Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: veterinär (sida 2 av 2)

Vaccinering

15 juli 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Vaccinering

Nu är båda nyvaccinerade.
Jag valde att börja med Lakrits eftersom jag vet sedan tidigare att Kasper inte gillar veterinärer och sprutor. En dåligt upplevelse redan som liten har medfört detta.

Jag lade en köttbullshög på bordet och hivade sedan upp hunden. Veterinären började med att känna igenom honom och han fick en bit köttbulle då och då. Allt var okej, inklusive hjärtljud. Sprutan bekom honom inte alls och han fick sätta i sig resten av köttbullsbitarna innan jag bytte hund och lade upp en ny hög godis.

Besiktningen gick bra ända tills stetoskopet nuddade vid magen. Morr! Jag sade direkt att sätt gärna på munkorg, för jag vet att han har en dålig erfarenhet av veterinärer. Vi gjorde så och sedan tog hon sprutan innan hon återgick till stetoskopet. Sprutan bekom honom inte alls, förvånansvärt nog, medan stetoskopet fortfarande var läskigt. Men köttbullsbitarna gjorde nog ändå upplevelsen lite behagligare.

Jag vägde bägge också, inklusive både sele och koppel. Lakrits har ökat till 9,8 kg. Samma som Kasper, sade jag. Men sen satte jag Kasper på vågen och fick en liten överraskning: 10,3 kg!
Samma som Kasper borde väga, tillade jag, och insåg att nu måste det till en liten diet. Han får ju inte lika mycket motion nu, dels på grund av värmen och dels på grund av att jag inte vill lämna Lakrits ensam så långa stunder i stöten. Veterinären tyckte också att jag skulle skära ned lite på kosten så länge. Jag får riva lite morötter och blanda i, så han får lite mer bukfylla ändå.

Vaccineringsdags

24 augusti 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Vaccineringsdags

Dags att vaccinera mot kennelhosta, så vi har alla papper klara inför viltspårprovet den 6 september. Kasper har ju aldrig gillat sprutor, så jag har tagit för vana att ta med mig en munkorg när vi åker dit. Känns skönast för alla parter, även om jag inte egentligen tror han skulle bitas. Den här gången körde han med åskmullrande morr konstant – tänk er en katt som spinner, och gör om det till hundmorr. Så konstant var det.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.

Sjöpromenad

24 januari 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Sjöpromenad

Gick en promenad utmed sjön i förmiddags med Kasper. Gick bland husen på ditvägen och utmed sjön på hemvägen. tror det var en bra strategi, för sjömiljön är intressantare, bra att ta den på slutet. Kunde till och med ha honom lös några korta stunder där.

Jämförelse mellan veterinärkliniken i Upplands Väsby och vår nya i Vallentuna:
Lite tidigt att uttala sig efter bara ett besök i Vallentuna, men en mycket lugnare och familjärare stämning var det. I Upplands Väsby är det lite storsjukhuskänsla och anonymt, tycker jag, och så känns det allmänt stressigt och rörigt. Man får säga till flera gånger vad man vill, och ofta har de ändå missuppfattat det hela (främst personalen i receptionen). Vallentuna är ju mycket mindre och är dessutom nystartade, så de kanske inte har full patientbeläggning ännu. Men det kändes som att de hade tid med en, man blev trevligt bemött (önskar bara att Kasper varit det tillbaka…). Ska ju dit om en månad igen, får se om förstaintrycket håller i sig. Nackdelen är väl något sämre öppettider, men blir det något akut på icke kontorstid kanske vi hamnar i Arninge eller Albano i vilket fall, och då har inte den delen så jättestor betydelse.

Leptospiros nr 1

23 januari 2009 / / 1 kommentar

Idag var Kasper hos veterinären för sin första leptospirosspruta inför sommarens Frankrikeresa. Även om vi inte ska längre ner än till Bourgogne känns det skönt att ha detta skydd. Vi kommer ju att vistas på landsbygden en längre period.

Kasper morrade åt veterinären! Vi satte på munkorg så hon kunde ge sprutan i nackskinnet medan jag höll i huvudet. Då knystade han inte alls, det var innan… Vi har ju aldrig varit hos den här veterinären innan, men det var tydligt att han kände igen den svarta bänken som något otrevligt.

Vaccination 2 om en månad. Fick också bekräftat att kennelhostevaccinet räcker fram till 1 juli.

Kasper till veterinären

9 april 2008 / / 5 kommentarer
Igår skrev jag ju att Kasper var bättre på halsen, men gnällde till nån gång. Idag var det större och mycket ömmare. Han har sovit mycket. Jag ringde veterinären och fick en tid på eftermiddagen. Jo, som befarat behövdes det drän och antibiotika.

Jag hade någon vag föreställning om att man som ”anhörig” skulle få sitta i väntrummet och vänta medan de gjorde jobbet. Men icke.

Han fick en sövningsspruta och sen fick jag lägga honom på golvet. Sen gick alla ut, medan jag satt där och tittade på hur Kasper blev vingligare och vingligare. Trodde ett tag att han skulle falla rakt åt sidan, men så lade han sig och slocknade.

Efter en rätt lång stund kom de in och kollade att han sov. Medan han rakades höll jag en hand över örat och en över nosen, ifall han skulle rycka till. Och det gjorde han ett par gånger. När pälsen kom bort fick vi se att det fanns fler jack efter andra tänder, jack jag inte sett tidigare.

Veterinären kom och öppnade upp såren och körde ned ett instrument i fickorna som bildats under skinnet. Fickorna uppkommer när den attackerande hunden hugger tag i pälsen och drar till. Sedan är det tandbakterierna som kan orsaka var. Veterinären öppnade ett nytt hål i underkant på den djupaste fickan och lade sedan ett drän där efter att ha sprutat in koksaltlösning. Sedan sydde hon fast dränet med ett stygn på vardera sidan. Hela tiden stod jag och höll huvudet. Parkettplats.

Kasper fick en strumpa på vänster bakben för att inte klia upp dränet. Dessutom hann vi få klorna klippta när han ändå var sövd. Något positivt mitt i alltihopa. Han fick ett par sprutor: smärtstillande, antibiotika och en för uppvakning. Vi hann knappt få ner honom på golvet förrän han vingligt reste sig upp. Nu går han som om det var benet han hade ont i…

På lördag ska vi tillbaka och få dränet borttaget. En bild på den lille patienten:

Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑