Skogsstjärnas hundblogg

Ett ganska ordagrant återgivande av telefonsamtal nyligen med min mamma:

Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe? 
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.

*Skratt.*

Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.

Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.