Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: whisky

Upp i det blå på WT Lidingö 2016

Idag startade Lakrits och jag i elitklassen på WT i Lidingö. Det regnade när vi åkte dit, och det kan inte ha varit roligt för ökl som körde då. Karin Lind och Werner vann ökl trots detta med fina 94 p, grattis till er! Och det var hela 14 Thorsviekipage anmälda till provet. Kul!

När ekl hade samling var det uppehållsväder och sen tittade solen fram emellanåt. Nån värme hade vi dock inte. En stor eloge till alla funkisar som orkade hela dagen. Det var 25 ekl-ekipage men tror det kom 24 till start.

Ekl var lite annorlunda upplagt mot normalt. Vi delades in i fem grupper med fem i varje (i vår grupp, som startade sist, tillkom en funkishund för att fylla ut till fem platser).

Eftersom vi var i grupp fem, sista gruppen, blev det ett par timmars väntan. Jag och Lakrits satt ett tag i bilen och sen satt vi i en solig glänta en stund och försökte hitta vår bubbla. Mot slutet gick vi till hundstoppet och väntade där. Väntan ägnades åt en kombo av fotgående varvat med att sitta på stolsryggan. Jag hade godis att belöna fotgåendet med och nosande var strikt förbjudet. Några gånger fick han kisstillstånd, annars var det fokus på mig och vila som gällde.

20160417_145257_linje_med_drive-2

Position 4 och 5 med domare syns till höger. Framför dem 4 skyttar och längst fram slutet på driven som gått tvärs över fältet.

Alla fem fick gå ut och ställa sig på varsin position i bredd på linje, sedan körde det en drive åt det bortre hållet som alla fick titta på, okopplat såklart. Direkt efter driven sköts det ett tomskott och ett skott mot en dirigering som låg snett åt höger från linjen sett. Sedan sköts och kastades en dubbelmarkering på samma sida; den första i mitten och den andra till vänster.

20160417_140942_linje-2 20160417_140938_linje-2

Bilder på linjen. Här ser man hur det omväxlande skickas åt båda håll.
Rätt mycket att hålla reda på för funkisar, domare och deltagare.

Den sist kastade markeringen var en ”runner” som nummer 1 skickades direkt på. Jag och Lakrits hade den positionen, och han spikade den (20 p). När han var på väg in med den sköts det bakom oss och nummer 2 och 4 vände runt på linjen. Ett skott till ditåt varpå det kastades en markering åt höger (åt parkeringshållet). Nummer 2 fick ta den markeringen (när det blev Lakrits tur spikade han den och 20 p). Därefter var det nummer 3 som fick ta in minnesmarkeringen åt bortre hållet på mitten av fältet (Den blev knepig för Lakrits, som var på väg att vika av snett åt vänster när han kommit ut en bit. Jag fick bryta in och blåsa stopp, sedan ut och närsök. Han kom lite grunt, så stopp igen och Back. Då tog han den. 18 p.) Nummer 4, som redan stod vänd åt p-hållet sedan skotten gick, fick nu ta in dirigeringen snett åt vänster, lite uppför en backe och precis i lä av ett stup. (När vi kom till den skickade jag Lakrits rakt ut, stopp precis på rätt ställe, vänster. Sen fick jag en ingivelse när han sprang att inte chansa på att han verkligen skulle springa uppför backen och ta den, tänkte att han kanske skulle vika av utmed ängskanten. För att inte riskera detta ropade jag Upp i exakt rätt ögonblick och sen lade jag på en närsökssignal. Yes, där satt den! 18 p.)

20160417_143624_dirre4-2

Här syns dirigering 4 från åskådarplats; det var mycket snedare vinkel från deltagarens position. Till vänster om den röda fyrkanten finns ett mossbeklätt stup – nedanför stupet låg den. Här fanns noll vind till hundens hjälp; den var tvungen att helt lita på föraren.

Sista ”rutan” var den sneda dirigeringen för nummer 5 åt bortre hållet. Den var knepig, eftersom hundarna lockades att ta sig upp i skogen alldeles för tidigt. Alltför rakt kunde också leda till problem på grund av den gamla minnesmarkeringen som legat där; man ville ju inte att hunden skulle fastna där och leta efter den redan upptagna apporten. Min plan var därför att skicka Lakrits lite grann åt vänster, mot hörnet på fältet. (Trots min plan drog sig Lakrits in i skogen alltför tidigt. Jag blåste stopp och Back med vänsterhanden. Trots det försvann han in i skogen (hans Back säkert). Blåste tillbaka honom lite och nytt försök. Han drog sig in i skogen igen och då stoppade jag på nytt. Tänkte att det är ju kört att prova den grejen igen så jag bestämde mig för att istället dirigera vänster där inne i skogen. Det gick bra och jag stoppade sen ungefär i rätt höjd (svårbedömt från mitt långa avstånd med vegetation emellan oss). Utan att se honom ropade jag sedan vänster igen – och se på fan! Han dök upp bland buskarna i rätt härad och jag blåste närsök. Efter lite letande fick han fatt på den! 15 p.) När alla gjort de fem rutorna bytte vi plats så att alla fick göra samtliga rutor. Vi fick koppla en stund mellan omgångarna medan vi bytte position och då fick han en liten godis. Det skedde ingen bedömning mellan rutorna, utan fungerade som vanligt WT med skillnaden att rutorna låg extremt nära varann.

20160417_180835_domare-2

Våra fem domare samt Linnea och inskickaren på ruta 5.

Jag var nöjd med Lakrits prestation men trodde aldrig det skulle räcka så långt som det gjorde med alla duktiga ekipage som ställt upp på detta elitprov. Jag är så himla glad för vår andraplats det räckte till! Vann gjorde Sverker Olausson på 93 p medan jag och Jenny Långström båda fick 91 p. Enligt PM skilde man på lika poäng genom först de som hade flest poäng på ruta 3, därefter ruta 4, 5, 1 och sedan 2. Och jag hade 18 p på ruta 3 medan Jenny hade 16 på den.

IMG_07261_prisutdelning-2

Stolta och glada pristagare. Bara Lakrits som är lite avig.

Vi fick fina priser: en stor fodersäck från Royal Canin, ett gigantiskt lufttorkat älgben, en chuckit och ett vaccinationskort.

Behöver jag tillägga att jag vrålsjöng ”Upp i det blå” med Ted i hans Satellit i bilen på hemvägen? Jag känner mig helt uppe i det blå nu.

Väl hemma blev det fest:

förrätt-2 middag-2 aberfeldy-2
Självklart var det dags att korka upp en flaska Aberfeldy.
älgben-2 20160417_221736_kasper_benet-2

Så småningom fick Kasper smaka lite också, men det satt hårt inne.
Älgbenet är verkligen rejält. 

Mingel

Alltid bra med lite folkmingel. Dags för fyrtioårsfest. Hade Lakrits i koppel först för att inte skrämma slag på folk som var ovana vid hundar. Sen gick det jättebra, ibland låg han och vilade bakom min stol, ibland gick han som Kasper och nosade kaksmulor, ibland var han social bland gästerna. Trots ytterst ringa promenerande idag var båda hundarna trötta efter allt detta socialiserande.
Så avsmakning av whisky. Rolf har varit i Barcelona och hittat det jag allra mest önskade mej: boquerónes. Detta är den yppersta av alla tapas: ansjovisar inlagda i vinäger och vitlök. Så gott att jag skulle kunna äta det varje dag utan att tröttna. Omöjligt att få tag på i Sverige – säg gärna emot mig!

Och dessutom en flaska 12-årig Aberfeldy. Passar utmärkt eftersom den 21-åriga snart är slut. Alltså blev det provsmakning och jämförelse mellan årgångarna:

Inte helt oväntat var den 12-åriga råare och den 21-åriga mjukare i sin framtoning. Båda smakade i grunden precis som en äkta Aberfeldy ska: smart, snabbt och smidigt! 🙂

Thorsvi Aberfeldy

Har nu konfererat med Anita och Lakrits stamtavlenamn kommer att bli Thorsvi Aberfeldy.
Jag kände ju inte till någon av whiskysorterna på förhand, men Aberfeldy känns coolt. Dessutom har jag i en avlägsen forntid tågluffat till bland annat Edinburgh och då gjort en bussutflykt till Stirling, som ligger några mil söder om Aberfeldy. Minns att det var vackra trakter, och alldeles särskilt minns jag en skrynklig farbror som blåste säckpipa.

Edit: Säckpipeblåsaren fanns visst i Callander, som också ligger i närheten. Var tvungen att leta reda på det gamla fotoalbumet och skanna in några av bilderna:

Den vackra sjön är Loch Katrine. Denna tågluffning ägde rum 1979, det är knappt jag vågar nämna det. Tur att man har Photoshop så man kan rädda färgerna på bilderna, de hade blivit utsatta för tidens vassa tand. Hittade en karta över trakten, som jag lånar:

Här framgår tydligt Stirling längst ned i sydost, Callander i mitten, Loch Katrine något nordväst och så vägen nordnordost som leder till Aberfeldy. Visst förstår ni att detta namn känns rätt? 🙂

Distilleriet startade 1898, vilket är en rätt ansenlig ålder. Men det kanske finns många mycket äldre, vad vet jag… Det känns också trevligt att det finns ett flertal sorter av denna ädla dryck att få tag i i Sverige, varav en i ordinarie sortiment rentav.

Ah, nu vet jag hur det uttalas också. Och här finns lite mer intressant info om distilleriets uppkomst. Nu gäller det bara att förstå vad From the Mouth of the Pheallaidh Burn (Gaelic) innebär också…

Vad gjorde man utan Internet… En burn är en bäck, och Pheallaidh verkar vara en vattenande-hövding. Jag hittade denna gamla anspelning på namnet:

The Uruisg was half-human/half-goat that haunted streams and fords. Breadalbane was specially noted for its Uruisg tribe, with every burn in that area once said to have an Uruisg. The chief of this tribe was Peallaidh whose name is preserved in Obar Pheallaidh anglicised as Aberfeldy.

I samma andetag nämndes för övrigt kelpie, som verkar ha varit en annan vattenande. På tal om hundanknytning…

Cykeltur och valpnamn

Det är lite för blåsigt för att solen ska värma så där skönt som man tror när man tittar ut genom fönstret. Kasper och jag tog iallafall en skön cykeltur på en halvmil. Nu sover han sött.

A2-kullens officiella namn är klara:

Hanarna  Aberfeldy  Ardmore  Aultmore
Tikarna  Ayrshire  Annandale  Ardlair

Jag vet ju inte vilket hannamn just min lille får, men inget av dem känns som något man kan göra ett vardagsnamn av. Skulle vara Ardie, men nä, det får allt bli Lakrits. Kasper och Lakrits, känns som en bra kombo.

Däremot är det ju ett antal whiskysorter som nu måste jagas rätt på och provas. Hmmm, kollar på Systembolagets vanliga lista:

Aberfeldy – här finns det en 21-årig till det facila priset 875 kronor.
Ardmore och Aultmore saknas.
Alla tikar saknas också.

Går vidare till beställningssortimentet:
Här finns det fler Aberfeldy:
Aberfeldy 10-årig 1999 för 609 kronor
Aberfeldy 12-årig 1997 för 849 kronor
Aberfeldy Bourbon Cask 15-årig 1994 för 872 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 14-årig för 859 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 26-årig 1974 för 1695 kronor (ojsan!)

De andra hannamnen finns också i beställningssortimentet:
Ardmore 1993 för 655 kronor
Ardmore 13-årig 1994 för 859 kronor

Aultmore 15-årig 1992 för 699 kronor
Aultmore Natural Strength 11-årig 1989 för 797 kronor
Aultmore Provenance 11-årig 1996 för 675 kronor
Aultmore Raw Cask 18-årig 1989 för 1 099 kronor
Aultmore Sherry Cask Finish 17-årig 1989 för 928 kronor

Tikarna hittar jag fortfarande inte, men hanarna tar ju ett tag att beta sig igenom… 🙂
Annandale visar sig vara ett sydafrikanskt vin, däremot.