Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: rabiesvaccin

Tack snälla Jordbruksverket!

Tack snälla Jordbruksverket för att ni ändrat de krångliga rabiesreglerna!
Jag skulle ta Lakrits till veterinären för att komplettera kennelhostevaccinet inför vårens stundande prov och tävlingar. Så upptäckte jag av en slump att det stod att hans rabiesvaccin gått ut i november nångång. Va?!
Jag kollade genast Kaspers papper, för de vaccinerades samtidigt, förutom att Lakrits behövde två sprutor och Kasper bara en. Så några månader borde det diffa mellan hundarna, men inte mer. Nädå, i Kaspers pass stod det att vaccinet räckte till 2013, ungefär som jag väntat mig. Två års skillnad! Hade de skrivit fel i Lakrits pass? Eller skulle vi behöva göra om hela den besvärliga och dyra rabiesproceduren med antikroppskontroll och hela baletten?
Med hjärtat i halsgropen åkte jag alltså till veterinären med en hund och två pass för att reda ut det hela. Det visade sig att man vaccinerat med två olika vaccin då för ett och ett halvt år sedan, ett med längre hållbarhet för hunden som bara behövde påfyllnad, och ett kortare för den nya hunden eftersom detta vaccin bättre bildar antikroppar. Behövde jag alltså göra om allt?
Nä, Jordbruksverket har ändrat reglerna och man behöver nu inte ta om antikroppstestet, utan bara ta en tilläggsspruta precis som vanligt. Puh. Tack snälla Jordbruksverket för att ni lättat på de dumma reglerna som sade att man skulle minnas exakt datum på en spruta som togs för flera år sedan. I höstas hade jag liksom annat att tänka på än rabiessprutor…
Nu har även Lakrits fått en långtidsverkade antirabiesdos. Inte är hundarna synkade, och inte gick det att få automatiska påminnelser på just denna vaccintyp från veterinären som det går för andra vacciner, men i alla fall. Skönt att det fixade sig!

Blodprover för rabieskoll

Idag har vi varit hos veterinären och tagit blodprover för att kolla om hundarna har tillräckligt med antikroppar mot rabies. Det lär ta cirka två veckor innan vi har svaren. Håll gärna tummar och tassar för detta också!

Jag passade på att väga hundarna:
Lakrits: 30,2 kg
Kasper: 8,4 kg

Den ene går upp och den andra ner, med andra ord. Nu får Kasper inte gå ner mer. Men snart kan vi börja bygga cykelspringarmuskler.

Groggy doggy

Idag var det dags för rabiesspruta nummer två på Lakrits. Dessutom skulle man ta sig en närmare titt på tänderna. Sist stack en tand ut lite mycket och en annan, en canistand, vinklade in så den gick rakt upp i gommen. Det sista kan ge allvarliga problem med fistelgångar framöver.
Lakrits var överlycklig över att få träffa en ny veterinär, en kille som själv hade en golden och därmed kände till begreppet glada hundar. Hur han lyckades sticka en sederingsspruta i Lakrits är mer än jag begriper, men det gjorde han, varpå vi fick gå in i ett mörkt rum och vänta. Tack och lov lade sig Lakrits ned självmant när han började bli trött, till skillnad från Kasper som jag minns föll som en fura åt sidan den enda gången han fått sömnmedel.
Veterinären hämtade Lakrits för undersökning och kom snart tillbaka med det glada beskedet att problemen håller på att rätta till sig av sig själva! Han har ju efter ordination fått tugga a) studsboll (höll typ fem minuter) b) hård boll i snöre och c) svart kong. Den sistnämnda var klart hållbarast, än så länge inte ett märke i den trots att den är mäkta populär. Om dessa prylar har hjälpt till att få ordning på tänderna eller om han bara växer oregelbundet ska jag låta vara osagt. Oregelbundet växande har vi dock märkt även på frambenen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han ska växa till sig på rätt ledd åt alla håll och kanter och till slut bli till en stilig labradorhane.
Nu ligger han och sover i köket, får inte frukost förrän om flera timmar. Stackars liten labbladål.
Och så ska vi räkna 120 dagar fram till rabieskontrollen.

Rabiessprutor och tänder

Jag är så arg på mig själv!
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit …
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*