Idag var det praktikdags på MH-utbildningen.
Kasper var med och skötte sig utmärkt. Han var en hund i praktiskt format att ta upp på bordet för att testa chipmärkningsapparaten (apparaten pep för lite, tycker jag).
Resten av förmiddagen ägnades åt att kolla på startpistolen, lära oss bygga banan och träna på repdragning utan hund.
Efter den goda lunchen (idag igen – tack, Ing-Britt!) var det praktikdags med hund. Då var Kasper en av de hundar som fick vara med och visa hur det skulle gå till. 🙂
Vår grupp började med spökena, och det var lite kul. Det är ju ett moment som på riktigt kommer nästan sist, och när Kasper gick sitt MH struntade han komplett i dem, utan gick runt och luktade bara. Domaren då trodde att han kanske var trött efter tidigare bandelar, men idag gjorde han på liknande sätt. Han åt gräs, kikade lite när de närmade sig, men struntade i dem och bara fortsatte äta och lukta. När jag släppte honom efter att spökena kommit ända fram skuttade han bort från dem och nosade – men inte av rädsla, utan bara för att det luktade gott därborta. När jag gick fram och hälsade på spökena kom han fram och hälsade också, en kortis, sen försvann han på nosning igen. Kasper i ett nötskal. 🙂
Sen fick vi gå Dumpe tre gånger. Sista gången brydde han sig inte alls, men det var ju bra med en hund som övriga deltagare fick öva sig på.
Skramlet klantade jag mig lite på. Instruktören gav mig inga instruktioner om hur jag skulle göra, och jag missade att släppa kopplet när vi var mitt för. Nu reagerade han inte mycket, men jag borde såklart ändå ha släppt. Vi gick istället någon meter förbi, och sen tillbaka till skramlet.
Något som verkligen var kul, tyckte Kasper, var elharen. Den blev bara roligare för varje gång. Femte gången var det dock min tur att trycka på knappen, så en annan tjej fick leda Kasper fram till startplatsen. Men se då sprang han inte! Han ville till mig. Gullnos.
Jag fick iallafall köra apparaten och allt gick bra. Mekigt var däremot när tråden trasslade när vi skulle plocka ihop allt efteråt. Hela trådlängden fick rullas ut och sedan köras in igen bit för bit. Till slut hade vi iallafall ordning på den.
Nu är Kasper mer än väl MH-genomgången och jag har erhållit bevis på B-figurantutbildning.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: oktober 2010 (sida 1 av 2)
Idag gick jag M1-utbildning på klubben. Det var i princip bara teori. Imorgon är det M2, då vankas praktik. Vi ska lära oss att dra i snören, bygga banor och få skrammel, Dumpe och spöken att funka på rätt sätt. Ska bli kul.
Kasper ska få följa med som testhund. Han har ju redan beskrivits, så man förstör inget på att ha med honom. Och kanske kan det tillföra något för övriga deltagare eftersom han är en i sammanhanget rätt okänd ras i en värld där man traditionellt mest beskrivit brukshundar.
Underbar bild hämtad från Eva Bodfäldts blogg. Kunde inte låta bli, språknörd som jag är.
Några små iakttagelser den senaste tiden av Kasper och Lakrits:
- Lakrits härmar nogsamt Kasper när han revirpinkat på vissa ställen. Han verkar inte riktigt fatta varför, men lyfter benet och pinkar lite, gör han.
- När båda är lösa och jag ropar in dem är det inte alltid Kasper är riktigt sugen på att komma in. Då kan man tro att labrador retriever är en vallarras. Lakrits rusar ifatt Kasper, rundar honom, tar ett lekfullt bett i nacken, fortsätter att runda tills Kasper finner för gott att hänga med in till depån.
- När Lakrits kommer upp i vårt sovrum och olovandes kastar sig upp i sängen blir Kasper helt rabiat och säger till på skarpen att här håller vi oss på mattan tills matte säger att vi får komma upp. Eller nåt sånt.
- Sammantaget så verkar de lära av varandra. Hittills mest på gott.
… Och en osthyvel.
Hälsn stolt Lakrits
Idag var det sista kurstillfället på fortsättningskursen i rally. Som tur var har snön från igår hunnit smälta bort och vi hade en bra kurs på bara tre deltagare. Vi gjorde två banor, en med framför allt olika framförsvängar och en med bland annat Åttans frestelser och Hopp. Till båda hade vi Honnörsruta, och Kasper tyckte det var svårt att sitta där i cirka en och en halv minut och vara tyst. Anette säger klokt nog att vi borde träna först på att få bort pipet (skicka ner godisar när han är tyst och inte bry mig om positionen) och därefter lägga på att han ska Sitta/Ligga/Stå still under hela tiden den andra hunden är inne på plan. Honnör kommer ju inte förrän i Avancerad och Mästarklass, men eftersom det är ett svårt moment tycker hon att vi ska passa på att träna det redan nu så snart vi har träningskompisar. Mycket klokt tänkt.
Det gick väl lite blandat idag. Några gånger gick det riktigt bra och han gjorde banan nästan felfritt. Några gånger blev det alltför nosigt. Den ena banan gick jag med koppel medan banan med hoppet lämpade sig bäst utan. Jag tycker nästan han gick bäst på den banan! Ibland sackar han efter för mycket, men på det hela taget tycker jag han gör framsteg. Framför allt funkade Hoppet nu med bra insamling efter så vi kunde gå ett par steg fram till nästa skylt som var Spring. Det gäller ju att domaren kan se den tempoväxlingen och alltså måste man få in hunden omedelbart efter hindret. Och det gick alltså galant!
Jag är så arg på mig själv!
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit …
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*
Lillmatte säger sig ha skådat detta redan för närmare en vecka sedan, men idag kan jag stoltsera med att ha bevittnat det två gånger: Lakrits har börjat lyfta på benet när han ska kissa. 🙂
19 september 2007 lyfte Kasper vacklande på benet första gången. Jag skrev vacklande, han var verkligen tidig med detta. Lakrits vacklar iallafall inte. Kasper var alltså knappt tre månader då, medan Lakrits är ganska precis sex månader nu.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer