Idag har staketet börjat komma upp. Och så tog jag släggan och rev ner det gamla. Ja, de flesta stolparna står fortfarande kvar som en gränsmarkering, där räckte mina krafter inte riktigt till.
Han har börjat montera på baksidan.
Se vilka fina bindningar av enslanor.
Staketet följer naturen väl och ska bli gårdshundssäkert.
Ser mycket bra ut än så länge.
Så här såg staketbiten ut vid infarten tills alldeles nyss. Den där reflexen har jag sparat, den är jättebra när man ska svänga upp här, så den ska över till nästa staket.
Här har jag fått ner hälften, och numera är allt det röda borta så när som på stolparna.
Och så här fina påskliljor av minimodell hittade jag plötsligt i rabatten. Mysigt!
Station 5 var listigt gjord i ökl: ungefär mitt i bild skymtar en snitsel vid en en strax till höger om en sten. Där låg en dirigering. Innan jag skickade kastades det en markering nästan rakt bakom, så jag var beredd med stoppsignalen som han tog bra. Sen blev det ändå lite svårt att hitta dirigeringsapporten då han inte hamnade rätt i vind. När vi så skulle ta in markeringen hade han nog glömt av den lite och det tog alltför lång tid, så vi nollade den delen.
Skiftbyte: Jörgen (kastare), jag (skytt) och Sara (domare, inte med i bild) tog över ruta 4–5 efter att Åsa, Peter och Annika (i mitten av bilden; tidigare kastare) skött dessa funktioner för halva gänget. Nu var det deras tur att starta sina hundar.
Senaste kommentarer