Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: december 2012 (sida 2 av 2)

Vinterpromenad med Cheysie och Tindra

Idag pausade jag mitt stora nyinkomna franska jobb för en behövlig promenad med Annika et chiens. Jag hade med två vinterdummies samt en frisbee och förutom fri lek och ordnad promenad blev det några dolda linjetag. Några gick kanon, andra blev lite svåra. Inte dirigeringarna i sig, de gick faktiskt riktigt bra. Men sökningarna i snön tyckte Lakrits var knepiga. Han sökte lite, hittade inget, sprang vidare för att leta på nytt ställe. Jag fick ideligen återföra honom till rätt område, men trots detta blev vi människor tvungna att rycka in till sist och hjälpa till att sparka undan snön tills dummien kom fram. Riktigt svåra att hitta var de och vi fick hålla på ett tag.

Annika tyckte jag skulle stoppa honom lite tidigare, att jag lät honom komma för långt ifrån området, och det har hon säkert rätt i. Han är ju heller inte så van än att först dirigeras dolt och sen leta efter nåt ännu doldare pga snön. Har hittills i vinter mest kastat markeringar och gjort ett och annat närsök. Så nu har vi ju lite att träna på…

Nytt hem för bloggen

Nu känns det som om jag börjar få ordning på den nya bloggen. Allt gammalt har följt med vad jag kan se, och även om det kanske tar ett tag innan layouten sätter sig för den nya bloggen så tycker jag att denna lugna beige-bruna layout blir en bra bakgrund till alla hund- och akvarellbilder.

Hittar ni nåt konstigt så säg till! Tycker ni det ser fint ut, så får ni gärna säga det också. Jag hoppas och tror att det blir enklare att kommentera nu. Tycker ni nåt är skitfult får ni säga det med, så kanske, kanske jag kan fixa det.

Nu ska jag släppa WordPress för ett tag och slå mig ner med Arne Dahl istället.

Förresten, visst är det typiskt att alla mina fina upptryckta minivisitkort till hundbloggen nu har fel webbadress? 🙂 Får väl fundera på om de ska uppdateras.

Snöigt Strawberry fields

Puh!
Det vart till att pulsa en del på Strawberry fields. J Första vägen hade körts åtminstone för ett dygn sen, där gick bra att gå. Nästa väg hade promenerats av en eller två, lite jobbigare, men gick rätt bra. Sen ut på fältet var det ju helt orört, snön gick ibland över stövelskaften upp till knäna. Tanken var nu, förutom lite träning, att röja runt lite på fältet för att platta till snön aningen, så man förhoppningsvis kan komma dit fler gånger i vinter och träna.
Jag lade en apport uppe på den första stenen (synligt) och sen gick jag fyrkanten 3,5 sidor. I varje hörn snurrade jag runt lite för att platta till, och lade en boll/apport synligt. Efter 3,5 sida gick vi så rakt in till mitten och så skickade jag ospårat men synligt till de fyra hörnen. Fick dirigera lite till ett par av dem då han gick snett. Borde väl ha tagit tillbaka, men så långt tänkte jag inte där ute. Å andra sidan följde han dirigeringarna rätt fint.
Rak hämtning av boll.
Sen hade jag med en frisbee som han fick kuta runt efter, plus en bollkastare. Där tänkte jag att risken är ju att han aldrig hittar bollen, men det visade sig gå riktigt bra. När jag konstaterat att bollarna var möjliga att återfinna kastade jag en vinterapport som störning åt ena hållet och sen boll med apportkastaren åt andra hållet. Han fick ta bollen först, för annars skulle vi nog aldrig få in den igen. Nu fick han titta ordentligt några sekunder på islagplatsen innan han fick ta den som markering, och när det var klart fick han ta apporten som dirigering.
Till stenen blev det också en rak dirigering.
Rätt var det var kom en man på skidor med två hundar. Han stannade och tittade lite och frågade sedan om han kunde skida förbi (en bit bort). Lakrits, som just var ute för att leta efter en boll, fick därför stå still och vänta medan de åkte förbi. Sen var det svårt att hitta bollen, koncentrationen var borta. Jag fick stoppa, gå fram och belöna stoppet, sen sparka lite snö tills vi hittade den.
Nu hade vi båda tappat bort var apporten låg, så jag skickade honom på ett större sök och gick själv ut och letade. Hade tur och fick plötsligt syn på den svarta remmen som anades i snön. Riktade Lakrits dit och fick in den också. Tur där, för jag har bara två såna och de är ju inte så billiga.
Min lilla snögubbe.

Och så lite Lakrits

På den första bilden ser Lakrits närmast rädd ut, han vill visst inte se ut som en tysk terrier. 😉

Å andra sidan gillar jag färgsättningen på den.
På nästa bild har han ju sin allra finaste blick, och ser inte lika terrieraktig ut.

Här har han sparat ut ögonen från filtret. Fint!

Långhårig gårdshund?

Man kan tro att vi fått en långhårig gårdshund i huset, iallafall att döma av husses Photoshopexperiment.

Fint blev det iallafall, och visst ser man på blicken att det är Kasper?

Och en riktigt mustaschprydd herre. Distingerad?

Nyare inlägg