Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: kurs (sida 7 av 9)

Vissla efter Kasper

5 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Vissla efter Kasper

Igår var det näst sista gången av Steg 2-kursen i Frösunda. Vi körde från 19 till 22.15 och åkte hem helt utpumpade, både hundar och mattar. Vi var bara fyra ekipage, så det var verkligen intensiv gnuggning. Jag känner av mitt gamla hälsäcksproblem idag tack vare allt springande igår, får ta det lite lugnt någon dag nu.
Gårdagen var iallafall oerhört givande och vi lärde oss mycket. Läxor till nästa gång:
1) Öva korta ingångar vid sidan och kalla dem Hit. (Tidigare har Kasper och jag lärt oss ingångar runt om hos Cattlin och kallat dem Kom. Eva menar att vid sidan är bättre för att man behåller ögonkontakten med hunden, och eftersom Kasper vid några tillfällen har dragit rakt fram bakom mig är jag beredd att ge det en chans, så får vi se.) Öva detta med två personer mitt emot varandra på kort avstånd och låta hunden springa fram och tillbaka emellan, och visa runt med godishand.
2) Pränta in lystring till visselpipa med jätteroliga övningar, så hunden lär sig att ALLTID komma vid vissling (dubbelpip för att inte förväxla med till exempel domarsignaler).

Vi körde övningar längs en stig där Eva kom bakom den förare som gick först, tog över kopplet och föraren sprang åt sidan och gömde sig. Syftet var att se hur lång tid det tog innan hunden märkte att den fått en ny förare och att matte var försvunnen. För flertalet hundar tog det rätt lång tid eftersom de var mer fokuserade på alla dofter och så i skogen än att hålla koll på matte. När hunden så började kika sig omkring ropade matte och hunden fick springa dit. Detta körde vi ett antal gånger för att få upp uppmärksamheten hos hunden.

Detta påminner rätt starkt om den övning Eva Bodfäldt tipsar om i sin blogg:
http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/indianovning-i-koppel

Vi köpte visselpipor (jag köpte två för att alltid kunna ha en i hundryggan) och började träna. Vi sprang visslandes med lockande leksak bort bakom ett buskage medan Eva höll i hunden. Hon släppte när vi kommit en bit på väg och hunden fick springa ifatt och få tokbelöning.
Sen körde vi samma på ett nytt ställe, men där vi tystnade bakom buskaget innan hon släppt, sen tittade fram och viftade och visslade, sen in bakom tysta igen, och så fram och vissla. Efter andra framtitten släpptes hunden som då var rätt triggad och kutade på ordentligt. Jättebelöning, givetvis.

Efter fikat var det lek och när Kasper rätt var det var drog bort ensam längs stigen körde jag visselpipa på honom på prov. Han vände blixtsnabbt och kom tillbaka! Annars lekte han fint, framför allt med storpudeln Athena men även med Enzo.

Vi vände tillbaka längs samma stig, och körde samma övning som på ditvägen, att Eva övertog kopplet. Men denna gång visslade vi när vi drog iväg framåt längs stigen och hunden skulle springa ifatt. Då sprang Kasper om mig och förbi och jag var osäker på om det var för att han ville dra iväg, eller om han trodde att det var en lek-och-spring-övning. Så vi testade honom en gång till där Eva ropade ”ifatt” när han var precis bakom mig. Då vände jag mig om och där stannade han, jätteglad. Så inte var det dra han ville, utan han trodde att leken var att vi skulle springa längs stigen tillsammans. Skönt…

Mot slutet körde vi så platsliggning. Det gick inte så bra. Kasper låg nån halvminut kanske, sen började han röra på sig. Vet inte om det var myggen som irriterade, för han sprang inte bort till nån annan hund eller så, han var bara inte komfortabel att ligga där. Över huvud taget är det där att koppla av mitt i all aktivitet inte hans starka sida…

På återvägen tränade vi fotgående med hårdare disciplinkrav och Kasper gör framsteg efter att Eva introducerat kasta småsten framför nosen samt vispa med lövruska framför nosen som alternativ till att bara prata mörkt så snart han accelererar för mycket. Att gå och prata mörkt hela tiden blir oerhört jobbigt, och dessa alternativ var faktiskt bättre än de låter. Kasper blev väldigt mycket mer alert och uppmärksam på var jag befann mig efter att det regnat ner lite grus framför honom några gånger.

Orkar vi ska vi åka på ringträning på VaBK ikväll. Bra att få några extra okända händer som undersöker Kasper, så han blir lite mer van vid sånt. 20 kr kan det definitivt vara värt.

Sista ringträningen 5(5)

28 maj 2008 / / 2 kommentarer

Igår var det sista ringträningen. Strålande sol, och törstiga blev vi.
Han kan stå riktigt snyggt nu, men uthålligheten är inte den bästa. Upptäckte att när ”domaren” (Cattlin) närmade sig och jag klickat för att han stod fint så stod han stilla och fokuserad på att få sin godisbit istället för att hoppa och skutta intresserat mot den nya personen. Men klicker på tävling välkomnas visst inte. Så nu gäller det att hitta på ett diskret tecken som betyder KLICK och sedan gräva långsamt efter godiset medan domaren gör entré… Då kanske Kasper kan bedömas som en värdigare hund än han är… 😉

Värsta hundlivet idag

20 maj 2008 / / 4 kommentarer

Idag har det varit fullt ös. Vi började med att cykla några kilometer i morse. Först ville inte Kasper, men när jag väl fått igång honom var det han som drog mig när jag vill cykla långsammare av hänsyn till honom. Då var det ju lika bra att öka farten, inte riktigt meningen att lille han skulle dra hela ekipaget. Han kanske tränar inför nån slädsäsong eller så…
Sen fick han besöka en tillfällig dagmatte när jag skulle in till stan på ett möte. Inger har en annan hund som daghund, en åttaårig cockerspaniel, så lekkompis fick han också. Cockern var visst inte lika förtjust, utan tyckte mest Kasper var en lite väl jobbig slyngel, tror jag.
Väl hemma igen fick han inte vila länge förrän det var dags att åka till Cattlins ringträning 4(5). Det går bättre och bättre. Han går fint när vi går runt i ring, kan ställa upp sig snyggt – några sekunder. Om det inte är nån intressant hund precis bakom, eller så, förstås. Sen pockar han på godis – får han inget med det samma för att jag vill dra ut på sekunderna testar han gärna att sätta sig eller backa. Det brukar man ju får beröm för annars! Bordet hade vi övat lite, så det gick också bättre idag. Det svåra sen blir ju att klara alla dessa moment med mängder av nya, helt okända hundar tätt inpå. Vågar inte tro att Kasper ska klara det… Sen kommer vi att få nedslag på tänderna, hur mycket påverkar felaktiga tänder egentligen?

Ringträning 3(5)

15 maj 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Ringträning 3(5)

Vaddå stå på bord? Matte vill ju inte ha mig på köksbordet…

I tisdags var vi på ringträning 3(5) och det går väl så sakteliga bättre. Kasper kan nu stå lite bättre, men ibland åt helt fel håll. Jag tycker det är knepigt att rikta in honom rätt, särskilt om det finns något högintressant åt andra hållet. Vi måste försöka öva stående på bord lite också den här veckan, för det gick sämre än på marken.
Igårkväll satt vi och mös i soffan framför teven och jag höll i ett av Kaspers ben. Det gillar han, det blir så bra bittag då. Men rätt var det var bet han längre ned än innan och jag tjöt till. Hans bett om min tumspets kändes ungefär som att klämma fingret i dörren! Även nu på morgonen efter gör det lite ont när jag ska använda tummen.

Bit inte den hand som föder dig. Kaspiskt ordspråk

Genombrott?

9 maj 2008 / / 2 kommentarer

Genombrott? Ha! Trodde hon, ja. Det får hon allt förtjäna…

Igår på kurstillfälle 3(5) i Frösunda kändes det som om Kasper och jag fick ett genombrott. Vi jobbade så svetten lackade. Eller om det var solen som värmde. Härlig kväll var det iallafall, och efter hårt arbete nådde vi till slut så långt att jag kunde ha Kasper lös bredvid mig med andra lösa hundar runt omkring. Han följde mig som en skugga!

Vi fick prova på lite ur steg 3 med hundfölj vid skänkelvikning – även det gick bra.

Tidigare på kvällen bytte vi hund och jag fick de båda schäfrarna. Först Comma, som hela tiden gick och spanade efter sin matte. Satan, vad tung hon var när vi inte var överens om riktningen. Perla var enklare, henne kunde jag styra någorlunda med rösten. När vi kommit i mål gjorde jag dock misstaget att slappna av och missade att hon spanade in sin matte bakom mig. Rätt var det var gjorde hon en hoppattack bakåt och kopplet slet loss en nagel med mindre blodvite som följd. Trots allt en jättefin långhårig schäfer.

Vi hade lössläppning också med några hundar i taget. Först provade vi Kasper och Totte, en Old English Sheep Dog, men han morrade så att Kasper förskräckt lade sig på rygg och fortsatte morra, så vi bröt dem. Sedan provade vi med Comma och Kasper, men kanske var Kasper då lite skakis efter den stora lurvhunden, för det gick inte heller bra. Till slut släpptes han med de lite mer veka hundarna: en storpudel, kompisen Enzo, Perla och en spaniel. Först sprang han länge omrking och sökte skydd hos mig, men vi talade ljust och glatt till honom och efter en stund började han leka med Enzo och snart även storpudeln. Han vågade sig på att nosa Perla lite i baken också på slutet. Skönt att se att han repade sig, för så låg har jag aldrig sett honom förut. Kanske mindes han att han blivit biten en gång innan just i Frösunda. Inte samma plats, men dock…

Idag har jag testat lite att ha Kasper lös i trädgården och hoppa hinder följt av tunnel. Det är ju så kul att han har svårt att hålla sig lugn, men han drog inte iväg. Jag kör bara några rundor i taget, för han blir mer och mer på, så annars vet jag inte vart det skulle barka iväg om jag lät honom hållas. Rakt ut genom häcken ut på gatan, antagligen…

Vi funderar som bäst på om vi kan få till nån bra lösning med trädgården, så han kan gå lite mer lös och slippa lina hela tiden. Ingen lätt sak att lösa här, så vi får se vad vi kommer fram till…

Bättre tio tomma hundpåsar i handen än en full i fickan. Kaspiskt ordspråk

Handlingkurs hos Cattlin del 2(5)

6 maj 2008 / / 2 kommentarer

Mums, vilken god grisfot matte hade med från Valdemarsvik.
Förra veckan började vi ringträning hos Cattlin. Då var vi tre hundar, en lapphund, en pudel och så Kasper. Båda de andra hundarna var lite reserverade och domarens visitering ses som det största problemet. Kasper har motsatt problem, han har svårt att stå still och när en domare kommer vill han gärna slicka den personen i ansiktet. Vi fick order att främst träna Stå i veckan.

Så ikväll var det dags igen. Vi har ju inte hunnit träna så mycket eftersom vi varit bortresta, men lite har det blivit. Både träna på att ha utställningskoppel (snöre snarast) på sig och att stå. Ikväll uteblev lapphunden, men istället var gårdshunden Asta där, även hon av det skyggare slaget. Kasper blev allt bättre under lektionens gång på att stå. Det visade sig att om vi distanserade oss mer från honom och inte böjde oss ned så gick det bättre att hålla honom lugn. Nedböjning tolkar han som kontakt och ska då hoppa, slicka i ansiktet osv. Fortfarande står han lite åt vilket håll som helst, men kan nu emellanåt stå still någon minut trots passerande hundar.

Jag funderar på att skaffa en bur, men en ren utställningsbur känns fånigt, eftersom vi säkert bara kommer att ställa ut en eller ett par gånger. Nä, det får bli en man kan flyga med också. Det fåniga är att Medium verkar vara på gränsen för låg i tak om man ska följa alla mätregler, och att köpa en Large för en gårdshund känns ju lite löjligt. Nå, vi får se hur det blir.

Sista kurstillfället i Allmänlydnad i VaBK

28 april 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Sista kurstillfället i Allmänlydnad i VaBK

Får se om HC Andersen-citatet från Elddonet får Aza att börja valpa. Spännande är det…

Ikväll var det sista kurstillfället på VaBK och vi skulle testa Allmänlydnadspasset. Jag hade ingen förhoppning om att vi skulle klara alla delar, och det gjorde vi inte heller. Men det gick bättre än väntat inför vår helt okända domare:

  1. Kvarsittande med störning – behöver träna mer
  2. Möte med hundar på naturstig – gränsfall behöver träna mer/väl genomfört (han nosade – och kissade!)
  3. Sitta tyst i bil med hundstörning utanför – mkt väl genomfört
  4. Gå fint vid sidan/bakom – behöver träna mer (nosar, går framför; drog dock inte, så en bit på väg har vi kommit här)
  5. Hantering/visitation – gränsfall väl genomfört/mkt väl genomfört (mycket glad hund som ville slicka domaren i ansiktet)
  6. Inkallning utan störning – mkt väl genomfört (superfint, skrev domaren!)
  7. Inkallning med störning – väl genomfört (ville ta den rullande bollen, men jag lyckades hejda honom med rösten)
  8. Stoppkommando – behöver träna mer (domaren skrev att jag höll emot i koppel – det var helt omedvetet, detta borde vi ha klarat, får helt ta på mig det misstaget)
  9. Passivitetskontroll – väl genomfört (orolig)
  10. Nosaktivering – mkt väl genomfört
  11. Valfritt moment: jag valde backa – mkt väl genomfört

Vi fick också veta hur det gått på Kulprovet förra veckan. Kasper och jag hade full pott på alla moment utom Tystnadsövningen. Där fick vi 6 poängs avdrag, vilket var tillräckligt för att bli underkända (man fick ha max 3 poängs avdrag). Övriga moment var Bordsvisning, Koppelvana, Möte med folk, Inkallning, Balansgång och Mattesök.

Vi får fundera lite på vad vi ska träna mer på nu, eller snarare hur vi ska prioritera momenten. Passivitet ligger rätt högt upp på listan, känns det som. Det kommer väl att aktualiseras imorgon när vi ska börja träna handling hos Cattlin.

Steg 2 del 2(5) i Frösunda

25 april 2008 / / 2 kommentarer
Bilden är från senaste Drottningholmsbesöket.
Vi hade ett par mycket intensiva timmar igår. Det var ganska länge sen första kurstillfället och med allt annat hade det hunnit sjunka rätt långt bak. Nu ska man givetvis träna mellan gångerna, och det har vi gjort till viss del, men på de andra kurserna fungerar det inte alltid att låta jättearg. På allmänlydnaden får man till exempel inte prata med hunden för att korrigera den att gå fint, vilket gör att jag där har noll nytta av denna kurs. Men, men…
Iallafall började vi just med hårdkörning av koppelgående. Eva sade att enmetersradien (som vi är rätt stolta över att ha uppnått, Kasper och jag) inte duger längre, utan nu ska kraven skärpas och det är intill benet som gäller. Det blev rätt tufft för Kasper en stund med många korrigeringar. Särskilt nyttigt var det när Eva gick bakom med långlina och jag med rösten hela tidien korrigerade Kasper så snart han gjorde minsta lilla felsteg. Att byta från mörk till ljus röst blir rätt påfrestande på stämbanden (särskilt det mörka har jag svårt för) så jag känner mig lätt hes idag. Kasper fick inte nosa på gräset utan bara gå vid mig, stanna när jag stannade osv. Gick faktiskt allt bättre, även om det inte var helt perfekt.

Sen körde vi agility i en timme. Vi fick testa att låta hundarna gå över en smal spång som gick snett upp, planade ut, sen snett ned. På platån var hundarna ungefär i midje-/brösthöjd på förarna. Det gick bra. Kasper ville gå lite fort först, men när jag sade Vänta lydde han, gick sakta och tittade på mig. Okej, kanske lite fel kommandoval, men det fick avsedd verkan.

I övrigt var det lite låga hinder (inga problem) och tunnlar av olika slag. Kasper gillar verkligen tunnlar nu. Vi fick prova en kort släptunnel igen och nu tar han den till och med med släpet nedfällt. Den är dock hemgjord med kortare längd och lättare material, inte nån tävlingsmodell, så lite enklare att passera. Enzo testade ett par gånger att hoppa upp på den runda tunneln, såg kul ut.

Vi fick en serie på tre hinder, en tunnel, ett hinder och godisskål. Jag kopplade loss Kasper för att kopplet inte skulle vara i vägen, och de första hindren gick bra. När han kom ut ur tunneln fick han spel, drog iväg åt sidan och kutade runt som en galen rodeohingst – över hinder, genom tunnlar, runt, runt. Vid ett tillfälle stannade han för att kissa, och då passade Eva på att kasta en skrammelburk på honom. Han ruskade av sig och fortsatte. Någon varv senare drog han ner på farten, jag kallade in och han kom. Det var svårt att vara arg på honom för han såg så lycklig ut, hade jättekul. Provade samma sak en gång till, men då drog han igen, fast en kortare runda denna gång. Sen fick det bli med koppel på, vilket inte alls blir samma fart och stuns i banan. Min och hans fart är inte riktigt densamma, om man säger så.

Vid fikat hade vi turen att få se Evas man ha visseldemonstration med sin border collie, en fårtacka och ett par smålamm. Kul!

Sen var det dags för svåra nej-övningar. Vi fick gummibandskoppel till hundarna och då inser man snabbt hur mycket man normalt styr hunden med kopplet. Gula godisskålar betydde varsågod, röda godisskålar betydde förbud. Efter nån misslyckad runda gick det bättre och vi klarade oss runt. Sen försvårades momentet med människor som röda skålar. Eva och husse Lasse satt på huk med godis i handen och talade med ljus, vänlig röst till hundarna. Jag slet som ett djur för att med rösten och kroppen hindra Kasper från att gå fram, lyckades med nån cm till godo. Det svåraste var inte att stoppa hunden, utan att sedan locka den med snäll röst att följa med förbi människan utan att den då plockade åt sig godisbiten på vägen. Man fick växla mellan mörk och ljus oavbrutet och verkligen jobba sig förbi, men det gick! Så glad att vi klarade denna svåra bana.
Vi avslutade med inkallning, och samma personer satt då likadant och pratade med godis och ljus röst. Denna gång sade jag varsågod, men Kasper var vid det här laget så rädd för Eva att vi gick vidare till Lasse. Jag lämnade honom mumsandes där, backade kanske fem meter och kallade in med ljus, glad röst. Han kom på direkten! Tror han var glad att slippa de där elaka människorna.

Kurser – VaBK och Cattlin

24 april 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Kurser – VaBK och Cattlin

VaBK 7(8)
I måndags var det näst sista gången på VaBK-kursen. Vi gjorde något de kallar kulprovet. Det var ganska enkelt och jag tror att Kasper klarade samtliga moment utom ett: att sitta kvar bunden vid ett träd medan jag gick kanske 10 meter bort, fortfarande inom synhåll. Han blir som tokig. Jag vet att vi borde ha tränat detta, men man hinner inte allt… Definitivt något för framtiden. Däremot personsök (jag gömde mig uppe i skogen bakom en gran medan någon höll Kasper och sen släppte honom) gick klockrent.
Sen var det prova-på-agility. Kasper har ju testat lite förut och hinderhoppning gjorde han jättefint lös. Jag satte honom på ena sidan, gick runt och sade Hopp. Han kom in suveränt bra. Sen var det tunnlar, en kortare blå som han klarade fint, sen en längre röd. Inga problem. Till sist en sån där släptunnel (vet inte vad de kallas) där bortre öppningen är nedfälld. Ledaren höll upp den öppningen och jag satte Kasper vid öppningen. Han sprang in, men vände om och sprang ut vid sidan om. Jag hann få undan korvbiten och ledde tillbaka honom. Nu fick en person hålla honom i öppningen och då gick det bra. Vi körde inte den nåt mer sen, utan höll oss till den röda, som går kanonfint utan assistans.
Cattlin 8(8)
Sista gången hos Cattlin var i tisdags. Då fick vi testa rallylydnad (utan tid). Det gick riktigt bra för Kasper, han var relativt uppmärksam och klarade flertalet moment (om än inte perfekt). Det som brast rejält var läggande under gång, men det är rätt avancerat, så det känns inte så hårt. Även Cattlin tyckte att rallylydnad var mer Kaspers grej än vanlig traditionell lydnad – det är mer omväxning och händer saker lite snabbare.
På slutet tränade vi lite inkallning och då stack han två gånger. Inte till någon annan hund, vilket man kunde tro, utan till en viss, osedvanligt väldoftande fläck. Därifrån fick jag då plocka tillbaka honom ett par gånger. Tyvärr foch vi inte chansen att avsluta med en lyckad inkallning eftersom nästa grupps kursdeltagare började anlända, och då tyckte vi att frestelsen skulle bli alltför stor att han skulle dra bort till dessa nya intressanta hundar. Cattlins tips är iallafall att öva inkallning på lite olika avstånd, ibland inte alls kalla in utan gå tillbaka till hunden, ibland ge en externbelöning så att föraren blir mindre intressant (godis eller leksak på burklock eller så ute på gräsmattan) och dessutom att vänta ett tag före inkallning så han inte tror att min vändning = frihet att springa.

Cattlins kurs 7(8)

15 april 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Cattlins kurs 7(8)

Det känns som Kasper kör nån slags varannangångsteknik. För att reta mig, antagligen. Igår var han ju urjobbig, och ikväll hos Cattlin när jag förväntat mig en superjobbig hund var han riktigt bra. Ja, jag fick ju slita för det, men säg att han var kontaktbar minst halva tiden hos Cattlin mot normala kanske tio minuter av hela timmen.

Han har svårt med stadgan vid ligg, han ville inte alls förstå läggande under gång och han kan stanna men verkar helt ha glömt bort stå kvar. Då antingen sätter han sig eller går iväg.

Men till det positiva hör att han faktiskt låg kvar flertalet gånger lös med mig på ett par meters avstånd, han satt väldigt stadigt, han kom på inkallning trots andra lösa hundar intill. Och bäst av allt – han gick bredvid mig och följde med när jag gick och vände åt olika håll. Blev så till mig av detta att jag inte alls hörde att Cattlin sade att hundarna skulle sitta eller ligga eller vad det var. 😉

När vi skulle öva på apportbockarna kom det några nybörjarkursare och den störningen blev för stor för Kasper. Men nu vet jag hur vi ska träna vidare på apportbiten. Han har kommit så långt att han bär apportbocken en eller ett par meter, men sen kastar den med en huvudsnärt mot mig och tycker han har gjort sitt. Jag ska inte längre klicka för det, utan kräva att han tar upp den igen och lägger den i min öppna hand.

Oj, det känns som om vi har så mycket att träna på, här gäller det att prioritera vad som känns viktigast just nu. Blanda den svåra, tråkiga delen av träningen med lite roligare moment så vi inte bara gör endera.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑