I helgen åkte jag ner till Skåne och hälsade på min mamma, och vad kunde då inte passa bättre än att starta på WT ekl i Osby på söndagen? Jag övernattade i Ebbarp på Bergakungen för att ha nära till tävlingsplatsen. Ett helt okej ställe, lite dyrt för en person, men huset rymmer fyra, och då skulle det vara prima. Badplats och skog med Skåneleden precis intill.

20160430_143700_bil-2 20160430_213245-2

Alla i elit skulle starta med ruta 5 hos domaren Carsten Andersen och jag knatade dit så snabbt att jag hamnade först. Hoppsan. Nåja, istället slipper man en massa spår före.

Först lite fotgående. Det var ett stort fält där man skickade efter skott från en höjd på diagonalen ner bort till ett stort träd. Mellan trädet och en stenhög skulle dummien finnas. Under skicket gick ett nytt skott och kast.

Lakrits kom alldeles för snett åt vänster och det slumpade sig så att jag blåste stopp på honom precis när skott och kast gick åt höger. Han tittade på dem men tog sedan mitt Back. Tydligen fanns nåt invittrat område på mitten (för ökl eller nkl) och där stannade han också till. Nytt stopp och Back. Lite zikzak blev det, men in kom den. 15 poäng. Bra av honom att ta min dirigering på det avståndet trots störningskastet.

Eftersom ruta 5 låg längst bort åt ena hållet föll det sig naturligt att stanna till vid ruta 4 härnäst. Där träffade jag Märta och Ann, som började där. De körde två hundar var, så efter det såg jag inte till dem nåt mer.

20160501_093453-2 20160501_092839-2

Det var en kaninruta på fältet nedanför stenmuren i bild. Man fick ett skott och sen ett lågt, skuttande kast som landade i lite högt gräs/ris. Ett nytt skott snett åt vänster. Domaren Jan Lorenzen ropade på danska till skytten: ”Fick du något?” ”Ja, en skammad nere vid stenröset.” Så skulle man skicka dit direkt. Lakrits kom i vänsterkant röset, och jag blåste Sök höger. Han gjorde det, men inte tillräckligt långt, utan började söka runt lite åt mitt håll. Stoppade och backade honom, nytt Sök, och sen hade han den. Markeringen blåste jag en gång på, sen var den inne också. 15 poäng.

Kön till ruta 2 och 3 var på samma ställe, och 2 var kortast, så jag satte mig där. Här dömde Janne Stihl och rutan var i skogsterräng. Det kastades en markering till vänster, men istället skulle det först in en lång dirigering bort till en hög tall. Lakrits sprang rakt och fint cirka 3/4 av vägen. Sedan drog han till vänster. Däråt var det rätt slyigt och svårt att se hunden. Jag skymtade nån brun jord dit han sökte sig. Jag blåste Höger, fick honom till trädet och närsök. Han missade den tyvärr och drog åter tillbaka ner till det bruna stället. Nya blås där han inte alls lydde något bra. Till slut bad domaren mig att kalla in på grund av för många blås. 0 poäng.

Vi tog en paus och gick till bilen så Lakrits fick dricka och jag lasta av en del nu överflödiga kläder.  Passade på att gå på toa (fin service med riktiga toaletter!) och sen gick vi ner bakom huset till ruta 1 vid en damm där Anders Carlsson dömde.

20160501_114638-2

Det syns tyvärr inte i bild, men lite mer åt höger fanns en liten gran med vimpel. Strax framför den låg en dirigering.

Vi inledde med fotgående ca 15 meter mellan de vita plastpåsarna, sen ett skott och kast med sten i dammen. Ytterligare ett skott mot dirigeringen. Lakrits var klart intresserad av plasket, men jag nejade och riktade om. Ut över ett vassområde, fick blåsa stopp en gång då han ville vika ner där mot den kastade stenen. Sedan Back och närsök. Där satt den. Lite snopet att inte få bada. 🙂 17 poäng.

Nu gick vi tillbaka ner till kön till ruta 3 med domaren Danny Fraser. Kön var fortfarande skapligt lång, men en stunds fika var inte fel.

Detta var en lång dubbelmarkering på linje på ett kalhygge med flera korsande diken. Den närmaste skulle in först och den spikade han. Lakrits kom lite kort på den andra och stannade hitom ett dike. Jag stoppade, skickade ut, han hoppade över nästa dike, nosade runt lite och plockade den. ”Not twenty, but the best dog in winner’s class so far”, sade domaren. Enligt Märtas foto blev det 17 poäng på den.

Eftersom vi hade nollat en ruta stannade jag inte kvar till prisutdelningen, utan vi rullade hemåt istället. Långt att köra, ju.