Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: mars 2011 (sida 3 av 3)

Passivitet på jaktträning

Vi hängde med Annika med tre jycks och Pia med två jycks ut på jaktträning idag. Med hängde stolsryggan, svarta fällen och lite fika. Jag hade också optimistiskt nog tagit med mig några apporter, men Lakrits kvalade inte in att få använda dem.
Han pep nåt alldeles förskräckligt idag. Jag tycker att han har lugnat sig den senaste tiden, men nu var han uppe på sommarens nivåer igen. Jag körde omväxlande med metoderna sitta ryggsäck och ignorera. Dessutom undvek jag ögonkontakt för att inte belöna och ytterligare dra igång honom.
Promenaddelen är jag iallafall nöjd med. Han gick ganska lugnt och fint efter lite inledande oro kring de nya hundarna.
Sen vid Tindras första skick flådde han en bit skinn av mig. Jag undvek ju att titta på honom för att minimera gnället, och såg därför inte att han satsade järnet på att följa efter Tindra ut på fältet. Det var mer tur än skicklighet att jag lyckades hålla fast honom, men han höll på att dra ner mig i backen. Klarade mig med nöd och näppe, men det smala retrieverkopplet flådde av en bit hud på pekfingret. Skönt iallafall att han INTE fick tillfredsställelsen att lyckas!
Vi slog ner våra bopålar vid en stig med fält på båda sidor om. De andra lade ut dummies för långa linjetag medan jag höll Lakrits så nedvarvad jag kunde. Längre bort på andra sidan ena fältet satt en man med bäbis och grillade korv, det passerade ett par hästar och ytterligare något hundekipage. Inte bara vi som passade på idag. Det var mysigt att sitta ute och fika, gnället till trots. Det var helt enkelt en härligt solig söndag!
Rätt var det var upptäckte Annika att Alpha börjat löpa. Det KAN ju bidra till att förklara Lakrits pipighet, jag vet inte. Men han behöver ju öva på såna dofter också.
Eftersom han aldrig tystnade blev det inte något spring och röj för hans del, varken med de andra hundarna eller efter nån dummie. Trött blev han iallafall, för han slocknade som en sten när vi kommit hem.

Stadsvisit

Lakrits och jag åkte in till stan idag. Roslagsbanan hade han åkt förut, var en baggis, tyckte han. Han fick börja med att sitta ryggsäck, men snart lade han sig ned på golvet. Nästa etapp blev tunnelbana från Tekniska högskolan till Östermalmstorg. Det blev till att åka kisshiss på båda stationerna. Finns det nåt äckligare? Nå, jag brydde mej mer än Lakrits, som ju är intränad på hiss hos min redovisningsbyrå. I själva tunnelbanetåget stod vi eftersom det bara var två hållplatser, och att vara där invid dörren som åkte upp och igen flera gånger var ju lite nytt. Under Åhléns vid Östermalmstorg gick vi ut genom en butiksgång innan vi kom upp i gatunivå. I princip alla butikerna hade dörrar som gled upp med ett väsande när man passerade dem. Detta var ju högintressant. Det var tillräckligt många sådana för att nyhetens behag skulle börja lägga sig när vi nådde trappan upp. 
Sedan promenerade vi i solskenet bort till Humlegården och strosade i sakta mak genom den. Fick som planerat några hundmöten, men på lagom avstånd. De var intressanta, men han klarade av dem utan att låsa sig alldeles. Sedan promenerade vi vidare upp till Valhallavägen. Jag åt ett par rätt äckliga korvar i en grill (Lakris var inte lika kinkig) och så var det dags att åka hem igen. Vi missade precis ett tåg, men det var rätt bra. Jag satte mig på en solig bänk med Lakrits i ryggsäck. Han kopplade av rätt bra, men det kommer små pip som jag inte ens tror han är medveten om. Inte stressgnällpipen, utan nån annan typ, kan man kalla dem vilopip? I vår vagn hem fanns en golden i andra änden av vagnen, men det vet jag inte ens om Lakrits märkte. Samma sak hem: ryggsäcken, och sen lade han sig ned. Han låg till och med på rygg ett tag. Men småpipen kom av och till trots att han kändes avslappnad i kroppen.
Nu har han däckat, måste väl smälta detta intensiva stadsbesök.

Lunchpromenad på Vallentunasjön

Några nyttiga och ganska bra hundmöten fick vi till. Spänd är han, men inte lika katastrofalt som igår. Idag kunde man hålla lite avstånd också, bra.

Promenadträning

Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!

Nyare inlägg