Skogsstjärnas hundblogg

I söndags hämtade jag Sansa, 8 veckor, på kenneln Zetastar.

Jag trodde att Kasper skulle ge sig i kast och leka med detsamma, medan Lakrits skulle vara mer på sin vakt: ”Vilken konstig bebis!” Men båda har visat att här kommer man inte och tar för sig hur som helst, och när ska du ta ditt pick och pack och dra hem igen? Lite morr här och där när man är för nyfiken eller råkar ta den Viktiga Grejen, helt enkelt.

Sansa kan redan utan problem klättra in och ut via yttertrappan och sköter merparten behov ute.

När de Läskiga Typerna blir arga finns tillflyktsorterna under köksbord och -stolar samt under soffan. Soffan är så låg så det gömstället lär bara funka nån vecka eller två till.

Jag har gamla bilburen inne i vardagsrummet och den är också populär. Har inte börjat träningen att stänga burdörren ännu, men det kommer. Dit in slänger jag in alla leksaker som dräller omkring, så att det alltid ska vara kul att komma in dit. Där ligger också snuttefilten från mamma Cheysie.

Sen finns det nu kompostgaller till alla dörröppningar, så att det går att enkelt spärra av de ytor där vi inte ska vistas just nu. (Sen gäller det ju att matte kommer ihåg dem också…)

Den uppblåsbara sängen jag skulle sova i nere i hallen krånglade första kvällen, så vi fick ändå ta sovrummet uppe, jag och Sansa. Hon sov fint där till närmare fem, och efter att ha rantat nerför den smala branta trappan sömndrucken med valp i famnen blev det att trängas med de stora hundarna i vardagsrumssoffan resten av natten. Nu har problemet lösts med den uppblåsbara sängen och jag sov gott i hallen inatt. Fick först spärra av delar av hallen lite mer för fröken Nyfiken skulle ut på forskningsexpedition när matte var som tröttast.

Mat är inte henne grej just nu. Leksaker slår långt högre. Ja, de stora hundarnas mat är ju lite spännande, men se då får man sig en morrning som heter duga.

I övrigt softar vi, tränar kontakt (håller på att klicka in henne), går små promenader i trädgården och har åkt ett par små korta turer med bilen.

Första bilturen var hon ensam bak, och hon kungjorde detta med högtidlig solosång. Nästa gång bedömde jag att Lakrits nu var så pass polare att det kunde funka att ha båda i samma bur, och efter något morrande gick det bra. Det blev lite pip nu med, men inte alls lika mycket.

Jag tror förresten att Lakrits kan vara på väg att vekna. Jag tog hans kära fotboll igår och sade till honom att Vänta medan jag rullade iväg den åt Sansa. Hon kutade ju efter och försökte bemästra den. När hon gett upp bad jag Lakrits att hämta in den. Och sen körde vi så några gånger, Sansa fick kuta efter och klättra, bita, lattja på den och när hon tröttnat fick Lakrits hämta in den. Han tittade lite förundrad på henne, och det var som att han fick sig en tankeställare. Den där lilla kunde kanske vara något att ha iallafall. Vi får fortsätta att leka så med mig som medlare idag med och se hur det utvecklas.

På kvällen myser vi en stund i tevesoffan.