Vi tog en dagstur med bilen, först till Fontainebleau , vilket visade sig vara en fullträff. Vi gick aldrig in på det stora slottet (Frankrikes största, tydligen, större än Versailles), vi har båda uppnått mättnad i storstilade salonger och gamla malätna kungasängar. Däremot gick vi runt i alla trädgårdar runt om slottsbyggnaderna och hundarna fick följa med överallt. Vi tittade ner mot den 130 hektar stora skogsliknande parken, men avstod att gå även i den.  

Istället fortsatte vi till en annan park, Musée -Jardin Bourdelle i Égreville med tanken att de många statyerna där skulle vara lämpliga för Lakrits att avreagera sig på. Visserligen hade han klarat ett par statyer i Fontainebleau med den äran, men ändå.

Nu visade det sig att parken stängde 5 minuter efter vår ankomst, och att de dessutom inte släppte in hundar, så av detta blev det intet. Inte heller lyckades vi få tillträde till den restaurang som fanns i Égreville, men tur som tokiga hade vi ändå – bageriet hade inte hunit stänga klockan halv ett en söndag! Vi köpte ett par pajer, bröd och dricka och kunde mätta fortsätta snirkla omkring på lite småvägar. Oförhappandes hamnade vi dels utmed en mysig kanalväg utmed Loing där det gick att köra bil en liten bit, och sen råkade vi på en liten stad som hade en vide grenier. Det kunde ju vara kul, så vi parkerade i skuggan och spankulerade utan hundar ut på det stekheta fältet. En massa stånd som sålde allt möjligt fanns det, men mest skit, och vi hittade absolut inget vi kunde tänka oss att behöva mer än lite förfriskningar.

Sen bar det av hem och jag tillagade en god fisk- och endivemiddag. Fiskfiléerna jag köpt på marknaden hette filet carrelet och visade sig vara rödspätta. Till förrätt hade Rolf helt otippat lyckats hitta mina spanska älsklingsfiskar, som här heter anchois marinés à l’ail. Mums!

Jag gjorde klart mitt bråttomjobb medan Rolf cyklade mer än 5 mil! Un brave homme!

Åkte på eftermiddagen en sväng för att ta en geocache. Vi tolkade ledtråden Un trou de souris helt felaktigt, blandade ihop souris med sourire och letade förgäves efter något litet småleende. Rätt var det var när vi i princip gett upp (fanns alltför många mugglare i trakten) körde det upp en svart bil. Ut hoppade själva cacheägaren själv. Han tyckte nog det var kul med utlänningar vid hans cache, för han hade vänligheten att hjälpa oss hitta den. 🙂 Det ledde till ett sourire från vår sida.

Jag jobbade någon dryg timme medan Rolf tog hundarna på promenad. Sen tog vi cyklarna och körde en rundtur till Dixmont på 23,5 km. En inte alltför brant backe tog oss dit och vi kunde njuta av en fika innan vi så rullade neråt hem igen. Tur att motvinden kom när vi hade nerförsbacke.

Lunch och lite mer jobb innan jag kunde gå ut i trädgården och njuta lite av solen denna varma dag.

På kvällen åkte vi till Champvallon på en feu de vendange. Det var kul att se den gamla pressoiren, men det var kanske färre stånd än vi förväntat oss. Musiken hann vi provhöra, cajun style, och sen åt vi grillade merguez-korvar och åt halvtaskiga pommes frites. Sen gav vi oss av hemåt innan vi hann utröna om det verkligen skulle bli någon feu, eller om det bara kallades så. Vi såg ingen hög som man kunde tänkas vilja sätta eld på senare i vilket fall.

Några bilder från parken i Sens:

Tvättade på morgonen och tog sedan en hundpromenad som ledde utmed promenadallén en bit och sedan in på stadsgatorna till ett av bagerierna. Där fanns en krok att sätta hundar i, och jag band dem och gick in för en baguette och några croissanter. Man kunde hela tiden se dem genom glasrutan och de satt lugnt och stilla och väntade.

Väl tillbaka diskade jag och hängde upp tvätten, och tog mig sedan an dagens arbete ute på balkongen.

På eftermiddagen tog vi en utflykt till Joigny, en korsvirkesstad lite som Troyes, men den kändes inte lika välmående. En hel del fina gamla hus kunde behöva en uppfräschning. Vi fikade och tog en annan väg tillbaka via St Julien. Detta verkade vara en riktigt fin liten stad, så den återkommer vi till. Nu rullade vi bara igenom utan att stanna.

Korvgrillning till middag och sen en hundcykeltur runt den gamla vallgravsallén. Vi vek av åt höger nere vid Yonne och gjorde en avstickare bort till ett loisir-område med fem dammar. Den franska förtjusningen i fritidsfiske, nu igen.

Där vände vi och fortsatte sen rundan runt. Inklusive avstickare till des étangs blev det 6 km. Utan denna avstickare gissar jag att vallgravsrundan är 3 eller 3,5 km. Det hann börja skymma innan vi var tillbaka strax före nio.

Tog en tur till marknaden och handlade lite fisk och grönsaker. Råkade på svenska kantareller till det facila priset 3,90 euro för 100 gram. Det, alla idoga svampplockare i Sverige!

Träffade också madame vid ett grönsaksstånd och pratade lite med henne.

På eftermiddagen åkte vi och kikade lite närmare på St Julien, som var en charmig liten ort. Där fanns en restaurang som verkade vara lite pretentiös, får se om vi ställer vår kosa dit någon kväll. Vi åkte upp för att kika på det befästa kapellet. Det fanns skyltar uppför backen, men rätt var det var hade vi åkt förbi utan någon anvisad p-plats eller så. Snopna vände vi någon kilometer senare och rullade nerför den långsträckta åsen igen. Strax under kapellet fanns en liten oansenlig grusplätt. Där parkerade vi i stark lutning och klättrade uppför en grusstig. Jo, det var visst enda vägen till kapellet. Konstigt! Utsikten var fin, kapellet konstigt högt. Det kändes som att man byggt det så för att inte bara kunna be därinne, utan även kunna ta sin tillflykt dit i tider av ofred. Vi kunde inte komma in och få detta bekräftat, dörren var låst.

Vi for ner igen och bort till den nybyggda Intermarché som fanns i stans utkant. Innan vi lämnade Villeneuve hade vi varit på Lidl och fyndat 8 viner för knappa 300 kronor. Nu såg vi att även Intermarché hade nån liknande drive: Foire au vin. Här nöjde vi oss dock med att handla mat.

På kvällen gick vi på restaurang. Vi borde kanske valt en sån ostfondue som grannbordet strax efteråt beställde in, men vi valde entrêcote med bearnaisesås respektive roquefortsås. Rättenvar god, men i vanlig ordning var köttet lite svårskuret. Nåja, fondue en annan gång istället. Annars var det lite skönt att slippa diska på kvällen i vårt pyttelilla kök.