Det var minus två grader när jag vaknade imorse. Skulle det bli svårare med spårningen då?
9.30 samlades vi i Bogesund och de flesta hade spårat en eller två gånger på egen hand under veckan. Resultaten är väldigt spridda, en del går det som på räls för medan andra har svårt att få hundarna att riktigt begripa vad det handlar om. De går kortare spår med godis utlagt för att höja motivationen. Kasper ligger i den främre halvan av hundar, vilket känns riktigt kul. Jag frågade om det där att han slog vid spårningen igår, men instruktörerna tyckte inte det var något att bry sig om. En del hundar gör så när de spårar, helt naturligt. Sen trodde de också att det kanske blåst en del igår, även om inte jag kan dra mig till minnes det. Får försöka tänka mer på vinden framöver.
Väder: runt 0 grader när vi lade spåret, +2 när han gick det. Soligt, lite geggigt där solen låg på, annars rätt hård och kall mark.
Spår: Gick rakt fram, bloduppehåll på ca 15 meter. Fortsatte rakt fram, sedan en tvär vinkel åt höger. Rakt fram, korsade en stig och uppför en slänt. Slut vid en enbuske. Lite längre spår, kanske 120-150 meter. Fick lära mig att man inte ska lägga blod på stigen, utan istället på båda sidor om. Orsak: folk kan gå på stigen under liggetiden och då smeta ut blodet så det sprids och blir svårare för hunden. Makes sense, när man tänker efter.
Spårning: Spårningen gick jättebra, det var mer saker runtomkring som strulade. Linan, som jag rullade ihop så fint igår, var idag ett enda knutnystan efter att ha legat i rygga och jackficka. Måste tänka på framöver att reda ut den i förväg. Camouflageselen, som ju också användes igår, hade nog töjt ut sig lite (ganska glatt material). Kasper tröttnade ju rätt snart på att vänta på linupptrassling och hade inga som helst problem att två gånger på raken backa ur den. Som tur var så var jag observant och hindrade honom från att dra iväg, utan krånglade på honom selen igen. Har nu efteråt spänt åt den mer. Grrr.
Men så iväg. Visade på spårstarten och gav kommandot Sök spår! Iväg med detsamma, rakt på. Bloduppehållet bara tuffade vi förbi som om inget hade hänt. Vinkeln gick han kanske två meter förbi, sedan vek han av rakt in i en dunge smågranar på nån halvmeters höjd. Instruktören tyckte jag skulle låta honom hållas. Han kom ut på andra sidan den lilla dungen på den stig vi hade korsat. Han vände två meter åt höger, precis där spåret lagts, och fortsatte uppför slänten.
Emellanåt gick Kasper och jag på varsin sida träden, och jag släppte och tog linan på andra sidan. Men i uppförsbacken missade jag precis änden på linan och hann inte ifatt den. Kasper märkte att han inte hade någon förare och ökade då takten. Ingen chans att ta linan igen. Han fortsatte rakt längs spåret, men förbi skanken och sen susade han iväg. Lite längre fram gick det en väg, så vi var lite skraja. Jag ropade på honom, och han kom snart springades tillbaka, fast inte ända fram. Det här var ju kul, här skulle det busas… Jag ropade igen och lade godis på en sten. Samtidigt som han kom fram till den fick instruktören tag i hans lina. Puh.
Vi gick om sista biten från där jag släppt taget och han gick rakt på spåret. Väl framme vid skanken gick han inte direkt på, utan cirklade runt lite tveksamt innan han gick fram till skanken och började nosa.
Summa summarum: Lite materialproblem och missar från min sida. Kasper skötte sig å andra sidan ypperligt på spårningen, även om han ballade ur lite när han kom lös. Instruktörens slutsats av vinkeltagningen var att vinden gjort att spåret flyttas ett par meter bort och att han faktiskt tog det genom den lilla grandungen. Idag fick alla en individuell läxa, beroende på hur långt vi kommit. Kasper och jag fick i läxa att göra ett lite längre spår med två vinklar, en åt vardera hållet, och gärna med liggetid 2–3 timmar.
Min undran så här efteråt är att när man går på varsin sida om ett träd och märker att man inte hinner ta linan igen direkt – ska man ropa något kommando till hunden (typ Sakta eller Stanna) eller ska man låta hunden jobba vidare i lugn och ro och hoppas man hinner ifatt? Det beror ju mycket på terrängen, ibland (som nu) är det knepigt att komma ifatt igen. Ska fråga instruktören om detta.
Senaste kommentarer