Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 136 av 199)

Snurra runt igen

Var tvungen på morgonpromenaden att testa om han fortfarande mindes Snurra runt. Jag gjorde först ett par med fingertarget, och väntade sedan ut honom. Backa, Hoppstå, Utgångsposition, Snurra runt. Jajamensan, där kom den!
Det är så kul när han fattar, när poletten ramlar ner. Det är då träningen är som roligast. Själva nötandet, finslipet, är inte alls lika kul, utan det är aha-upplevelserna som är härligast att vara med och uppleva.

Idag har vi tre barn här, två stora och en snart femåring. Jag tror med andra ord att Kasper kommer att få en rätt kul dag.

Hoppstå, Snurra runt och inte jaga katt

I klickertränarprojektet är en av läxorna att lära in Snurra runt med target och sedan fejda densamma. Jag har också på senare tid börjat träna Hoppstå som ett led i att få till ett bättre Stå där Kasper inte backar ett par steg. I framförmappen ligger numera Backa, Hoppstå och Utgångsposition väldigt högt upp. Bland frivilliga beteenden kan också nämnas att Ligg bjuds hej vilt, både på kommandot Sitt (suck) och helt utan kommando när vi är ute och går.
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!

Molnbyrundan

Tog Kasper på årets första Molnbyrunda i det fina vädret. Rundan är en tio kilometers omväxlande cykelbana med gräskant och grusväg plus lite terrängcykling över äng, så den är rätt kul när det inte är för lerigt.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.

Stora utdrullningsdagen

Idag rapporterar kennelmamman om att det är Stora Utdrullningsdagen, det vill säga dagen då de små för första gången lyckades kravla sig över kanten till valplådan ut i stora världen. Mamma Guinness bidrog stort till detta genom att lägga sig strategiskt utanför lådan och locka med sina mjölkstinna juver. Stjäl i vanlig ordning lite bildbevis på detta historiska ögonblick:

Vänstertiken och Huvudhanen ser ut att leda ligans rymningsattack.
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:

Första lilla valpen har redan förstått var toan är belägen.

Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? 😀

Viltspår igen

Idag hade vi avslutning på viltspårkursen från i höstas – betänkligt försenad på grund av den långa vintern. Jag hade dagen till ära bakat en kladdkaka och bjöd i skogen med vispgrädde.

I sista sekund fick vi ett återbud, efter att vi redan lagt fem spår i skogen på förmiddagen. Så jag plockade med mig Kasper så han fick gå det efter att kursen var avslutad. Bitvis gick han helt lysande, precis som den spårhund jag vet att han är. Men i båda vinklarna krånglade han till det, var rätt på första med några meters förskjutning, men tappade uppenbarligen bort spåret cirka fem meter efter vinkeln. Eller så blev han mer intresserad av något annat som passerat, vad vet man? Även på andra vinkeln, ganska snart efter ett bloduppehåll, var han borta. Fick till och med säga ”Sök spår” igen till honom. När han väl fick fäste – det syntes så tydligt – gick det å andra sidan som tåget sista biten till klöven.

Det är svårt att veta om det är ringrostighet eller färskspår som stör. Men i och med att det varit precis vid vinklarna alla gångerna nu så är jag mest benägen att tro att det är ringrostighet. Eva tipsade om att lägga en trappa nästa gång, dvs. bara en massa vinklar med lagom distans. Känns som ett bra tips.

Första rallylydnadstävlingen

Ja, vi var ju med på KM i höstas, men det räknas inte riktigt. Idag var det vår första riktiga tävling. Vädret var kallt och blåsigt, men uppehåll ända tills efter prisutdelningen.
Banan i sig var ganska lätt, men det fanns en särskild fläck som nästan alla hundar hade problem med. Det hela förvärrades efterhand av att någon tik kissade där. Man försökte åtgärda med vinäger, men skadan var skedd. Detta hände efter att Kasper gått banan som nr 12, men redan vi hade problem på detta ställe, tror att det var nåt skit där från start.
Minns ni att jag sade att Kasper var osedvanligt onosig på generalrepetitionen i torsdags? Nå, idag var han tillbaka i sitt vanliga nosande jag. På ett ställe till och med nosade han på skylten och stack in nosen under den. Jag tänkte att nu välter han den! Men det gjorde han inte som tur var, men det renderade oss tre fel för bristande kontakt. Totalt fick vi fyra sådana nedslag, varav ett säkert var på den allmänt knepiga fläck jag nämnde tidigare. De andra båda är jag mer osäker på. Nosandet generade totalt fem minuspoäng, sen fick vi några andra småfel som ett snett sättande och ett moment där vi tydligen var alltför långt från skylten (det var jag helt omedveten om). Vidare fick vi tre fel för att hunden rörde sig i position, det måste ha varit momentet Sitt + Stå, då han tar ett steg eller två när han ställer sig upp. Det jobbar vi på, men är långt ifrån färdiga med.
Redan här låg vi farligt nära 70-poängsgränsen, men när jag sedan (denna regel hade jag ingen aning om!) går runt hunden och inte stannar upp i utgångsställning innan vi fortsätter ger detta minus tio poäng. På sista skylten tyckte Kasper sedan tydligen att vi har ju inte gjort något Ligg, så det klämde han i med istället för ett Sitt, vilket såklart gav ytterligare minus tio. Sedan gjorde de -6 poängs avdrag för helheten, det vet jag inte om det berodde på det idogna nosandet eller vad. Totalpoängen blev iallafall klena 52.
Omdöme av domare Maud Steinrud: ”Lite väl nosigt idag men annars mkt trevligt utfört! Jobba mera med samarbetet så kommer ni bli duktiga!”

Bedömningen är helt rättvis, men jag är ändå besviken. De båda tiopoängarna var så onödiga, utan dem hade vi med nöd och näppe klarat oss över 70-gränsen. Nåväl, det blir väl till att bryta ihop och komma igen, för den 30 maj har vi nästa tävling i Rimbo. Vi får hoppas på bättre resultat då.

I torsdags körde jag med externbelöning i min gröna skål. Jag hade tänkt göra det idag med, men när domaren förklarade att det var okej att bära belöning på sig – bara den inte var synlig – ändrade jag mig och körde godisficka och piptaxen i ryggfickan. Jag pratade med Agneta efteråt om det och hon trodde det varit ett misstag av mig. Hennes teori är att kanske hade Kasper fått ett bättre fokus om han visste att det stod en externbelöning och väntade därborta på andra sidan mållinjen, och jag hade därmed fått färre fel för nosande och bristande kontakt. Kanske har hon rätt, jag ska definitivt ge den modellen en chans på nästa tävling, så får vi se.

Trevligt var det iallafall att träffa Märta som supportade premiärstartande tollare med förare. Jag påmindes om att jag ännu inte träffat småvalparna. Det får allt bli av snart!

Generalrepetition

Ikväll var vi på klubben och körde generalrepetition inför rallylydnadstävlingen.

Vi satte upp en nybörjar- och en fortsättningsbana. Det var allmän träning ikväll, så därför var det ytterst förvånande att det bara var knappt ett halvdussin hundar på plats förutom oss (också runt ett halvdussin). Denna soliga, härliga vårkväll!

Iallafall körde Kasper och jag nybörjarbanan tre gånger. Det gick riktigt skapligt även om han någon gång strulade på Fronten och någon gång hoppade efter handen/godisfickan när han skulle in till min vänstra sida. Vi tränade dessa moment ett par gånger separat utanför banan.

På slutet ville några att vi skulle byta ut ett par av skyltarna till några andra de ville köra en sista gång. Vi bytte en fyra–fem skyltar och sen körde jag direkt utan att gå banvandring emellan. Kasper gick som ett tänt litet ljus! Agneta, som tittade på och lekte domare, sade att han nosade bara en gång (rekord för Kasper!) och sen blev han lite väl intresserad av en viss keeshond, som körde fortsättningsbanan lite längre bort, vid något tillfälle. Det kan ha blivit sträckt koppel där. Annars var det perfekt!

Supernöjd med detta avslutade jag, vill att både han och jag ska ha denna suveräna målbild i huvudet inför lördag morgon. Tyvärr ska ju vädret bli kallt och regnigt på lördag. Tur i oturen att vi startar så pass tidigt, då bör han inte ha hunnit kallna och surna till för mycket, hoppas jag. Sen kan han ju ligga och mysa under en filt i bilen resten av dagen.

Nu hoppas jag att han och jag kan hålla oss i en likadan träningsbubbla på lördag, så kommer det att gå bra. Ni som läser detta får gärna hålla tummarna!

Valparna börjar titta

Dags att låna en ny valpbild från Thorsvi:

Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)

Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.

Naturligt fästingmedel

Jag fick ringa upp till Roslagen för att åter få receptet på naturligt fästingmedel som viltspårdomaren berättade om i höstas. Jag hade givetvis glömt att skriva upp det…

Fästingmedel
1/2 burk timjan
1 liter vatten
Koka upp, låt svalna. Sila bort timjanen.
1 citron
Pressa i saften av en citron. Spreja på hunden med t.ex. en blomsprejflaska. De sprejar lite före varje promenad.

Detta ska iallafall provas nu på Kasper. Det känns skönt med något garanterat ofarligt när vi nu väntar hit lille Lakrits om en och en halv månad eller så.

Bilder från viltspårslutet

Jag tog ett par inte alldeles bra bilder i motljuset med iPhonen. Har mekat lite med bilden i Photoshop, så nu är bilden iallafall tolkningsbar.

Här ser man slutsnitseln i vänster förgrund. Där Kasper står finns den andra skanken, den av naturen ditlagda. Visst är det en enastående slump att dessa båda skulle hamna så nära varandra?

Här är naturskanken, Kaspers fina fynd. Man ser tydligt allt det avgnagda, ingen människa skulle släpat runt en så lång skank.

Äldre inlägg Nyare inlägg