På torsdagskvällen åkte vi till Villeroy. Det visade sig ligga längs läskigt slingrande småvägar vi aldrig åkt förut. Läskigt därför att det var skymning, vi hade bokat bord till 8, och många fransmän var ute på vägarna, och hittade, till skillnad från oss. De ville alltså köra mycket fortare än vad jag ansåg vara lämpligt. Vi nådde i alla fall fram till den lilla orten och hittade snart hotellet/restaurangen Le Relais.

Här i Senstrakten har man just nu något som kallas för den andra Quinzaine de la Gastonomie. Det är ett femtontal restauranger som gått ihop om att erbjuda specialkomponerade gastronomimenyer till facila priser, med vin och allt.

Nu var det ju min tur att köra, så det blev extra mycket vin till monsieur. Jag smakade i alla fall en gnutta av varje sort, så jag förstod hur själva kompositionerna var tänkta att smaka. I övrigt njöt jag en iskall Badoit.

Menyn, då. För 50 euro per person (en av de dyraste restaurangerna blev det till slut) fick man följande:

·         Kir bourguignon et ses gougères
Denna dryck välkomnades vi av av värdparet, så här hängde vi med. Den består av crémant (bubbelvin från Bourgogne) och svart vinbärslikör/-saft. I det här fallet saft, och i mitt sycke för mycket, så det blev för sött. Inget svårt att avstå denna. Gougères visade sig vara några äggbaserade uppblåsta brödprodukter, sådär ganska medelmåttiga. Det står i wikipedia att det är en specialitet från Sens, vilket kanske förklarar saken.

·         Mousseline de sandre au beurre de cidre
En underbar liten skapelse baserad på gös. Fiskmousellinen var god i sig, liksom se små äppelbitarna runt omkring, men det var såsen som var gudomlig här. Tack och lov hade de dukat upp denna rätt med både fiskkniv, gaffel och en platt sked som var som gjord att fånga upp såsen med. Oh là là!

·         1 glas Vezelay blanc
Både Rolf och jag uppskattade detta vin mycket. Nu vet vi inte vilken variant av Vezelay det var, men ett par såna flaskor får nog följa med hem, om vi kan hitta dem.

·         Sorbet mirabelle
En liten sorbetkula mellan fisk och kött gjorde sig mycket bra. Trots att den var gjord på plommon var den inte söt, utan bara härligt uppfriskande.

·         Filet de boeuf gourmand et sa petite escalope de foie gras, gratin Dauphinois
Biffen var trots namnet aningen seg om än god, Rolf uppskattade verkligen gåslevern (själv är jag inte lika förtjust, men åt lydigt upp den). Garnityr med några små grönsaker, bland annat mumsiga kantareller och en god kokt lök. Det bästa här var absolut den underbart gräddade potatisgratängen.

·         1 glas Côte d’Auxerre rouge
Helt okej rödvin i lättare Bourgognestil.

·         Croustillant de Chaource Lincet et son mesdun
Gah, vilken underbar ost! Den här serverades varm med ett tunt krispigt täcke av något filodegsliknande.

·         Poire au vin et aux aromates sur sorbet cassis maison, tuile aux amandes
Vinkokta päron kan ofta vara lite hårda och trådiga, men det ar helt perfekt mjukt och underbart gott. Den hemgjorda svartvinbärssorbeten var också himmelsk. Mandelflarnet som garnerats som tak var krispigt och gott, men lite för sött för min smak. Nu började vi bli rejält mätta, så delar av desserten förblev oäten.

·         Café et mignardises
En svart espresso gjorde sig givetvis perfekt som avslutning, men de små miniatyrbakverken som serverades till (maräng, mirabellebakelse och chokladboll i kakao) befanns efter provsmakning vara helt onödiga.

Sammantaget en mycket god middag, med sina plus och sina minus. Vi undvek småvägarna på hemvägen och rullade hem omvägen över Sens. Vi såg fyra polisbilar utmed vägen som lurade på onyktra och fortkörande bilister. Dock inte mig, körde givetvis helt exemplariskt.