Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: passivitet (sida 3 av 4)

Lakrits hos massösen

Jag tog med mig Lakrits till min massagetimme idag. Massösen har själv en Lakrits, fast en flattetik, så jag visste på förhand att det inte skulle vålla några problem. Hennes hund var inte där idag, vilket var lika bra.
Lakrits började med att tycka att de blankpolerade marmortrappstegen var läskiga. Sedan gnällde han i hallen medan vi väntade några minuter på att förra kunden skulle gå.
Väl inne i rummet fick han både en tuggis jag haft med mig och den som massösens Lakrits brukar ha, så då lade han sig nöjt och tuggade. Lite labbespel blev det ett par gånger, då han istället skulle leka och kastade tuggisen omkring sig, men bortsett från något försök att hoppa upp på massösen var han stilla och lugn. Mot slutet blev han lite orolig, en hel timme var väl i längsta laget för herrn.
Men det var ändå nyttigt att ha med honom, och marmortrappan upp gick bättre, bara han fick springa lite före. 🙂

Skogstur

Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.

Skogstur

Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.

Marknadsbesök och inomhusfotboll

Idag var det marknadsdag i Vallentuna. Jag tog båda hundarna och promenerade dit. Insåg från början att det blir ju svettigt, men båda kan behöva passivitetstränas och miljötränas, så varför inte. Vi gick först förbi alla stånd för att kolla på utbudet. Intressantast var stenugnsbageriet (avstod) och Lövsta gård som sålde små fina dessertostar (köpte en på komjölk à 76 kr). Sen fanns det (nytt för i år, tror jag) en food court där man sålde thaimat bland annat. Men lunch hade jag redan ätit, annars hade ju det funkat trots hundarna i och med att det var utomhus. Hundarna hittade mycket fler intressanta saker än jag och det var lättare sagt än gjort att avhålla dem från att nosa, nosa och nosa. Det var väl för mycket begärt så mycket matrester som tappats i hela centrumpassagen.
Efter rundkollen återvände vi till torget där Novaungdomar skulle börja spela musik, hittade en ledig parkbänk och slog oss ned. Flera ville klappa men fick nobben. Pratade också med flera som förstod när jag förklarade att jag passivitetstränade och ville att hundarna skulle kunna koppla av i en stökig miljö. Hur gick det då? De kopplade inte av så mycket att de lade sig ner och bara struntade i allt, men de satt lugnt långa stunder trots förbipasserande på mycket nära håll (ibland undrade jag om nån svans skulle bli manglad). Jag gav godis när de var lugna och fina. Lakrits var helt tyst, och Kasper började gnälla först på slutet, antagligen för att han tyckte det började bli jobbigt. Totalt sett är jag mycket nöjd.

Väl hemma spelade vi lite fotboll inne i köket. Reglerna:
Vi har svarta laget och fläckiga laget. Jag är målvakt. Det lag som inte har bollen spelar i försvaret. När bollinnehavaren lyckas ta sig förbi försvararen fram till målvakten blir det Mååål! Väldigt poppis.

Lite mer från utställningen

Lakrits har verkligen varit duktig idag. Han gnällde lite när han inte fick ur det innersta i märgbenet. Och vem skulle inte det? Och så visade han några gånger att han kan skälla när det kom andra hundar under sekretariatsbordet. Men annars har han varit väldigt lugn och fin. Han har sovit en hel del, både med enbart Ingrid där och alldeles själv när vi båda var ute på vift.

Längst in i vänstra hörnet kan man ana en hundbädd med nåt svart i. Det är Lakrits som softar.

Ordförande Ingrid och jag bemannade sekretariatet idag. Det gick riktigt bra.

Utställningschef Agneta visar upp lite sponsorspriser.

Planering av stora mått pågår.

Denna ståtliga, välmusklade greyhound blev Best in Show.

Och detta lilla terv-charmtroll blev femma bland unghundarna. Klart charmigast enligt mig.

Adjungerad styrelseledamot

Igår kväll var Lakrits med på styrelsemöte på klubben. Ytterligare kanske ett halvdussin hundar var där, varav han träffade några innan vi började.
I början av mötet gav han uttryck för sitt missnöje med den plats han tilldelats. Någon hund svarade, så det var lite livat en kort stund. Sedan lugnade han ner sig – tills en försenad person dök upp med sin hund.
Vilket skall han gav upp! Jösses. Flera personer hoppade högt. Man tror verkligen inte att en liten 18-veckors valp ska kunna ta sig såna djupa bastoner. Så småningom lugnade det ner sig igen.
Och så kom den sista försenade tjejen med två småjyckar. Ny skall- och gnällomgång med tillbakabjäbb.
Efter det var han faktiskt ganska lugn långa stunder. Lugnet belönades med köttbullsbit emellanåt.
Mitt på tog vi en kisspaus, välbehövligt, för vi satt i möte från cirka halv sju till tio. Låååång tid för en liten labradåre.
Totalt sett är jag nöjd med honom. Han var avsevärt lugnare på slutet och förhoppningsvis bär han det minnet med sig till nästa gång vi sätter oss ner med en massa hundar runt omkring.
Tack, styrelsen, för förståelse och tålamod! 🙂

Passivitetsträning på Wij

Lakrits och jag var på passivitetsträning ikväll när Thorsvihundar hade vattenträning. Det var omväxlande primalskri, pip och lugn hos min boyfriend.

Det var mycket trevligt att sitta med där. Kul att se de vuxna duktiga hundarna och förarna arbeta. Vi var tre A2-valpar där ikväll, kuligt.

Till Lakrits höjdpunkt hörde att få prova på vilt. ”Smaka på”, som Anita sade. Och det tog han fasta på, bokstavligen. Tjoff, så försvann huvudet på en duva in i Lakrits glupska käft snabbare än vi hann säga tjiddevippen. Men det går ju att träna även med huvudlösa duvor …
Lätt tveksam lät Anita honom lite senare få lukta på en korp och ytterligare lite senare en hare. Korpen nosade han på men gjorde inget försök att bita i, medan harskanken lätt kunde fått följa med hem till vardagsrumssoffan som tilltugg till fredagsmyset.
”Vi behöver inte träna vilt med honom än på ett tag” var Anitas omdöme om Lakrits. Hon har nog en poäng i det. 🙂

Kvällens lakritsnamn: Lakritspipa.

Valpkurs 2(2) för Carina Persson

Dagens valpkurs gick mycket bättre än sist ur gnällsynpunkt. Ja, egentligen ur alla synpunkter, men förra gången var han ju också världsduktig på vissa saker.
Lite gnäll kom det periodvis, men han kopplade av bättre. Och en del övningar vi gjorde var effektiva, så med lite mer träning blir det nog jättebra.
Vi började med att berätta hur träningen gått under veckan och så fick vi visa upp vår geni-/shejpingövning. Jag passade på att fråga Carina om Stolpen och fick visa hur långt vi kommit med den. Hon tyckte det såg bra ut, och tipsade om att varva med extern belöning och inte bara handen när jag ska fejda bort godishanden, t.ex. en skål med godis framför hunden. Över huvud taget talades det mycket idag om vikten av att variera belöningarna, både typ av belöning och placering (båda händerna, munnen, externt åt något håll, kasta).
Vårt shejpingtrix blev så här:
Jag sitter på en stol och så böjer jag mig fram och lägger vänsterarmen över bägge knäna.
”Var hänger du då?”
På det kommandot hoppar Lakrits upp med framtassarna på armen och verkligen hänger på mig. Ibland hänger han ner med huvudet också, men det sitter inte hundra än.
”Hos matte, såklart!”
Inte så avancerat, men det mottogs väl.

Sen hade vi en skvallerövning. Jag har ju gått en ren skvallerkurs hos Eva B, det här var introt, kan man säga. Lakrits var duktig på detta, och jag vet ju hur vi ska köra vidare.

Nästa övning var något Carina kallade Indianen: att kalla in när hunden tittar eller redan är på väg mot mig. (Detta ska man se till att göra 80 % av inkallningsgångerna.) Man ska sträva efter att alltid kalla in till något, inte från något. Övriga 20 % kan ske när hunden är riktad från/på väg från föraren.
Denna övning gjordes genom att hon höll i hunden medan föraren knatade bort en bit och kallade in med leksak som belöning. Lakrits tyckte det var så där halvkul. Han tog den lite, men släppte rätt snart. Jag har ju fått lära mig på diverse kurser (bl.a. Eva Sognevik och Bus och lek med Anette W) att prata med ljus och glad stämma (kvittra) till hunden för att få den att vilja komma, och nu kom just samma Anette med en konstruktiv synpunkt – den ljusa rösten kunde göra att jag blev intressantare för Lakrits än leksaken! Så – bort med rösten och köra enbart leksak blev nästa prov när vi skulle testa att smyga undan från hunden och se om den märkte något, och om vi kunde göra en inkallning utifrån det. Lakrits är ju ingen man smyger undan från, men enbart leksak utan röst gav faktiskt resultat! Jag märkte att så fort jag sade så lite som ett Bra! att han grep kaninskinnet så släppte han – antagligen i tron att nu skulle vankas godis. Här ser man ett tydligt exempel på hur mina båda hundar är väldigt olika – med Kasper behöver man vara rejält roligt och anstränga sig mycket för att man själv ska vara intressantare än omgivningen … En mycket bra lärdom.

Därefter var det mycket inomhusövningar. Skönt, för det var 30 grader varmt ute. Vi tränade bl.a. hantering, som utgick ifrån Ryggsäcken med en godishög framför. Vi satte oss på golvet och började träna de första stegen av dessa moment:
Klor:

  1. tass i handen
  2. hålla i och pilla lite på klo
  3. föra en tång till klon
  4. klippa med tången

Vid alla dessa delmoment ska hunden vara lugn och hålla tassen still som kriterium för att man ska släppa tassen och ge en godisbit från högen.
Tänder:

  1. lyfta lite på läppen vid sidan av munnen
  2. lyfta på båda läpparna
  3. in med ett finger till tänderna
  4. in med finger och öppna käkarna

Samma kriterium – lugn och stilla hund, så släpper man det man gör och ger en godisbit från högen.
Öra:
Samma sak, lyfta örat, ner med ett finger grundare/djupare.

Nästa moment var handtarget. Det kan ju Lakrits redan, så vi fick visa det. En sak jag aldrig gjort var att köra även med höger hand och att variera positionen på handen till mellan benen osv. Inga problem förrän vi kom till höjd hand där hunden skulle hoppa för att nosa. Lakrits satte sig och bara tittade på mig. Efter några försök trillade poletten ner hos mej. Ett sådant handtecken gör jag ju när han ska sitta still och inte springa fram till Kaspers matskål! Han tolkade alltså övningen som Stopp. Mycket bra gjort, egentligen!
Carina tipsade om att hon kör öppen hand även i brösthöjd, till och med två utsträckta öppna händer (tänk fågelskrämma), för signalen Kom. Samma som jag gjort, fast bara nere vid vänstersidan. Till Stopp-signal har hon använt knuten hand. Till sin bc har hon stått som fågelskrämma med två knutna nävar, hunden stannar och kikar omväxlande på den ena och andra handen, ivrig att se vilken hand hon tänker öppna. Det har blivit som en rolig lek dem emellan. Kul!
Så nu ska jag försöka ändra mitt Stopptecken från öppen lyft hand till knuten lyft hand. Vi får se hur svårt det blir…
Det sista vi gjorde nu när hundarna var trötta var en passivitetsövning. Ryggsäcken igen med godishög framför, sedan släppa taget om hunden när den känns helt lugn och samtidigt införa kommandot Vänta. Sedan fick vi testa oss fram och avlägsna oss lite (men fortfarande ha koll på hunden och högen). När hunden var riktigt lugn och fin – varsågod. Gick kanon. Men å andra sidan var han bra trött nu, får se nästa försök när han kanske är lite piggare.

Efter lite velande bestämde jag mig för att passa på och köpa nya Kontaktkontraktet med dvd och handledning till kurspris. Jag har ju redan gamla versionen, så är det någon som vill köpa den till ytterst reducerat pris går det bra att höra av sig…

Valpkurs 1(2) för Carina Persson

Vi var idag på valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldts företag) och jag kan ge både ris och ros åt lillen. Sammanfattningsvis så går ros till att han är så kontaktbenägen och redan kan gå så fint i koppel. Ris går till att han konstant gnällde. Jag blev jätteförvånad, för det har jag inte märkt något av alls hemma, här kan han koppla av coollugnt. Men på kursen var det så mycket att hålla koll på att han inte alls kunde koppla av. Dels var han ju i koppel hela dagen, det är han inte van vid, och hade därmed väldigt begränsad rörelsefrihet, särskilt då vi satt inne och hade teori. Sen var det de andra hundarna, särskilt de båda på varsin sida, som drog. En kompis som var med som observatör tror att han kanske saknade Kasper. Han har ju alltid varit van att ha någon annan hund hos sig, först hos kenneln och sen här hemma. Stunderna utan Kasper har hittills varit korta. 
Nu sov han ungefär en halvtimme strax före lunch, bortsett från det var han vaken hela tiden. Och det är klart att han då blev övertrött och fick ännu svårare att koppla av. Vi måste alltså träna massor av passivitet på andra ställen än hemma.
Carinas tips är ryggsäcken med några godisar framför nosen, som man får ta del av på villkor att man slappnar av först. Ska köra det den här veckan så hoppas jag att han är mer avkopplingsbenägen nästa lördag.

Annars inledde vi med lekövningar. Där fick jag med mig att Lakrits hade svårt att komma igång och leka när han vet att jag har massor av godis i fickorna. Vi behöver träna att lek ger godis, helt klart. Höja leken som en bra belöning. Det är, förutom passivitet, vår stora läxa tills nästa vecka.  Vi ska även prova att springa som belöning (skippade det idag). 

Det var någon hund som hade kontaktproblem. Det har ju definitivt inte Lakrits, men jag tänkte på hur Kasper var som valp, så jag plitade ned även detta tips:
Ge ingen mat alls i matskålen, utan portionera ut maten genom att belöna kontakt ute på promenaden. Anette tipsade om att ger man färskfoder/mjuk mat så kan man köra med burk med skruvlock: kasta ut burken, låt hunden jaga efter den och hämta in den. Då hunden inte kan öppna burken själv söker den så småningom sig till matte och så kan de öppna burken tillsammans. Kontakten belönas då med lite mat ur burken. Så gör man om det hela tills portionen är slut, lite då och då under promenaden. Det där skulle jag ha velat att nån tipsat mej om när Kasper var liten…

När hunden spontant plockar upp saker (även sånt man inte egentligen uppskattar) ska man INTE säga Nej!, utan Bra! Släng en godis på hunden. När hunden så släpper grejen för att ta godiset byter man lätt ut det dumma. Annars kanske hunden äter upp grejen som ren försvarsmekanism. Tipset gällde särskilt labbar… 🙂

För oss med flera hundar hemma: när vi tränar, belöna passivitet hos den andra hunden. (Det gör jag redan, men det förtjänar att påpekas ändå – den andra hunden ska känna sig duktig och delaktig också.)

Koppelträning: Carina introducerade två små lätta, korta handledsryck = uppmärksamhet = godis. Lakrits går ju så urbra i koppel, så jag hade svårt att få nytta av det – tills vi passerade en annan hunds filt där det låg leksak och tuggben! Vips var han 100 fokuserad på den filten, och vips fick jag träna pimpling av liten hund. Det var ganska effektivt. Vi tränade sedan samma sak med utplacerade matskålar. Lakrits tyckte det var svårt att gå förbi, men det gick bättre och bättre. Ibland belönade jag ur handen, ibland genom att ge varsågod till skålen. Duktig plutt!
Nästa steg i koppelträning var att stanna plötsligt. Hunden skulle då stanna innan koppellängden tog slut. Hon var också noga att påpeka att det är vi som startar gåendet, inte hunden. Inget jätteproblem för oss.

Ryggsäcken
Ta in hunden i ryggsäcken genom att leda in den med en godis.
Lägg en liten hög med godisar framför er.
Håll händerna på hundens bringa och hindra den från att sticka fram till godiset (eller någon annanstans).
När hunden är helt lugn, plocka en godis från högen och ge hunden. Är hunden jätteduktig kan man ju ge en jackpott genom att släppa fram den till hela högen…

Anette påpekade här att jag skulle kunna testa att ligga ner med hunden på golvet för att ge mer närhet och trygghet. Det kanske skulle gå lättare att koppla av då. Får se hur träningen går i veckan, får kanske testa det, även om det blir svårare att hålla fokus på vad som sägs och anteckna om man ligger utfläkt på golvet…

Läxa till nästa lördag: (mina kommentarer i rött)
  • Belöna genom spontan kontakt (inga problem)
  • Lek i olika miljöer/situationer (trädgården, promenaden i närmiljön, Lidls parkering, Vallentuna centrum, skogen)
  • Geniövning som ges kommando (hon kallade vanlig shejping för geniövning). Lakrits kom rätt snart på att han kunde nospuffa på min knutna högerhand. Efter ett tag slutade jag belöna det, eftersom det rätt mycket liknar handtarget, som vi redan infört. Sen körde han en del med huvudvändning, vi får se vad vi får till här. Ser inte detta som något problem att få till heller. 
  • Koppelträning (inga problem)
  • Ryggsäcken (se ovan, vi behöver träna mycket passivitet)
  • Variera belöningarna – lek, spring, närsök av godis, godisträd, klappa om hunden ordentligt








Klickercamp i Värmland

Bilden är tagen av Ida.

Den fyra timmar långa resan gick bra, och även om gps:en inte kände till någon motorväg väster om Örebro gick det bra att hitta fram. Hittade nån kebabaktig mat i Kil som jag slevade i mig inne hos Harriet och Madelen. Stugorna var väl okej, med lite småskavanker och så. Men prisvärda.
Nästa dag såg jag hur omgivningarna såg ut, och vi bodde grannar med en stor tjurhage. På andra sidan den fanns fält vi kunde utnyttja till hundträning, men vi fick gå/åka bil runt tjurarna för att komma dit. Det fanns många och yviga planer om vilken träning som skulle bedrivas. Själv hoppades jag mest på burlekar och sök, men det blev det inget av till sist. Eller, på söndagen lekte jag burlek själv med Kasper, men det hade ju varit kul att kunna utnyttja träningssällskap när det för en gångs skull fanns tillgängligt.
Istället blev det spårning på lördag förmiddag. Kasper är ju inte van vid annat än viltspår, så jag lade ett kort korvspår på det öppna fältet, rakt ner i medvind och sen en vinkel med fotboll som avslut. Var lite nyfiken på om fotobollen skulle uppfattas som lika kul i ett sånt här sammanhang som den är hemma på gräsmattan. Han fick gå det efter en timme, men spårade inte alls som viltspår. Inte noggrant heller, av de bitar jag lagt (kanske var tredje meter) tog han kanske en eller två på hela sträckan. Vid vinkeln stannade han och tyckte vi var klara, sen hankade han sig så småningom fram till fotbollen. Mer tur än spårnoggrannhet. Fotbollen var väl halvkul, men jag hade garderat med extra mycket korv under den också, och det slank ju ner. Sen ägnade jag en stund åt att leka med fotbollen och klicka för lek, för att höja värdet på den. Jag känner inte att vi behöver lägga nån energi på den här typen av spårande, åtminstone inte förrän viltspårningen är avklarad. De flesta andra spårade med större framgång, men Madelen? hade fått spår lagt åt sig och när hunden gick bet hittade hon inte spårslutet bland annat.
Sedan körde man uppletande. Det har jag aldrig gjort (mer än som lek på gräsmattan) så jag valde att bara titta på. De vallade en ganska stor ruta, kanske 15 × 25 meter, och lade sedan ut en eller ett par föremål utan att hunden såg. Många skick gick sedan jättebra, medan andra var lite knepigare. Särskilt föremål som någon annan lagt ut var svåra för till exempel Pejla.
Jag tränade mellan varven lite rallylydnadsmoment med Kasper, med varierande framgång. Störningarna var ju svåra, så det är kanske inte så konstigt att det inte gick lika bra som hemma.
På eftermiddagen gick vi en promenad, och Kasper fick leka lös en stund med Tim, en 6,5 år gammal lapsk vallhund. Sen slappade Kasper och jag en stund innan det var kräft- och räkfest. Han fick vara ensam under middagen, men fick komma med på snacksätning efteråt. Det var ganska tätt med hundar på mycket liten yta, och han hade svårt att koppla av med bara en meters koppel tillgodo. Det blev lite smågnällande till följd. Kvällen innan var det också en del gnäll, men då fick han lite större rörelsefrihet och kunde koppla av en del mellan varven.
På söndagen fick vi sovmorgon eftersom det var omställning till vintertid, passade ju bra. Nu ville folk börja med uppletande, så vi tog bilarna bort. En del ville bort till en skogsdunge, men jag ville hålla det enkelt för Kasper så jag valde bort det. Fick sällskap av Madelen med Kiwi och Hanna med Gaia som också ville köra på fältet. Vi vallade en ruta på kanske 15 × 25 meter, lite smalare än igår. Jag hämtade Kasper och de andra fick börja så att han skulle få en chans att se vad de hade för sig. Eller så tänkte jag. Han kikade väl lite på dem, men var rätt okoncentrerad. När det blev min tur började jag att kasta ut en ny tussleksak jag köpt (men ej betalt) av A-K. Den kom inte så långt och hamnade väl synlig. Kasper tog den som en dans med lina på. Nästa gång fick Madelen gå ut lite och kasta den. Kasper tittade bort precis när hon kastade och den syntes inte i gräset, men han tog den ändå klockrent. Jag fick springa med lite ut för femmeterslinan räckte inte till, så det var kanske 7–8 meter. Därefter valde jag att avsluta när det nu gått så bra. I efterhand kan man ju tycka att han lika gärna kunnat springa lös, men jag tror han är rätt väl medveten om linan, så det är inte alls säkert jag fått samma goda resultat utan lina. Det fanns väldigt mycket intressanta har- och sorkdofter ute på fältet. Det här känns ändå som att vi kan bygga vidare på framöver.
Sedan åkte jag tillbaka till stugorna och körde som sagt lite burlek på egen hand. Efter att Kasper sprungit bort till border colliesarna som bor i stora huset blev det långlina igen. Det var första gången jag satt upp buren utomhus, och det var lika självklart som förut att hoppa in i buren på kommandot Buren. Jag klickade och belönade, körde öppen och stängd dörr, gav Fri och lekte utanför buren, sen kommandot Buren igen. Allt gick jättebra. Det som var svårt var när jag stängde buren lite längre stund. Då kom gnället och jag fick vänta bra länge innan han blev tyst i tio sekunder så jag kunde öppna igen. Under tiden kom Lina körande, parkerade sin bil, vi bytte några ord och så gick hon in i sin stuga. Då började hennes bil att rulla… Jag blev perplex först, men skyndade sedan mot bilen. Hann fram precis när den krockade mot en soptunna. Tur var väl det, för hade inte soptunnan stått där hade det varit liten nerförsbacke och sen Linas stuga som fått ta smällen. Nu gick det ganska bra, det var plastdelar framtill som fick sig en liten färgskrapning, det var allt. Lina hade haft en växel i, men den måste ha hoppat ur. Vad häpen man blir när nåt sånt här händer – tur att ingen människa eller hund var i vägen framför!
Jag avslutade burleken och gick in och fixade lunch. Då kom Tim med matte och ville husera hos oss, för deras rumskompisar skulle åka hem. Vi åt lunch tillsammans och sedan skulle vi träna lite lydnad. När jag väl kom ut verkar luften ha gått ur alla. Jag började köra lite mer rally som avslutning. Ida frågade lite om hur det fungerade och vad jag hade problem med. Just då gick det osedvanligt dåligt på grund av mycket nosande, men jag berättade att förutom det så var det ett elände att få Kasper att ligga när det är blött och kallt ute.
Hon kom genast på den geniala idén att få till det som ett frivilligt beteende. Jag har ju kört frivilliga beteenden en hel del, men mest inomhus, och det var rätt längesen nu, så jag trodde nog aldrig på att hon skulle få till det. Och det satt långt inne. Kasper började bjuda Sitt, Backa, Sitt, Backa, Stå. Och så där höll det på bra länge, blandat med lite frustrerade pip. Men så kom det en antydan till böjning på frambenen. Ida är en hejare på att klicka snabbt, mycket bättre än jag. Och så belönade hon lågt. Sen tog det ett bra tag till av samma visa innan en ny antydan visades. Och rätt snart lade han sig faktiskt på riktigt! Tack snälla Ida, bättre hjälp kunde vi inte ha fått! Jag körde vidare lite till och när jag sedan provade ett annat rallymoment, Front med sitt, lade han sig spontant istället för att sitta… Framförmappen hade rumsterats om.
Alla började dra sig hemåt, och jag packade, sopade ur stugan och vände hemåt jag med.
Det glunkades lite om att hålla nästa träff i Tångahed (minns jag rätt nu? åt Göteborgshållet) framåt vår/sommar och då att försöka få dit en instruktör för att få lite mer struktur.
Det vore nog bra, för sammanfattningsvis var det här ett väldigt bra initiativ, men det blev lite spretigt. Personligen tycker jag att det skulle fokuserats mer på saker som är svåra att få till på egen hand, medan moment som till exempel spår lättare kan läggas på egen hand hemmavid. Sen hade jag kanske väntat mig mer titta på varandra i tur och ordning och komma med problemlösningstips. Men sen ska ju tilläggas att alla övriga är bra mycket mer hundvana och klickerinsatta än jag, så det var oerhört lärorikt ändå att få vara med.
Äldre inlägg Nyare inlägg