Skogsstjärnas hundblogg

Vi fortsatte idag med godisapparaten på andra sidan bädden. Först samma sak som igår, täta godisar så snart Lakrits först satt fint, sedan låg ner. Sedan backade jag, allt annat lika, och klickade på längre avstånd. Han blev lite konfunderad där ett tag att han fortfarande skulle lägga sig fast jag stod så långt bort. Men sedan klickade det.
Till slut var jag ända borta vid dörren och började plinga på dörrklockan, först samtidigt som jag delade ut godis, och sedan lite innan.
Där blev det en paus. Vad vill hon nu att jag ska göra? När han sen provade att stoppa ett ben i bädden fick han godis direkt. Jag backade alltså i kriterierna för vad som gav godis i och med att jag införde dörrsignalen. Sen körde vi det ett tag och kriterierna ökades igen. När det satt tillräckligt bra bad jag honom komma till mig. Där fick han en godis (så att inte godismaskinen skulle bli bättre att vara vid än hos mig). Sen ringde jag på dörren igen och väntade. Det hann bli ett par pling från den tänkte besökaren innan han var tillbaka vid bädden. Bingo!
Samma här, jag sänkte kriterierna för vad som gav godis. Vi upprepade detta några gånger och sedan avslutade vi.
Kasper är just nu på sjöpromenad med de hemkomna Finlandsfararna, och de har i uppdrag att plinga på dörren när de kommer tillbaka. Manners Mindern är undanställd (den har man ju normalt inte framme) så jag tänkte vara beredd att istället kasta godis bort till bädden om han befinner sig där. Så får vi ser var i träningen vi står. Sedan ska jag köra motsvarande pass med Kasper medan ungdomarna får leka med Lakrits i trädgården. Fy sjutton vad fort det går framåt med lillen!
Lite senare:
Kanske som väntat hängde Lakrits inte riktigt med när det inte stod någon godismaskin vid bädden när det ringde på dörren. Men så fort jag ställde dit den och lät dem ringa igen så hoppade han på plats. Det är godismaskinen snarare än dörrklockan som än så länge ger triggningen, alltså. Sen kunde jag öppna dörren och klicka den ena godisen efter den andra medan folket gick in och tog av sig. Nu är Lakrits än så länge lätt vid dörren, men det ska bli spännande att se hur snabbt vi kan komma till samma punkt med Kasper.