Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: miljöträning (sida 1 av 2)

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

img_2449Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag  har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum.  Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

  • byta fönster
  • tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
  • ny trappa till entrén
  • entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
  • balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
  • trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
  • jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

Stadsfärd med Jungman

Skulle fylla på Reskassekortet på väg in till stan. Givetvis var biljettautomaten avstängd, så vi fick gå till Pressbyrån och Jungman fick sitta uppbunden en kort stund. Det gick bra, men han var superglad när jag kom tillbaka!

2013-05-14 16.35.47Sen fick vi vänta en stund på tåget och han lade sig genast ner på plattorna. Tror lillen var lite trött.

2013-05-14 16.46.10

 

På Roslagsbanan kunde vi lyxa med en ”fyra-kuppe” och Jungman lade sig direkt igen.

2013-05-14 17.23.45Inne vid Tekniska Högskolan fick vi det tvivelaktiga nöjet att åka hiss.

2013-05-14 17.29.40Sen var det rusningstid och mängder av folk på perrongen. Vi fick ståplats en hållplats och hade sen turen att få en sittplats. Han är mycket duktig på att knöla in sig mellan benen när man sitter. Men sen lade han sig ner igen, tröttpojken.

När han är trött och/eller när han går ensam utan annat hundsällskap är han en lättpromenerad hund som oftast vet sin plats på vänster sida.

Snart var vi framme vid Mariatorget där matte mötte upp. Stor pudelglädje!

Jag kopplade av efter dagens hundstök med lite god middag och ett par glas vin med lite översättarkollegor. Mycket trevligt. Extra härligt var det att det fortfarande kändes varmt när jag kom hem och tog ut de egna hundarna på en sista kvällspromenad. Sommarkänsla!

Stadsvisit

Lakrits och jag åkte in till stan idag. Roslagsbanan hade han åkt förut, var en baggis, tyckte han. Han fick börja med att sitta ryggsäck, men snart lade han sig ned på golvet. Nästa etapp blev tunnelbana från Tekniska högskolan till Östermalmstorg. Det blev till att åka kisshiss på båda stationerna. Finns det nåt äckligare? Nå, jag brydde mej mer än Lakrits, som ju är intränad på hiss hos min redovisningsbyrå. I själva tunnelbanetåget stod vi eftersom det bara var två hållplatser, och att vara där invid dörren som åkte upp och igen flera gånger var ju lite nytt. Under Åhléns vid Östermalmstorg gick vi ut genom en butiksgång innan vi kom upp i gatunivå. I princip alla butikerna hade dörrar som gled upp med ett väsande när man passerade dem. Detta var ju högintressant. Det var tillräckligt många sådana för att nyhetens behag skulle börja lägga sig när vi nådde trappan upp. 
Sedan promenerade vi i solskenet bort till Humlegården och strosade i sakta mak genom den. Fick som planerat några hundmöten, men på lagom avstånd. De var intressanta, men han klarade av dem utan att låsa sig alldeles. Sedan promenerade vi vidare upp till Valhallavägen. Jag åt ett par rätt äckliga korvar i en grill (Lakris var inte lika kinkig) och så var det dags att åka hem igen. Vi missade precis ett tåg, men det var rätt bra. Jag satte mig på en solig bänk med Lakrits i ryggsäck. Han kopplade av rätt bra, men det kommer små pip som jag inte ens tror han är medveten om. Inte stressgnällpipen, utan nån annan typ, kan man kalla dem vilopip? I vår vagn hem fanns en golden i andra änden av vagnen, men det vet jag inte ens om Lakrits märkte. Samma sak hem: ryggsäcken, och sen lade han sig ned. Han låg till och med på rygg ett tag. Men småpipen kom av och till trots att han kändes avslappnad i kroppen.
Nu har han däckat, måste väl smälta detta intensiva stadsbesök.

Miljöträning – hästar

Vi tog en skogspromenad igår och hamnade mitt på en gård där en kvinna just kom ledandes ett sto med föl. För säkerhets skull kopplade jag Lakrits, men han bekymrade sig inte alls över de högbenta djuren.
Han har blivit lite självständigare i skogen när vi är ute, men håller hela tiden god koll på var vi är och vart vi tänkt ta vägen. De enda svampfynden vi gjorde var några svavelgula skivlingar av okänd sort (möjligen svavelgul slöjskivling, isåfall giftig), i övrigt var skogen fortfarande för torr. Mer regn, får kanske ta till svampdansen igen. Må jag snart hitta en ”ätlig klump”, Bolétus édulis.
I övrigt bestod skogsfynden av en fästing som kröp på Lakrits. Det är den andra jag hittat på honom, den första hade hunnit sätta sig fast på kinden och såg först ut som en sån där fläck som det växer ut morrhår från, så jag höll på att missa den.
Nu på morgonen tränade vi ingångar med hjälp av klossen. Det går jättebra med kloss, men avsevärt svårare utan. Nu har han börjat testa spontana Ligg när han inte vet vad han ska göra, nån gång varvat med Hoppstå. Sötnosen!
Annars har han börjat kunna vänta tyst i badrummet medan jag tränar Kasper. Skönt, för det är inget kul att träna under pip.

Miljöträning – stadsbesök

Det började lite tokigt: jag såg fel på klockan och åkte iväg en hel timme tidigare än tänkt. Det gjorde nu inte så mycket, vi fick bara lite mer miljöträning inne i stan.
Tåget in gick väldigt bra förutom att det var ganska varmt. Sen promenerade vi i sakta mak bort till Humlegården och lade oss en stund i skuggan på gräsmattan. Fick av min kompis veta att det finns en hundgård i Humlegården, så dit gick vi. Medan vi väntade på kompisen fick vi besök av jack russeln Hector. Därefter kom en mycket trevlig aussie. Så småningom mötte kompisen upp med lagotton Grappa och hundarna fick lattja.

Det kom även en del andra hundar till hundgården. Lakrits tog det lugnt och var mest hos mig medan Kasper skulle kolla in alla nykomlingar på sant gårdshundsmanér. Han godkände alla utom en rottisvalp, som utsattes för morr och tänder. De vistades i närheten av oss i hagen en stund medan jag höll ordning på Kasper och försökte förstärka beteendet ”snäll mot rottis”. Efter att de gått kom en boxer som inte heller gillades helt. Den hade en tendens att stirra rakt på övriga hundar, så de flesta undvek att leka med den, så även Kasper efter någon inledande morrning. Andra hundar (terrier, dvärgpinscher, ett par frallor och kanske nån mer) godkändes till fullo av Mister Gårdskontrollant.
När vi fått nog av hundgården promenerade vi bort till en uteservering och fick oss lite att dricka. Vatten till fyrbeningarna och vin till oss andra. Lakrits första restaurangbesök avlöpte riktigt väl och han sov en stor del av tiden. Grappa grävde ett hål, men i övrigt skedde inga malörer. Jo, innan jag gick hem passade jag på att gå på toa och överlämnade hundarna till kompisen och hennes nyanlända kompis. Nu blev Kasper desperat över att jag gick och sin Houdinivana trogen lyckades han tråckla sig ur halsbandet och springa efter. Som tur var sprang han inte ut på den närbelägna vägen och kompisens kompis fick tag på honom och återförde honom till bordet igen. När jag lyckligt ovetande om denna kalabalik återkom satt de där med hundarna under noggrann övervakning. Tack för hjälpen!
Vi promenerade tillbaka till Östra station och kom alldeles lagom till att ett tåg hem till Vallentuna skulle avgå. Hundarna sussade sött större delen av hemfärden. Det tror jag, det.

Miljöträning

Skrev ju inget om miljöträning i förra inlägget. Vi har ju varit i skogen ett par gånger, träffat lite grannar och hundarna Simba och Enzo samt varit på midsommarfirande och gjort ett hemma-hos-besök. Så mycket mer miljöträning har det inte blivit än.
Förrän nu. Jag fick för mig att ta Lakrits till Vallentuna centrum idag när det inte var fullt så varmt som tidigare dagar. Vi promenerade dit, förutom att jag bar över bensinmacken, för lukterna och smakerna där, plus alla bilarna och mopparna, tyckte jag att vi kunde vänta lite med.
Vi hade sån tur att just när vi skulle korsa järnvägen så kom det in ett tåg från Ormstahållet. Vi gick över och satte oss och väntade. Och vilken miljökakafoni vi fick! Först plinget när bommarna gick ner, sen tåget som passerade, sen två cyklar som tvärbromsade mitt framför oss så gruset yrde, sen en lastbil på granngatan som lastade av/på något som rasslade alldeles förfärligt. Allt detta på ett fåtal minuter. Och Ferdinand bara satt och luktade på alla blommorna… Nä, men Lakrits satt fint och väntade på att de goda leverpastejpluttarna skulle klickas fram. Han är helt kool, den killen!
Vi gick genom centrum, jag passade på att ta ut lite pengar, vi gick in i djuraffären och köpte ett nytt mjukt halvstryp med reflexband (hittills har han haft Kaspers gamla Hurtta storlek 0 (25–35 cm) de gånger han gått i gemensamt koppel med Kasper, men nu är det med nöd och näppe man får det över huvudet på honom – bevis för att han har vuxit). Detta är storlek 40 cm och är precis lagom i innersta läget men ramlar inte över huvudet i det yttersta. Det bör räcka ett tag. Priset 159 kr var överkomligt. Sen tyckte Lakrits att vi skulle köpa lite mer träningsgodis av typen mjuka småben, så det gjorde vi. 🙂 Blir bra att ha med till Bodfäldt-kursen på lördag.
Precis bredvid djuraffären håller de på att gräva för nya biblioteket, men inte heller det bekom honom något.
På hemvägen satt vi vid en parkbänk en stund och det passerade både rullator, permobil (heter de så, de där klumpiga rullstolsvarianterna?) och på andra sidan torget en rullskidåkare (med tysta hjul). Inget bekom honom. Två människor frågade och fick lov att hälsa. Efter att vi sedan passerat både barn och hund och gått tillbaka över centrumvägen frågade ytterligare några om de fick hälsa, men då tyckte jag att hans dagsranson intryck uppnåtts med råge, så jag avböjde det.
Att kissa på promenaden föresvävade inte herrn, och inte heller på gräsmattan när vi kom hem. Jag insåg att det nog var på G, så när han efter två minuter inomhus började se orolig ut tog jag ut honom igen. Jodå, nu kunde man kissa.

Lite fler midsommarbilder

Måste efter dagens tidigare korta Iphone-inlägg inflika att Lakrits var en väldigt kool kille, både med att gå över trafikerade vägar (premiär) och upp på kyrkkullen (ganska långt för en nioveckors valp) och sedan vistas bland så mycket människor och hundar. Det blir färre och färre gånger han snurrar in sig mellan benen, han går superfint vid vänstersidan! Jag bar honom genom själva hopen, och sedan slog vi oss ned på en filt och bara var där en stund. Vi stannade inte så länge för det var ganska varmt för hundarna och fanns ingen skugga. Vatten drack de gärna från medhavd flaska. På tillbakavägen stannade vi och tittade lite på dansen och musiken (Lakrits i famnen) och inte heller detta störde honom det minsta.

Vi miljötränar bland alla midsommarfirare.

Nyttig miljöträning

Så har vi miljötränat lite… Kasper fick hänga med till VaBK och titta på när vi fixade hinder och snackade ihop oss inför stundade agilitytävling då jag ska vara med som funktionär. Bredvid hölls stor StoKK-utställning, så det blev mycket bra miljöträning för lille herrn. Vi körde några hinder på kul, med koppel för att han inte skulle få för sig att dra bort till vänstervarvarna, och det märktes att han tyckte det var kul. Det märktes också att matte var ringrostig, har inte gjort det här sen i maj…
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.

Sociala aktiviteter

Igår fick vi förmånen att träffa Grappa, en tolvveckors lagottovalp. Kasper var första hunden hon fick leka med, förutom sin brorsa, så det gällde att vi tog det lite försiktigt i början. Vi började alltså med en kort promenad till gröna ängen, där Grappa fick gå lös först.

Redan på promenaden hade Kasper fräst ifrån en gång att Grappa var lite för dominant. Han var faktiskt en stor herre! När jag så första gången släppte kopplet på Kasper blev det lite förskräckta pip från Grappa. Jag tog Kasper igen och lattjade lite separat med honom några meter bort. Några minuter senare släppte vi ihop dem igen, och nu gick det bättre. De behövde bara vänja sig lite vid varandra. Grappa fick inse att hon inte kunde lattja med Kasper som med jämngamla brorsan, och Kasper fick inse att han var tvungen att ta det lite fint med lilldamen.
Jag plockade bort kopplet och sen lekte de fint en stund.


Vi promenerade hem igen och det var inga problem med Kasper att Grappa fick hänga med in på tomten och in i huset.

Det var kanonbra att de fick bekanta sig med varandra i lugn och ro, för snart fylldes huset med 13 hungriga vuxna och 3 småbarn som var inbjudna på grillfest.
Vi var omväxlande ute och inne, för vädret var inte idealiskt för en sådan tillställning. När vi var inne skiljde vi hundarna åt med kompostgrind en stund, framför allt så Grappa kunde varva ner och sova en stund. De tre barnen tyckte hundarna var mycket roliga. Särskilt fyra-och-ett-halvtåringen tyckte även att de uppställda agilityhindren var spännande, så han modifierade om dem till en nya intressant och konstnärlig installation. Tyvärr böjde han i processen även till samtliga slalompinnspetsar, så husse fick kämpa en stund med att räta ut dem igen.

Det var lite hårt imorse för både Kasper och mig att stiga upp och åka iväg till viltspårkursen. Idag skulle vi lägga spår två och två. Därefter skulle två andra i gruppen få gå spåren. Eftersom vi var sex idag fungerade detta upplägg fint. Jag fick förtroendet att guida B. som inte lagt så många spår, särskilt inte i öppen-klass-nivå. Vi fick den oländigaste terrängbiten och det blev därför två ganska långa spår, eftersom man inte kunde vika av med vinklar hur som helst. Jag snitslade första spåret medan hon drog skank och blodade, så bytte vi på andra. Jag pratade henne igenom bägge spårläggningarna och tror att jag lyckades förklara de flesta svårigheterna för henne.

Det var ett litet antiklimax sedan när Kasper och jag efter duggregnsfikat skulle gå det spår vi blivit tilldelade. Den gruppen hade fått en ynka liten markplätt att lägga två spår på, vilket medförde att spåret ringlade fram och tillbaka lite för tätt inpå respektive sträcka. Kasper ringade en hel del, och jag tror att spåret var för tätt lagt så dofterna gick ihop en del. Den största svårigheten harlyckan klarade han dock galant och han hittade fram till skanken.

Nu är det anlagsprov härnäst, vilket äger rum på lördag uppe i Roslagen.

Stor best

Igår gick vi en runda i Solna och mötte mängder av hundar att skvallerträna på, någon enstaka kanin som skuttade i snön och ett par hästar som gick och skrotade i en hage.

Hästen stod vi hos en stund och kikade. Kasper vågade sig max en halvmeter ifrån mulen, och om hästen nyfiket höjde huvudet lite hoppade Kasper bakåt med ett skutt och skällde till lite oroligt. Men snart vågade han sig fram igen. Spännande best, trots allt.
Äldre inlägg