På inrådan av Håkan har jag börjat träna hämtning av svår dummy (Sansa grejade ju samtliga öppningar i Hagen på FART, men det kom visst något litet frustrationspip innan hon hittade tredje ingången. Mer om FART i kommande inlägg. Jag hörde ett sånt frustrationspip själv igår när hon skulle ta sig upp på en höskrinda.
Foto taget och lånat av Annika Månsson. Här är det Chilla som bemästrar tekniken galant. Jag lyfter ju in Sansa i bilen fortfarande, eftersom den är så hög, och hon hade stora svårigheter att klara detta klättrande upp i vagnen.
Nu är det alltså dags att träna lite svårnådda apporter med stegrad svårighetsgrad.
Den första hängde jag lätt nåbar ovanpå stenen. Hon satt en bit ifrån och kunde titta på vad jag gjorde.
Den gick ganska lätt att hitta och få ner. Duktig tjej!
Jag behöll samma ställe men valde nu den tjockare grenen lite högre upp. Istället för att hänga dummyn lade jag den på en grenklyka så den inte skulle vara lika enkelt nåbar. Fortfarande satt hon i närheten och kunde se vad jag gjorde.
Nu blev det lite svårare. Hon var uppe på stenen flera gånger, kände vittringen, men hade inte koll på exakt var den fanns. Stilstudie. 
Jamen… Jamen … Där är den ju!
Duktig tjej som löste uppgiften helt utan pip. Detta ska jag fortsätta med på andra platser, i andra situationer. Lagom svårt.
5 december 2016 at 15:40
Lilla söta Sansa! Hon kommer att bli problemexpert.