Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: december 2008 (sida 1 av 2)
Gick långpromenad efter sovmorgon. Kasper var pigg som sjutton efter att ha väntat på matte hela morgonen. Vi mötte en tre–fyra hundar och passade på att skvallerträna. Det gick ganska bra, förutom en gång då Kasper blev lite ivrig och ville fram till den mötande hunden.
Väl hemma mötte vi grannen med en alldeles ny liten kattunge, en kille som än så länge inte fått något namn. Då blev Kasper lite hoppig, både granne och kattunge på samma gång… Med möda fick jag honom att sitta, men svansen gick ju som en elvisp, och hur lätt är det att sitta fint då?
Var i samma veva inne på närmaste ICA för att handla. Slut på både vispgrädde och blockchoklad! Hur korkad får inköpsansvarige vara? Två nyckelingredienser helgen före julafton… Nu har Sara fått shoppingorder istället, hon och pojkvännen är på väg hit och får ta omvägen över en mer välsortad butik.
Idag fick vi – kanske – ett litet genombrott med apportbocken. Jag är ju bergsäker på att vi fått problem bara för att jag behandlat apportbocken annorlunda mot vanliga leksaker. Det var det jag fick höra – släpp inte ifrån dig apportbocken så den blir en leksak, så att hunden börjar tugga på den eller så. Istället har Kasper alltid betraktat den som en tung, konstig, främmande sak som man inte vill bära i munnen längre än nödvändigt.
Idag gjorde jag så här:
Höll fram apportbocken så han fick ta den i munnen, klickade och belönade, så att han fick bekanta sig med den igen. Försökte dra lite i den för att se om jag kunde väcka kamplusten. Men nej, han släppte direkt. Drog den lite fram och tillbaka på golvet och snurrade runt med den lågt ner vid golvet, och då väcktes intresset lite för den. Sen lade jag den ner på golvet, gick nån meter bort. Genast tog han den men spottade ut den innan han var framme vid mig. Samma som förut, alltså.
Då prövade jag att istället visa att jag hade godis och klicker i handen och gå långsamt ifrån honom. Då plockade han upp apportbocken och följde efter. När jag såg i ögonvrån att han höll den i munnen klickade jag och belönade. Så gick vi runt i köket, jag före och han efter med apportbocken i munnen. Yes! På slutet försökte jag hinna böja mig ned och klicka samt fånga den snett bakom mig innan han släppte den på golvet. Gick ungefär varannan gång.
Jag är jättenöjd, känns som ett stort framsteg. Får jag honom bara van att bära omkring på den är jag säker på att vanlig apportering av den också ska gå, det är han ju som sagt van vid redan med andra föremål.
Det var längesen jag sammanfattade vår träningsstatus (jämför med för ett drygt år sedan), men ungefär så här skulle jag säga att vi står nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint, ganska länge, även med godis mitt framför nosen. Jag kan gå utom synhåll en liten stund.
Utomhus: Har blivit lite bättre ute, även på inte helt torra underlag, men man märker att det inte är kul om det är kallt eller blött. Han ligger kvar om jag går 20–30 m bort. Ibland går jag tillbaka, ibland kallar jag in.
Tandvisning
Har gått skapligt att visa tänderna för domare. Nedlagt projekt iom bettfelet.
Linförighet
I våra vanliga trakter: det har lossnat ordentligt och Kasper kan gå med kontakt ganska långa sträckor innan jag belönar. Varvar, ibland tät belöning, ibland glesare.
Nya trakter och skogen: Problem. Han blir så ivrig, svårt att få kontakt. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder kan det gå, men det handlar om sekunder. Ser ändå en förbättring även här.
Läggande
Inomhus: Kasper lägger sig jättefint och jag kan gå några steg framåt innan jag klickar.
Utomhus: Kan gå här med, men segare. Det ska funderas mer innan man eventuellt lägger sig ner.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter relativt bra, kanske 90 %. Om han sitter och väntar fungerar inkallningen jättebra, går han nånstans och skrotar kan det ta ett tag, tills han känner för det. Finns det andra hundar som intresserar är det helkört att få honom att komma. Övas kontinuerligt.
Ställande
Inomhus: Kan kommandot Stanna, men vi tränar det rätt sällan nu, så det sitter inte helgjutet.
Utomhus: Har börjat changera. Har börjat träna det lite igen när vi promenerar och spårar.
Stå
Fungerade bra i somras när vi tränade ringträning. Har inte tränat det så mycket, så man märker att han inte längre kan det i alla lägen.
Apport
Leksak: Han springer glatt och hämtar den och kommer tillbaka. Att lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. Fungerar att byta med godis eller en ny leksak.
Apportbock: Han hämtar fint, men släpper ofta på tillbakavägen. Ska träna att hålla kvar.
Hopp över hinder
Enda problemet är att sätta sig på andra sidan. Krävs uppmaning, han gör det inte spontant. Annars inga problem.
Fritt följ
Inomhus: Inga problem, följer jättefint.
utomhus: Har börjat fungera ganska bra, men kan ibland bli distraherad av en doftfläck.
Ingång
Klossträningen har gått bra, och vi har börjat träna ingångar ute, hittills utan kommando. Svårt att se på egen hand att han kommer in rakt.
Backa
Fungerar ganska bra, kanske 4–5 steg, dock oftast inte spikrakt.
Bakom
Kör det bl.a. genom häckhålet, fungerar ganska bra.
Efter alla positiva inlägg är det då dax för ett bakslag. Eller: Kasper utsattes för en främmande miljö, ett promenadstråk utmed sjö i Sollentunatrakten där det går mycket hundar, fåglar och säkert andra djur.
Oj, vad han var vild. Det var helt otänkbart att släppa honom på de stora fina gräsytorna. efter att ha promenerat ett tag släppte jag iallafall honom dels på en skolgård och dels på en asfalterad plan, båda åtminstone delvis inhägnade. Jisses, vilket kutande och bolljagande!
Husse var kreativ med kameran. De konstiga lila kanterna på de båda bollbilderna är artistiska ramar. Säger husse. Bara så att ni vet – inget fel på kameran…
Vi tog en ny skogspromenad av samma stuk, men lite kortare idag. Jodå, han kan gå Nära okopplad, men sen är det ju kul att sätta fart när han får Fri. Bara ett tokspel på slutet.
Efter att flera veckor nu ha kommit med övervägande positiva rapporter börjar jag äntligen tro att den värsta unghundsperioden är över. Det känns så skönt att all träning äntligen börjar märkas lite!
Ja, just det, han låg okopplad på skogsstigen två gånger också! Det är något han egentligen aldrig kunnat förut, han har alltid rest sig efter ett par sekunder. På andra ställen kan han ju, men just skogen… Framsteg! Jag körde med bara ett par meters avstånd och kanske 15 sekunder, men detta ska nu utökas.
Idag gick Kasper och jag upp till stenskogen för första gången på ganska länge. Han var så lugn att jag bestämde mig för att släppa honom. Jag körde omväxlande med Nära och Fri beroende på terrängen – vill gärna ha lite överblick med glesare skog där han får springa fritt så jag ser att varkenmänniskor eller djur finns inom synhåll.
Att få springa fritt är ju helkul, men ökar samtidigt stressnivån. Ett par gånger fick han tokspel, men då fick han komma in och lugna ned sig. Att gå Nära helt lös i skogen hade aldrig fungerat för ett par månader sedan, men nu ser man verkligen hur han anstränger sig att göra som jag vill. Att han sen ibland glömmer sig lite när det dyker upp en intressant doft eller så är en annan sak.
Lite godis i ett träd, några hopp över nedfallen trädstam och lite bollkamp när vi kom ned till en grusplan fick fullborda det hela. Kasper var nöjd och sov fint efteråt.
Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.
Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.
Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock…
Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge… Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.
Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.
På eftermiddagen igår tog Kasper och jag en cykeltur. Först var han ovillig att cykla, precis som han varit med husse innan jag kom hem.
Men när jag fått fart på honom blev det plötsligt jättekul. Det gick så bra att jag bestämde mig för att inte bara cykla vanliga rundan på kanske fem km, utan köra lite längre. Det blev Mörbyrundan, som till hälften går på grusväg och alltså är ganska lättsprungen. Kasper fick två–tre kisspauser, men sen ville han inte rasta nåt mer, utan han ville vidare.
Vi cyklade förbi både hundar och hästar och han var hur duktig som helst.
En mil ungefär körde vi. Det är hans rekord i sammanhängade cykling.
Var kall om låren när vi kom tillbaka, men det är härligt att kunna cykla i december!
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer