Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 4 september 2012

Bäcken är kanon, Sens är medelmåttigt

2012-09-03

Jobbutsikt.
Satt ute på balkongen och jobbade några timmar före lunch. Då var det helt perfekt där, lagom temperatur i solen och aningen vind som fläktade. Tidigare på morgonen hade det varit så kallt att jag längtade efter min fleecetröja hemma i Sverige.
Lakrits tyckte dock inte alls att det var kallt, han sprang som en dåre mellan huset och bäcken. Och tillbaka upp igen. Plumsen syntes inte där uppifrån av all grönska, men hördes tydligt. Till slut hade jag fått nog av alla bruna tassmärken på det vita kakelgolvet och när han dessutom skakade av sig inne var måttet rågat. Grinden från balkongen stängdes och jag sände vårt värdpar en tacksam tanke. Alla grindarna är givetvis mest till för familjer med småbarn som hyr här, men även i vårt fall kommer de väl till pass.
Frampå eftermiddagen kom vårt värdpar och hade fått tag i en slags utdragbar barngrind, och insåg att vi redan hittat en lösning på broproblemet. Nu sitter deras grind också på plats, har inte kollat av om den duger utan kompostgaller. Den skulle ju göra det smidigare att gå stigen upp till grinden ut. Får kika på det framöver.
Jag frågade också om inte bordet i ena rummet kunde höjas lite. Efter lite olika varianter övertog jag till slut ett metallbord från deras trädgård som fungerar mycket bättre att arbeta vid än det barnbord som stod här inne.
Marknad framför den stora katedralen i Sens.

Inifrån hôtel de ville mot katedralen.

En elvahundratalskyrka på andra sidan Yonne.

Lite senare tråcklade vi ut bilen. Jag körde och Rolf dirigerade. Jodå, det gick att backa sig ut. Puh. Vi åkte till grannstaden Sens som är lite större, kikade på den stora katedralen och ovanligt vackra hôtel de ville. Stan var inte direkt vacker totalt sett, men hade sina enstaka sköna inslag. Några mycket fina gamla korsvirkeshus, till exempel. Förutom huvudgatan fanns det en rätt aktiv gågata, och sen var man nere vid Yonne då. Vi fikade på ett ställe, köpte några tidningar, men gick annars inte in nånstans. Syftet var mest att bilda oss en uppfattning om vår närmaste större stad och dess utbud. Lite fler restauranger kunde vi se fanns där, får se om vi kör dit för nån middag. Cirka 13 km har vi till Sens.

Vackert korsvirkeshus med otroligt utsirat hörn.

På tillbakavägen såg vi en skylt till en park, Parc du Moulin à Tan, som kanske kan vara värt ett besök. Hundar är tillåtna i koppel, står det. Bra!

På hemvägen handlade vi lite mat i vår närmaste Casino. Planen bestod av att grilla några fläskkarréer, men när vi inte lyckades begripa oss på webergrillen ändrades planen till en matig ägg- och skinksallad istället. Nu har Rolf med monsieurs hjälp hittat den ytterligare knapp man skulle trycka på för att få igång det hela, så imorgon kanske det blir grillat på menyn.
Sen gick jag ner i trädgården och gömde lite dummisar åt Lakrits. Han var duktig, men jag känner att vänster och höger gärna kan nötas mer. Inga problem att ordna detta i denna trädgård. Rolf har på en cykeltur runt nejden också hittat ett ställe (där det iofs står att det är hundförbud, men nu är vi ju off season) vid Yonne med badplats och en liten ö där man skulle kunna träna vattenapportering. Låter ju lovande.
Några timmars jobb till fick avsluta dagen.

Villeneuve i kvällssolen från andra sidan stranden.
Det syns att kyrkan är under ombyggnad.

Lakrits och Kaspers dagbok — de senaste veckorna

Lakrits och Kaspers dagbok

—       Måste ju ta över pennan, matte skriver så mycket konstiga saker, sade Kasper.
Om vi nu ska sammanfatta de senaste veckorna: de ska hela tiden ut och cykla. Okej, det är rätt kul att cykla. Men vad sjutton ska jag ha det där hemska magbältet på för?
—       Vadå? sade Lakrits. Cykla är ju kul, ju. Tänk när man håller full fart i femton—tjugo kilometer i timmen, och så tvärnitar man för att lägga en rackare. Magen går ju igång av den där speeden. Husse håller på att stupa över styret! Himla skojigt!
—       Jaja, det är rätt kul när man väl kommer igång. Men vadå, du ska ju stanna och pinka hela tiden. Låt oss hålla bra fart, så kommer vi snart ifatt de där kaninerna.
—       Kaniner och kaniner. Matte och jag var och tränade med dummies en dag, det är inte fy skam det heller. Fast det var ena uschligt stickiga buskar hon skulle ha in mej i.
—       Ja, såna stickiga buskar vill inte jag in i. Inte bra för magskinnet. Jag föredrar allt att ligga och sola på det där sköna stengolvet på förra stället.
—       Usch, det var ju jättevarmt! Matte sade nåt om 41 grader ju.
—       Ja, hemskt mysigt och bra för en gårdshund. Man måste tänka på brännan, vettu.
—       Nej, den där terrassen var allt lite varm ibland. Men på kvällen var det kul.
—       Ja, husse var bra på att gömma ostbitar.
—       Men inte bättre än att vi kunde hitta dem.
—       Nej, det var tider, det. Båda nickar och slickar sig belåtet om munnen och går och lägger sig för att drömma om ostterrassen i Sancerre.