I förrgår var jag på en träff om hundens mat och hälsa på brukshundsklubben här i Vallentuna. Mycket intressant, så nu känner man trycket att skaffa hem vom (komage) till hunden. Fick bekräftelse på att vaccinationskänningar visst kan visa sig fem dagar efteråt, och hon rekommenderade att vara restriktiv med vaccinationer om man inte ska tävla. Då är de ju obligatoriska. Ytterligare intressant var att föreläsaren har hundpensionat här i trakten, och det kan ju vara bra att ha lite koll på detta ställe ifall det blir aktuellt att lämna Kasper dit nån gång i framtiden.
Igår kväll fick vi äntligen ihop en date med sheltien Enzo med matte igen. När hundarna busat av sig det värsta tränade vi lite hundmöten och att gå fint (Enzo lös, men Kasper i koppel) i närheten av varandra utan att de skulle freaka ut. Gick faktiskt ganska bra, med tanke på att Kasper inte tränat detta så mycket än. Super att ha ett träningsobjekt som vet vad man håller på med. Man kan ju inte begöra att vanliga mötande hundägare ska kunna gissa sig till vad man vill träna…
Sen avslutade vi med en promenad då båda gick tillsammans som om de aldrig gjort annat. Kasper nosar fortfarande rätt mycket, särskilt i början av passet på träningsfältet, men det känns ändå som att vi börja nå någonvart även med det. Enzo är duktigare på det mesta, men är ju också lite äldre. Känns nyttigt för Kasper att få träffa honom.
I morse kände jag att min temporärt lagade tand inte mådde bra, så jag ringde och fick en akuttid på morgonen. Hade inget annat val än att lämna Kasper ensam hemma, så efter att ha hållt igång honom en extra halvtimme och hindrat honom från att somna när han ville, stoppade jag in honom bakom kompostgaller innan jag gick. Han gnällde lite när jag låste dörren. När jag kom tillbaka 45-50 minuter senare har det knäpptyst, ända tills han hörde mig stänga en förrådsdörr. Han hade alltså kunnat koppla av och somna, vilket känns oerhört skönt att veta inför framtida lämnanden.