Här kommer allt i lite fel ordning, men i lördags var vi på WT-genrep och firade att Skye fyllde fem år. Några bilder därifrån kommer här. Det var fyra stationer och jag körde Lakrits i elit. Det gick på det hela taget bra.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Författare: hundadmin (sida 10 av 199)
Lite kort om dagens WT på Lidingö, som i vanlig ordning var mycket välarrangerat.
Ruta 3: 18 p
Dubbelmarkering där första kastade skulle in först. Inga problem, aningen orolig vid fötterna efter avlämning.
Ruta 4: 0 p
Markering vid brant slänt, fotgående cirka 20 meter åt höger, blindskott, skicka snett tillbaka på den kastade markeringen. Klockrent fotgående, snabbt ut till markeringen. Men blir stående över den och vill inte ta den! Fick blåsa närsök för att han skulle ta den. Kommer då in med den. Gnäller efter koppling.
Jag tyckte på hans kroppsspråk att det var något obehagligt därute. Kanske en konstig lukt, att dummyn hamnat i en myrstack eller något liknande. Svåranalyserat.
Ruta 5: 20 p
Snabb återhämtning efter nollan. Dubbelmarkering där första kastade skulle in först. Inga problem alls.
Ruta 1: 16 p
Kastad markering åt höger, sen drive åt vänster. Jag skickade som markering, men han drog sig åt driveområdet och jag fick blåsa stopp. Det tog han bra och när jag sen sade Höger kom han rätt på utan vidare blåsning.
Ruta 2: 10 p
En dubbelmarkering med två kastare som kastade inåt. Valfritt vilken som skulle in först.
Han spikade den sist kastade. När han så skulle ut på den först kastade fick jag inte ut honom! På tredje försöket sprang han halvlamt. Jag blåste och försökte dirigera, men det var som förgjort. Domare och jag bestämde att det inte var idé att pressa honom, utan jag plockade in honom. Han ville inte ens ta inkallningen. Hela hjärnan var som utblåst efter denna långa ansträngande dag. Det är ju jag som fikat, minglat och slappat. Han har haft ett styvt arbete att hålla sig cool och lugn med alla främmande hundar runt omkring sig. Han har jobbat i ett i över fem timmar. Det blev för mycket för honom.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med 3,5 rutor där han totalt sett bara missat 6 poäng. De 1,5 andra med nollor är jag så klart missnöjd med. Men inte helt lätt att veta hur man ska lägga upp träningen för att få bukt med detta. Öka uthålligheten tillsammans med främmande hundar. Och den konstiga doften eller vad det var är ju helt omöjligt att gardera upp. Tankar, någon?
Igår åkte jag till Unsta och hade förmånen att få träna med Katarina, Sara och Mia. Vi körde lite blandat, mest markeringar med olika knepigheter och därefter några dirigeringar. Den här gången kändes Lakrits mycket mer som vanligt, alert och villig att göra sitt bästa. Inte en massa oro, pinkningar osv.
Här gjorde vi en dubbelmarkering i linje.
Lakrits var duktig. Ena dirigeringen blev lite omständlig och Katarina tipsade om att jag kunnat skicka lite mer åt höger med tanke på vinden och att han springer så rakt och fint. Då hade han kunnat få vittring på den direkt. Jag tar till mig att inte glömma bort vinden framöver.
På hemvägen stannade jag förbi hos Elisabet och diskuterade rallytävlingen och sekretariatsuppgifterna som väntar om några veckor.
Idag tog jag så tag i vår rallyträning igen i trädgården. Har äntligen fått fram både Lakrits halsband och Kaspers valpkoppel, båda oundgängliga i rallysammanhang. Började med Kasper och tycker att han gick riktigt fint. Han har såklart svårt att ligga ända ner, men bortsett från det så kändes det bra.
Lakrits var härnäst och han är ju inte lika van vid alla vändningar hit och dit, framför osv. Men det gick skapligt ändå, inte för att han tränat så mycket rally, utan för att han är så följsam. Det han har svårt för är Stå. Det ska jag specialträna inne en del nu framöver så hoppas vi att det sitter till tävlingen.
Idag har långsidan mot bortre sommarstugan gjorts klar. Det är så kul att se det fina hantverket växa fram. Staketet följer naturen väl och ansluter nu ända till stengärdesgården. Där ska det sen upp ett fårstängsel eftersom stenmuren är alltför lättforcerad.
Här arbetas det för fullt i aprilvädret.
Det blir så otroligt fint. Är verkligen helnöjd så här långt.
Kasper undersöker råmaterialet.
Stolparna som ska ner i jorden är brända för att stå emot röta bättre.
Här är nu en helt färdig hörna av trädgården.
Staketet syns även om man kommer nerifrån Kårstavägen. Taget på kvällspromenad med hundarna och fick med lite solnedgång på köpet.
Idag har staketet börjat komma upp. Och så tog jag släggan och rev ner det gamla. Ja, de flesta stolparna står fortfarande kvar som en gränsmarkering, där räckte mina krafter inte riktigt till.
Han har börjat montera på baksidan.
Se vilka fina bindningar av enslanor.
Staketet följer naturen väl och ska bli gårdshundssäkert.
Ser mycket bra ut än så länge.
Så här såg staketbiten ut vid infarten tills alldeles nyss. Den där reflexen har jag sparat, den är jättebra när man ska svänga upp här, så den ska över till nästa staket.
Här har jag fått ner hälften, och numera är allt det röda borta så när som på stolparna.
Och så här fina påskliljor av minimodell hittade jag plötsligt i rabatten. Mysigt!
Det var jättebra WT-träning igår. Om det allmänna upplägget skrev Annika så bra, så jag bara länkar till det:
http://thorsvimackmyra.wordpress.com/2014/03/30/wt-traning-igen/
För Lakrits del hände det en massa tokiga saker, inte så mycket själva markeringarna och dirigeringarna och tecknen, utan framför allt okoncentration, pinkningar, några steg fram vid en dubbelmarkering, till och med en bajsning. Håller på att fundera en del kring detta. Sen hade jag glömt ta på mig WT-mössan, men det får jag skärpa till mig på tills nästa gång och blåsa snabbare osv. Lacke kan betydligt bättre än vad vi visade igår. Får bli nästa gång. Hoppas jag.
Åsa tog några fina bilder, lägger upp dem på oss här.
Station 5 var listigt gjord i ökl: ungefär mitt i bild skymtar en snitsel vid en en strax till höger om en sten. Där låg en dirigering. Innan jag skickade kastades det en markering nästan rakt bakom, så jag var beredd med stoppsignalen som han tog bra. Sen blev det ändå lite svårt att hitta dirigeringsapporten då han inte hamnade rätt i vind. När vi så skulle ta in markeringen hade han nog glömt av den lite och det tog alltför lång tid, så vi nollade den delen.
Skiftbyte: Jörgen (kastare), jag (skytt) och Sara (domare, inte med i bild) tog över ruta 4–5 efter att Åsa, Peter och Annika (i mitten av bilden; tidigare kastare) skött dessa funktioner för halva gänget. Nu var det deras tur att starta sina hundar.
Ja, det är ju långt ifrån klart, men nu har jag lagt en preliminär slinga för att kolla av att laddningen fungerar. Får jag alltså lov att presentera Fido – min nya (begagnade) robotgräsklippare som förhoppningsvis ska göra god tjänst här på den stora gräsmattan.
Den blå laddningslampan som syns i bakkanten lyser inte om man inte först drar ut en slinga med avgräsningskabel.
Det återstår ju mycket innan hela gräsmattan blir klippningsklar (bland annat utfyllnad av jord samt såning av gräs på de ställen där det grävts de senaste månaderna), men om delar av gräsmattan kan klippas så här redan nu i vår är mycket vunnet.
Så här kool är Lakrits medan Fido står stilla. Vi får väl se hur det blir sedan när han börjar röra på sig också…
De lämnade prydliga asphögar efter sig. Så här gillar jag aspar.
En gammal lastbil rakt utanför hallfönstret fylldes med ris. Kasper bevakade den så idogt att han förpassades till badrummet.
Den olycksaliga häggen är äntligen itusågad.
Kasper undersöker vad som egentligen blev kvar av den.
Äppelträdet i hagen på väg att beskäras.
Det äppelträd som var i bäst skick gick visst till och med att klättra upp i.
Färdiga äppelträd.
Som en förberedelse inför det nya staketet ska fem aspar bort utmed kanten. Aspar är ett otyg. Tre står direkt i vägen för det blivande staketet och två är redan jättestora och blir inte enklare att ta ner med åren. Så nu är det dags.
Ett av de stora träden nere redan.
Sedan ska samma killar passa på att beskära de tre största äppelträden, varav särskilt ett är synnerligen förvildat. De ska också fixa min sorgligt nedrasade hägg, den som föll strax efter att jag fått i julbelysningen.
Jag får mer ved att ta hand om, men de tar bort riset. En bra kompromiss. Det känns som lite för mycket att elda upp.
Och det andra stora trädet. Synnerligen effektiva killar. Skönt jag har en öppen tomt som medger fällning utan problem.
Har nu begärt in offert på nedtagning av några aspar plus beskärning av tre stora risiga äppelträd. Två små har jag dock fixat själv nu. Så skönt att se dem ta lite bättre form.
I övrigt funderar jag på de optimala platserna för sittgrupper ute, men solen får väl komma lite högre på himlen innan jag slutligen bestämmer mig.
Och snart ska hundstängslet komma på plats är det tänkt. Det ska verkligen bli skönt, särskilt för Kasper, även om jag är rädd att han ska tjurrusa efter motorcyklar och cyklister utmed den gamla stengärdesgården.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer