Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: november 2008 (sida 2 av 2)

Spårläggning

5 november 2008 / / 2 kommentarer
Har lagt ett viltspår i samma skog som där jag glömde en snitsel. Lyckades hitta den! Bra, för jag gillar inte att lämna plastsaker efter mig i skogen.
Väder: +1 grad, dimma (fast det märktes inte i skogen), vindstilla.
Spår: Ca 30 m rakt blodspår, sen 20 meter bloduppehåll, sen 40 m blodspår snett uppför en backe, vinkel åt höger cirka 20 meter långt, vinkel åt vänster cirka 20 meter. Spårslut vid ett nedfallet träd.
När jag gick runt en kulle på väg tillbaka till bilen hittade jag en klunga stora trattkantareller. Blir mums till middagen.

Försökte visa det vackra ljuset i skogen idag. Inte hellyckat med mobilen, men får duga.

Väntetid: 2,5 timme

Väder: samma som tidigare, möjligen någon grad upp

Spårning: Den här gången redde jag ut hela linan först (inte alls så hopmekad som förra gången) och satte på selen tajt innan halsband och koppel åkte av. Jag försökte få honom lugn innan vi startade spårningen, men det är svårt. Han var dock lite lugnare än tidigare gånger, något vi får träna mer på.

Jag märkte att jag hade nog lagt spårbörjan lite svårt, för han slog rätt mycket och snodde flera gånger in sig i träd i sin iver att hitta spåret igen. I dalen där spåret startade går det rätt mycket djur, så jag får försöka lägga det lite lättare nästa gång. Däremot var det ingen skillnad vid bloduppehållet. Precis som i lördags passerades den delen av spåret som om ingenting hade hänt.

Sen bar det av uppför sluttningen, och då märktes det att det blev enklare. Han gick mycket rakare på spåret. Första vinkeln, till höger, gick suveränt med bara en liten ringning på någon meter. Nästa vinkel, till vänster, var knepigare. Först ville han gå rakt fram. Jag avvaktade och snart kom han tillbaka och började om. Även här snodde han då in sig i något träd. Att lösa upp detta trassel verkar inte påverka hans spårkoncentration alls. När han var tillbaka i vinkeln tog han vänster direkt, och sen var det raka spåret till slutet och klöven. Mycket beröm och köttbulle.

Jag bytte tillbaka till halsband och koppel och stoppade selen i fickan. Sen tränade vi gå fint i skogen en stund nära bilen. Han tycker det är svårt och jobbigt, men anstränger sig verkligen. Det är inte alls perfekt, men bra mycket bättre än för några veckor sedan. När jag kom hem och lastade ur allt insåg jag att spårselen var borta. Jag hade ju lagt den i fickan. Suck. Lämnade Kasper hemma och åkte tillbaka till skogen. Ungefär fem meter från spårslutet låg den i mossan. Nästa gång blir det ryggsäck, så man får med sig alla grejer hem igen…

Dagens träning

4 november 2008 / / 1 kommentar

Tidigare idag gick vi på träningspromenad. Följde de höjda kriterierna och det gick ganska bra. En gång åkte ytterdörren igen innan vi kom ut, en gång fick han gå tillbaka in för att han inte satte sig ute när jag skulle låsa dörren och en gång gick vi tillbaka till ytterdörren för att han inte gick tillräckligt bra mot hålet i häcken.
Sen gick vi längs en gång- och cykelbana och jag fick stanna rätt många gånger för att han ville ta det där lilla steget framför. Vi gick förbi en rökare som berömde honom. Själv var jag inte lika nöjd, men det är ju alltid kul att få beröm. 😉
Jag vill ju inte släpa mitt nya fina koppel, så antingen fick vi köra kopplat hela tiden eller så skulle jag chansa och köra med honom lös. Bestämde mig för det senare. Gjorde en ganska kort inkallning på en asfalterad vändplan (lite enklare, inte så många dofter) som gick klockrent. Sade Nära och gick bakom husen mot en gräsklädd allmänning. Han gick relativt skapligt kanske fem meter, och så sade jag Fri. Wow, vilken action! In i en buske för att jaga en fågel (som stuckit för länge sen) och sen iväg utmed kanten. Kallade på honom, och han kom för att omedelbart sticka igen. Lade en köttbullsbit på en cementtrumma och när han hoppade dit sade jag Ligg och kopplade. Vi körde Nära i koppel en liten bit, sen trodde jag han varvat ner sig och släppte igen. Men istället för Nära så drog han som en racerhund runt, runt på gräsmattan. Lade en ny godis på nästa cementtrumma och kopplade när han kom dit. Sen körde vi kopplad Nära resten av promenaden.
Ikväll fick jag för mig att träna lite på tomten. Det är ju mörkt så tidigt nu, så jag tände lite julbelysning vi har hängandes och körde rätt nära huset för att iallafall se något. Tog tre burklock och lade köttbullsbitar på, sen gick vi kopplad Nära runt, runt dem i olika cirklar. Klickade och lät honom antingen få ta en av köttbullsbitarna på locken eller gav direkt från handen när han gick fint. Kopplade loss och gjorde samma övning igen. Han tjuvade en gång, annars gick han jättefint med bra kontakt. Som slutbelöning fick han äta alla köttbullsbitarna och så kastade jag tennisboll rätt ut i mörkret ett par gånger. Tredje gången fick han spel och rejsade runt på tomten. Som tur är har han aldrig fått för sig att springa genom häcken, vilket vore lätt gjort, särskilt nu när löven har fallit.
Inne igen var han fortfarande alert, så jag började träna utgångsplacering. Läste på lite i Lydnadsträning i teori och praktik, moment 5.1. En del av dessa steg har vi gjort tidigare, men jag började med pekfingertarget så han satte sig vid min vänstra sida. Sen övergick vi till att köra lådan, fast med bok. Den kan han rätt bra, så snart jag lägger en bok på golvet hoppar han upp med framtassarna och ställer sig vid min sida. Flyttar jag mig runt åt höger hänger han på.
Men sen kommer övergången från steg 5 till 6 i Grundfärdighet 5.1. Man ska ta bort lådan/boken och göra samman övning utan. Men då fattar han inte alls. Jag provade att låta boken ligga kvar på golvet och flyttade mig någon meter åt sidan. Då krafsade han i boken med framtassarna i frustration över att inte få nån belöning. Jag avvaktade för att se om han istället skulle testa att komma fram till min vänstersida. Nej. Istället nospuffade han till slut fram boken till mig och ställde sig på den. 😉 Gullehund, innovativt drag, måste jag säga.
Slutade där, men nu är vi lite fast i hur vi ska komma vidare i denna övning…

Inspirerad till fler regler för bättre attityd

3 november 2008 / / 3 kommentarer

Läste så mycket intressant ikväll i bloggarkivet http://workinglabs.wordpress.com/2007/06/ att jag måste punkta ned de viktigaste sakerna här. Vi har ju redan en del regler för Kasper, men det kan nog vara bra för att förbättra hans attityd att införa fler:

  • Sätta sig innanför dörren direkt när vi ska gå ut – funkar klockrent
  • När man sitter lugnt med kontakt öppnas dörren. Då ska man inte sitta och vädra över nejden för att kolla vad som händer ute. – kontakt kör vi också med, däremot spejandet över nejden finns ju där. Ska skärpa till denna bit, dörren igen vid spejning från och med nu.
  • Utanför dörren säger jag sitt medan jag låser och då ska hunden sätta sig direkt annars går vi in igen. – jag har nöjt mig med att Kasper ska vara lugn och inte rycka i kopplet. Även här kan jag gott höja ett snäpp. Just att sätta sig snabbt är väl inte direkt hans starka sida, det sker ofta med tuggummiseg fördröjning.
  • Promenaden till grinden ska vara lugn och man ska sätta sig direkt och ta kontakt. – Får i vårt fall översättas till ”hålet i häcken”. Lugn promenad dit brukar jag kräva, annars kör jag timeoutstoppet. Skulle kunna blir lite hårdare där och gå tillbaka till dörren och börja om igen. Därefter kör jag kommandot Bakom genom häckhålet, vilket fungerar bra. Utanför häcken har Kasper haft en vana att genast hoppa fram och förbi mig. Tidigare (och ibland fortfarande) har jag morrat med mörka rösten, och numera kör jag timeoutstopp. Han har lugnat ned sig här, men det är inte alltid hundra.
  • Under promenaden ska man gå fint vid sidan, inte nosa eller stanna och kissa. Bryter man mot det stannar vi, hunden får sitta en stund innen vi fortsätter promenaden. Sabina har ju en otrevlig vana att kasta sig ut i kopplet mot doftfläckar, hundkompisar och annat. På det här viset hoppas jag att promenader blir trevligare. – Vi har kommit en bit på vägen med detta. Hundmöten är dock fortfarande alltför frestande. Ska bli spännande att få verktyg för detta på torsdag.
  • Freddie avancerade snabbt till att gå runt fältet och i eftermiddag utökade jag till att gå genom gräset där det frestas med massor av dofter. Belöning för att sköta sig blev dragkamp och det var så skoj att när jag släppte lös Freddie ville han inte lämna min sida. Lekte lite doggy-zen med snörbollen och han är otroligt duktig. – Har tränat liknande i skogen och idag på VaBK:s appellplan. Svårt, men det går bättre nu än tidigare.
  • Jag har också infört att allt som ska hända utgår från att Freddie sitter vid min sida. Tanken är att han ska veta att ingen apport kommer om man står framför utan efter avlämning gäller det att snabbt komma i utgångsställning. – Väldigt bra tanke, även om jag inte riktigt vet hur jag ska få till det i praktiken med Kasper. Idéer mottages gärna!

Igår gick Kaspers smala fina läderkoppel sönder, och det kändes lite akut med ett nytt. Åkte runt till fyra olika ställen och shoppade på mig lite allt möjligt:

  • en rygga med sittpall (har använt en trebent lös pall, men den är så jäkla låg att jag känner av mitt onda knä av den)
  • ett citykoppel på 60 cm (när man ändå går hela tiden med hoprullat koppel i handen kan man lika gärna ha ett kort, blir nog bra på tåg osv också)
  • ett mjukt fint rundsytt läderkoppel. Fast när jag kom hem kom jag på att det vill jag ju inte låta släpa i marken när Kasper träningsgår lös vid min sida, så jag måste nog komplettera med ett billigt syntetkoppel, kanske med reflex, ett koppel som kan släpas i asfalt och grus hur mycket som helst.
  • ett finhalsband à la samehantverk. Dyrt, men oemotståndligt.

Så egentligen hittade jag ingen ersättare för det trasiga kopplet, men en massa andra bra-ha-saker…

Apport

1 november 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Apport

Och så tredje och sista filmen för dagen.
Ni får hemskt gärna kommentera vad som ser konstigt ut och som kan förbättras (gäller alla tre filmerna). Även om jag är medveten om vissa brister själv, är det inte säkert jag ser alla…

Vi tränar fortfarande med taggiga repbollen, och den här gången gäller det apportering. Det som syns mycket tydligt är ju att han ännu inte kan lämna av apporten på ett snyggt sätt, men han lägger den åtminstone vid mina fötter, och än så länge är jag nöjd med det. Vanliga apportbockar har vi inte tränat lika mycket med, och dem har han en tendens att tappa och plocka upp igen en eller ett par gången under ingången.

Inkallning med lekstörning

1 november 2008 / / 2 kommentarer

Det syns inte riktigt i början av filmen, men jag börjar lattja lite med taggiga repbollen, och det är därför Kasper inte kan hålla sig utan börjar kuta iväg. Jag får dock stopp på honom, och sen klarar han lekstörningen fint. På Hit springer han snabbt in och får leka och kampa med bollen som belöning.

Gå fint – film

1 november 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Gå fint – film

Utan störning kan Kasper gå ganska fint nu på kommandot Nära. Med störning har vi fortfarande en bit kvar, men det ska nog ge sig.

När jag kikar på filmen (vad nyttigt det är att bli filmad, då ser man en massa saker man inte annars tänker på själv…) ser jag vilka små skutt Kasper tar vid belöningen. Han sitter innan, men när jag sänker handen skuttar han upp och möter, i sin iver att få godisen. Ofta brukar jag avvakta en stund med att släppa ifrån mig godisen i det läget, men jag får nog avvakta ännu mer och kanske böja mig längre ned – inte låta honom få den förrän han verkligen sitter fint. Han är en hejare på att ta upp vänstertassen i luften också och vifta lite, liksom för att mana på matte att hit med den, då.

Viltspårkurs 2(5)

1 november 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Viltspårkurs 2(5)

Det var minus två grader när jag vaknade imorse. Skulle det bli svårare med spårningen då?
9.30 samlades vi i Bogesund och de flesta hade spårat en eller två gånger på egen hand under veckan. Resultaten är väldigt spridda, en del går det som på räls för medan andra har svårt att få hundarna att riktigt begripa vad det handlar om. De går kortare spår med godis utlagt för att höja motivationen. Kasper ligger i den främre halvan av hundar, vilket känns riktigt kul. Jag frågade om det där att han slog vid spårningen igår, men instruktörerna tyckte inte det var något att bry sig om. En del hundar gör så när de spårar, helt naturligt. Sen trodde de också att det kanske blåst en del igår, även om inte jag kan dra mig till minnes det. Får försöka tänka mer på vinden framöver.
Väder: runt 0 grader när vi lade spåret, +2 när han gick det. Soligt, lite geggigt där solen låg på, annars rätt hård och kall mark.
Spår: Gick rakt fram, bloduppehåll på ca 15 meter. Fortsatte rakt fram, sedan en tvär vinkel åt höger. Rakt fram, korsade en stig och uppför en slänt. Slut vid en enbuske. Lite längre spår, kanske 120-150 meter. Fick lära mig att man inte ska lägga blod på stigen, utan istället på båda sidor om. Orsak: folk kan gå på stigen under liggetiden och då smeta ut blodet så det sprids och blir svårare för hunden. Makes sense, när man tänker efter.
Spårning: Spårningen gick jättebra, det var mer saker runtomkring som strulade. Linan, som jag rullade ihop så fint igår, var idag ett enda knutnystan efter att ha legat i rygga och jackficka. Måste tänka på framöver att reda ut den i förväg. Camouflageselen, som ju också användes igår, hade nog töjt ut sig lite (ganska glatt material). Kasper tröttnade ju rätt snart på att vänta på linupptrassling och hade inga som helst problem att två gånger på raken backa ur den. Som tur var så var jag observant och hindrade honom från att dra iväg, utan krånglade på honom selen igen. Har nu efteråt spänt åt den mer. Grrr.
Men så iväg. Visade på spårstarten och gav kommandot Sök spår! Iväg med detsamma, rakt på. Bloduppehållet bara tuffade vi förbi som om inget hade hänt. Vinkeln gick han kanske två meter förbi, sedan vek han av rakt in i en dunge smågranar på nån halvmeters höjd. Instruktören tyckte jag skulle låta honom hållas. Han kom ut på andra sidan den lilla dungen på den stig vi hade korsat. Han vände två meter åt höger, precis där spåret lagts, och fortsatte uppför slänten.
Emellanåt gick Kasper och jag på varsin sida träden, och jag släppte och tog linan på andra sidan. Men i uppförsbacken missade jag precis änden på linan och hann inte ifatt den. Kasper märkte att han inte hade någon förare och ökade då takten. Ingen chans att ta linan igen. Han fortsatte rakt längs spåret, men förbi skanken och sen susade han iväg. Lite längre fram gick det en väg, så vi var lite skraja. Jag ropade på honom, och han kom snart springades tillbaka, fast inte ända fram. Det här var ju kul, här skulle det busas… Jag ropade igen och lade godis på en sten. Samtidigt som han kom fram till den fick instruktören tag i hans lina. Puh.
Vi gick om sista biten från där jag släppt taget och han gick rakt på spåret. Väl framme vid skanken gick han inte direkt på, utan cirklade runt lite tveksamt innan han gick fram till skanken och började nosa.
Summa summarum: Lite materialproblem och missar från min sida. Kasper skötte sig å andra sidan ypperligt på spårningen, även om han ballade ur lite när han kom lös. Instruktörens slutsats av vinkeltagningen var att vinden gjort att spåret flyttas ett par meter bort och att han faktiskt tog det genom den lilla grandungen. Idag fick alla en individuell läxa, beroende på hur långt vi kommit. Kasper och jag fick i läxa att göra ett lite längre spår med två vinklar, en åt vardera hållet, och gärna med liggetid 2–3 timmar.
Min undran så här efteråt är att när man går på varsin sida om ett träd och märker att man inte hinner ta linan igen direkt – ska man ropa något kommando till hunden (typ Sakta eller Stanna) eller ska man låta hunden jobba vidare i lugn och ro och hoppas man hinner ifatt? Det beror ju mycket på terrängen, ibland (som nu) är det knepigt att komma ifatt igen. Ska fråga instruktören om detta.

Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑