön folktom och fin. Nu duggade det ju, kanske bidrog till det klena besöksantalet.

2013-06-01 16.02.14

 

Jag kastade i två dummies från bryggan åt höger respektive vänster. Sedan kastade jag i en tennisboll med spagettisleven och så fick Lakrits ta in den först, därefter dummisarna. Funkade bra.2013-06-01 16.02.55Han fick kämpa lite för att komma upp på klippan vid sidan om bryggan.

(Foton tagna med mobilen.)

 

Sista kurstillfället på Storsten blev A-provsträning

Idag hade vi några extra deltagare och var totalt sett 5 aktiva och 2 passiva ekipage. Anita hade klurat ut att A-provsträning skulle stå på dagens program.

Varmt var det i skogen, och myggigt, men enstaka brisar, vatten och myggmedel gjorde att vi ändå klarade av att knalla omkring bland ris, stubbar och stenar under tre timmar.

A-provsträningen var uppdelad i två delar: först gick vi parvis efter skytten (Anita) medan resten gick kopplade passiva bakom. Sen stannade hon och sköt och den med lägst nummer hämtade. Det ekipaget gick sen och ställde sig sist och ett nytt ekipage fick komma fram. De första var rätt enkla som lite uppvärmning, men sen försvårade hon allteftersom, sköt dolt, sköt utan att stanna medan vi gick osv. Lakrits klarade alla sin uppgifter galant, A-apporter rakt igenom, enligt domaren.

Del två var en driven såt. Anita gick ut och sköt i tre områden medan vi stod alla på linje okopplade och tittade på. Så avslutade hon med lite extra eldgivning med tomskott. Alla hundar var trötta och ingen hetsade upp sig över detta. Lakrits tog in en riktigt lång dirigering till det högra området. Jag blåste honom stopp en eller två gånger och sen hade han bärgat hem den. Det jobbet är jag mycket nöjd över.

Mot slutet låg det några apporter kvar ute och vi delades in i par som fick gå ut och göra eftersök i varsitt område. Ulrika och jag fick området rakt fram, längst bort. Vi gick fram en bra bit och sen började Ulrika med att skicka. Det skulle finnas en bollapport kvar här. Inget fynd och Lakrits fick chansen. Sen växlade vi nån gång till innan vi bestämde oss för att köra båda hundarna parallellt. Lakrits var framme en gång och nosade på Aya, men jag kallade direkt tillbaka honom och ut i söket mer åt vänster. Sen sökte de båda fint utan att direkt störa varann. Till sist hittade Aya bollen långt ut i ett ormbunksområde. Bra gjort, den var svår! Lakrits fick en godis för sitt tappra sökande.

Detta var sista tillfället och vi avslutade med lite fika hemma hos Anita. Lilla nytillskottet blev såklart gosat med och min ena stortå provsmakades av de små sylvassa tänderna.

Dammen och skrammelträning

Sara är här i helgen så vi åkte en sväng till dammen för att träna vatten.

sara_kasperMina fina medhjälpare.

Sara och Kasper gick bakom till andra sidan och kastade först ett par markeringar för att få upp Lakrits förståelse för stället.

grön_damm

På inväg med första markeringen. Idag såg hela dammen alldeles grön ut i ljuset.

lakrits_simmar

 

Det var synd att jag bara hade mobilen med, för ljuset och vattenspeglingarna var otroligt fint.

Sen försökte jag få ut Lakrits med en ren dirigering, men när det inte ville sig gjorde jag ett låtsaskast med bollkastaren, och då plumsade han i.

Nästa gång fick jag faktiskt i honom på en ren dold dirigering genom att gå lite närmare vattenkanten. Därmed lät vi oss nöja med dirigeringsträning.

Istället kom Sara och Kasper tillbaka och lattjade lite med bollkastaren som avslutning.

sara_bollkastare

 

Någon boll träffade björken och då ville Kasper ta in den! Men så tvekar han… liiiite djupt, kanske?

sara_kasper_vattenboll

 

Innan jag hann stoppa honom hoppade Lakrits i och tog in den framför nosen på storebror. Jag manade ju på Kasper men ideliga Ja! Ja! Ta den! Och det blev lite för mycket för Lakrits.

Men så skulle vi vaska av dummisarna innan vi åkte hem, och då fick Kasper en ny chans på en grund apport.

kasper_vattendummy

 

Väl hemma erbjöd sig husse att träna Kasper på att inte skälla på förbicyklandes och förbiskejtandes personer. Det är framför allt de åkdon som låter och rasslar som han ger sig på. Tysta cyklar klarar sig för det mesta från utskällning.

Jag satte mig med linkopplad Kasper i knäet och en tallrik köttbullsbitar i beredskap medan Rolf fäste skrammel på sin cykel och begav sig uppför Skolgatan. Första gången lät han för lite, så då satt Kasper lugnt kvar och fick en godis för det. Nästa varv var det svårare, då tog han en godis först, men kunde sen inte hålla sig utan hoppade ner från famnen och drog iväg på gräsmattan.

Nu bands det fast en hink bakom cykeln. Ja, den skramlade ännu mer och Kasper rusade efter istället för att stanna hos mig. Men så återvände han och trodde han skulle få köttbulle EFTER skällattacken. Jag höll fram den framför nosen men stoppade sedan mycket demonstrativt tillbaka den i skålen. Ett försök till. Det skramlade väldeliga och Kasper hoppade ner igen. Jag ropade Kasper med snäll röst och han vände tillbaka utan att skälla först, och NU fick han massor av köttbullsbitar. Därmed avslutade vi det träningspasset.

Äldre inlägg Nyare inlägg