Skogsstjärnas hundblogg

Usch, vad man måste lära sig. Nu är jag iallafall på god väg.
Jag behöver få en spruta varje dag mot blodpropp, och efter att jag lämnar sjukhus och rehabklinik behöver jag kunna göra detta själv. Alternativet är att varje dag besöka en distriktssköterska eller så, och det känns ju inte riktigt realistiskt.
Jag har alltså fått börja öva på att ta denna spruta själv. Kan avslöja att det inte är direkt det roligaste jag gjort, men efter helgens ytterligare två övningstillfällen så ska jag alltså åka till Apoteket på måndag och plocka ut en hel låda med såna roliga grejer. Det ska bli ett sant nöje att se lådans innehåll sakta tömmas ända tills detta är ett minne blott.
Jag lämnar alltså Furuhöjden på måndag. Det känns ganska lagom att få helgen här med ytterligare rehab och sen få komma hem igen.

För att hålla igång knäet. Det kändes riktigt skönt.
Att cykla på riktigt får jag inte förrän om sex till åtta veckor efter operationen, säger sjukgymnasten. Detsamma gäller att lyfta saker och på andra sätt påfresta magen.

Jösses, vilken skräckupplevelse jag hade igårkväll. Stod i badrummet med dörren på glänt och smörjde in ansiktet med lite kräm. Plötsligt såg jag ytterligare ett ansikte i spegeln!
Gissa hur högt jag hoppade! (Och nej, jag får inte hoppa med min mage.)
Det var kvällspersonalen som bara skulle kolla att allt var under kontroll.
Det var det, tills hon dök upp. 🙂