Vi var först på plan, Skönt att kunna nosa av i lugn och ro. Det gick riktigt bra att få kontakt och gå fint vid sidan.
Men sen kom den svarta labradortiken. Hon har slutat löpa, men luktade så supergott att Kasper blev som tokig. Han stod mer på bakbenen än på alla fyra, kändes det som.
Jag fick jobba stenhårt hela kvällen, och ändå med mediokra resultat. Ibland är det bara alltför tufft.
Jag har märkt flera gånger nu att Kasper verkligen inte är mogen att lämnas på längre avstånd än kanske fyra meter innan man gör inkallning. Han blir osäker och reser sig. Ledaren menar att jag måste träna mer stadga på korta avstånd, så vi lägger väl det till den redan gedigna träningslistan.
Vi hade sitt och stanna kvar med lektant som störande inslag på nån meters avstånd. Kasper ville ju dit till henne, men jag lyckades hindra honom med rösten. Det var nog det bästa den här kvällen.
Hälsade lite på den vita herdehunden när vi hade teoripass. Hon är skällig, men väldigt fin. Som en riktig schäfer, liksom.
Nästa gång blir det agilitytest och kulprovet (undrar om vi har chans på det?). Och så ska jag berätta lite om dsg-rasen. Sista gången är det allmänlydnadsprov, och där har vi inte en chans att klara alla moment, känns det som nu.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: träning (sida 8 av 10)
Det damp ned några bilden från hundpromenaden härom helgen, den dag då Kasper blev biten i halsen. De tre bilderna illustrerar precis svårighetsgraden på den här träffen:
Alla hundar skulle ligga i början på promenaden. Syns Kasper? Nej, just det, han klarade inte att ligga så tätt inpå de övriga.
En lång rad med hundar och förare i skogen. Någon ställer/sätter/lägger sin hund vid sidan av stigen och övriga går förbi. Jättesvårt för Kasper med alla dessa okända och intressanta hundar så när inpå.
Mot slutet får alla ligga igen för fotografering. Nu går det mycket bättre för Kasper som klarar detta mandomsprov. Eh, hunddomsprov?
Idag har jag tränat uppbindning. Han har ju lite svårt för det, inte utanför lilla affären, men i skogen, så jag valde en mittemellanmiljö – mc-klubbens tomma gårdsplan. Band honom tre gånger för sökruta, och leksaksuppletande. Tredje gången lade jag ut min mobiltelefon också (vad gör man inte för hunden?) och han hittade den, nosade och tittade på mig. Själva uppbindningen gick också bra. Ska testa i skogen nästa gång.
Idag har vi mest haft vilodag, men gick ut på en liten träningsrunda nu ikväll. Vi gick till en liten asfalterad parkeringsplats som ligger mellan en gång-/cykelväg som trafikeras av rätt många hundekipage och en gräsmatta kantad av en å där det finns rätt mycket fågel och småvilt. Lite distraheringspotential, alltså.
Jag tränade mörk röst/ljus röst: Kasper satt och stannade kvar. Jag lade kopplet på marken och backade kanske fyra meter. Med ljus röst fick han sen komma in till ett litet vitt lamm som enbart är träningsleksak. Jättekul att kampa med det och sen byta mot godis. Vi körde detta kanske fyra gånger, gick kanonfint varje gång i olika riktning. Yes!
På tillbakavägen försökte jag med Stanna. Det gör han ju, när jag stannar. Men om jag sen fortsätter gå så antingen följer han med, eller – om jag hindrar honom med rösten – så sätter han sig. Hmmm. Stå funkar inte längre, det var längesen vi tränade det, och det var ju uppenbart hos Cattlin sist att det inte fanns kvar i hans medvetande. Måste nog börja om här… Ska kika lite i någon bok (Kontaktkontraktet?) om jag hittar nåt bra träningstips på detta.
Sedan bestämde jag mig för att se om Kasper klarade att gå ca 100 meter i slakt koppel. Jo, nästan, om man accepterar att han ibland befinner sig nån halvmeter framför mig. Lite dov morrning nån gång från min sida så gick det. Vi kanske, kanske har chansen att klara detta moment till den 28 april (testdagen på VaBK). Om vi försöker skärpa oss och tränar detta konsekvent lite varje dag tills dess…
Vi avslutade med att hoppa ett par gånger över vårt lilla hinder. Har ju hittills lagt en godis på targetplattan på andra sidan. Tog bort den nu efter en hoppning och han nosade runt lite förvånat, men satte sig sedan på uppmaning. Han hoppade inte tillbaka med samma entusiasm, dock. Jag glömde använda lilla lammet här, det hade kanske gjort susen. Får tänka på det nästa gång… Ett annat problem är att han gärna sätter sig snett i förhållande till hindret för att bättre kunna hålla koll på de som passerar på nån av gatorna utanför häcken. Han känner väl att han ska vakta tomten, och det får då prioritet över vårt träningsaktivitet.
I morse var vi hos veterinären och tog dränet. Sedan bar det av raka spåret till Frösunda där Steg 2-kursen hos Eva började. Lite mycket nu, med tre parallella kurser och bitskadad hund… Men det är främst den här veckan som kurserna kör ihop sig, så det ska nog gå bra.
Vi började med lite Steg 1-repetition, att backa med utsträckt godishand till hunden utmed raden av andra hundar, likadant utan godishand – bara med hjälp av rösten, och en tredje variant där vi med rösten skulle se till att hunden stannade medan vi själva fortsatte backa och sen med ljus röst kallade till oss hunden. Den sista varianten var svårast, jag hade svårt att få till en tillräckligt mörk och dov röst för att Kasper ska stanna kvar. När jag backar fortsätter han att följa med mig, tittar och så, men stannar inte. Till saken hör att vi fick inte använda kommando utan enbart röstläge. Får försöka träna detta med djupare röst.
Sen gick vi bort till en äng där vi testade personsök. Personen ska gömma sig i den vindriktningen så att hunden kan få upp vittringen på personen (kan vara helt främmande människa, men kan också köras med familjemedlemmar). Man går med hunden parallellt mot den egentliga sökriktningen, stannar ofta och tittar noga på hundens reaktioner. Man ser på nosen när den fått upp en vittring. Sen kan man för övnings och triggnings skull gå nåt varv till innan man släpper hunden mot sökdoften. När hunden hittar figuranten leker hon eller han med hunden (man lämnar över leksak i förväg) och när föraren sen kommer fram leker man mer och ger godis. Kasper hade inga som helst problem med att hitta en annan av kursdeltagarna bakom en sten.
På slutet blev det lekstund, men antagligen på graund av incidenten med Kasper förra helgen släppte vi bara några hundar i taget. Kasper, Enzo och en storpudel fick leka först, sedan kallade vi in utan problem och en grupp större hundar fick leka: två schäfrar, en labrador och en stor lurvig sak (kanske old english sheepdog?). En border collie fick förbli kopplad, det var en omplacering som bara varit hos sin nya matte en vecka än.
På hemvägen körde vi lite gå, stanna, titta, belöna. Funkade fint.
Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol – allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.
Det står helt klart – Cattlins gräsmatta är den svåraste utmaning vi har med Kasper. Han gick ju bra i måndags på VaBK, han var suverän på hemmaplan igår förmiddag. Men på kvällen var han åter mycket svår att hålla kontakt med.
Vi körde Ligg och stanna kvar, och fick väl till nåt halvdussin ligg. Sen var det läggande under gång, det var svårt.
På inkallning utan lina sprang han först kanonfint mot mig, sen vände han i en elegant båge rakt mot den andra gårdshunden som stod bredvid. Nästa inkallning – med lina – gick kanonbra. Han är listig och opålitlig, den rackaren.
Hopp ut och hopp tillbaka gick bra var för sig. Att han ska sätta sig där på andra sidan har han däremot inte fattat än, och att ge sittkommando på distans funkade inte. Men det är ju något vi kan träna hemma med nya hindren.
Idag var det soligt och fint och Kasper har varit ute i lina och gonat sig länge i solen. Vid lunchtid tränade vi hinder ett par gånger, och tog oss en cykeltur. Det var ju ett tag sen. Det är lite knepigt att få igång honom, men när han väl fått fart travar han hur glatt som helst där bredvid. I uppförsbacken satte han till och med sån fart att det kändes som om han drog mig där jag trampade i maklig takt för att inte överanstränga honom. Fick öka tempot lite…
Körde lite Stanna under gång och vågade mig på att testa lite Ligg under gång. Nu har det ju blivit lite varmare så även det gick bra! Man får tänka på att det är en hundras utan underull, så det är kanske inte så konstigt om han vägrat under de kallaste månaderna. Han är inte jättesnabb vid läggandet, men han gör det!
Fortsatte träna lite när vi kom in igen, först lite apportbock: den gula tar han nu från golvet och backar jag något steg hänger han med nån halvmeter innan han släpper den. Kanon! Bytte sen till träbocken, som varit svårare. Jag lade den på golvet för att se om han skulle ta den. Han kikade lite busigt på mig, tog den och stack nerför trappan till vardagsrummet. 😉 Han tappade taget om den ett par gånger, men tog upp den igen. Okej, inte så bra att han drog iväg med den, men kanon att han bar den! Bytte mot massor av godis.
Vi gick tillbaka till köket och provade igen. Jag lade ned den på golvet, backade en meter och han tog den och gick mot mig. Inte ända fram, men han visade sin goda vilja. Då tyckte jag det var dags att avsluta för den här gången. Jag är så nöjd!
Sen körde vi lite mer läggande under gång och jag tyckte han blev lite snabbare inomhus. Efter att ha smulat sönder en tablettask med hundgodis har han nu somnat. Ikväll har vi Cattlin-kurs, får se om han är på lika bra humör då.
Ikväll var det kurstillfälle på Vallentuna Brukshundklubb igen efter en veckas påskuppehåll. Alla hundarna var stökigare än vanligt. För Kasper och den enda andra hanen på kursen var det kanske inte så konstigt, för det fanns en löptik på planen. Men de två veckornas uppehåll märktes på praktiskt taget alla hundarna.
Vår läxa blev att träna sitt/ligg och stanna kvar med störning, till exempel familjemedlem som leker med leksak framför nosen medan jag håller schack på hunden.
Försökte anamma Eva Bodfäldts nostips idag, men hela planen var så fläckbesudlad att ställde jag mig på en fläck valde han genast en annan tre centimeter bort. Suck.
Men på det hela taget var träningen lyckad. Vi gick konzickzack med störning i form av lekande personer och godisskål. Med hjälp av min mörka röst gick det rätt bra, han var bara lite distraherad, mer vid de lekande personerna än vid godisskålen. Säkert berodde det på att vi tränat att gå förbi godisskålar en hel del nu. Så lekstörning får bli vår nya melodi.
Vi hade lite hanteringsövning, först handledaren, sen en av kursdeltagarna. Kasper var hoppig och social och stod inte alls still. Big surprise. Att lyfta läpparna för en hastig tandtitt gick dock bra.
På slutet körde vi inkallning. Först med hundarna uppställda i linje och inkallning en och en rakt ut. Jag hade Kasper i löplina för säkerhets skull, det hörs ju nästan på namnet varför jag kände att det var en bra idé…
Det gick kanon, snabb som en vessla och rundade mig fint och kom in på vänster sida. Yes!
Däremot var han lite ivrig i starten, halvreste sig och ville gärna iväg. Handledaren sade att det var osäkerhet när jag gick min väg från honom.
Nästa gång skulle vi göra inkallningen parallellt utmed de andra hundarna. Biträdande handledare fick hålla Kasper, och (naturligt nog) tog hon ett grepp i hans sele. Selen har han på sig för bilåkningen, bara min slapphet att inte ta av den under träningen. Använder nu vanligt halsband till träningen, eftersom vi normalt ska binda upp hundarna vid teoripasset. Iallafall, hon kunde ju inte veta att han blivit selarnas Houdini. När jag vände mig om hade han alltså vridit sig loss och kom kutande. Jag ropade på honom och inkallningen satt även denna gång som en smäck. Bortsett från starten, då. Att öva mer på korta avstånd, var handledarens tips. Fast det gör vi ju, dagligen i koppel eller långlina. Hmm. Kanske handlar det snarare om att träna korta avstånd MED NÅGON ANNAN SOM HÅLLARE? Han gillar ju inte heller att bli uppbunden i träd i skogen. Och när Enzos matte höll honom en gång på en äng vred han sig loss på samma sätt. Det här måste vi nog systematisera…
Oj, hade inte tänkt blogga mer ikväll. Men så hittade jag denna för oss synnerligen intressanta länk från Eva Bodfäldts blogg, där hon skriver om nosiver och hur man kan bryta det beteendet vid träning. Ska testas redan i morgon…
http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/luktflackar—en-mojlighet-till-vardagstraning
Så fort lillmatte ökade takten blev Kasper tokig av glädje och hoppade som på lillvalpstiden.
Vi gjorde misstaget att höja ribban när allt gick så bra. Och genast gick det sämre…
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer