Skogsstjärnas hundblogg

Nej, när jag kikar igenom mitt senaste Torsholma-inlägg ser jag ju att det hänt en del. Men i samma rasande takt som förut går det inte nu. Förra helgen var en kompis på besök och hjälpte mig få upp gardiner i alla fönster på nedervåningen samt sy ett skydd till en bänkdyna som Kasper faktiskt ligger en del på. Lyckat! Den behöver bara få nåt band på sig så den inte kanar omkring.

Den förre förrädaren målaren är borta ur mitt liv. Tack och lov. En ny ska komma till, har haft telefonkontakt med den firman. Men ju mer jag tänker på det, desto mer lutar jag åt att de lister och fönsternischer som inte är gjorda får vara nu.

Dels har jag fått nog av renovering och dels har jag fått svar på vattenproverna. Summan av det hela är att jag har på tok för mycket kalcium och kalk (syns med blotta ögat, så det var ingen överraskning), färg (syns också, särskilt i toastolarna), mangan, järn och humus samt på gränsen för lågt pH-värde. För att åtgärda dessa problem rekommenderar man 4 apparater till det facila priset exklusive installation av 50.000 kr. Häpp. Måste alltså försöka spara in lite här och där. På målare, bland annat.

Har nu lite offertförfrågningar ute, så får vi se vad det leder till. Något måste ju göras. En granne har installerat nån liknande utrustning och gått från hårt till mjukt vatten med mycket bättre smak. Låter ju lovande. Har ingen lust att få mina nyinstallerade maskiner förstörda.

På den positiva sidan ringde jag kommunen och har fått bygglovet godkänt! Dock har det inte kommit papper på det ännu, men klart är det, så jag har kontaktat schaktaren. Hoppas nu det milda vädret håller i sig ett tag till så att grunden hinner komma på plats utan problem och extra kostnader.

Lite får man knåpa för att få till det.
Inne har en del lampor och tavlor kommit upp. Och ute har den av mig nerliade gullrishäckens rötter grävts bort av min granne Lasse.

Nu i helgen har jag eldat upp riset och en hel del av alla asplöv som legat som en våt blyertsgrå matta på gräsmattan. Asplövet ville gärna kväva elden, så det har brunnit långsamt och fint. Lite skönt på ett sätt, men otroligt tidskrävande också. En del obrända rester lär det bli.

En annan liten väsentlig skillnad exteriört har det blivit också. Vad får du lista ut själv.

Jag har ju klagat på DHL tidigare, som när de fick buda över närmare ett halvt ton golvplank på grund av de klantat till sig. Nu är det dags igen.

Jag visste ju att min nya specialgjorda ytterdörr från Småland skulle skickas med DHL, men tröstade mig med att det väl inte kunde hända nåt ytterligare en gång. Firman berättade i måndags att dörren nu skickats från dem och när jag inte hört av DHL på onsdagen spårade jag försändelsen till Rosersberg. Jodå, de skulle leverera den till Olsborgsvägen.

–Va? Nej! sade jag. Till Torsholma! Men se det gick inte för det stod Olsborgsvägen på fraktsedeln. Jag fick kontakta avsändaren för att denne skull ändra leveransadressen.

–Och varför har jag inte fått nån sms-avisering? undrade jag sen när denna första irritation hade retts ut. De hade inte fått något mobilnummer, var svaret.

Jag kontaktade omgående min småländska dörrleverantör och fick veta att de visst använt min nya adress och lämnat med mobilnumret. (Det där med adressen är jag faktiskt nu i efterhand lite tveksam till för nu har det anlänt en faktura också ställd till Olsborgsvägen.) Iallafall bad han mig mejla den rätta adressen så skulle han se till att vidarebefordra den till DHL.

Jag gjorde så och fick (tack och lov!) en kopia på det mejl han sedan omgående skickade till Rosersberg. Det var igår torsdag kl 10.44.

Idag fredag undrade jag så varför jag fortfarande inte hört av DHL för en överenskommelse om leverans. Jag nådde efter typ tre samtal till olika personer fram till dem och berättade hela ärendet.

–Men, säger mannen, jag måste kolla var försändelsen befinner sig. Det står här att den gått tillbaka till Halltorp!

Att säga att jag höll andan är en underdrift. Jag var nog närmast lika skogsgrön i nyllet som den dörr som aldrig levereras.

Han kom tillbaka igen.

–Jodå, den har gått tillbaka till Halltorp! Jag ifrågasatte deras kompetens och hänvisade till det mejl som jag ju fått en kopia på. Mannen gick och pratade med den kvinna som tagit emot mejlet och lagt in returuppgifterna i deras datorsystem.

–Hon säger till mig att det står att den skulle tillbaka, säger han till slut.

Detta kunde jag ju med emfas förneka eftersom jag visste exakt vad det stod i mejlet. Till slut sade han att kvinnan skulle ringa upp mig, vilket hon gjorde efter en stund.

Hon bad nu om ursäkt och erkände att hon läst fel, hade bara sett avsändarens standardsignatur och inte hänvisningen till min adress lite längre ned i mejlet. Ursäkten hindrar nu inte faktum: dörren har blivit en svängdörr och är nu på väg ner till Småland för att där åter vända tillbaka till Uppland.

–Den transporten blir på vår bekostnad, förstås, avslutade hon. Jag var artig nog att bita ihop om att jag hoppades att det skulle bli i form av avdrag på hennes lön. Nu får vi väl se om denna välberesta dörr kanhända anländer nästa vecka eller så.

Det är målningen av det sista i vardagsrummet och hallen av det som fortfarande kvarstår som håller på att driva mig till vansinne. Det är fruktansvärt jobbigt att på så liten yta som jag har att hela tiden finna att alla grejer flyttats om (för att målning ska kunna ske), sen försvinner målaren iväg för att återkomma en hyppigt slumpmässigt vald dag, de grejer jag nu lyckats bringa aningen ordning i igen (de ligger i högar på grund av att det fortfarande saknas förvaring för dem) flyttas nu igen på ett annat intrikat sätt. Människor, och i synnerhet hundar, kan inte vistas i den centrala hallen och helst inte förflytta sig från ena delen av huset till den andra. Man känner sig landsförvisad i sitt eget hus eftersom målning pågår där mitt i centrum av huset. Nu hoppas jag dock att jag ser ljuset i tunneln och att denna maratonmålningsperiod (som inte borde ha tagit lång tid alls) äntligen tar slut i morgon. Fast det tror jag när jag ser att alla målarprylar fraktas ut ur mitt hus.

Just där ser det ovanligt välorganiserat ut.

Men det går lite åt rätt håll också. Idag kom Marcus och monterade en garderob i den del av hallen som nu är färdigmålad. Hurra! Jag kan hänga in lite ytterkläder och slipper ha dem i stora sjok på golvet.

Idag kom också ett efterlängtat paket i brevlådan. Muttrar till köksbordet! Visserligen hade de missat att det skulle till skruvar också till klaffen, men det hittade jag egna i nån överbliven påse från nåt av alla de tidigare projekten. Istället hade de lyckats skicka med monteringsbeslag som jag inte alls behövde. Undrar om de ens hade koll på vilket bord jag köpt? Nå, iallafall står det nu på plats och är invigt. Det kommer att fungera bra på den yta jag har tillgodo i köket.

Igår lånade jag en sticksåg för att kunna sprätta upp de för trånga hålen bakpå tevebänken. Det visade sig att båda hålen behövde sågas upp, för självklart skulle scartkontakten gå ut genom det ena och in genom det andra hålet. Numera har jag iallafall en fungerande surroundanläggning till teven också. Ett par högtalare ska skruvas fast på väggen också, men det känns enkelt i förhållande till övrigt strul med denna teveanläggning.

Igår ringde också blombutiken i Vallentuna och hade blommor åt mig. Va? Mycket konstigt. Fyller inte år eller något sådant. Jag skulle inte vara hemma när de ville lämna av så jag sade att jag hämtar dem i butiken istället. Då gjorde hon buketten extra fyllig för att de inte behövde åka ut med den. Vad stod det då på kortet? Var mycket nyfiken när jag fick den vackra buketten i min hand. Döm om min förvåning när det är en bukett från EM i InfraCity! Det stod ingen närmare förklaring, men butiken verkade nyöppnad och kanske jag var den första kunden att handla där för över 10.000 kronor. Eller så. Inte vet jag. Men jag som gjorde ett sånt fåtöljklipp där, det borde ju varit jag som gett dem blommor och inte tvärtom. Vacker är buketten iallafall.