Vilket utrymme! Det känns som om det gått in halvdussinet labbar här, om så vore.
Det taxichaufförsinspirerade plexiglaset var ingen höjdare att se bakåt genom, dock.
Och jag saknade farthållare och riktig ACC. Automatväxlad var den iallafall.
Vi var fyra hundar på kursen idag och Anita hade förberett tre snarlika områden: åt ena sidan sök för två ekipage, åt andra sidan dubbelmarkering respektive dirigering för två ekipage. Jag och Tina bildade hanhundsparet och började med sök.
Vi väntade tills Anita skjutit de båda markeringarna till tikparet och sen skickade jag in Lakrits i söket. Jösses! Han skrämde upp en stackars hare som satt där och tryckte i nåt snår. Haren kutade för livet och Lakrits efter. Jag visslade inkallning några gånger, men när det inte bet tog jag till rösten. Det tog ett par sekunder så avbröt han jakten. Vid det laget var båda inne på markeringsområdet där stackars Aya höll på att komma in med en markering. Hon höll dock huvudet kallt. Bra där!
Då ville jag vänta och coola av Lakrits, så Tina skickade sin flat istället. Flatten for ner till det ställe där haren tryckt och Lakrits satt så till att han inte såg honom ordentligt, men han kunde ana ytterligare en rörelse där nere i det område där den spännande haren suttit och tryckt. Vips drog han som en rem igen! Jag röt i, inte fullt lika tagen på sängen den här gången, och han återkom snopen över att han misstagit en stor svart flat för en liten brun hare.
Vilken start! Men sen gick det lite bättre. Tina fick in två apporter och vi en innan det var dags att rotera. Dagens alla markeringar tog han in bra idag, och dirigeringarna gick skapligt. Lite blåsande, men inte alltför illa. Vid ett tillfälle fick jag för mig att ropa Sök istället för att blåsa närsök, lite klantigt så här i efterhand, men å andra sidan fick jag se att han genast sökte större. Han ser alltså skillnad på närsöksignal och sökrop. Bra att veta.
En gång på ett senare ställe när Lakrits var ute och sökte var han precis i kanten av sökområdet. Just då sköt Anita en markering åt det hållet, tror det var åt Aya. Lakrits blev stående blickstilla bakom ett träd. Jag såg honom inte, men visste att han var bakom trädet, och bara väntade med pipan i mun på hur han skulle bete sig. Tina stod bättre till och såg honom och kunde berätta för mig: han stod helt stilla och bara tittade efter apporten, sen mot mig. När han inte fick nån info från mitt håll gick han mot mig tills vi hade ögonkontakt. Då skickade jag ut honom bort från markeringen ut på sök igen, och han lydde hur fint som helst. Puh där, det var bra gjort av honom!
Tinas flat kommer in med en dirigeringsapport medan Lakrits tittar på.
Vi lyckades alltså med dagens värsta och bästa. Dessutom råkade jag på tredje stället få hjärnsläpp igen och skickade Lakrits på sök innan markeringsskotten var gjorda. Det gick iallafall bra att kalla hem.
Söken var det jobbiga idag – tre ställen där vi skulle ta in två var. Men det var utlagt för cirka fyra timmar sen och svårt att få vittring trots att det för det mesta blåste lite inne i skogen. Så ibland kallade vi in tomt och lät parkompisen försöka. Lakrits resultat blev 1–0–2 intagna apporter. Det här behöver vi träna mycket av. Inte så dumt att lägga ut i förväg och låta ligga till sig om man har chansen nån gång.
Senaste kommentarer