Skogsstjärnas hundblogg

Tack alla som kommenterat i bloggen!
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper…
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick – så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den…