Skogsstjärnas hundblogg

Idag var vi fyra hundar hos Anita: Acke, Lakrits, Reko och Speja. Idag förbjöds alla hjälper som godis, leksaker, ryggsäckar och liknande och vi fick använda endast oss själva som belöning. Det fungerade bra.
Mycket av tiden ägnades åt fotgående – eller, som Marina myntade det – lullande. Vi lullade alltså omkring i skogen mellan granar och runt tallar, över stockar och runt stenar. Vissa även över stora stenar, men det hoppade jag över.
Mellan varven skickades någon hund på vänster-/högerdirigering och mot slutet fick alla hundar apportera in en and. Jag gissar att sträckan var 50–60 meter, med ett dike, ett snöområde och sedan ett grönt skogsområde där Anita stod och lade ut fågeln. Fågeln lades ut helt synligt och Anita kraxade lite som hjälp, men det blev ändå lite knepigt att hålla en rak linje i och med terrängskiftet från snö till barmark. Åtminstone Lakrits (och jag tror flertalet av de övriga) sprang rakt ut och vek av vid snölinjen, tog sig sedan tillbaka in med hjälp av vittringen (Anita var givetvis så klok att hon såg till att vinden låg på åt rätt håll). Anden apporterades sedan in enligt samma ”raka” linje. Enligt Lakrits sätt att se på saken var det ju en rak linje att följa snökanten. Avlämningen blev okej. Det var inte lika självklart enkelt som att lämna ifrån sig en dummy, men jag klappade om honom lite och berömde och så kunde jag ta den. Jag klappade om anden litegrann också för att visa Lakrits hur fin den var, den grej som han varit så duktig och hämtat.
Alla hundarna hoppade högt och fint över diket med fågeln i mun. Enligt Anita är det vanligt att hunden i början har svårt att klara att både hålla och hoppa samtidigt, men det de grejade de jättebra. Tor lånade Anita W:s kamera, och bilderna nedan är alltså därifrån.
Läxan är även fortsättningsvis att lulla runt i skogen så att det bli naturligt och lätt för hundarna att hänga på oss hur vi än går, och att de kan vara passiva och lugna när vi stannar. Nästa träff är redan om en vecka på Storsten igen.