Skogsstjärnas hundblogg

Husse blev så glad över det positiva beskedet att han tog ut Lakrits på en liten tur runt kvarteret.
Allt gick jättebra. Så skulle de cykla om fina svarta storpudeln Freja. Det var som om någon lagt in handbromsen, beskrev husse det hela. Det var en himla tur att det inte var jag som cyklade med honom. Antagligen hade jag kört omkull, eller åtminstone ställt till det illa för magen.
Lakrits tvärvände alltså när de kommit förbi Freja, varpå cykeln tvärnitade. Lakrits hamnade bakom cykeln. Tur att husse är en mycket van cyklist!
Husse var ju inte beredd på detta, men hanterade det som tur var väl. Inför framtiden tror jag att om man bara är beredd kan man med röst och fartökning få med hunden förbi det roliga. Det är värre med roligheter man inte hinner se i god tid.
Bortsett från denna malör var Lakrits väldigt fin att cykla med i långsamt trav. Det bådar ändå gott.

Lakrits satt för första gången fastspänd med sele i Springern. Så promenerade vi till centrum. Ingen av oss är särskilt cykelfähiga just nu, men på tillbakavägen testade jag ändå att cykla med honom på en 200 m lång platt raksträcka. En gång ville han nosa i gräset, men när jag sade till gick han fint igen. Har nu gett klartecken till husse att cykla korta sträckor med honom.

Sent from my iPhone