Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 164 av 199)

Fredagspromenad i Frösunda

15 maj 2009 / / 1 kommentar
Sista träningspromenaden i Frösunda. Den var som vanligt nyttig och givande.

Det är stor skillnad på att träffa en bestämd och konstant hundgrupp mot att, som igår, se nya hundar hela tiden. Kasper är mycket lugnare och mer fokuserad när han har koll på vilka som är där. Det var en fin dag, om än lite blåsig. Vi tränade mycket kontakt och hålla sig vid vänsterbenet, oavsett vad matte gjorde, utmed lång grusväg. Sen ligg med fem hundar på ca 5 m avstånd.

Fotat med mobil, men man kan iallafall skymta Kasper som andra hund i högerkanten. Skulle ta en bild till, men av någon anledning gick videoläget igång då, så det blev en kort videosnutt istället …

Eva försökte få oss att träna läggande under gång, men se det fattade Kasper inte alls i denna nya miljö. Hemma har jag börjat få skaplig respons på det, men här skulle man sitta först, undra lite, och så långsamt lägga sig ned … Jaja, inte världens viktigaste sak just nu …

Sen följde vi en lång, nästan obefintlig, stig ned till liten sjö, där vi fikade. Vi hade några lösa hundar under promenaden (Kasper drog iväg för långt och nedgraderades till långlina, då gick han hur prydligt som helst; han är mycket medveten om han har nåt i halsbandet eller inte…), sen lek på äng med höga tuvor. Vid det laget var t.o.m. Kasper rätt spak.

Det går riktigt skapligt i den här hundgruppen där alla lärt känna varandra nu, det är ställen (som på agilityplanen igår) där det hela tiden kommer in nya hundar inom synhåll som blir för svåra retningar.

Jag kommer att gå de två gånger som är kvar i SoSu innan vi åker till Frankrike för att lära oss alla hindren bättre, men jag räknar inte med att kunna köra bana i någon större omfattning. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med agilityn framöver: hittar jag inte en enklare miljö att hålla till på får jag lägga agilityplanerna på hyllan, för det känns som alltför hög överkurs för Kasper just nu.

Nu ska vi bara vila inför anlagsprovet imorgon.

Extra agilityträning på SoSu BK

14 maj 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Extra agilityträning på SoSu BK
Åkte till SoSu BK i spänd förväntan på om dagens alla tidigare aktiviteter skulle ha en dämpande inverkan på busungen. Mnja.
Vi kom dit tidigt och det var inte mer än nåt halvdussin ekipage på plats, så läget var rätt okej. Kasper och jag tränade på gungan, handling över ett hopphinder samt ett par tunnlar som var böjda i spännande former: en var vinklad 90 grader, en var böjd som ett U. Ingendera tunneln erbjöd några som helst problem.


Nu kör han inte lika snabbt längre, utan har lärt sig dämpa farten en del.


Kasper lärde sig under kvällen att hantera gungan riktigt bra. Jag sade Sakta till honom när han kom över mitten och sen fick han knuten godishand framför nosen de första gångerna. Till slut klarade han nästan ett fulldunk med fint hukad kropp som inte sliter så på lederna.

Under tiden byggde folk upp en 14-hinders bana, och min instruktör undrade om inte vi skulle vara med. Jag gick och kikade på banan och bestämde att vi nog kunde göra ett försök på de sex första hindren iallafall. Hopp, balansbom, hopp, vinkel till hopp, 90-graderstunneln, U-tunneln. Där skulle vi kunna bryta.
Vi ställde upp som tredje ekipage. Men, svosh … Så snart jag kopplade loss såg Kasper nåt som inte jag sett. Det kom ett stort gäng promenerandes på väg till lydnadsplanen. Han kutade runt bland gruppen och kom sen tillbaka. Då kände jag att det fick vara nog. Han är inte mogen för en sådan utmaning, även om jag är helt övertygad om att han skulle ha klarat hindren galant. Det är miljön han inte klarar.

Jag har inte ens hunnit resa mig från losskopplingen förrän han drar iväg över hindret…


… och sätter av i full karriär mot den lockande hundgruppen.

Så istället för att göra ett nytt försök satte jag mig med honom och tittade på övriga deltagare.


Det fanns fyra bostonterrier på plan, varav två var ena instruktörens.


Full fart ut ur 90-graderstunneln.


Den andra instruktören hade en duktig wheaten.


Så fanns det två border collies på plan, och attans vad det gick undan för dem. Särskilt slalomet var imponerande.

Rätt var det var dök en tjej från viltspårkursen upp. Hon visade sig gå fortsättningskurs i agility på SoSu BK med sin andra hund, en flat vid namn Bentley. Hon berättade att hennes viltspårhund, en springer spaniel, tyvärr kanske är sjuk i en obotlig sjukdom i binjuren och skulle in på provtagning imorgon. Isåfall är det livslång medicinering som gäller, dopingklassad sådan, så tävlandet är då över för denna fyraåriga hund. Trist! De ska vara med på anlagsprovet på lördag iallafall.

Agility på hemmaplan med Enzo

14 maj 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Agility på hemmaplan med Enzo

Det började med att Kasper rusade på tunneln så fort jag släppte honom, därefter på kompisen Enzo, vars matte motade bort honom. De hade egentligen redan lekt färdigt på en inledande promenad, så Enzo borde inte vara så intressant.
När jag så lockat tillbaka honom till slalomhindret som jag bestämt att vi skulle börja med tjurrusade han igen. Först tredje gången fick jag så mycket fokus på honom att vi kunde köra slalom plus släptunnel.
När vi så gjort det några gånger och vilat lite medan Enzo kört banan skulle jag försöka börja ett steg tidigare, med hopphinder före slalomet. Tjurrusning från hopphindret till tunneln. Efter två såna provade jag att säga Vänta när han precis hoppat hindret, fick på så sätt ned farten och kunde locka in honom till slalomstarten. Vänta är väl inte det vanligaste kommandot på en agilitybana, men vad gör man …
Efter denna lyckade omgång vilade vi lite och när vi så körde igen hade han faktiskt fokus och kom till mig och körde sitt slalom direkt efter hoppet, utan att jag behövde sakta ned honom! Då fick han kanonbelöning med både repleksak och köttbulle och så slutade vi.
Kan jag bara lära mig att tygla hans vilda entusiasm så kommer han att bli kanonbra …
Enzo gjorde framsteg på slalomet, men en köttbulle krävs allra minst för att motivera honom att slingra sig mellan stolparna. Vi hejar på och tror det lossnar snart.
Nu får vi vila några timmar innan vi ska vara på SoSuBK:s öppna agilityträning.

Lite lydnadsträning på gröna ängen

14 maj 2009 / / 4 kommentarer

Vi tog en förmiddagspromenad till gröna ängen, där vi var helt ensamma.
Jag körde lite fritt följ, inkallning, läggande under gång och det gick ganska bra.
Varje gång han började snooza under momenten harklade jag mig lite och fick för det mesta tillbaka uppmärksamheten. När han tappade uppmärksamhet och började snooza mellan momenten hoppade jag och tjoade lite, och då kom han springande.
Det tipset var ju bra här hemma, med andra ord. Men jag är mer tveksam över effekten på ställen med stor hundstörning…

I eftermiddag kommer Enzo och ska köra agility med oss. Kul!

Agilitykurs

13 maj 2009 / / 5 kommentarer

Ikväll var det agilitykurs igen. Vi provade två nya hindertyper: släptunnel och gunga.
Släptunneln var inga problem, tyget var av lätt tältdukstyp. Värre med den tunga pressenningvarianten, men nån sån såg vi inte till idag. Gungan är knepigare. Svårigheten är att få Kasper att förstå att han inte ska rusa på, utan gå lite lugnt och ordnat fram på den medan den sakta tippas ned under kontroll av en instruktör. Efter några varv hade farten minskats mikroskopiskt, men det gick fortfarande på tok för fort. Sista varvet kom jag på att hålla en knuten godishand framför nosen och då tog han det lite lugnare. Imorgon ska vi dit igen på extraträning, så då ska jag testa det konceptet ytterligare och se om det kan ge en bra fartminskning. Instruktören tipsade också om att lägga musmatta som tasstarget på kontaktfälten för att hunden verkligen ska stanna till där. Verkar smart, kanske kan funka på Kasper som är targettillvänjd redan.

Utöver de två nya hindertyperna byggde vi två olika banor. Den vi körde mest bestod av hopphinder, fyra-pinnars slalom, hopphinder, u-sväng med hopphinder mitt på, tunnel, längdhinder och hopphinder.
Jag satte Kasper framför första hopphindret och tänkte gå bort till slalomstarten. Innan jag hunnit säga flasklock stack han åt sidan och rejsade iväg till några hundar. Visselpipsinkallningen fungerade. Jag provade en gång till med samma resultat. Han var så otroligt uppspelt av att vara på denna roliga plan att han inte klarade att koncentrera sig på det vi skulle göra. Koppel på, och sen försökte vi köra hindren med koppel. Slalomet blev en kaotiskt insnurrning pga. kopplet, inte så konstigt, men övriga hinder gick bra. Bortåt u-svängen kände jag att han var fokuserad, så jag släppte kopplet och lät det släpa och resten av hindren gick som en dans. Lite hoppig upp mot mig blev han mellan hindren, så där som han var som liten valp. Han ville nog ha belöning innan banan var slut…
Den andra banan körde vi bara en gång. Den bestod av hopphinder, ringhopp, hopphinder, böjd tunnel, hopphinder och sen ytterligare ett hopphinder som var placerat klockan tre när man kommit över hindret innan. När man tagit klockan tre-hindret skulle man så få hunden att springa snett tillbaka till näst sista hindret och ta det åt andra hållet.
Kasper tog första hindret bra, men ville sen springa vid sidan av ringhindret. Instruktören fick hålla honom medan jag stod på andra sidan, och då gick det bra. Nästa hopphinder och tunnel var inga problem, men sen sprang han åter vid sidan om nästa hinder. Instruktören höll igen och då klarade jag den sista tre-hinderskombinationen riktigt bra, tack vare min handlingträning på hemmaplan. Det kändes som en skön avslutning!
Vi avslutade kursen med att träna just sån enhindershandling och jag märkte att det var lite svårare här pga. de breda avsluten på båda sidor om hindren, som inte jag har hemma. Jag måste nog sätta dit ett par hinkar eller nåt för att få till den rätta bredden, både för Kaspers och min egen skull.
Bortsett från hans två rejs är jag ganska nöjd med kvällen. Helt klart är ju att han behöver träna massor av att vistas på så här svåra planer, men det var ju ingen nyhet. Instruktören tyckte jag skulle försöka hojta, stampa, klappa osv. när jag märker att han är på väg att sticka. Helt enkelt vara rolig. Låter ju lätt i teorin, men jag misstänker att det inte är så alldeles lätt i praktiken. När han ser nåt långt bort har han stenfokus på det och även om jag hinner se han reaktion och börja tjoa och ha mig så anar jag att det blir svårt att bryta det fokuset. Men försöka kan man ju alltid så klart …
Imorgon har jag alltså erbjudits extraträning på SoSuBK:s öppna agilityträningskväll eftersom jag missar så många kurstillfällen. Ska verkligen dra nytta av detta fina erbjudande och träna vippgunga och handling i första hand, tror jag. Dessutom vore det rätt bra att träna slalom med ett inledande hopphinder – att dämpa ner sig och kunna koncentrera sig ordentligt på slalomen efter ett hopp var riktigt svårt. Dessutom kommer vi nog att ta chansen att sitta vid sidan om och bara titta på de mer erfarna ekipagen som tränar. Kasper behöver den passivitetsträningen och jag vill gärna se lite hur elitekipagen gör. Kanske nån liten peng ramlar ner …
Får se också om Enzo kommer över på eftermiddagen för lite agilityträning på hemmaplan först.

Dags att klä sig i rosa

13 maj 2009 / / 1 kommentar

Tjoho, inser just att Thomas Lövkvist tagit den rosa ledartröjan i Giro d’Italia!

Några timmar senare:
Jaha, han kom trea och fick lämna över den rosa till en italienare. Men nu är det vit ungdomströja som gäller, inte illa det heller.

En fråga, ett svar, ett ord

13 maj 2009 / / Kommentarer inaktiverade för En fråga, ett svar, ett ord

En utmaning från Enzos blogg, kan man ju inte motstå:

Var är din mobiltelefon? Fickan
Var är din (o-)äkta hälft? Köket
Ditt hår? Blött
Det bästa du vet? Semester
Din dröm inatt? Okänd
Din dröm/ditt mål? Frihet
Rummet du är i? Arbetsrummet
Din hobby? Hundaktiviteter
Din skräck? Barnadöd
Var vill du vara om 6 år? Österlen
Vad du inte är? Tålmodig
En sak du önskar dig? Labbevalp
Dina kläder? Varma
Din TV? Sjuttiokilos
Ditt/dina husdjur? Bushund
Din dator? Uppkopplad
Ditt humör? Glatt
Saknar du någon? Fredrik
Din bil? Utrotningshotad
Något du inte har på dig? Behå
Favoritaffär? Amerikaplacerad
Din sommar? Fransk
Älskar du någon? Familjen
Något speciellt idag? Agilitykurs
Något som gått sönder nyligen? Kaffemaskinen

Alla som vill hoppar på …

Husse behöver bärnstenshalsband

13 maj 2009 / / 4 kommentarer

Husse har fått borrelia och går nu på antibiotika. Det är andra eller tredje gången nu på lika många år. Jag kanske borde köpa ett bärnstenshalsband till honom med?

Så här ser tävlingsstatus ut (sista tävlingsdag 19/5):
Tina: 2
Enzo: 4
Märta: 22
Åsa: 18
Hippi: 1
Jill: 7
Ninni: 0
Jenny B: 1

Igår kväll gick Kasper, husse och jag en lång skön promenad i det vackra släpljuset. Vi träffade en husse med terrier som lade sin hund på andra sidan vägen så han fick titta på Kasper. Jag satte Kasper på min sida och sen stod vi och pratade lite. Båda hundarna var lugna. Jag tyckte att det var så skönt att hitta en husse som inte nödvändigtvis skulle ta fram sin hund ända fram för att hälsa, och han höll med. Ett riktigt trevligt möte!

Sociala aktiviteter

10 maj 2009 / / 4 kommentarer

Igår fick vi förmånen att träffa Grappa, en tolvveckors lagottovalp. Kasper var första hunden hon fick leka med, förutom sin brorsa, så det gällde att vi tog det lite försiktigt i början. Vi började alltså med en kort promenad till gröna ängen, där Grappa fick gå lös först.

Redan på promenaden hade Kasper fräst ifrån en gång att Grappa var lite för dominant. Han var faktiskt en stor herre! När jag så första gången släppte kopplet på Kasper blev det lite förskräckta pip från Grappa. Jag tog Kasper igen och lattjade lite separat med honom några meter bort. Några minuter senare släppte vi ihop dem igen, och nu gick det bättre. De behövde bara vänja sig lite vid varandra. Grappa fick inse att hon inte kunde lattja med Kasper som med jämngamla brorsan, och Kasper fick inse att han var tvungen att ta det lite fint med lilldamen.
Jag plockade bort kopplet och sen lekte de fint en stund.


Vi promenerade hem igen och det var inga problem med Kasper att Grappa fick hänga med in på tomten och in i huset.

Det var kanonbra att de fick bekanta sig med varandra i lugn och ro, för snart fylldes huset med 13 hungriga vuxna och 3 småbarn som var inbjudna på grillfest.
Vi var omväxlande ute och inne, för vädret var inte idealiskt för en sådan tillställning. När vi var inne skiljde vi hundarna åt med kompostgrind en stund, framför allt så Grappa kunde varva ner och sova en stund. De tre barnen tyckte hundarna var mycket roliga. Särskilt fyra-och-ett-halvtåringen tyckte även att de uppställda agilityhindren var spännande, så han modifierade om dem till en nya intressant och konstnärlig installation. Tyvärr böjde han i processen även till samtliga slalompinnspetsar, så husse fick kämpa en stund med att räta ut dem igen.

Det var lite hårt imorse för både Kasper och mig att stiga upp och åka iväg till viltspårkursen. Idag skulle vi lägga spår två och två. Därefter skulle två andra i gruppen få gå spåren. Eftersom vi var sex idag fungerade detta upplägg fint. Jag fick förtroendet att guida B. som inte lagt så många spår, särskilt inte i öppen-klass-nivå. Vi fick den oländigaste terrängbiten och det blev därför två ganska långa spår, eftersom man inte kunde vika av med vinklar hur som helst. Jag snitslade första spåret medan hon drog skank och blodade, så bytte vi på andra. Jag pratade henne igenom bägge spårläggningarna och tror att jag lyckades förklara de flesta svårigheterna för henne.

Det var ett litet antiklimax sedan när Kasper och jag efter duggregnsfikat skulle gå det spår vi blivit tilldelade. Den gruppen hade fått en ynka liten markplätt att lägga två spår på, vilket medförde att spåret ringlade fram och tillbaka lite för tätt inpå respektive sträcka. Kasper ringade en hel del, och jag tror att spåret var för tätt lagt så dofterna gick ihop en del. Den största svårigheten harlyckan klarade han dock galant och han hittade fram till skanken.

Nu är det anlagsprov härnäst, vilket äger rum på lördag uppe i Roslagen.

Jösses!

8 maj 2009 / / 7 kommentarer

Nu ska ni få höra Kaspers senaste äventyr …
Vi satt ute i trädgården efter grillmiddagen och jag bestämde mig för att träna lite agility med Kasper. Förutom slalompinnarna har jag nu satt upp ett hopphinder så vi (eller mest jag) kan träna handlingen genom att hoppa om och om igen över samma hinder, som vi fick lära oss på kursen förra onsdagen.
Allt gick jättebra tills Kasper stelnar som en stenstod för att nanosekunden senare sätta av i full karriär ut genom häcköppningen tvärs över lillgatan och bort till uppförsbacken mot skolan. Där stod en kille med sin dobermann.
Jag insåg det hopplösa i att springa efter Kasper och sprang istället in efter visselpipan. Ställde mig på kökstrappan och visslade så högt jag kunde. Och jäklar, vilket spring det blev i Kasper. Först sprang han rakt in i ett staket som är vid dagis/skola så han fick springa tillbaka till dobermannen. Så tog han ny sats, rundade staketet rätt den här gången och sprintade med nytt hastighetsrekord rakt in genom köksdörren. Jag hade ju noisetter i fickan eftersom vi höll på att träna agility, så jag kastade in en på köksgolvet som han fick fara efter. Sen kastade jag åt honom en repleksak som fortfarande har nyhetens behag och gick ut igen för att prata med killen. Jag såg att balkongdörren var öppen, men den leder ju bara till hundhagen, så jag bekymrade mig inte. Min pyttehjärna hade totalt glömt bort att jag en stund tidigare hade burit ut ett hopphinder och glömt stänga haggrinden efter mig …
Det visade sig att killen nyss flyttat in i f.d. tandläkarebostaden bara ett par hus bort. Hunden hette Naton (tror jag) och var en okastrerad hane på tre år. Medan vi stod där och pratade i godan ro kommer vem utflygande, om inte buskulan Kasper… Han hade ju upptäckt den grind jag hade glömt bort och eftersom vi stod och hindrade i häcköppningen tog han sig så klart genom ett annat hål i häcken istället. Killen höll dobermannen väldigt kort och beordrade honom genast att ligga. Kasper var trots detta otroligt upphetsad, antagligen för att hunden befann sig rakt utanför hans hus, och började plötsligt flyga på dobermannen, morr och tänder och allt. Tack och lov höll sig den stora hunden lugn och såg det hela mest som en lek med den fåniga lilla jycken som vågade mopsa sig. Jag var rejält arg på Kasper, men inte förrän jag kastade en noisette på honom (det enda jag hade i fickan!) lyckades jag bryta hans fokus på den andra hunden litegrann, tillräckligt för att gå emellan och med tydligt hindrande ben och kropp visa tillbaka honom till husse och tomten. Husse tog så in Kasper och såg till att ALLA dörrar var stängda den här gången. Puh. Hade dobermannen velat hade ett enda litet bett gjort slut på Kasper. Och han hade förtjänat det…
Jag pratade lite till med killen och sade att jag och Kasper gärna går en promenad med dem vid tillfälle så de får träffas på ett lite mer civiliserat sätt.
En stund senare när de nya grannarna försvunnit gick jag in till Kasper, som nu var helt lugn. Jag tog ut honom igen och fortsatte vår agilityträning (film nedan).
Vad gör man med en gårdshund som tror han rår på en dobermann? Jag borde nog döpa om honom till Napoleon, eller vad säger ni? Jösses.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑