Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 4 september 2010

Fortsättningskurs i rallylydnad 2(4)

4 september 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Fortsättningskurs i rallylydnad 2(4)

Idag hade vi andra tillfället av fortsättningskursen i rally och vädret var med oss även denna gång.
Anette hade gjort i ordning två småbanor där man kunde välja om man ville köra nybörjarklass eller fortsättningsklass och vissa skyltar därmed var dubblerade beroende på vad man valt.

Vi lägger banan.

Jag ville träna nya moment, så jag valde fortsättningsklass. Vårt stora problem nosandet kan man ju träna oavsett vilka skyltar man kör.
Husse var med och fotade lite i början. Bilderna visar mig och Kasper under första omgången då jag körde med släpande koppel. Senare tog jag bort kopplet och körde utan, men det finns det inga bilder på.

Start – Kasper tittar åt helt fel håll.
Här går han fint utan att nosa.
Jag tror att detta är momentet Sitt – Stå – Gå runt.
Det var svårt att stå still under rundningen, och vi tränade det mycket separat sedan.
Mr Snoozer i farten. Det här är min anti-målbild.
Jag visar honom in i frontläge framför mig.
Nuförtiden måste man stå still med fötterna, inget hjälpande extrasteg framåt.
Kasper sitter med fint fokus på mig inför backandet.
Jag visar honom hur vi ska backa 1–2–3 steg.
Sitt omedelbart efter högersväng är en av de nya skyltarna i forts.klass.
Här ska Kasper gå runt bakom mig och komma in i utgångsposition.
Det blir lite trassligt kring fötterna när man kör med släpande koppel på det här momentet.
Antagligen säger Anette åt mig något eftersom vi kikar åt helt olika håll.
Här går Kasper jättefint. Överhuvud taget hade vi mycket mindre nosande idag än i torsdags.
Jag försöker mig på Snurren, ett nytt moment i forts.klass.
Kasper ska svänga ut vänster och snurra ett varv medan vi fortsätter gå framåt.
Står vi still funkar det skapligt, men vi måste träna mer på Snurren under gång.
Helena påpekade klokt att mitt Rrrr (=krav på uppmärksamhet) kanske i Kaspers öron lät väldigt likt SnuRRen, så nu ska jag försöka byta till Snujjen. Bäbisspråk ger ju i sig en ljusare, snällare röst, och jag tror faktiskt att det kan förbättra saken för oss.
Snurren är avklarad och vi går sista biten in i mål.

Den andra lillbanan finns det inga bilder på, men den handlade mest om tempoförändringar, och att klara moment inuti dessa tempohöjningar/-sänkningar.
Det vi framför allt behöver träna på (förutom nosande, där tipset är att ha nolltolerans med nosande på kortklippt gräs) är Stå och gå runt samt Snujjen. Anette tycker också att vi ska träna samtliga skyltar springande och långsamtgående. Nästa tillfälle missar jag, men sista gången 23 okt ska vi vara med.

Dessförinnan hinner vi med en tävling till 19 sep. Anette menar att skillnaden i hans nosande kan ha att göra med att han är så ovan att vara på tävlingsbana (dvs. på andra planer än vår egen) medan många av de andra hundarna har ett förflutet på lydnadsbanan osv. Kan ligga något i det. Finns chansen ska jag försöka ta med honom och bara titta på någon tävling framöver för att få mer platsvana.

Linjetag på skolgården

4 september 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Linjetag på skolgården

Nu har vi övat lite korta linjetag på hemmaplan, i köket och i trädgården, så jag tyckte det var dags att våga oss ut på lite okändare mark. Ja, Lakrits har ju sprungit omkring där förut, men inte tränat linjetag då.
Promenaden började med fint koppelgående, sedan kopplade jag loss och vi lekte med långa taxen på en liten asfaltsplan, följt av gula pipbollen, som dock inte var lika kul.
Sedan promenerade vi bort till en rak asfalterad gångväg och jag satte ut en godisskål. Jag är kass på att bedöma avstånd, men gissar på femton meter. Första gången sprang han i en liten båge, men sedan lyckades jag rikta in honom bättre så han sprang rakt. Jag backade och utökade avståndet till först kanske tjugo, därefter tjugofem meter. Gick jätterakt och bra.
Tyckte det räckte vad gäller avstånd. Vid sidan av denna asfaltsväg finns det en liten brant grässlänt. Jag satte skålen uppe på krönet, väl synlig, och skickade honom från musikskolans vägg, över gångvägen, uppför grässlänten. Avståndet var betydligt kortare, kanske åtta meter. Första gången fick jag en liten båge, men sedan två raka skick.
Vi avslutade med en omgång i lite ruffig terräng med stenar och högt gräs. Han hängde med bort och såg var jag ställde skålen, sen körde vi på bara tre–fyra meters håll. Kanonrakt och bra.
Vi passerade asfaltsplanen igen på tillbakavägen och jag tog fram pipbollen. Nu var den lite roligare och två gånger hämtade han den och kom tillbaka. Jag har inga krav alls på avlämning.
Sen körde vi lite fritt följ på hemvägen.
Väl hemma fick jag syn på innebandybollen och skickade iväg den inne i köket. Han efter och tog den två gånger och kom tillbaka. Då fick han sin lunchskål som belöning. Det där med boll kommer så sakteliga, känns det som. Och det är lättare att kampa med honom nu är det var för någon månad sedan, han kan till och med komma med någon snörtrasa och bjuda in mig till kamp. Det hände inte tidigare. Roligt!

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑