Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 13 juli 2012

Test av nya apportkastaren

Mellan dagens åskväder hann vi ut och testade den nya apportkastaren. Vilken skillnad mot dem jag provat tidigare!
Rekylen kändes knappt alls. Risken för fingrarna är förstås densamma när man fyrar av, men sen var det jätteenkelt att plocka bort de gamla hylsorna. Anita W, det måste vara nåt fel på din, reklamera den!

Så här kommer hylsan ut bara man knycker till på kastaren. Suveränt!

Jag provade en grön vadderad Hallmarkdummy (körde bara gröna skott) som inte gick iväg så jättelångt. Den tog han in plättlätt, trots att han flyttade sig lite där han stått vid husse medan jag sköt och sen till att stå vid mig när jag kommit tillbaka till dem.
Men sen sköt jag det vita ägget, och det for långt över krondiket en bra bit in på nästa äng. Eftersom jag var tvungen att byta plats, och Lakrits kanske också tappade koncentrationen lite då, hade ingen av oss exakt pejl på var det landat. Lakrits letade runt länge och väl, tillbaka över diket flera gånger, ner i diket och ut på ängen. Till sist sade vi att husse går ut och kastar upp ägget så han får lyckas, så jag kallade in medan husse gick runt och ut till ägget. Nu gick det kanon att ta markeringen.

Film över de två första skotten. Nästa gång måste jag filma när husse skjuter.

Det blev enklare för Lakrits när husse sköt istället, för då stod han ju rätt vid mig från start. Husse, å andra sidan, tyckte det var kul att få panga lite.
Han sköt ner en Hallmarkdummy mitt i krondiket, så den blev rätt knepig, den med. Jag fick dirigera lite innan han lyckades komma rätt och ta in den. Att förstå att den fanns nere i själva diket och inte i det höga gräset runt omkring var en aha-upplevelse för ynglingen, tror jag bestämt. Men innan han fick ta den fick han hämta in en vanlig dummy som jag lagt ut åt andra hållet. Gick kanon, spik på. När han så, efter dikesapporten, skulle ta in ytterligare en dummy i samma område som den första tänkte jag dirigera honom rätt. Men se det gick inte alls bra med vänsterdirigeringen. Jag fick kalla tillbaka och gå ut och visa. Lade då dit en till när jag ändå var där, så vi skulle få en bra repetition. Den första sprang han sen rakt på, men på den andra kom han precis som till den han missade. Bra! Jag testade en ny vänsterdirigering, vilket denna gången fungerade utmärkt. Sen en närsökssignal åt höger. Jajamensan. Det är bara att fortsätta nöta dirigeringssignalerna. 

Molnbyrunda och altanhopp

Igår cyklade Lakrits och jag Molnbyrundan för första gången. Kasper kör ju den ibland, men jag har hittills inte vågat den med Lakrits, dels på grund av distansen (9-10 km, beroende på hur man kör) och dels på grund av att han varit så impulsiv. Vissa sträckor går på cykelväg där man får räkna med att möta andra hundar, andra sträckor på grusväg där det framför allt är hästar man möter, men också en och annan hund.
Det gick iallafall riktigt bra, med ett antal små kisspauser, två vattenpauser och en gräsätarpaus när jag packade undan den för varma jackan. Mot slutet var han trött, så de sista km tog vi i ett långsammare tempo mer värdigt en gårdshund. Det tar ett tag innan man lärt sig hushålla med energin som cykelhund.

Fick höra av Sara att Kasper igår hoppat upp på en bänk på altanen i sommarstugan och därifrån hoppat över altanräcket ner till marken (närmare 2 m) för att rusa ut på vägen och börja bråka med en förbipromenerande tik. Tydligen kan man inte flytta på den där bänken, så nu får han ännu mer inskränkt frihet med lina större delen av tiden. Lite tråkigt, men hoppas han har roligt på sin semester ändå. Han har dessutom råkat på katter, en galopperande grävling, en fågelunge och en papegoja.

Ska förresten passa på att tacka Åsa A för tipset om Leukoplast (blåvit förpackning). Visserligen satt den bara på max en dag i stöten (och mot slutet inte ens det när han fått kläm på den), men den skyddade nog en  hel del mot gruskorn och annat när vi var ute och gick. Som ni förstår av alla aktiviteter på sistone har tassen läkt bra inifrån och man ser knappt alls nu att det varit ett sår där.