Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: träning (sida 3 av 10)

Laddar inför Labbecampen

Det är mycket nu, bloggen blir gravt lidande.

Var iallafall ute både häromdagen och idag och tränade lite närsök à la Jens. Nu sitter han inte som en stenstod längre när man byter sida, utan går ganska självklart. Lite mer nötande så kommer tveksamheterna att vara helt borta.

Annars pågår packandet för fullt inför Labbecampen uppe i Jämtland. En hel vecka med bara hundnörderi och trevligt sällskap. Myggmedel är det som står upprepade gånger på packlistan. Det kan man inte ta med sig nog mycket av!

Får se om det finns täckning nog för någon bild eller annat inlägg därifrån, annars får det väl komma nån sammanfattning senare. Mycket skojigt ska det bli iallafall!

Kennelträffen

Det verkar inte som om jag får tid att skriva nåt vettigt om årets mycket trevliga kennelträff.

Snor därför en bild på hela gänget från Thorsvisajten (fotograf: Jörgen Norrblom) och kan bara konstatera att det är en fullträff vartenda år. Du som funderar på om du ska anmäla dig nästa år – sluta fundera och bara gör det! Själv har jag redan antecknat datum för nästa års kennelträff.

Kennelträff 2013

 

Kennelhelg i Herrfallet

Orkar inte skriva så mycket nu om det, kanske kommer.

Men två talande bilder:

2013-06-28 14.15.32Vår packning dit för bara en enkel helg. Yes, allt skulle med: hundar, gubbe, cykel. Och en bunt väskor.

20130630_120641

Och så här långt skulle vi skicka Dag 2: ett område vid det röda huset, ett annat längre åt vänster minst lika långt bort (man kan ana några vita pinnar). En förare har gått fram en bit för att hjälpa sin hund. Avståndet var enligt uppgift 180–200 meter.

Kan därtill lägga lite kryptiska anteckningar som jag får utveckla en annan gång:

Igångar: börja 25 m upp, 3 m ut i vatten ligger dummyn. Det gör att hunden ser dummyn vid strandkanten o går ut utan tövan.

Stå som diamant, skicka på lätt markering. Övriga hundar stadga.
Avlämningar: nej vid hopp upp. lugn avlämning. Lämna tillbaka ibland. Beröm lugnet.

Ja, det vi gjort med Bolly idag har varit rätt basic i teorin, men gett även elithundarna problem. Fotgående, stadga, pinnövningar med stopp, dirigering, närsök. Imorgon ska vi visst sy ihop det mera.
Har insett att jag inte har något dirigeringskommando efter närsök i kedjan, har alltid närsök sist. De måste jag träna in, inte alltid man avslutar med närsök även om det är vanligast. Byta frpn vittrat tömt område till nytt område tex.
Likaså ska vår grupp träna mer vittringar som störning, inte bara kastade markeringar.

Pinnbanor: lägg ut apporter bakifrån. Om hund tas med ut, sätt 10 m ifrån.
Försvåra genom 8+1 pinnar istället för 4+1. Ta bort någon pinne, tex skick 2. Lägg in överraskningar.
Avsluta med rakt linjetag till 4.

Tre missar på vänster. Strunta då i sista ut till 3. Istället avsluta med linjetag rakt ut till 4.

Träning i Verka och träningstävling i rally × 2

Ulrika hade förberett ena sidan av dammen med dolda målområden med tennisbollar på höger respektive vänster sida om en tom mittsnitsel. Innan vi gick till andra sidan lade vi ut ytterligare ett målområde (synligt) med dummies ca 40 m ovanför dammen. Sedan gick vi runt och skickade växelvis antingen på rakt linjetag till de kända dummisarna, eller stopp och vinkla höger, eller stopp och vinkla vänster till de dolda områdena. På slutet hade vi varsin tennisboll kvar till höger och vänster, och vi passade på att skicka hundarna på skrådden över dammen. Det var svårt, särskilt vänster, där Lakrits gärna ville dra sig på hitre dammkanten istället. Annars är jag ganska nöjd med hans dirigeringsarbete, gjorde nån miss själv där jag var lite sen och trodde den nervikta snitseln befann sig längre åt höger än den gjorde.

Sedan kastade Carina markeringar ännu längre bakom det gamla dummyområdet, och då vart det högre fart på Lakrits Över-arbete. Här vid dammen var det ju ett gyllene tillfälle att träna Över, vilket Lakrits lyssnade på nästan alla gånger. Däremot stannade han oftast för att skaka av sig uppe på andra sidan och kom då av sig i linjetaget. Lite fler såna markeringar en bra bit in på land på andra sidan vattnet vore alltså bra för att få bort detta beteende.

Sen gick vi på linje längs en stig. Carina gick sist och kastade bollar med sleven, än åt höger och än åt vänster. Hon sa ”vänster” eller ”höger”, och när vi vänt oss åt rätt håll, kastade hon en tennisboll ut i det höga gräset som en hund i taget fick apportera. Det roliga var här att Lakrits vände sig rätt snabbare än jag – han lyssnade alltså på vad Carina sade och agerade därefter. 🙂

Lackepacke fick chansen att eyewipa Cheysie på en markering: Knäckande för lillgulingen som sedan skärpte sig. Han fick också ta en som Aya inte sett, så lite stolt var han nog där bland damerna.

Sedan kom vi fram till sökområdet som Ulrika också förberett. Det var ängsmark med mellanhögt till riktigt högt gräs, en gångväg rakt genom området och på vänster och höger sida var det skog. Bakom området var en mindre grusväg samt en hästhage.
Detta sök blev väldigt svårt för hundarna, fast det såg enkelt ut. Det var medvind och hundarna ville gärna dra sig in i skogskanterna. Lakrits var borta i högra skogen en bra stund och jag fick till slut kalla tillbaka honom. Hästarna kanske också gjorde att hundarna inte sprang tillräckligt djupt? De sista apporterna var just de allra yttersta. Lakrits fick in en apport snabbt (också långt ut i och för sig), men sen gick han bet trots idogt sökande. Vi fick gå ut allihop, både hundar och människor, för att få in de sista. Bra, men svårt, alltså.

Hem och jobba nån timme, lite snabb mat och sen båda hundarna in i bilen igen bort till klubben. Det var träningstävling i rally ikväll (inte den optimala kvällen sett ur mitt perspektiv, men det visste jag inte riktigt när jag anmälde). Jag hade valt att anmäla Lakrits till nybörjarklass, men ville testa hur Kasper skulle gå i fortsättningsklass. Visserligen har vi inte tävlat oss upp dit än, men han kan ju momenten. Jag ville kolla av om han också stannade på banan utan att kuta iväg på något spännande runt omkring: en annan hund, en häst, en fågel eller nåt annat han fått vittring på.

Det var tolv som startade i nybörjarklass och Lakrits blev tvåa med 97 poäng! Avdragen var 1 nosning och 2 sen. Mycket bra av rallyotränade Lakrits!

I fortsättningsklass var det fyra startande och Kasper inte bara höll sig på banan (en stor prestation som gjorde mig nöjd bara där), utan skrapade dessutom ihop 80 poäng och en tredjeplats. Avdragen var -10 på fel övning då han satte sig upp på Sitt-Stå-Gå runt när jag var nånstans bakom svansen. Det där var det länge sedan vi tränade, så inte så konstigt. Sen var det lite smågrejer som gav -10: 6 poäng på nosningar, 2 sen och 2 bristande kontakt. Jag är hur som helst supernöjd med honom. Då kanske jag vågar tänka mig att tävla klart nkl så småningom och gå vidare till fkl även officiellt.

Stort tack till Carola med flera som anordnat denna fina träningstävling på klubben!

Öppen träning hos Jenny Hamring – Över

Nappade på den öppna träningen hos Jenny Hamring som var idag. Vi var sju ekipage, om jag minns rätt, som fick oss en rejäl duvning av markeringar i ösregnet.

De första markeringarna såg förrädiskt lätta ut, men i princip hela startfältet hade hundar som sprang som yra höns överallt utom där apporterna hamnat. Antingen var det mycket svårare än vi förstod, eller så hade alla hundarna alldeles för mycket spring i benen i början.

Träningen var en flerstegsraket: vi började med ”enkla” markeringar i högt gräs framför ett dike. De flesta sprang förbi och över. I steg 2 stod vi nära diket och skickade just över – med nya kommandot Över. Över har jag använt förut, men bara som tillägg till Ut, aldrig vid själva skicket. Nu använde vi det istället för markeringsordet till att börja med, senare istället för dirigeringsordet. Det tog ett tag innan duktiga, stadiga Lakrits faktiskt sprang på det nya konstiga ordet. Han trodde först jag försökte lura honom, att det var en stadgeövning.

När de tagit dig över diket med det nya kommandot backade vi längre och längre bak, sen dirigering till samma ställe med samma ord.

Avslutningsvis kastade Jenny framför diket igen och vi skickade ett vanligt Ut/Feldy – med betydelsen att nu skulle de INTE över hindret. Detta fungerade faktiskt på Lakrits. Om det var en slump eller inte, vet jag inte. Helt säkert är att detta nya kommenderingssätt måste mängdtränas om det ska få nån effekt.

Han blev skärptare vartefter och tog in dummisarna snabbare. Men jag tycker faktiskt att han tar längre tid på sig än vanligt, har tyckt så ett tag. Hoppas verkligen att han inte fått noskvalster eller nåt. Det är väl inte alltid man märker det? Hmmm.

Markeringar och dirigeringar på Strawberry field

Det var varmt idag när Mona, Annika och jag samlades för att träna. Nu fick hundarna springa sig lite svala genom krondiket, men ack så svarta de var efteråt. Det syntes på gulingen Cheysie, så vattenslangen fick komma fram här hemma. Nu ligger Lakrits på tork inne på svala toagolvet.

Vi lade ut två dirigeringsområden med varsina apporter på väg ut till bortre fältet. Sedan sköt vi två markeringar åt de andra båda hundarna, en markering över en trädrad in på en annan äng och en dirigeringsmarkering åt andra hållet rakt över krondiket. Lakrits började med den långa dirigeringen och tog in den riktigt bra. Markeringen åt andra hållet sprang han för långt på, tror att han kanske inte såg nedslaget riktigt. Men in kom den efter lite spring.

När vi gått varvet runt där skickade Mona och jag våra hundar till det ena dirigeringsstället medan Annika valde att vänta med det. Lakrits höll där en spikrak linje, tog mitt stopp perfekt i skogsbrynet och sedan vänster till granen där apporterna låg. Kunde inte bli bättre!

Vi gick vidare bort till bergsslänten och sköt nu en dirigeringsmarkering åt höger till samma äng som tidigare, fast från andra hållet, och en direktmarkering uppför berget. Nu studsade dessa apporter lite som de ville, men en del hamnade riktigt högt upp. Lakrits första studsade dock ner och lade sig nedanför den svåra stupkanten, så den plockade han in rätt fort. Där fastnade de sen lätt och rotade omkring.

Dirigeringsmarkeringen tog han med två blås.

Jag sköt en bergsapport till Cheysie som studsade rakt på den enda stora tallen, sen hoppade ägget som en ekorre från tallegren till tallegren och lade sig nedanför bergskanten. Cheysie hade sett den höga fina bågen, men missade nog studsandet neråt, för hon var högt uppe och sökte. Jag sköt om lite senare och då tog apporten visserligen lite i en tallgren igen, men hamnade ändå ovanför kammen på ett rätt bra sätt.

Lakrits fick också en till bergsapport som hamnade ända uppe vid stubben högst upp. Han låg i och gnetade bra länge nedanför stupet och jag lät honom hållas ett tag. När han så för andra gången drog snett upp åt vänster åt det håll som ger lättast access till ovansidan av berget blåste jag och dirigerade honom så riktigt lätt till rätt plats. Vips var den inne. De andra skrattade åt mitt jubel. Men han var ju oväntat duktig där!

På tillbakavägen tog Cheysie först in sin grandirigering och sen tog vi den sista svåra dirigeringen på snedden över först krondiket, sen det lilla diket och ut i ängsgräset. Lakrits höll en sned och bra linje över krondiket, sen drog han sig lite till höger. Jag blåste vänster och så var han framme. Tillbakavägen blev riktigt bra på snedden över dikena, inget rundspring, som jag varit rädd för.

Jag inser nu i efterhand att min röda snitsel blev kvar på vasstrået där, får väl plocka in den nästa gång.

Tack för bra träning – nästa gång kanske Ulrika är med också!

Träning vid Sandakärret

Igår träffades gänget vid Sandakärret. Vi har aldrig tränat där tillsammans förut och hade ingen aning om vad vi skulle kunna göra där. Det är ett rätt populärt ställe för både joggare och skolor, och mycket riktigt fanns det en typ lågstadieklass där när vi kom dit. Vi gick runt det lilla kärret till den lite oländigare baksidan och där kunde vi faktiskt jobba utan att störa någon.

Vi började med dirigeringar ut till en gräsliknande vass. Lakrits fick först ett bollkast följt av ett fejkat bollkast för att få dragning ditåt. Det fungerade bra, och dirigeringen kom in, om än med lite blåsningar.

När Ulrika kommit också var vi fyra som ställde upp oss runt den runt böjda viken för markeringar. Jag stod på det enda torra stället i ena kanten och balanserade invid en tall, vilket begränsade min kastförmåga ännu mer än vanligt. Den som skulle skicka sin hund sade vem hon ville skulle kasta och åt vilket håll. På det sätet kunde vi få variationer i skicken och köra både enkla och dubbla markeringar, ut på blankvatten, in i vassen eller bak i skogen. Det fungerade riktigt bra.

När skolklassen gett sig av från den steniga och fina hällsluttningen bestämde vi oss för att gå dit, men innan dess tog vi in de fyra dirigeringar jag lagt ut vid roten av en tjock fallen trädstam. De två på marken plockades in först, och de två jag lagt uppe på stammen blev lite för de sista hundarna att klura på.

På hällsidan bestämde vi oss för att slunga över bollar tvärs över en smal vik över till vass/land. Bollkastaren var inte riktigt på vår sida, men till slut låg åtta bollar något så när bra utplacerade. Hundarna fick titta på.

Vi gick vidare lite och kastade sen ut en markering åt vänster i förhållande till bollområdet. Hunden simmade mot den, vi blåste stopp och sen höger till bollarna. Detta blev lite för svårt för Lakrits. Första omgången grejade han med lite möda, och sen trodde jag att det skulle gå bättre om vi gjorde om samma sak en gång till. Repetition kan ju lösa upp vissa knutar. Men det blev tvärt om, ännu svårare, tyckte han. Så jag skickade honom istället rakt ut till bollarna (svårt där med skick mot dolt ställe) och sen ut till markeringen.

Framöver: Jag ska satsa mer på roliga markeringar ett tag till, och sen bygga ut dessa med markering följt av dold dirigering till ungefär samma ställe. Inte gå för fort fram här, vi har hela sommaren på oss …

Det var iallafall en bra plats med många möjligheter, bara det inte är för mycket folk i närheten. Vi kan en annan gång stå utställda på olika sidor om det lilla kärret. Vi kan ta hörlurar med oss för att kommunicera vem som ska göra vad.

Det var meningen att jag sen skulle hänga med Annika hem och greja med hennes kamera–dator, men kameran var försvunnen. Med tanke på hur blöt jag var om både fötter och byxben var det kanske lika bra att det fick anstå till en annan gång.

På kvällen var jag med på klubbens HUS-möte och berättade lite om hur kursanmälningarna kommer att bli på nya hemsidan. Kul och spännande att den snart ska lanseras!

Jaktoptimisterna vid Lillsjön – ett genrep

Edit: jag påbörjade denna text igår kväll, men så kom Grey’s Anatomy och Body of Proof emellan, och sen var det sovdags när man skulle upp kvart i sex nästa dag. Därav  det underliga tempusvalet.

Idag träffades vi vid Lillsjön, tre hundar som skulle träna och två som fick vara med passiva – konvalescenten Lexus och lille Kasper. Båda Mona och jag startar ju imorgon på Herrängsprovet, så det var dags för ett litet genrep vid vatten.

Vi började med att kasta ut 6 dummies som sen fick flyta iväg bortåt höger sidas vassbukter. Turen var med oss och de hamnade faktiskt på lite olika ställen.

annika_funderar mona_funderar

Funderingarna pågår angående var nånstans dummisarna ska hamna.

Vi lämnade dem därhän (hundarna hade sett alla ikasten) och gick upp en liten bit där Carina gjort iordning tre dirigeringsställen. Mona, Annika och jag ställde upp på led medan Carina kastade en dubbelmarkering till en av oss, nummer två tog en dirigering och nummer tre stod passiv. Dvs utom en gång då Lakrits missat en markering och ställde sig och frågade mig om hjälp. Då kallade jag in honom och Cheysie fick eyewipa honom på den.

mona_dirigering

 

Mona och Mixa står uppställda inför en dirigering.

Vi gick tillbaka ner till sjön och tog in vattendirigeringarna. Jag var mycket nöjd med hur väl Lakrits lyssnade på mina signaler ute på vattnet!

mona_vattendirigering

Mixa lämnar av fint från vattnet.

annika_vattendirigering

annika_vattendirigering-2

annika_vattendirigering3

Cheysie tar in en vattendirigering.

Lakrits klarade sina båda vattendirigeringar med den äran. Den sista för Cheysie (långt ut) blev lite knepig, så vi pausade och fikade innan Cheysie tog in den.

Sen kastade vi i den and och trut vi haft med oss. De hamnade ju inte långt ut, men jag backade istället en bit upp på land för att få långa uppgångar med avtestning av avlämningarna. Detta skötte Lakrits med den äran.

hemgångÅtergång till bilarna.

Under avdelningen roliga djurincidenter:

Först skrämde Cheysie upp två parande grodor i vassruggen när hon kom in med en apport, varpå det blev stort tumult när grodorna hamnade på lite för djupt vatten.

Sen på väg tillbaka till bilen hittar vi en död, upp-och-ned-liggande grävling. Eller … de flesta av oss såg den, andra tittade mer på blommorna. Hrrm.

Ravinträning med Åsa i Uppsala

Åsa har från gång till annan berättat om flera bra ställen att träna hinder i Uppsalatrakten: i vintras var det snööverhängda djupa krondiken, nu var det istället ännu djupare och svårjobbade raviner. Det var alltså med stor optimism jag tog bilen norrut. Hinder hör till sånt Lakrits behöver träna. I alla former.

kasper åsa_lovisa_moccaKasper fick hänga med som allmänt söt störhund. Han ville INTE hänga med Lovisa på hennes sida om ravinen, utan fick till slut följa med oss på andra sidan. Åsas dotter var nämligen med och kastade markeringar åt oss och lade ut knepiga dirigeringsbollar. Jättebra!

1mocca_hoppar

Mocca hoppar över ravinbäcken.

1mocca_lämnar

Mocca lämnar av fint till Åsa.

2lakrits_letar_markering

Lakrits letar en av de första markeringarna. Det var jättesvårt, han tappade bäringen helt nere i den djupa sänkan som finns mellan oss.

2lakrits_ingång_ravinen

Här ser man lite hur djupt det var, svårt att ge det rättvisa i bild.

2lakrits_lämnar

Avlämning till mig. Kasper nosar i bakgrunden.

3mocca_syns_knappt

Den här bilden på Mocca visar hur svårt det var att se hundarna ibland, vilket ledde till lite feldirigeringar emellanåt.

4lovisa_mocca_hittat_stenen

Mocca fick en svår dubbelmarkering där den bortre hamnade alldeles intill den stora stenen högst upp. Efter mycket letande har hon hittat den och återvänder.

4mocca_lämnar

Ytterligare en fin avlämning till matte Åsa.

5lakrits_tittar_ut

Lakrits tittar ut mot markeringen. Kasper får vänta bakom.

5lakrits_lämnar

Lakrits lämnar av medan Kasper tittar på.

6mocca_kommer_boll

Mocca kommer uppför den branta sluttningen med en boll.

7andra_sidan

Vi har korsat ravinen och ska ta ett par bolldirigeringar på Lovisas sida. Sen vänder vi upp och hämtar in ett par bollar var som jag gömt på andra sidan.

badpojke

När vi skulle fika nere vid stranden anslöt Cia med hundar och vi träffade på två badpojkar. Huga, vad kallt! Vi avslutade med några vattenmarkeringar till hundarna också, och det gick utmärkt för Lakrits att ta en dubbelmarkering med snygga avlämningar. Lille Troll fick också visa framfötterna med ett par fina enkelmarkeringar i vatten.

cia_speja_makila cia_speja_makila-2

Cia med Lakrits syrra Speja och lille Makila, 6 månader.

Jaktoptimisterna tog det iskallt

Idag var det åter träning på Carinas fina marker. Efter en del funderande hit och dit blev det pargående (Lakrits och Aya började, sen löpande Cheysie och Mixa som par 2): fotgående bakom skytt, skott mot redan förberett därsök, fotgående tillbaka i andra riktningen, varsin markering vid en sank trädudde, sen en dubbel skottapportsmarkering ut på fältet (en längre och en kortare), två dirigeringar från fältet in i skogen. Sen promenad tillbaka samma väg: dubbelmarkeringar kastades på båda sidor om fältet in i skogen och sedan skick ut till därsöksområdet. Där fick varje hund ta in två apporter. Sedan fortsatte vi bort till träsket, där det sköts en markering bort till andra sidan och kastades en på närmare avstånd. Det hela avslutades med en lång dirigering som gick parallellt med träsket.

Det mesta gick bra för Lakrits. Det han hade lite svårt för var de båda dirigeringarna utifrån fältet upp i skogen. På den första ville han springa utmed fältkanten och jag fick jobba en del för att få upp honom uppför slänten och in i skogen. På den andra fältdirigeringen hade de flesta lite problem. Hunden skulle gå utmed fältkanten och in i bortre hörnan, där det dessutom fanns hindrande rishögar. En del blåsande blev det.

Träsket var till hälften isfyllt. Lakrits var tyngst, vad det såg ut, och var den av hundarna som mest påtagligt emellanåt gick igenom isen. Det var inte djupt, men såklart tungsprunget. Det hindrade inte att apporten till sist kom in, även om han nog tappade orienteringen en del av den jobbiga terrängen med både svag is och nerfallna grenar i bortre träskkanten. Nu har han iallafall premiärbadat, och det var inga som helst problem med kylan eller så.

Måste dessutom nämna Cheysie, som flög fram över isträsket som en riktig amfibiehund. Hon verkade inte märka när det bar och när det brast. Det är inte bara Jesus som kan gå på vattnet.

Dagen avslutades med ett besök hos Svartrökarna. Det där kan lätt bli en ovana. 🙂

Äldre inlägg Nyare inlägg