Jag insåg att det var längesedan jag körde ett sök med Lakrits (har vi gjort något sen sista B-provet i höstas?) så det kunde vara idé att inleda med det inför premiärdoppet sen i dammen.
Jag och Kasper gick och lade ut sex dummies, flertalet skapligt långt ut. En av dessa var den tunga tredelade 2-kilos-apporten, som jag lade på andra sidan ett sankt område, Lite extra jobb att plocka in den, alltså.
Sen bytte jag hund och Lakrits fick komma med till startplatsen. Några minuters vila vid ryggsäcken medan jag funderade ut hur jag skulle skicka. Vi hade vinden snett i ryggen idag.
Första skicket sprang han lite yvigt, men fick in en av de främre. Sedan blev det mer rationellt, även om han kanske sprang lite väl långt ut i början. Det kan ju dock hänga ihop med vinden. Han plockade in de tre främsta apporterna först.
Sedan flyttade jag mig några meter utåt och riktade honom till vänster om den tunga dummyn. Ganska snart kom den in också, följt av den yttersta åt höger. Sen hade jag en kvar som låg lite bortom tungdummyn, men när han sökt ett tag efter den kallade jag in honom. Jag tyckte han jobbat så pass bra på de övriga fem att jag inte ville pressa ut till den sista. Istället fick han hänga med mig när jag plockade in några snitslar jag hängt upp för säkerhets skull, och när vi närmade oss platsen för den sista (den nya gula vinstdummyn, för övrigt) så skickade jag honom på ett kortare sök. Och visst kom den in också.
Vi gick förbi bilen och lastade av flertalet dummies, behöll två till dammen. På nerväg till dammen blev Lakrits mycket uppmärksam när han såg en simmande and i dammen, men han fortsatte gå fint lös vid min sida. Jag pausade lite nere vid dammen och lät anden simma undan innan jag sade till Lakrits att vänta kanske fem meter ovanför kanten och själv gick ner och kastade ut dummisarna som dubbelmarkeringar. De hamnade max tio meter ut i sjön på grund av min kassa kastteknik, men nu var det ju inte avståndet som var huvudsaken, utan Lakrits vattenbeteende.
Jag gick tillbaka till Lakrits och skickade på den sist ikastade. Ingen tvekan i vattnet, men så fort han var uppe skakade han sig och tappade dummien. Han plockade upp den igen, men nästan framme vid mig släppte han den igen och skakade sig på nytt. Nej, sade jag och krävde att få den i handen.
Den andra markeringen hämtades fint och nu backade jag och lockade in honom med glad röst. Men samma här: nästan framme släppte han och skakade sig. Nu vrålade jag i ett rejält nej, varpå jag omedelbart plockade upp dummin från marken och gick och kastade i den i dammen igen.
Han blev rejält låg av mitt arga nejande, och innan jag skickade igen klappade jag om honom lite och pratade med ljus glad röst så han skulle veta att jag egentligen inte var arg på honom. Jag skickade ut igen och uppmuntrade honom på ingången samtidigt som jag backade. Nu fick jag den fint i handen INNAN skakandet!
Jag berömde såklart jättemycket och hällde ut en bunt godisar på marken som jackpot-belöning. Därmed avslutade vi.
Sammanfattning:
Det känns skönt att ha gjort ett sök som påminnelse hur man gör, och jag är inte jätteorolig inför söndagen på detta moment. Det kändes som att ringrostigheten försvann i och med dagens jobb. Hade detta varit på prov hade vi dock säkert fått en del avdrag på lite för yviga sök. Nu körde vi ju med dummies och inte vilt, men vi körde vilt senast på nyårsafton och det var rakt inga problem då.
Vattnet, då. Jag är väldigt nöjd med sista avlämningen och kan bara hoppas att den sitter färskt i minnet på söndag. De båda första var ju inte lysande. Ja, ja, vi får se hur det går. Känns ändå skapligt okej.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: april 2012 (sida 2 av 4)
Ojsan! Fick just en startlista till Råby den 11 maj i min mejl, och vi har visst kommit med där också. Denna gång med startnummer 2 av 16 (plus 13 reserver). Och vi är enda Thorsvihunden, både bland ordinarie och reserver.
Jaha, då får vi se vad som händer på söndag. Känns ju rätt skönt att veta att vi får en provchans till i vår, om det behövs.
Dock inte röd, för röda soffor har vi redan två. Den här blir istället mörkgrå med ett diskret bambumönster i ännu mörkare grått. Den var riktigt skön att ligga i, så hoppas den blir bra för framtida sovgäster. Som synes på bilden är den mycket flexibel. Lär anlända om nån månad eller så.
Denna gång från Jörgen Norrblom. Tack för bilderna!
Tack till Jörgen och Annika för bärhjälp med dem.
Lånar ett par bilder från Annika Månsson från dagens WT.
Working test på Lidingö: resultat i nybörjarklass
1:a: Karin Cleeve med Engsboda Clockwork Orange, flatcoated retriever, 99 poäng. (Startnummer 53)
2:a: Eva Heljesten, med Thorsvi Aberfeldy, labrador, 95* poäng. (Startnummer 26)
3:a: Kajsa Fagerström med Conover’s Prinsessan Tuvstarr, labrador, 93 poäng. (Startnummer 3)
4:a: Märta Segerström med Justlike Apache, labrador, 92 poäng. (Startnummer 5)
5:a: Tomas Söderström med Batmoor’s Wallace Angus, labrador, 92 poäng. (Startnummer 17)
*Serien såg ut så här, ruta 1–5: 18 19 20 20 18. Jag vet inte vad enpoängsavdraget på ruta 2 avser, men de båda 18-poängarna handlade om nyfikenhet på funktionärer ute i fält.
Vi fick mängder av fina priser på WT:t idag. Lakrits är särskilt förtjust i dummyn och vattenflaskan, men nosar också gärna på den stora foderpåsen.
Själv tror jag att ryggsäcken kan komma väl till pass, liksom de varma strumporna och så den lilla blå väskan med hund-förstahjälpen, som jag hoppas aldrig kommer att behöva användas.
Den stora blå foderpåsen kan anas i vänsterkant. Lakrits fick en reflexväst. I min famn en ryggsäck och en PAW-dummy. Ovanpå fodertunnan ligger en vattenflaska, en hopvikbar foderkanister, två hopvikbara mat-/vattenskålar (kan nog bli bra till Frankrikeresan i sommar), en pärm från Albano, en första-hjälpen-väska, ett par strumpor och en rem med karbinhake.
Vilken premiär för oss i WT-sammanhang! Jag kan inte riktigt förstå det än:
95 poäng av 100 i konkurrens med ca 67 hundar i nkl!
Lakrits går från klarhet till klarhet. Idag grejade han hem ett andrapris på WT på Lidingö.
Rutorna var ganska lika varandra med enkelmarkeringar, bortsett från två rutor där man också skulle fotgå lite fram till startpunkten. Det som varierade lite var terrängen, där fanns allt från skog till öppen äng och ett nedslag precis framför en brant klippkant. Tack och lov slapp vi vatten, det var nollgradigt i morse och dimmigt länge och väl innan solen börja lysa igenom och gjorde allt geggigare och geggigare.
Han fick 95 poäng av 100. Det var på ruta 5 som han sprang fram med dummyn i munnen till kastaren innan han sprang vidare in till mig, och efterföljande ruta 1 där han sprang mot skytten innan jag blåste inkallning och avbröt den närkontakten som vi fick (tror jag) 4 av våra avdrag. Det femte poängavdraget vet jag inte, får se när den detaljerade resultatlistan kommer upp. Det här brukar han inte ägna sig åt, kanske började han bli trött och uppe i varv, annars vet jag inte. Han fick för sig nåt, i vilket fall. Får se om det var tillfälligt eller nåt vi måste träna bort.
Hoppas nu att formen håller i sig till nästa helg!
Bild kommer senare på de fina priserna vi fick, bland annat en fodertunna, en jättesäck mat, en fin PAW-dummy, en ryggsäck och lite annat smått och gott.
Grattis till Märta med Bosse för fina fjärdeplatsen på 92 poäng, och Annika med Cheysie som inte kom långt efter med 86 poäng. Acke jobbade också bra med lite avdrag för avlämningarna.
Visst känner man hur blåsigt och jäkligt det var?!
Idag var det träningstävling i rally på klubben. Carola håller på att utbilda sig till domare och behövde döma en tävling tillsammans med en utbildad domare. Nu vaknade vi upp till en vintervit dag med rejäla mängder blötsnö, och när vi kom till klubben visade det sig att den riktiga domaren hade kört i diket, så tävlingsdömandet räknas inte för Carola. Synd! Tappert höll hon ändå i tävlingen, och trots lite bortfall på ekipage som inte lyckades ta sig dit var vi väl 9–10 startande i nybörjarklassen.
Jag startade 4 med Lakrits och 7 med Kasper. Jag hade ju inte så stora förväntningar på Kasperpojken, särskilt som det vid banvandringen visade sig att banan var lagd med inte mindre än TRE skyltar som innebar läggande!
Lakrits tuffade på i säker stil och verkar ha vant sig vid rallyskyltarna, trots att vi inte gått många uppskyltade banor tillsammans.
Kasper var som väntat ynklig, hukande och darrande, men gjorde ändå i stort sett som jag sade. Jag tror att han lade sig lite grunt, men det måste ha nått ner till snönivå iallafall (snarare än marknivå, om ni fattar) för vi fick inga avdrag för dåligt liggande.
Inne i stugan delades så protokollen ut med start bakifrån, och jag väntade på att få höra Kaspers namn tämligen omgående. Det var bara en hund som hamnat på under 70 poäng (gränsen för godkänt), men sen nämndes hund efter hund. Jag tänkte att här måste det vara nåt fel, de har bergis blandat ihop papperen, helt begripligt i det usla vädret där skrivaren var tvungen att stå med ryggen till på grund av snålblåsten. Men, nej då.
Jag slutade etta och tvåa med mina fina hundar!
Lakrits fick 92 poäng med avdrag för 4 nosningar och 4 sträckt koppel. Kopplet, ja! När jag kom fram till klubben i morse och skulle koppla hundarna för att gå en kisspromenad upptäckte jag att jag glömt Lakrits läderhalsband hemma, så jag hade inget att sätta kopplet i. Fick ta ett retrieverkoppel som jag alltid har som reserv liggande i bilen. Men jag har aldrig gått en rallybana förut med retrieverkoppel, så att det gick vägen var bara det riktigt bra. Carola tipsade efteråt om att sätta retrieverkopplet nedåt och inte uppåt, som jag gjort, för att få snyggast koppelböj med minst risk för sträckningar. Jaja, nästa vecka när det är riktig tävling ska jag försöka minnas läderhalsbandet istället…
Kommentaren på helhetsintrycket för Lakrits: Mycket snyggt läggande under gång! Jättebra!
Kasper, då? Han kom bara en poäng efter brorsan, på 91 poäng! Avdrag för 2 nosningar (!), 1 sträckt koppel (!), 4 st avstånd längre än 0,5 m från skylt och 3 sent utförande. De båda sista avdragen berodde såklart på vädret, detta var inget han gjorde med största glädje. Det gick helt på lydnad och tapperhet!
Kommentaren på helhetsintrycket för Kasper: Bra jobbat, Kasper! Och så ett fint ritat hjärta!
Även domare och skrivare tyckte han var värd en tapperhetsmedalj.
Väl hemma fick Kasper välja belöning först, och valde favoriten vomburgare. Lakrits fick det sista frusna märgbenet. När så vomburgaren var slut gav husse honom en extra tuggpinne som han genast sprang och skröt med för Lakrits.
Imorgon är det WT på Lidingö, undrar hur det går med vädret? Hoppas detta smälter snabbt, för nästa vecka har vi både rally- och lydnadsprov på VaBK på lördagen och sen jaktprov i Bro på söndagen.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer