Skogsstjärnas hundblogg

Vi har just varit ute på en längre promenad i regnet. Lite väl lång för den lille soldyrkaren.
Han hade svårt att förstå när jag stannade varje gång han ville skynda hem och därmed drog i kopplet. Det fattar du väl att vi inte kan gå här ute i regnet, matte?

Nu har han just bäddat in sig i mysfilten i den öppna buren. 😀

Det slog mig plötsligt att det är den 18 augusti idag. Det är en särskild dag här.

2003 flyttade vi in i detta hus just den 18 augusti. Och 2007 flyttade Kasper hit, just den 18 augusti. Det är ett roligt sammanträffande.

Har på mejl fått lite bra tips av Tina om burträning (hoppas det är ok att slänga in det här, kanske fler som är intresserade, och så får jag det lite samlat):

Angående burleken. Freddie tyckte det var pest med buren när jag höll på och stängde. Sen bytte jag taktik och lät burdörren vara öppen så han fick välja själv. I buren massa gott och sen komma ut och leka, ur buren, tråkig matte i tråkigt kök utan möjligheter att hitta på något kul. Det gjorde susen för oss. I början körde jag mycket omvänt lockande för att få honom att vara kvar i buren och fatta konceptet. Nu kan jag köra så här:
-Ställer mig brevid buren med F i koppel nära. Är helt passiv själv.
-Freddie går in, matar med gottigott
-Säger fri, F går ut, jag gör inget, F går in igen, jag säger fri igen och börjar leka
-Avslutar leken och blir tråkig, F går in igen, säger fri och kör ett lek/träningspass
-Blir passiv, F går in, ger godis, säger fri, leker, blir passiv
-F går in och får mat och paus i buren.

Jag tycker det här att F själv får välja ökar värdet. När han fattar det här kan jag stänga buren om han försöker gå ut under paus. Kasta gärna in godisar i buren på avstånd när ni pausar.

Just det där sista, med att kasta in godisar på avstånd, funkar inte så bra med vår bur som ser ut så här:

Då får man vara värsta prickskytten … man får allt lov att gå förbi och slänga in något genom springorna om dörren är stängd.

För rätt länge sedan köpte vi en stadig bur som håller flygstandard. Började då träna Kasper på att gå in i buren. Men sen kom vi av oss, buren blev stående i ett hörn tills vi tröttnade och ställde ut den i garaget. För att ha en så pass liten hund är buren gigantisk – det är för att klara flygmåtten där hunden ska ha 10 cm över huvudet (om jag minns rätt).
Igår släpade jag in den i huset igen och vi började träna enligt Canis-konceptet.

Fas 1: Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på
Det gick ganska enkelt. Jag satt i trappan och klickade så fort han tog ett steg in i buren, och sedan längre och längre in. Till sist var han i buren mest hela tiden och jag gav skinkost, köttbullar eller andra godisar längst in i hörnet. Nemas problemas.

Steg 2 i denna fas är att Värdeladda buren. Det är en fortsättning där man hänger ett skynke över buren, stänger burdörren, öppnar igen ger godis längst upp inne i hörnet (man vill att hunden spontant ska sitta i bakkant så man obehindrat kan öppna och stänga burdörren).
Sedan ska man lämna hunden i buren. Låter hunden fäller man skynket och kommer inte tillbaka förrän hunden är tyst.
Det blev lite jobbigt.
Sin vana trogen pep han rätt rejält… Sen tystnade det och jag gick strax tillbaka till buren (satt i rummet intill buren som stod ovanför övre trappan). Lyfte på skynket. Var var han, såg honom inte? Så långt in i buren? Så hörde jag tass, tass, tass… Vem kommer uppför trappan om inte Kasper? Snopet kollade jag buren. Dörren var tillskjuten, men inte ordentligt stängd. Houdini hade alltså tagit sig ut (jag är inte så supervan vid låsmekanismen på dörren…) och smugit nerför trappan, men kom upp igen när han märkte att det hände nåt där uppe. 1-0 till Kasper.

Jag värdeladdade buren lite till och körde en omgång till – med riktigt låst grind den här gången. Jösses, vilket gnäll. Husse blev vansinnig och satte på musik på typ högsta. Själv fick jag stå ut med både gnäll och musik. Inte tror jag att det gjorde att Kasper slutade gnälla snabbare, direkt. Får nog ta nästa pass när husse inte är hemma…

Nu på morgon har jag flyttat in buren till arbetsrummet. Genast är den lite läskig igen. De hjul jag monterat på igår plockade jag av, så att inte det skulle förstärka läskigheten. Så nu är vi tillbaka på Fas 1 och får träna mer.
Jag vet inte riktigt om jag tror att metoden med låst dörr och skynke är rätt metod, inte än i alla fall. Ska nog köra längre tillvänjning först.