Igår gick Lakrits och jag en kvällspromenad, kopplad först, men efter en bit fick han gå lös på skolgården. Jag försökte gömma mig bakom ett bollplank, men han är så himla uppmärksam att det är svårt att lyckas, även om jag sticker dit medan han är upptagen av nosande nånstans.
Vi tränade fritt följ med svängar och böjar och lite Sitt och vänta. provade något Ligg också, men det var för svårt så där på främmande mark.
På tillbakavägen var han lös hela vägen, och rätt var det var mötte vi två personer. Lakrits var på väg fram till dem, men det var inget problem att kalla tillbaka honom med visselpipan. De stannade upp och pratade och jag lät honom sitta fint innan jag gav varsågod att hälsa. De visade sig ha haft tjocklabbe en gång och hade träffat på ett par jaktlabbar på Östermalm häromsistens. De var mycket imponerade av den lilla sextonveckorspojken och tyckte han var ett mycket fint exemplar. Sånt sörplar man ju gärna i sig!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Författare: hundadmin (sida 125 av 199)
Igår hade klickertränargruppen bokat in en träningseftermiddag hos Kim i Skogås. Vi var fem där, men Kim, som för tillfället är hundlös, snickrade istället medan vi tränade.
Det fanns alltså gott om tid att titta på varandra och vad de olika ekipagen hade problem med.
Jag ville se om denna hunddoftsintensiva plats skulle ge oss nosningsproblem, och började med att låna Christinas punkterade fotboll för att dra igång honom. Därefter körde vi ett pass fotgående, och han gick jättebra!
Sedan visade jag bland annat hur vi har problem med att få till frekvensen med flyt i momenten, och någon föreslog att prova att rör dig mellan varje klick, så han inte börjar nosa efter eventuellt tappade godisar. Och det fungerade! Nu ska man ju egentligen stå still i detta moment, men kan det hjälpa oss framåt så får det väl bli rörelse, då.
Birgitta började prata om störning med godis i hand i samband med musmattetarget, och jag insåg att det där har vi inte tränat alls. Jag provade, och som väntat gick det inget bra. Hem och träna på det!
På slutet var det några som gjorde en budföring och då ville jag testa Canisupplägget på hur man börjar med budföring: gå fram och hälsa, hunden får godis hos den personen, gå bort kanske fem meter, koppla loss och bara stå och vänta. Just då kom ett par cyklister bakom mig på andra sidan staketet så Kasper stack dit. Men efter denna extralov sprang han fram till den andra personen, fick sig lite godis och kom tillbaka till mig. Skapligt för ett första försök, får man väl säga, om än inte perfekt.
Vi skildes åt strax efter sextiden, och jag som hade mat med mig, bestämde mig för att åka till klubben och äta min medtagna middag och träffa rallygänget som skulle samlas sju.
Jag tankade på Statoil på vägen dit och passade på att köpa en sån fotboll som Christina haft, för sen var mjukare och lättare än den fotboll vi haft i trädgården här hemma. Kasper gillade ju den, så det fick vara värt det alltför höga priset på 149 kr.
Jag hann äta min middag medan några andra tog en promenad på fältet och sedan byggde vi bana. Det var egentligen en fortsättningsklass, men vi bytte någon skylt och fick en nybörjarklass istället. Därför råkade det bli tre skyltar med någon form av Ligg, vilket visade sig bra.
Inte heller nu nosade Kasper mer än vid ett enda tillfälle. Suveränt! Han var med mig större delen av tiden och det enda vi egentligen missade på var just Ligg-skyltarna. Det har ju varit en baggis med varm och torr sommar, men nu var det lite fuktigt i gräset så den kräsmagade behagade inte riktigt vilja förstå vad matte ville.
Supernöjd åkte jag hem efter en kvalitetsdag med Kasper.
Och nu på morgonen fick han köra halvdussinet Ligg på blöt asfalt.
Storebror Kasper lär, som sig bör, lillebror Lakrits att sitta fint på stenen för att få godis.
De lite högre stenarna får Kasper än så länge ha för sig själv. Lakrits kör nån slags magplaskteknik på dem, med bara överkroppen uppe. ”Räknas det här? Får jag godis nu?” Sorry grabben, väx till dej.
Häromdagen bad jag husse spela in Lakrits och mig när vi tränade följsamhet i trädgården.
Filmen spelades in med en iPhone som råkade hållas uppochned, det blev en massa motljus och skakningar. Äkta dogma, alltså. 🙂 Men jag har mekat och åtminstone lyckats vända filmen rätt, även om jag inte har verktyg för att fixa ljuset.
Första filmsnutten gick träningen precis som den brukar gå när man ska visa för nån – åt pipan. Men istället för att plocka bort valde jag att ta med det klippet, för om inte annat ger det en god bild av hur vår träning har utvecklats. Andra halvan av filmsnutten går det mycket bättre!
Visst kan ni nästan inte hålla er? Här kommer filmen:
Vi tog en skogspromenad igår och hamnade mitt på en gård där en kvinna just kom ledandes ett sto med föl. För säkerhets skull kopplade jag Lakrits, men han bekymrade sig inte alls över de högbenta djuren.
Han har blivit lite självständigare i skogen när vi är ute, men håller hela tiden god koll på var vi är och vart vi tänkt ta vägen. De enda svampfynden vi gjorde var några svavelgula skivlingar av okänd sort (möjligen svavelgul slöjskivling, isåfall giftig), i övrigt var skogen fortfarande för torr. Mer regn, får kanske ta till svampdansen igen. Må jag snart hitta en ”ätlig klump”, Bolétus édulis.
I övrigt bestod skogsfynden av en fästing som kröp på Lakrits. Det är den andra jag hittat på honom, den första hade hunnit sätta sig fast på kinden och såg först ut som en sån där fläck som det växer ut morrhår från, så jag höll på att missa den.
Nu på morgonen tränade vi ingångar med hjälp av klossen. Det går jättebra med kloss, men avsevärt svårare utan. Nu har han börjat testa spontana Ligg när han inte vet vad han ska göra, nån gång varvat med Hoppstå. Sötnosen!
Annars har han börjat kunna vänta tyst i badrummet medan jag tränar Kasper. Skönt, för det är inget kul att träna under pip.
Nåja, förra inlägget var kanske lite väl optimistiskt. Regnat har det ju gjort, men lite nejlikbroskskivlingar i gräsmattan plus nån enstaka skräpsvamp i skogen är allt jag skymtat hittills. Men jag hoppas att snart göra lite fina karljohan- och kantarellfynd.
Idag har jag gått över till mat tre gånger per dag för Lakrits. Det är himla mekigt att ge fyra gånger per dag, och nu får han ju en större portion vid varje mål istället, så jag tänkte att han kanske känner sig belåtnare av det. Det hindrade ju inte att han tittade uppfordrande på mig vid fyratiden. Och när inte det hjälpte gick han mycket målmedvetet in och puttade på Kaspers matskål som stod mest lättillgänglig precis innanför dörren. Matte, klockan är fyra och jag vill ha mat!
Nå, vi tränade lite istället, få fick han lite belöningsgodisar. Det verkade göra tricket, nu ligger han och sover.
Välkomnar regnet. Kan det vara svampdansen som gjorde susen?
Kasper vill helst inte ut idag. Men nu efter lunch tog jag båda på en kortare promenad. Den vitbrune, som annars vill ligga i täten, höll sig nån meter efter. Den lille bromsklossen.
Sen blev det övning av Sitt, Vänta, Tass (plus avtorkning) innan de blev insläppta. Kasper kan ju drillen, men Lakrits ville gärna häva sig in. En nyttig övning för honom. Får nog ta ut honom i regnet snart igen, bara för att träna detta.
Vägde Lakrits idag: 10,7 kg. Det är en ökning med ganska precis två kilo på en månad, och fyra kilo sedan han kom hit.
Ikväll tänkte jag ta med Lakrits på passivitetsträning när de lite äldre Thorsvihundarna kör vattenträning. Fast just nu känns det som att vattenträning, det får vi här hemma. Nå, vädret hinner kanske ändra sig tills det är dags.
Det var inte jättesoligt idag, men ändå rätt varmt och skönt – lagom, helt enkelt – så vi tog en tur till issjön. För Lakrits skull avstod vi från att gå runt hela sjön, vilket annars är väldigt trevligt, utan stannade vid första hällen på högra sjösidan. Det är en skaplig bit att gå ändå från parkeringen.
Vi var helt ensamma en lång stund och satt och njöt av att kunna ha lösa hundar som fick skutta lite som de ville. Vi fikade på hällen och hade det bra.
Kasper gjorde i vanlig ordning lite avstickare, men inte längre bort än att han kom om jag visslade. Lakrits höll sig närmare oss och tyckte hämta-upp-kottar-från-sjön var en skojig lek.
På tillbakavägen åt vi blåbär.
Vi fortsatte idag med godisapparaten på andra sidan bädden. Först samma sak som igår, täta godisar så snart Lakrits först satt fint, sedan låg ner. Sedan backade jag, allt annat lika, och klickade på längre avstånd. Han blev lite konfunderad där ett tag att han fortfarande skulle lägga sig fast jag stod så långt bort. Men sedan klickade det.
Till slut var jag ända borta vid dörren och började plinga på dörrklockan, först samtidigt som jag delade ut godis, och sedan lite innan.
Där blev det en paus. Vad vill hon nu att jag ska göra? När han sen provade att stoppa ett ben i bädden fick han godis direkt. Jag backade alltså i kriterierna för vad som gav godis i och med att jag införde dörrsignalen. Sen körde vi det ett tag och kriterierna ökades igen. När det satt tillräckligt bra bad jag honom komma till mig. Där fick han en godis (så att inte godismaskinen skulle bli bättre att vara vid än hos mig). Sen ringde jag på dörren igen och väntade. Det hann bli ett par pling från den tänkte besökaren innan han var tillbaka vid bädden. Bingo!
Samma här, jag sänkte kriterierna för vad som gav godis. Vi upprepade detta några gånger och sedan avslutade vi.
Kasper är just nu på sjöpromenad med de hemkomna Finlandsfararna, och de har i uppdrag att plinga på dörren när de kommer tillbaka. Manners Mindern är undanställd (den har man ju normalt inte framme) så jag tänkte vara beredd att istället kasta godis bort till bädden om han befinner sig där. Så får vi ser var i träningen vi står. Sedan ska jag köra motsvarande pass med Kasper medan ungdomarna får leka med Lakrits i trädgården. Fy sjutton vad fort det går framåt med lillen!
Lite senare:
Kanske som väntat hängde Lakrits inte riktigt med när det inte stod någon godismaskin vid bädden när det ringde på dörren. Men så fort jag ställde dit den och lät dem ringa igen så hoppade han på plats. Det är godismaskinen snarare än dörrklockan som än så länge ger triggningen, alltså. Sen kunde jag öppna dörren och klicka den ena godisen efter den andra medan folket gick in och tog av sig. Nu är Lakrits än så länge lätt vid dörren, men det ska bli spännande att se hur snabbt vi kan komma till samma punkt med Kasper.
Ofta börjar jag morgonen med att ta ut Lakrits i trädgården och träna något, så han blir lite trött innan jag tar Kasper på promenad.
Idag började vi med lek (kaninskinnet). Det gick verkligen jättebra! Det märks stor skillnad sedan jag började träna det för några veckor sedan. Han griper villigt och följer inte längre bara med, eller släpper, utan försöker dra emot lite. Och framför allt har tiden ökat. Innan kunde han också hålla emot lite, men bara korta stunder. Inte för att jag kör något jättelångt pass, men det märks klar skillnad. Och nu är det jag som bryter och inte han som släpper. Kanonnöjd!
Efter lek tränade jag Sitt med kommando och utökade tiden någon sekund, varvat med att flytta på mig till utgångsposition och tillbaka till framförstående. Någon gång gick jag någon meter bort, men se där gick gränsen. Det här måste vi såklart bygga mycket på, men jag tycker vi kommit en liten bit på väg redan jämfört med i söndags.
Det sista vi gjorde var Anitas kontaktövning. Jag hade turen att få någon förbikörande bil som störning och det gick jättebra. Han är verkligen en riktig kontaktpojke. Avslutade med att ställa mig bredvid honom utan att kika för mycket nedåt, tycker jag klarade det också. 😉
På Kaspers promenad körde jag en inkallning med kaninskinnet. Åh, vad kul!
Sedan testade jag kontaktövningen eftersom jag hade den i färskt minne, och fasiken vad mycket svårare det var med Kasper. Nu stod vi ju på svårare ställe med mera störningar, men ändå. Det är tur att jag har åtminstone en hund som behöver träna det här. 😉
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer