Skogsstjärnas hundblogg

Tog Kasper på årets första Molnbyrunda i det fina vädret. Rundan är en tio kilometers omväxlande cykelbana med gräskant och grusväg plus lite terrängcykling över äng, så den är rätt kul när det inte är för lerigt.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.