Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: working test (sida 1 av 2)

WT för båda på Kulla-Brunna

Jag hade anmält både Sansa i NKL och Lakrits i EKL till Kulla-Brunna i lördags. Vi fick fint väder och det blev mindre jobbigt än väntat att gå två varv runt rutorna.

Jag började med NKL på ruta 5 och vi var först att starta på den. Det började i skogen med en kvackdrive till vänster följt av en markering åt höger. Hon släppte störningen direkt och jag trodde hon sett kastet. Det visade sig att det hade hon inte, och när jag märkte att hon missat det och sprang runt i ett sök vågade jag mig på att dirigera när hon kom någotsånär nära. Stopp. Back. Stopp. Höger. Då fick hon vind på den och den kom in. Det här är ju lite överkurs för Sansa ännu, så jag är väldigt nöjd med henne där.

Ruta 1 var en rätt lång markering på ett fält med väldigt hög vegetation. Här såg hon inte kastet men hon tog in den på hörselmarkering. Bra av henne. Själv såg jag bara hur hon försvann in, sen var det bara att stå och vänta, såg bara nån rörelse i växtligheten som antydde var hon befann sig.

Båda de första rutorna hade det bara varit att knalla rakt in på utan paus och nu blev det samma sak på vår tredje ruta. Det var nog till Sansas nackdel, för den blev en katastrof. Lätt att vara efterklok, men det hade nog varit bra att stanna till och sitta en stund med henne så hon fick varva ner sig lite.

Ruta 2 var ett klippt gräsfält med ett antal vita plastbalar på. Det kastades en markering bakom en vit bal, ett mycket snyggt kast med hög och fin båge. Jag trodde hon sett kastet tydligt och skickade med gott hopp om att få in den direkt. Men nu blev det som värsta kosläppet! Hon kutade och kutade och kutade utan någon som helst närhet till kastet. Jag blåste och fick henne att stanna. Men mitt Höger ledde bara till mer rusning bakåt, och nu räckte gräsfältet inte till utan över grusvägen och ut på nästa bruna fält. Det tog en liten stund innan min inkallning nådde fram till den överhettade lilla hjärnan. En solklar nolla, så klart.

Som tur var hade vi en lång kö innan det var dags för ruta 3 och hon fick varva ner en del. Detta var en rätt svår markering över ett grönt klippt gräsfält (!) och in i högt gräs på sluttningen av en kulle. Kastet gjordes snett framåt, så man såg inte mycket till båge. Sansa började kuta igen och jag tänkte åh nej! Hon rundade en lada som stod strax bakom kastaren men kom fram på andra sidan, in i det höga gräset och plockade upp dummyn. Inte jätteeffektivt, alltså. Puh.

Vi fick köa igen till ruta 4, som låg i skogen. Inte heller här spikade hon markeringen, men hon arbetade ändå rationellt i rimlig närhet till nedslagsplatsen och jag är nöjd med denna avslutning.

Sammanfattningsvis kan man med Sansa säga att det är bättre med terräng som bjuder lite motstånd än sådana som hon bara betraktar som en ren nöjespark att rusa runt på. Poängen blev ändå skapliga, bortsett från nollan: 17-0-12-16-16 och totalt 61 poäng, vilket räckte till 19:e-plats av 44 startande.

Det blev en lång lunchpaus och sedan gick jag ett varv till med Lakrits i EKL. Även här fick vi börja som första hund med ruta 5, som nu var en dirigering med samma störning som för NKL (kanske lite kraftigare, men fortfarande bara ljud). Han sprang rakt ut, men kom aningen för långt åt höger. Man såg bara en snitsel högt upp på en stam, själva stället var osynligt i en sluttning bakom. Jag stoppade honom utom synhåll, dirigerade vänster och hoppades. Såg ingenting, så det var ingen idé att blåsa närsök. Men strax kom han in med den.

Ruta 1 var en dirigering rakt igenom den höga vegetationen ut på ett bakomliggande brunt fält. Till vänster kastades det en störningsmarkering som inte skulle in. Troligen fanns det ett dike mellan de båda fälten, för många hundar vek av där från linjen. Jag märkte att Lakrits började vika vänster och blåste direkt stopp, sedan Back. Han lydde och fick in den via vinden. Peter som dömde var nöjd att se att rutan fungerade för elithund, vi var ju först som EKL-ekipage efter ett antal ÖKL-hundar.

Ruta 2 var ju det klippta fältet med balarna. Nu kastades det en störningsmarkering till vänster (inte 2 som det står i bilden ovan), men det var en dirigering snett bakom en av de bortre balarna som skulle in. Han tog den sneda linjen fint, men ville stanna vid den första balen där NKL fått sina markeringar. Jag fick blåsa stopp och sedan Back. Ingen reaktion, han stod still och tittade, såg nog inte mig riktigt från den vinkeln. Jag flyttade mig lite åt höger och gjorde Back igen och nu gick han rakt bak till nästa bal. Närsök, och han hittade den.

Ruta 3 var den svåraste för ÖKL och EKL på grund av den fålla man satt upp. Den var 2,5 × 2,5 m och cirka 75 cm hög. ÖKL fick en markering in här, plus en markering på samma sluttningsställe i höga gräset som NKL. De fick ta in sluttningsmarkeringen först och kunde därmed rädda upp till 10 p även om hunden inte klarade fållan. I EKL däremot var det en dirigering in i fållan efter att sluttningsmarkeringen kastats. Dirigeringen skulle in först. Lakrits sprang fint ut och jag körde kommandot Över redan från start och sedan när han närmade sig hindret. Men han svängde istället runt. Han cirkulerade (som de flesta hundar) ett antal varv och jag försökte efter att jag sett att han fått vittring på den köra med Över och Hopp, men inget hjälpte. Han försökte istället tränga sig igenom spjälorna där han hade vind på apporten, men var för bredaxlad för att ta sig igenom. Hörde senare att en liten tik hade lyckats med detta konststycke. Resultatet blev en nolla på denna ruta. Vi behöver alltså träna hopp in i fålla nu.

Ruta 4 i skogen var något så ovanligt som en dubbeldirigering. Det var en rakt fram och sedan en snett åt höger, och den rakt fram skulle in först. Det var inga problem med någon av dem, och därmed fick jag en fin avslutning för Lakrits.

Han hade en jämn och fin poängserie rakt igenom, förutom olycksaliga ruta 3: 17-18-0-19-19, totalt 73 poäng. Han slutade med dessa poäng trea av tolv startande.

Det var roligt att vid prisutdelningen kunna konstatera att vi var tre Thorsviekipage som gått till pris, en i varje klass: Claes Wille i NKL, med Annika med Abbie i ÖKL, jag med Lakrits i EKL.

Unghundsderbyt

Ett lite sent inlägg, men inser att jag vill ju ha med Sansas start på Unghundsderbyt i Östergötland i bloggen. Nöjer mig med att konstatera att hon, cirka 13 månader gammal, kom på 34 plats bland nästan 200 startande, varav många närmare året äldre än hon (man måste vara under 2 år för att få starta). Ett jättebra resultat och jag är så nöjd med lillan på de knepigt utformade rutorna där man verkligen lagt sig vinn om att utnyttja de olika markförhållandena.

Vandrarhemmet.
Annika startade tidigare än jag.
Sansa tar det lugnt trots all rörelse omkring sig.
Knepig brant.
Lacke var bara med som maskot.
Vattenrutan.
Läcker dimma på kvällen på vandrarhemmet.

WT Skokloster

Idag startade Lakrits på WT i Skokloster som hölls enbart för elithundar. Det var 54 hundar anmälda och 41 slutförde tävlingen. Lakrits hamnade på 20 plats. Inte jättebra, men inte urkasst heller. Jag är glad att vi fick poäng på samtliga rutor.

Vi inledde på ruta 5, som var en dubbelmarkering i nerförsbacke på en rätt guppig äng. Jag tolkade det som att han sett båda markeringarna bra. Den först kastade skulle in först. Han sprang ut bra i rätt riktning, men stannade av och frågade. Det brukar han inte göra på markeringar. Jag skickade ut och han fick in den. Vi vände om till tvåan, men nu sprang han ut till funkisens ryggsäck. Tydligen hade han inte sett apporten som kastats mer åt vänster. Jag skickade vänster och den kom in. Detta ledde till 13 p.

Vi skulle fortsätta med ruta 1, men vi gick förbi ruta 4 som råkade vara tom, och stack emellan med den. Den var en störningsmarkering mitt i en äppellund samt en dirigering mer åt höger som skulle in först. Dirigeringen i princip spikade han, men sen hade jag helt felbedömt djupet på markeringen. Anita, som dömde rutan, sade i efterhand att jag stoppade honom ett par meter före apporten. Sen skickade jag honom vänster och höger och han lydde fint. Men det var alltså för kort. Den delen blev nollad och vi fick nöja oss med 9 p på den rutan. Till mitt försvar vill jag säga att det ena äppelträdet ser ut som det andra, och det var väldigt svårt att efter att ha släppt stället med blicken sedan titta tillbaka och fokusera på rätt punkt. Uppenbarligen.

Nu gick vi vidare till ruta 1, som var en dirigering utmed vattnet. Han drog sig lite ner mot vattnet, men jag skickade tillbaka honom snett vänster bakåt och han hamnade vi rätt träd. Tyvärr ur vind så han drog sig lite ner mot vattnet igen. Jag puttade tillbaka honom till trädet och denna gång hittade han dummyn. 17 p.

Ruta 2 var också en dirigering efter ett kortare fotgående. Denna ruta var utan skott och vi hade alltså en helt blind dirre på enligt uppgift 120 m att hantera. Eftersom den var så lång i en öppen gata med flera nedfallna stammar som hinder puttade jag på med ett extra Ut ett par gånger. Mot slutet drog han sig åt höger och lite bakom stenen som var målet. Jag blåste fram honom och närsök. In kom den och detta gav 11 p.

Ruta 3 till sist. Här var det lång väntan, den ruta alla fastnade vid, och dessutom bröt de för fika innan det blev vår tur. Denna ruta hade det knepigaste upplägget: man inledde med fotgående fram till en pinne, sen kastades det en störning kl 11 som hamnade bakom ett glest buskage ute på ett fält. Apporten syntes alltså rätt tydligt. Denna apport skulle INTE tas in. Jag nejade Lakrits och vi vände upp mot skogen kl 8. Här fick vi ett halvhögt, mycket kort, kast som nog var rätt diffust mot den gröna bakgrunden. Det prasslade svagt där den landade. Jag tittade ut en pinne att kunna fokusera tillbaka på. Sedan vände vi upp mot en dirigering kl 13. Den var ganska långt bort. Först skulle ett dike nära oss passeras, därefter gick linjen snett över ytterligare ett dike och sedan låg apporten i ett tredje dike invid en björk. Intill björken fanns diverse lockande snår. Jag sade till Lakrits att den var Långt Ut och han höll linjen bra utan att lockas av den först kastade dummyn på ängen. Han hamnade lite väl långt åt höger. Vänster följt av närsök tog hem den. Snyggt, sade Tina bakom ryggen på mig. Vi vände tillbaka runt till markering 2, men det visade sig att han inte hade koll på den.  Skogen var också rätt risig, vilket säkert bidrog till att han hamnade en bit åt vänster. Stopp, Höger. Jepp, där var den. Sen tog han en liknande rundlig omväg tillbaka till mig. Typiskt Lakrits att välja den väg han funnit vara bra. Detta (dirigeringsdelen) renderade applåder på rutan och 16 p.

Totalt hamnade vi alltså på 66 p. Inget att skryta med, men 20 plats är ändå mitt i startfältet och missen på ruta 4 får ju jag ta på mig. Så jag är rätt nöjd med hans arbete och är glad att vi inte nollade någon ruta.

Sansa fick nöja sig med att mingla på sin ettårsdag. Inte fel med en promenad i slottsparken.

Kasper minglade också. Här ska alla domare avtackas.

De duktiga pristagarna: Sofie Pihl (85), Sara Sundblom (85), Ulla Wrange (80), Ingrid Eriksson (79)och Tina Örnjäger (78).

WT Ellboda

Jag ska inte uppehålla mig vid Lakrits prestation i Ellboda, där han fick 65 p i EKL, utan istället fokusera på Sansa, som gjorde premiär i tävlingssammanhang inte ens 1 år fyllda.

Hon var lugn och tyst i passiviteten.

Syrran likaså. (Foto: Annika Månsson)

Hon klarade av arbetsuppgifterna bra och tog in alla markeringar tämligen effektivt. Det vi behöver träna är hennes reaktion på skotten – i synnerhet efter ett kort fotgående – då hon ett par tillfällen hoppade på stället när skotten kom. Hon stack inte, men var Väldigt Beredd. Det framgår väldigt tydligt på följande bilder, där Sansa och syster Chilla ser lika taggade ut. Sansa har upplyftad tass (den tass matte inte ser) medan Chilla sträckte låååångt på halsen.

Tack, Pia Berglund Schraml för dessa fina bilder inifrån ruta 3! De bilderna är så talande!

Hon fick 76 p i NKL: 14-20-19-17-6. Den sista låga poängen var på Per S:s ruta och där utförde hon arbetet mycket väl. Avdraget var enbart för hoppet vid sidan i samband med skottet. Onödigt avdrag som måste jobbas bort.

 

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

img_2449Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag  har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum.  Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

  • byta fönster
  • tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
  • ny trappa till entrén
  • entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
  • balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
  • trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
  • jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

WT i Osby

I helgen åkte jag ner till Skåne och hälsade på min mamma, och vad kunde då inte passa bättre än att starta på WT ekl i Osby på söndagen? Jag övernattade i Ebbarp på Bergakungen för att ha nära till tävlingsplatsen. Ett helt okej ställe, lite dyrt för en person, men huset rymmer fyra, och då skulle det vara prima. Badplats och skog med Skåneleden precis intill.

20160430_143700_bil-2 20160430_213245-2

Alla i elit skulle starta med ruta 5 hos domaren Carsten Andersen och jag knatade dit så snabbt att jag hamnade först. Hoppsan. Nåja, istället slipper man en massa spår före.

Först lite fotgående. Det var ett stort fält där man skickade efter skott från en höjd på diagonalen ner bort till ett stort träd. Mellan trädet och en stenhög skulle dummien finnas. Under skicket gick ett nytt skott och kast.

Lakrits kom alldeles för snett åt vänster och det slumpade sig så att jag blåste stopp på honom precis när skott och kast gick åt höger. Han tittade på dem men tog sedan mitt Back. Tydligen fanns nåt invittrat område på mitten (för ökl eller nkl) och där stannade han också till. Nytt stopp och Back. Lite zikzak blev det, men in kom den. 15 poäng. Bra av honom att ta min dirigering på det avståndet trots störningskastet.

Eftersom ruta 5 låg längst bort åt ena hållet föll det sig naturligt att stanna till vid ruta 4 härnäst. Där träffade jag Märta och Ann, som började där. De körde två hundar var, så efter det såg jag inte till dem nåt mer.

20160501_093453-2 20160501_092839-2

Det var en kaninruta på fältet nedanför stenmuren i bild. Man fick ett skott och sen ett lågt, skuttande kast som landade i lite högt gräs/ris. Ett nytt skott snett åt vänster. Domaren Jan Lorenzen ropade på danska till skytten: ”Fick du något?” ”Ja, en skammad nere vid stenröset.” Så skulle man skicka dit direkt. Lakrits kom i vänsterkant röset, och jag blåste Sök höger. Han gjorde det, men inte tillräckligt långt, utan började söka runt lite åt mitt håll. Stoppade och backade honom, nytt Sök, och sen hade han den. Markeringen blåste jag en gång på, sen var den inne också. 15 poäng.

Kön till ruta 2 och 3 var på samma ställe, och 2 var kortast, så jag satte mig där. Här dömde Janne Stihl och rutan var i skogsterräng. Det kastades en markering till vänster, men istället skulle det först in en lång dirigering bort till en hög tall. Lakrits sprang rakt och fint cirka 3/4 av vägen. Sedan drog han till vänster. Däråt var det rätt slyigt och svårt att se hunden. Jag skymtade nån brun jord dit han sökte sig. Jag blåste Höger, fick honom till trädet och närsök. Han missade den tyvärr och drog åter tillbaka ner till det bruna stället. Nya blås där han inte alls lydde något bra. Till slut bad domaren mig att kalla in på grund av för många blås. 0 poäng.

Vi tog en paus och gick till bilen så Lakrits fick dricka och jag lasta av en del nu överflödiga kläder.  Passade på att gå på toa (fin service med riktiga toaletter!) och sen gick vi ner bakom huset till ruta 1 vid en damm där Anders Carlsson dömde.

20160501_114638-2

Det syns tyvärr inte i bild, men lite mer åt höger fanns en liten gran med vimpel. Strax framför den låg en dirigering.

Vi inledde med fotgående ca 15 meter mellan de vita plastpåsarna, sen ett skott och kast med sten i dammen. Ytterligare ett skott mot dirigeringen. Lakrits var klart intresserad av plasket, men jag nejade och riktade om. Ut över ett vassområde, fick blåsa stopp en gång då han ville vika ner där mot den kastade stenen. Sedan Back och närsök. Där satt den. Lite snopet att inte få bada. 🙂 17 poäng.

Nu gick vi tillbaka ner till kön till ruta 3 med domaren Danny Fraser. Kön var fortfarande skapligt lång, men en stunds fika var inte fel.

Detta var en lång dubbelmarkering på linje på ett kalhygge med flera korsande diken. Den närmaste skulle in först och den spikade han. Lakrits kom lite kort på den andra och stannade hitom ett dike. Jag stoppade, skickade ut, han hoppade över nästa dike, nosade runt lite och plockade den. ”Not twenty, but the best dog in winner’s class so far”, sade domaren. Enligt Märtas foto blev det 17 poäng på den.

Eftersom vi hade nollat en ruta stannade jag inte kvar till prisutdelningen, utan vi rullade hemåt istället. Långt att köra, ju.

 

Upp i det blå på WT Lidingö 2016

Idag startade Lakrits och jag i elitklassen på WT i Lidingö. Det regnade när vi åkte dit, och det kan inte ha varit roligt för ökl som körde då. Karin Lind och Werner vann ökl trots detta med fina 94 p, grattis till er! Och det var hela 14 Thorsviekipage anmälda till provet. Kul!

När ekl hade samling var det uppehållsväder och sen tittade solen fram emellanåt. Nån värme hade vi dock inte. En stor eloge till alla funkisar som orkade hela dagen. Det var 25 ekl-ekipage men tror det kom 24 till start.

Ekl var lite annorlunda upplagt mot normalt. Vi delades in i fem grupper med fem i varje (i vår grupp, som startade sist, tillkom en funkishund för att fylla ut till fem platser).

Eftersom vi var i grupp fem, sista gruppen, blev det ett par timmars väntan. Jag och Lakrits satt ett tag i bilen och sen satt vi i en solig glänta en stund och försökte hitta vår bubbla. Mot slutet gick vi till hundstoppet och väntade där. Väntan ägnades åt en kombo av fotgående varvat med att sitta på stolsryggan. Jag hade godis att belöna fotgåendet med och nosande var strikt förbjudet. Några gånger fick han kisstillstånd, annars var det fokus på mig och vila som gällde.

20160417_145257_linje_med_drive-2

Position 4 och 5 med domare syns till höger. Framför dem 4 skyttar och längst fram slutet på driven som gått tvärs över fältet.

Alla fem fick gå ut och ställa sig på varsin position i bredd på linje, sedan körde det en drive åt det bortre hållet som alla fick titta på, okopplat såklart. Direkt efter driven sköts det ett tomskott och ett skott mot en dirigering som låg snett åt höger från linjen sett. Sedan sköts och kastades en dubbelmarkering på samma sida; den första i mitten och den andra till vänster.

20160417_140942_linje-2 20160417_140938_linje-2

Bilder på linjen. Här ser man hur det omväxlande skickas åt båda håll.
Rätt mycket att hålla reda på för funkisar, domare och deltagare.

Den sist kastade markeringen var en ”runner” som nummer 1 skickades direkt på. Jag och Lakrits hade den positionen, och han spikade den (20 p). När han var på väg in med den sköts det bakom oss och nummer 2 och 4 vände runt på linjen. Ett skott till ditåt varpå det kastades en markering åt höger (åt parkeringshållet). Nummer 2 fick ta den markeringen (när det blev Lakrits tur spikade han den och 20 p). Därefter var det nummer 3 som fick ta in minnesmarkeringen åt bortre hållet på mitten av fältet (Den blev knepig för Lakrits, som var på väg att vika av snett åt vänster när han kommit ut en bit. Jag fick bryta in och blåsa stopp, sedan ut och närsök. Han kom lite grunt, så stopp igen och Back. Då tog han den. 18 p.) Nummer 4, som redan stod vänd åt p-hållet sedan skotten gick, fick nu ta in dirigeringen snett åt vänster, lite uppför en backe och precis i lä av ett stup. (När vi kom till den skickade jag Lakrits rakt ut, stopp precis på rätt ställe, vänster. Sen fick jag en ingivelse när han sprang att inte chansa på att han verkligen skulle springa uppför backen och ta den, tänkte att han kanske skulle vika av utmed ängskanten. För att inte riskera detta ropade jag Upp i exakt rätt ögonblick och sen lade jag på en närsökssignal. Yes, där satt den! 18 p.)

20160417_143624_dirre4-2

Här syns dirigering 4 från åskådarplats; det var mycket snedare vinkel från deltagarens position. Till vänster om den röda fyrkanten finns ett mossbeklätt stup – nedanför stupet låg den. Här fanns noll vind till hundens hjälp; den var tvungen att helt lita på föraren.

Sista ”rutan” var den sneda dirigeringen för nummer 5 åt bortre hållet. Den var knepig, eftersom hundarna lockades att ta sig upp i skogen alldeles för tidigt. Alltför rakt kunde också leda till problem på grund av den gamla minnesmarkeringen som legat där; man ville ju inte att hunden skulle fastna där och leta efter den redan upptagna apporten. Min plan var därför att skicka Lakrits lite grann åt vänster, mot hörnet på fältet. (Trots min plan drog sig Lakrits in i skogen alltför tidigt. Jag blåste stopp och Back med vänsterhanden. Trots det försvann han in i skogen (hans Back säkert). Blåste tillbaka honom lite och nytt försök. Han drog sig in i skogen igen och då stoppade jag på nytt. Tänkte att det är ju kört att prova den grejen igen så jag bestämde mig för att istället dirigera vänster där inne i skogen. Det gick bra och jag stoppade sen ungefär i rätt höjd (svårbedömt från mitt långa avstånd med vegetation emellan oss). Utan att se honom ropade jag sedan vänster igen – och se på fan! Han dök upp bland buskarna i rätt härad och jag blåste närsök. Efter lite letande fick han fatt på den! 15 p.) När alla gjort de fem rutorna bytte vi plats så att alla fick göra samtliga rutor. Vi fick koppla en stund mellan omgångarna medan vi bytte position och då fick han en liten godis. Det skedde ingen bedömning mellan rutorna, utan fungerade som vanligt WT med skillnaden att rutorna låg extremt nära varann.

20160417_180835_domare-2

Våra fem domare samt Linnea och inskickaren på ruta 5.

Jag var nöjd med Lakrits prestation men trodde aldrig det skulle räcka så långt som det gjorde med alla duktiga ekipage som ställt upp på detta elitprov. Jag är så himla glad för vår andraplats det räckte till! Vann gjorde Sverker Olausson på 93 p medan jag och Jenny Långström båda fick 91 p. Enligt PM skilde man på lika poäng genom först de som hade flest poäng på ruta 3, därefter ruta 4, 5, 1 och sedan 2. Och jag hade 18 p på ruta 3 medan Jenny hade 16 på den.

IMG_07261_prisutdelning-2

Stolta och glada pristagare. Bara Lakrits som är lite avig.

Vi fick fina priser: en stor fodersäck från Royal Canin, ett gigantiskt lufttorkat älgben, en chuckit och ett vaccinationskort.

Behöver jag tillägga att jag vrålsjöng ”Upp i det blå” med Ted i hans Satellit i bilen på hemvägen? Jag känner mig helt uppe i det blå nu.

Väl hemma blev det fest:

förrätt-2 middag-2 aberfeldy-2
Självklart var det dags att korka upp en flaska Aberfeldy.
älgben-2 20160417_221736_kasper_benet-2

Så småningom fick Kasper smaka lite också, men det satt hårt inne.
Älgbenet är verkligen rejält. 

WT och KM på Wenngarns slott

lakrits_slottI lördags 19 sep var det både KM och WT på Wenngarns slott. Att jag deltog i bägge innebar två varv på WT-banan.

Jag började med utställningsdelen, där tio hundar deltog i vår klass. Inte så förvånande hamnade vi sist av dessa och fick därmed 10 poäng med oss i KM:et, där målet är att få så få poäng som möjligt. Jag tycker ändå att själva visningen gick oväntat bra. Att Lakrits sedan inte har de fysiska företräden som premieras här är snarast en fördel om man betänker att det är fysiskt hårda jakter och prov han ska klara, inte att se tjusig ut i någon vänstervarvsring.

Vi gick vidare till WT-delen av KM:et och fick till min förvåning göra ökl-upplägget på vår första ruta, ruta 5. Jag tänkte bara att det var väl för att det skulle bli lite annorlunda mot den rena WT-tävlingen, så vi utförde uppgiften och gick vidare. Han bajsade (andra för dagen) i rutan, så vi kom väl inte helt till vår rätt här… Vid nästa ruta kom Cattis och Lena ifatt oss och berättade att man gjort fel, och att de fått göra om och istället fått utföra ekl-uppgiften.

Jag fortsatte längs banan (ruta 1, som var en dubbelmarkering där den först kastade skulle tas in först, fick jag blåsa litegrann på; ruta 2, som var en kastad trippel höger-vänster-mitten med promenad mellan varje skott och kast så man inte stod vid utgångsplatsen för kast 1 när man sedan skulle skicka på den, och där den i mitten inte skulle tas in alls och den först kastade till höger skulle in först. Jag fick blåsa lite på den första eftersom vi efter promenaden hamnat rakt framför ett äppelträd och jag därför inte såg nedslagsplatsen alls, den andra spikade han) men när det blev lunchavblåst då jag lagt min boll vid ruta 3 så gick jag och rastade Kasper och gick på toa med mera. Sedan gick jag och snackade med dem vid ruta 5 och fick börja direkt efter deras lunch med att göra om den rutan enligt ekl-upplägget, en minnesmarkering åt höger med en dirigering som skulle in först och som låg lite mer åt vänster på en platå ovanför en liten murkant. Det gick kanonbra med dirigeringen som han spikade efter att jag tryckt på med ett Upp vid kanten, och det var lite synd att jag blåste närsök på den högra minnesmarkeringen sen istället för att ha is i magen där. Detta genererade iallafall en spontan applåd från publiken. Bara att tacka och buga, inte så vanligt med applåder i sådana sammanhang.

Lacke-7994 Lacke-8003 Lacke-8006

Dirigeringen ligger på platån mellan de båda murkanterna, markeringen till höger om kastaren.
Foton: Kristina Svensson

Jag gick tillbaka till ruta 3 och skulle ta en diagonal dirigering som blev lite zikzakig.

Lacke-8022Lacke-8028
Knepigt att skicka diagonalt med en rätt krafitg vind från höger som gjorde att
hunden lätt drogs ut i vänstra kanten med högre gräs.
Foton: Kristina Svensson

Ruta 4 var ett land med buskar (vinbär?) som växte i rad, lite snett från utgångsplatsen. Det kastades en minnesmarkering längst bort åt vänster, och sedan skulle jag skicka på en dirigering snett in genom buskarna till en snitsel vid rad 3. Där vek han vänster och jag fick blåsa två gånger innan han hamnade rätt. Där hittade min kompis Kristina med medföljande kompis Karin mig och de hängde sedan med en bit runt nästa varv. Tack Kristina för bilderna!

Jag var nu klar med KM-delen och körde ett varv till i ekl för WT-delen. Det blev samma upplägg, trots att de innan sagt att det skulle skilja lite, och nu skrapade jag ihop 80 poäng. Det är nog något mer än varv ett, men där har jag ingen poängsumma, vet bara att min placering blev en tredjeplats på WT, dvs totalt 13 poäng i KM:et.

Detta gav en tredjeplats på KM totalt och Lena med Pirat vann KM. Grattis!

Jag vann däremot WT:s elitklass och bärgade hem en hel hoper priser. Jättekul!

lakrits_solrosor

Four Friends WT

20150614_125638Idag, bara några dagar efter hemkomsten från en månadslång resa i Europa, startade vi på working test utanför Sala. Lakrits och jag har hunnit träna en gång sedan hemkomsten, så hur skulle han vara idag på provet?

Jag gick i par med Annika och Cheysie. Hon hade nr 14 och började på ruta 1. Det kastades två markeringar där Cheysie skulle ta in den först kastade och Lakrits den andra. Detta blev vår sämsta ruta, för den första markeringen såg han inte. Han försvann in i vegetationen och det blev rätt mycket tillbakakallning och skick ut igen innan han var rätt. Då avslutade han med att tappa apporten på marken framför mig – han som aldrig gör sånt! Ekipagen skulle sedan byta plats och sen gjordes det om samma kast, men vi skulle ta den apport vi tidigare inte tagit. Nu gick det bättre och han spikade i princip den. 11 poäng.

Ruta 2 var en markering uppför en tallplanteslänt för den ena hunden och gång fram till en ny plats varifrån man skulle skicka på dirigering snett uppför en sandtagsslänt upp till en björk. Vi började med dirigeringen, han kom lite till höger, tog stoppet jättebra och sedan vänster trakt på utan mer blås. Fotgående tillbaka där vi bytte plats och Lakrits skulle ta markeringen som kom rätt kort bland tallarna. Inga problem. 19 poäng.

Den tredje rutan inleddes med fotgående varpå vi fick ställa oss bakom en gul grej medan Cheysie inledde. Det var ett störningskast åt vänster bakom en sandhög, skick i gattet mellan denna och en annan sandhög. Lakrits gick ut men vek av vid en mindre tredje sandhög varpå jag blåste stopp. Utom synhåll skickade jag honom Back varpå han gick rakt på apporten. 20 poäng.

På fjärde rutan fick Cheysie stanna tidigt i rutan medan vi gick fram efter skytten med domaren i hälarna. En snabb vändning till vänster för att se först ett kast åt vänster som hamnade bakom en liten kulle. Nästa kast kom inte som väntat åt höger, utan rakt ut ifrån vårt håll, men jag hann uppfatta det och riktade dit Lakrits som hann se lite av bågen. Därute var det mycket låg vegetation och hann försvann. Det tog en liten stund men sen kom han in med den. Jag riktade om och här hade han full koll och sprang precis i högerkant på kullen och plockade den direkt. 19 poäng.

Till sist var det vattenrutan. De kastade en dubbelmarkering på linje, en framför lilla ön och en bakom. Här var tempot och rakheten inte den bästa för Lakrits del, plus att jag fick blåsa en gång på den bakre apporten då han fastnade lite på ön. 16 poäng.

Jag fick totalt 85 poäng och är på det hela taget nöjd med honom med tanke på att vi just varit på en 750-milaresa och har en ganska ringa erfarenhet i elitklass.

Annika och Cheysie startnr 14 fick 91 p och en tredjeplats. Grattis!

Åsa och Mocca startnr 16 fick 90 p och precis utanför pallplats. Grattis!

20150614_125845_resized_1

Resultat (från höger):
1:a med 95 p Ilona Hobaer-Falkeland med Moorman’s Point Penlee
2:a med 92 p Ulrica Brorén med High Dream’s Anacostia
3:a med 91 p Annika Månsson med SE J(j)CH Zetastar Mighty Cheyenne

WT i Vallentuna

I söndags var det bättre väder, om än rätt kallt på förmiddagen. Jag var funkis på nkl-ruta 5 och gjorde tävlingen på eftermiddagen. Ett bra system att alla som vill delta ska vara med och funka.

Lunch med grillad korv och varm blomkålssoppa värmde gott. Tack Sara, för den utmärkta sopptermosen!

Vi inledde på ruta 5 med ett kort fotgående, en markering som skulle lämnas, förflyttning, en dirigering ut i snårig terräng, sen ta markeringen från den nya positionen. Ingen av linjerna var spikrak, men terrängen inbjöd inte heller till det, men möjligen fick vi lite avdrag för detta. Annars inga konstigheter, sade Lakrits. Vet tyvärr inte vad vi fått för poäng på de enskilda rutorna, för jag har inte sett någon sådan resultatlista. (Är det nån som sett en så meddela mig gärna!)

På ruta 1 stod man precis uppe vid vägkanten och skickade. Där hade man ett snett fält man var tillåten att hålla sig i. Man stod relativt rakt för att titta ut över den markering som kastades, men när man skulle ta dirigeringen fick man vrida sig till klockan sju i förhållande till tillåten startposition. Knepig terräng, inget långt avstånd, men något gjorde att alla hundar inklusive Lakrits drog sig ner åt höger. Fick blåsa stopp och Vänster. Markeringen var inga problem så jag gissar på några poängs avdrag här för blåsandet.

Ruta 2 var en dubbelmarkering där den första kastades bakom ett vattenfyllt dike och den andra strax framför. Jag förstod hur de fallit, men missbedömde sedan Lakrits djup lite på grund av knepig terräng. Blåste lite på första (den bakre) men fick in den rätt snabbt. Där sade domare Gunilla sedan att hon tyckte vi gjort ett bra arbete. Den främre var den jag missbedömde. Lakrits var längre bakom diket än jag trodde och jag fick blåsa en hel del för att få honom till rätt ställe. Sedan hade vi vinden i ryggen och jag trodde att han skulle få hjälp av den trots att han var lite långt ut, men så var inte fallet. Vinden måste gått på annat sätt än jag trodde därborta. Rätt mycket blås som sagt, och Gunilla sade efteråt att den delen fick vi inte så många poäng på. Det förstår jag.

När jag kom till ruta 3 var det alldeles tomt där och jag välkomnades ensam av domaren, som pratade en massa om att det var en dubbelmarkering där den närmaste, först kastade, skulle in först för den var skadeskjuten. Men att man skulle få avdrag för om man blåste eftersom hunden ”inte ska springa över vilt”. Detta snack gjorde att jag övergav mitt tidigare beslut att blåsa om jag trodde han skulle rasa förbi. Dumt! Jag ska aldrig mer lyssna på sånt dumt domarsnack! När jag kom upp till startplatsen såg marken ut så här: vinden i ryggen, två stora rejäla stockar rakt fram och apport 1 kastades precis bakom den andra, vilket innebar att det inte blev någon vittring från den. Apport 2 kastades rakt fram i gattet i exakt samma linje men längre bak. Precis efter stockarna vek marken nedåt så man tappade hunden ur sikte. Allt detta sammantaget gjorde ju att jag borde ha hört starka varningsklockor inom mig. Men jag var så uppfylld av vad domaren sagt, plus att jag sett startplatsen bara just när jag ställde upp, att jag fattade helt fel beslut. Jag bestämde mig för att lita på att Lakrits skulle ta nummer 1 på egen hand. Så här i efterhand kan jag säga att så snart han passerat stockarna på höger sida (utan att hoppa) och jag insåg att han går på tvåan, var det för sent att blåsa. Han var redan utom synhåll. Han plockade mycket snyggt och prydligt in tvåan och kunde i rimlighetens namn inte alls veta att han skulle göra annat. Men nollan var ett faktum och jag behövde inte ens försöka få in ettan.

Annika berättade efteråt att hon varit klok nog att efter båda kasten rikta om Cheysie aningens aning åt vänster. Det var tillräckligt som indikation för Cheysie att ta ettan först och hon hoppade över stocken och levererade prydligt. Smart tänkt där! Inte undra på att ni kammade hem förstapriset! Grattis igen!

Ruta nummer 4 var nere i vassen hos Peter. Det var också en dubbelmarkering. Här stod man så att både förare och hund hade lite träd framför och vi fick noggrant ställa upp oss så att vi hade en liten glipa mellan träden för att se kastarna. Det var två kastare som stod rätt nära varann och kastade åt varsitt håll, först höger och sedan vänster. Lakrits hade markerat båda och sprang rakt ut mot vänstra nedslagsplatsen, men hade antingen otur med vinden eller så sprang han aningen kort, för han hittade den inte.  Han cirklade runt och jag lät honom hållas. Ingen mening att blåsa där för jag som förare såg inte bättre var den fanns. En ruta där man var tvungen att lita på hunden. Cirklarna blev större och han råkade på tvåan och kom in med den. Nu var jag tydlig och riktade ordentligt om honom mer åt vänster och på nästa skick sprang han praktiskt taget på den och lämnade av snyggt. Peter tyckte vi gjort ett bra arbete och berömde att jag så tydligt ställt om honom. Vi måste ju fått några poängs avdrag för allt cirklande, såklart.

Totalt hamnade vi på 59 poäng. Borträknat ruta 3:s nolla tappade vi alltså 21 poäng på övriga rutor, och där tror jag ungefär hälften ligger på ruta 2, sen gissningsvis 3–4 poäng vardera på övriga rutor, något mindre kanske på femman som gick bäst.

Stort grattis till Annika och Cheysie som vann på 90 poäng!

Stort grattis också till Carina och Wiggo som fick uppflyttningspoäng och var bästa golden i nkl. 

Det är kul att vara med och se när det går bra för träningskompisarna, även om det inte går lika bra för egen del. Men ingen skugga faller över Lakrits – han jobbade på jättebra och missarna är mina egna. Det allra bästa jag har med mig härifrån, som jag är supernöjd med, är hans lugn vid sidan, fina fotgående, fugna avlämningar utan tillstymmelse till hopp. Den banan ska vi fortsätta på!

Äldre inlägg