Idag hade jag, efter efterlängtad jobbleverans, äntligen förtjänat lite bra hundträning. Det som stod på schemat var något jag klurat på ett tag: att söka längre och längre bort åt ettdera hållet med hjälp av ett dike eller annat hjälpmedel i terrängen som skulle ge ett naturligt riktsnöre. Träningskompisens mark lämpade sig ytterst väl för detta, men då hon befann sig på elektronikshopping fick jag ta itu med det på egen hand.
Bonden har snaggskördat en bit av marken men lämnat andra delar orörda med långt gammalt gräs, så där fanns en naturlig rak linje som var rätt lång. Utmärkt.
Smyger in en sommarbild på Lakritspuddingen.
Vi gick tillsammans längs kanten från vänster, och jag kastade precis till vänster om oss ut ett antal dummies: 4 orange med cirka 15 steg mellan varje (upp till 25 vid något tillfälle), sedan vid en tänkt hundpunkt ställde jag ner ryggsäcken som minnesmärke och kastade två tvåfärgade bakom hundpunkten, därefter gick vi vidare och jag fortsatte med 4 gula på samma sätt som de orange dummisarna. Detta innebar att Lakrits såg vartenda utlägg och borde ha lite koll på läget.
Vi gick tillbaka till hundpunkten och jag ställde upp honom, och backade sedan med ryggsäcken kanske 20 m. Inte någon jättesvår utgångspunkt. Trodde jag.
Sök Vänster! Vänsterarmen rakt ut. Han började söka lite förvirrat i närområdet och verkade sen rikta in sig på de två jag kastat bakom honom. Jag tog tillbaka och försökte igen, denna gång på kanske 10 m avstånd. Stor förvirring fortfarande. Åter till utgångspunkten. Nu gick jag nästan ända fram till den första orange dummien och petade lite i snön med handsken. Rena bäbisfasonerna. Nu gick det bättre!
När jag ställde tillbaka honom kastade jag synligt ut den igen åt samma håll som tidigare. Denna gång skickade jag på Sök Höger. Det funkade.
Sedan höll vi på och nötte, mest vänster, men någon gång höger. Ibland smög jag ut en redan intagen dummy åt orange respektive gult håll, så han aldrig skulle veta exakt på vilket avstånd de skulle finnas längs dummylinjen. Han sprang med allt större självförtroende och när vi till sist kom till den yttersta gula var det med schwung! Det kändes jättebra. Vi hade på ett träningspass harklat upp oss från bäbisstadiet till ökl-nivå iallafall.
Nu fick han ta in de två bakom sig med Sök Bakåt! Efter nån sekunds förvirring gick detta utomordentligt, och medan tvåan hämtades in hann jag få ut en bakom mig. Vi vände om och sedan fick han en tredje Sök Bakåt som var helt osynlig. Den blev svårfunnen på grund av snön, men han letade väl och följde mina anvisningar om han kom för långt utanför målområdet. Jag känner mig mycket nöjd med detta och ska få till ett par liknande träningar till på annan mark för att befästa detta.
Vi avslutade med ett motivationssök med fem halvkilosdummies som han såg när jag kastade ut i högt gräs. Tur jag tog de stora, för den sista blev bra knepig i diket under snön.
En bra inledning på nya träningsåret.
Senaste kommentarer