Förra helgen var det dubbelprov i Kongsvinger i Norge. Det är kanske lite överkurs att fara till Norge när vi inte ens är klara med ÖKL i Sverige, men Annika Månsson hade chans på norskt championat med Cheysie, så jag bestämde mig för att hänga med. Alltid kul med nya erfarenheter.
Vi reste redan på fredagsmorgonen med stopp för lunch och kultur i Karlstad.
Utanför Lars Lerin-museet bidrog vi med en futuristisk installation av hybridbil och Silver Shade.
Redan före avresan hade vi haft vissa bekymmer med vart vi egentligen skulle. När jag pratade om
pratade Annika om
Men det redde ut sig och vi kom till båda ställena!
Jag kunde ladda bilen genom ett fönster, så vi drog ner lite på bensinkostnaderna i Norge.
Vi bodde på alltså campingen Sanngrund, där Annika bott ett tidigare år med Suzy. Ett litet hus hade vi, men helt okej. Ingen toa inne, men ett litet servicehus precis i anslutning till vår stuga, så det funkade fint.
Kongsvinger-prøvet var ett dubbelprov. De hade fått så många anmälningar att de bestämt sig för att köra även fredagen, för att sprida lite på deltagarna. Fint gjort!
På startplatsen visade det sig att Annikas ruta låg kanske 5–6 km bort, så eftersom hon skulle starta i andra gruppen åkte vi bort dit med detsamma. Vi hamnade dock efter övriga deltagare och när vi kom till parkeringen var där helt tomt, förutom en man som hette Peder med fru. Det fanns överhuvudtaget inga snitslar (eller sløjfer, som man visst säger på norsk). Vi fyra lullade runt i skogen ett bra tag och vi följde Peder som tyckte sig se en i princip omärkbar stig nedåt. När vi var beredda att ge upp satt där plötsligt en liten grupp människor på sina ryggsäckar. Ingen aktivitet alls. Annika bestämde sig ändå för att gå hela vägen upp till bilen och hämta Cheysie, med tanke på den långa vägen. Det visade sig så småningom att det var nån kommunikationsmiss bland arrangörerna så starten på EK-rutan blev cirka två timmar försenad.
Jag följde med den första gruppen på tre startande runt men sedan var jag tvungen att vända om för att inte komma för sent till min egen start. Jag hann aldrig varna Annika för det knepiga därsöket där man skickade hunden ut på en myr, stoppade på en liten grön fläck och skulle hålla hunden där. I det gröna fanns det 6 smådummies nergrävda. Som tur vad grejade Cheysie detta ändå. Provet började annars med trippelmarkering där man fick ta varsin apport, sen en dirigering till hund 1. Man gjorde två likadana omgångar till efter att ha bytt mark en bit framåt. Här hade många hundar problem med den tredje markeringen där två redan var inplockade.
Vattendirigeringen vållade också en del problem för vissa med långt fram till ihoppskanten (30–40 meter), och många vek där åt sidan istället för att fortsätta rakt i. Själva vattnet rakt ut kanske 40 m följt av land kanske 10 m vållade inte lika mycket problem, utan det var att få i dem på den distansen. Cheysie lär ha gjort bomben i vanlig ordning och jag hörde många som talade lyriskt om denna vattendirigering efteråt.
Jag lämnade alltså Annika därhän i skogen och åkte tillbaka till stora parkeringen. Hon fick sedan gå hela den långa vägen tillbaka nån timme eller så! Tur att hon var så lycklig att de rosa molnen hjälpte henne att glida fram längs skogsvägen.
Jag kom rätt lagom till min ruta, som var lättare att hitta till, och fick vänta ett par innan det var min tur. Jag hann alltså inte se rutan, men fick höra lite om den. Istället koncentrerade jag mig på Lakrits, och vi satt i vår lilla bubbla på ryggsäcken varvat med att gå och kissa och gå lite fot med stopp och vändningar för att skärpa upp honom. Han fick också några kast och närsök med en snörboll.
Allt flöt på bra med Lakrits. I Norge är det bara matvilt, men eftersom det inte varit några problem med kråkor på sista provet eller träningarna tror jag inte det var avgörande. Lite ovanligt för oss var att man inte hade vatten, och det hade varit skönt eftersom det var bra varmt uppe på myren. Många hundar hade problem att ta viltet, särskilt de bautastora kaninerna, båda dagarna på grund av mängder av spyflugor. Men detta gick bra med Lakrits. Jag fick blåsa några gånger på dirigeringen, men det var inget som belastade, utan vi fick vår första etta i öppenklass. Så kul!
Kritiken på lördagens prov med domare Asbjørn Kristiansen:
Søk: søker effektivt och bruker nesen godt. Henter vilt både nært og langt ute.
Fart og utholdenhet: meget stor
Nese: brukes godt
Dirigerbarhet: hendles lett til henvist område. Holder omr. godt.
Markeringsevne: marker sikkert på både entle og doble. Tar førers tegn vid behov.
Skuddreaksjon: rolig og oppmerksom.
Almen oppførsel: føljer fører pent prøven igjenom
Apporteringslyst: meget stor
Apportgrep: spontan, meget godt grep og avleveringer.
Samarbetsvilje: god
Hundetoleranse : god
Sammenfattende kritikk: en hund som er sikker i alt arbeid. Fin balanse mellom selvstendighet og samarbeid med fører. Føres tyst og pent.
Här är hela resultatlistan i AK för lördagen. Tre ettor, alla svenskar:
Annika och Cheysie grejade det norska championatet med ett fint förstapris (som sånär blev ett HP)! Stort grattis än en gång!
Vi hyggede oss på kvällen genom att först bada i Glomma – iskallt! – och sedan äta en god middag på campingrestaurangen, som höll rätt god klass.
Morgnarna var dimmiga men vackra.
Vi packade bilen full och åkte upp till provstarten för söndagens prov. Annika hade avmeldet sig eftersom hon inte behövde fler ettor, och kunde ta det lugnt från åskådarplats istället.
Dagens AK gick runt en sjö så publiken kunde sitta uppe på ena sidan och se hela provet gå längs med kanten på andra sidan. Som deltagare fick man gå runt sjön, in från höger och ut till vänster, detta för att man skulle kunna köra med två domare parallellt som tog varannat par, och därmed flöt det på bra trots många startande.
Vi började med söket, sedan en markering. Gick vidare till dirigeringen där många haft problem med en sned linje, men ett blås så var han där och plockade hem en fasan. Därefter en vattendirigering, och där hade jag sett tidigare en hund få vittring på vänster sida om apporten så när Lakrits också kom upp på andra sidan till vänster om fågeln bestämde jag mig för att ha lite is i magen. Vilken lycka när jag ser hur han får vittring och tar den direkt utan ett enda blås! Dubbelmarkeringen på vatten går också kanon och förstapriset är ett faktum.
Jag står högst upp i högerkanten i bild och Lakrits syns en bit fram vid igången. Rakt i utan minsta tvekan.
Han är halvvägs över.
Och nu nästan framme – en spikrak linje. På land fick han vittring åt vänster i bild och plockade den direkt.
Men hur långt skulle det räcka? Det var inte förrän Annika nämnde möjligheten till ett HP och domare Magnus kom förbi vid något tillfälle och frågade lite retsamt om jag undrade vad jag skulle få för betyg som hoppet tändes lite. Och visst – ett HP blev det som dagens enda hund.
Kritiken från söndagens 1 med HP – domare Magnus Ånsløkken:
Søk: dekker feltet godt i bredde og dybde meget effektivt.
Fart og utholdenhet: meget god
Nese: anvendes meget godt
Dirigerbarhet: føres godt i hånd, tar retning særdeles bra.
Markeringsevne: meget god markør.
Skuddreaksjon: UA.
Almen oppførsel:OK
Apporteringslyst: OK
Apportgrep: spontane opptak, faste grep og fine avleveringer.
Svømmesett og arb.vilje i vann: effektiv svømmer som går meget villig i vann
Samarbetsvilje: meget god
Hundetoleranse : OK
Sammenfattende kritikk: meget god jakthund som udfører alle dagens oppgaver eksemplarisk.
Och här är hela resultatlistan för AK på söndagen. Totalt 4 ettor och hela 10 nollor av 18 startande.
Tina E med sin Robin fick också två ettor i AK i helgen, så totalt sett var det en mycket lyckad helg för hitresta svenskar. Grattis till detta, vi syns i EKL!
Nästa steg var att mäta ut en någorlunda rätvinklig rektangel, men trots att jag tog Pythagoras till hjälp var det svårt.
Senaste kommentarer